Hur det hela startade
Under den mörka vintermånaden januari 1987 var vi fem grabbar som ville gå mot strömmen och skippa det allt populärare vindrickandet och att vara med i vinklubbar. Vi tyckte nog att ”Est Est Est” och Liebfraumilch kunde duga några år till. Istället såg vi att det borde satsas på öl och genom att lära oss själva lite mer om ölets underbara värld skulle vi kunna sprida ölkultur och förmå det svenska folket att överge en ”stor stark”. Det skulle bli en lång och mödosam resa. Tänk så många personer vi försökt övertyga och så många gånger som vi predikat och envetet tjatat på folk att det finns roligare öl än Pripps Blå, Norrlands Guld och Carlsberg Hof.
Ganska omgående spikade vi föreningens (för vi registrerade oss faktiskt som en sådan och registrerade namnet Humulus Lupulus) stadgar. Även om dessa har modifierats något under åren så är de fortfarande högst aktuella när man läser formuleringar i vår första paragraf:
§ 1. Sällskapets mål och inriktning är att genom förkovring och information till andra, främja för en bättre ölkultur i Sverige.
Som egen förkovring ägnade vi oss bl.a. åt blindprovning av öl. Om jag inte minns fel så var det Stella Artois som var den första ölen vi provade blint och vi skrev omdömen som ”gyllengul färg”, ”lättdrucken” och ”välbalanserad”. Doft- och smakreferenserna var ju ganska outvecklade på den tiden. 1988 började vi rösta fram ”Årets Öl” och en del av dem kan man se på Humulus Lupulus blogg, därav att det finns inlägg daterade till 1988 och framåt. Andra aktiviteter som vi företog oss var resor och studiebesök. 1989 var året efter att Anders Tool startade Norra Brunn, ni vet där de började med ”Släng dig i brunnen”, och vi var där för en lektion i ölprovning. Redan då körde Anders med konceptet ”en halvmeter öl” och vi var mäkta imponerade av ölutbudet. Vi provade bl.a. Söldenauer och John Bull Bitter Ale förutom de öl som ingick i provningen.
Mellan 1988 och 1989 utkom två nya tidskrifter om öl som ytterligare ett tecken på att ett ölintresse låg rätt i tiden. Den ena tidningen hette "Ölkultur" och den andra var vår egen "tidning" som hette "Humölus". Tyvärr överlevde ingen av dessa tidskrifter så lång tid. (Humölus återuppstod dock under 90-talet). Mellan åren 1988 och 1993 blev det många resor och studiebesök. Vi besökte Oktoberfesten innan det fanns weissbier och oktoberfest-öl på Systembolaget. Vi var på Youngs i London innan ale-vågen kom till Sverige och vi brukar tro att det var vi som fick Staropramen att exportera sitt öl till Sverige (vi besökte bryggeriet i oktober 1993). Jag tror att 1993 var det första året som vi var på Stockholm Beer Festival, av någon förunderlig anledning missade vi premiäråret -92. Det var under vårt premiärbesök 1993 som ”Real Ale” var huvudnumret på mässan och året innan var det den tyska ölen som varit dominerande. På vårt första festivalbesök passade vi även på att gå ”Ölskolan” som genomfördes av Jan-Erik ”Janko” Svensson. Efter genomförd utbildning fick man dessutom ett diplom, så jag har i alla fall ett officiellt bevis på att jag kan något om öl.
Öl-scenens utveckling i Sverige
När vi startade ölsällskapet 1987 så fanns det strax under 60 olika starköl att välja bland på Systembolaget. Antalet bryggerier i Sverige var inte mer än 9 stycken. När Sofiero Bryggeri startades 1988 så var det första gången på 53 år som ett bryggeri startade i Sverige. Vi har hunnit med att se en del bryggerier komma och gå, såsom Gamla Stans Bryggeri, Sofiero Bryggeri, TILL-Bryggeriet, Kungsholmens Kvartersbryggeri och Wårby Bryggeri. De första 3-4 åren fick vi nöja oss med att prova vanlig svenska lager för det mesta. Några som kan nämnas var Åbro Premium från Åbro Bryggeri, Tradition Pils från Sofiero Bryggeri, Spendrups Fatöl (varför envisades man att kalla det så när det var på flaska?) och Three Hearts från Appeltofftska.
Det utländska ölutbudet på Systembolaget var ytterst sparsmakat. Det fanns endast 20 olika öl från 12 andra länder i Sverige, varav vissa dessutom var licensbryggda. Systembolaget själva uttryckte det så här 1988 ”I Systembolagets utbud finns förutom svenska starköl också starköl från 12 andra länder. Därmed är de vanligaste öltyperna och de viktigaste ölbryggarnationerna representerade”.Jag kan hålla med om det sistnämnda men då ska man veta att USA representerades av endast en öl och det var Schlitz och Belgien representerades av Stella Artois. Föga heltäckande av öltyper med andra ord. Fast vi var väl lyckligt ovetandes på den tiden.
Från att ha sett svenska bryggerier ge ut nya obskyra titlar som ”Bavaria Bayersk Fatöl” och ”Münchener Bayerskt Lageröl” men även en del storheter som ”Nordic Wölf” har vi upplevt den tyska ”pils-vågen” 1988-1989, då Jever, Bitburger och Warsteiner slog igenom stort i Sverige. Vi har sett den tyska Weissbier-vågen komma med Söldenauer som min favorit men även Weienstephan var populär. Strax därefter, under året 1993, var det dags för den brittiska ale-vågen då alla skulle dricka ”Bishop´s Finger” eller ”Real Ale”. Denna våg följdes av flera andra som t.ex den tjeckiska pils-vågen under tidigt 90-tal, då vi fick smaka underbara öl som ”Bohemia Regent” och ”Kozel”. Vi upplevde Orval innan 1994 då Systembolagets inköpare lyckades få munkarna att brygga en speciellt svag variant så att den kunde importeras av Sverige. Vi har upplevt 1994 års alkohollagsförändring som gjorde att vi Svenskar helt plötsligt kunde få dricka öl starkare än 4,5 ABV. Denna förändring medförde två stora händelser, dels fick vi möta den stor belgiska öl-vågen med Duvel, Chimay och Orval i spetsen, men vi fick också känna på ”Pripps Blå 8,0” och andra alkoholstinna öl som man mer eller mindre bara ökade alkoholstyrkan på utan att komplettera med andra ingredienser för att öka fylligheten.
Runt mitten på 90-talet började antalet nya öl på Systembolaget markant att öka i första hand beroende på att det blev lättare för privata importörer att ta in nya öl men också på att en hel del nya bryggerier startade där bl.a Kungsholmens Kvarterbryggeri (grundades 1996) var ett. Om deras första öl, Lundgrens Lager, hittade jag följande notering ”Den grundläggande smaken ligger nära en pilsner av tysk-tjeckisk stil, med mycket beska från tre tyska och tjeckiska humlesorter. Till skillnad från en klassisk pilsner har dock en Brittisk och två amerikanska humlesorter adderats, där en av de amerikanska, Cascade, ger en mycket karaktäristisk citrusfruktsliknande arom som är starkt vanebildande. Sammanlagt används sex olika humlesorter.”
Jag skulle kunna rabbla upp öl efter öl som på något sett fastnat i minnet och det är en fröjd att sätta sig för att bläddra bland gamla etiketter och annan kuriosa.
Faktum är att jag kan spåra en del häftiga ölprovningar där vi kan se att vi låg före utvecklingen som t.ex att vi provade St. Lois Framboise redan på 80-talet, att vi drack Anchor Steam’s öl redan 1990 eller att vi var med om den första Kölschen 1992 eller den första Pecheressen (Lambic Persika) som fanns att köpa som folköl på ICA men endast som lättöl på Systembolaget under 1993.
Summering
Den här texten blev väldigt lång och då har jag ändå skalat bort hälften, kanske jag skulle skriva en bok istället? Hoppas naturligtvis att detta ska ge en bild över hur det vara att starta sitt ölintresse under sent 80-tal och hur jag påverkats av utvecklingen.
Doft- och smakreferenserna har sannerligen vidgats efter att ha blindprovat ca 700 sorter i Humulus Lupulus regi och säkerligen över 1000 sorter i egen regi.
För egen del är det nog två saker som fortfarande gör att jag brinner för detta, Ölets värld är outtömlig och det är otroligt kul att sprida kunskap om öl vidare till andra medmänniskor och se att det börjar bära frukt efter de 20 år som jag varit i ölets tjänst.
Jag tycker mig känna att 2010 är ”Ölets År”. Ta t.ex. den senast publicerade statistiken från en undersökning som Carlsberg genomförde där man tydligt ser att svenskar börjar bli mer måna om kvalitetsöl och att ölet börjar komma in i finrummet hos allt fler. De svenska småbryggerierna poppar upp som svampar och vi blir allt fler som efterfrågar deras produkter. Precis som vi kände då, 1987, så är det stora grejer på gång. (23 år senare)
”Visst är det skönt när humlen brister”
Pelle Stridh
Eskilstuna, 24 juni 2010
….och med andan i halsen så här direkt efter mållinjen lämnar jag över pinnen till……trumvirvel…..Magnus Bark från Ofiltrerat. Jag har uppfattat det som att du har ett rikt register av smaker och dofter och skulle därför vilja veta lite om din syn på uppkomster av smakerna, kommer de flesta från humlen eller malten, typiska associationer som du kopplar samman med viss humle eller öltyp. Hussmaker? Ja, du får väl tolka fritt men en sammanställning av, säg 10 välkända, humlesorter och dess kännetecken enligt din uppfattning vore intressant. Likaså vad gäller öltyper. Men som sagt, tolka fritt! Shoot man!
Som egen förkovring ägnade vi oss bl.a. åt blindprovning av öl. Om jag inte minns fel så var det Stella Artois som var den första ölen vi provade blint och vi skrev omdömen som ”gyllengul färg”, ”lättdrucken” och ”välbalanserad”. Doft- och smakreferenserna var ju ganska outvecklade på den tiden. 1988 började vi rösta fram ”Årets Öl” och en del av dem kan man se på Humulus Lupulus blogg, därav att det finns inlägg daterade till 1988 och framåt. Andra aktiviteter som vi företog oss var resor och studiebesök. 1989 var året efter att Anders Tool startade Norra Brunn, ni vet där de började med ”Släng dig i brunnen”, och vi var där för en lektion i ölprovning. Redan då körde Anders med konceptet ”en halvmeter öl” och vi var mäkta imponerade av ölutbudet. Vi provade bl.a. Söldenauer och John Bull Bitter Ale förutom de öl som ingick i provningen.
Det utländska ölutbudet på Systembolaget var ytterst sparsmakat. Det fanns endast 20 olika öl från 12 andra länder i Sverige, varav vissa dessutom var licensbryggda. Systembolaget själva uttryckte det så här 1988 ”I Systembolagets utbud finns förutom svenska starköl också starköl från 12 andra länder. Därmed är de vanligaste öltyperna och de viktigaste ölbryggarnationerna representerade”.Jag kan hålla med om det sistnämnda men då ska man veta att USA representerades av endast en öl och det var Schlitz och Belgien representerades av Stella Artois. Föga heltäckande av öltyper med andra ord. Fast vi var väl lyckligt ovetandes på den tiden. 
Från att ha sett svenska bryggerier ge ut nya obskyra titlar som ”Bavaria Bayersk Fatöl” och ”Münchener Bayerskt Lageröl” men även en del storheter som ”Nordic Wölf” har vi upplevt den tyska ”pils-vågen” 1988-1989, då Jever, Bitburger och Warsteiner slog igenom stort i Sverige. Vi har sett den tyska Weissbier-vågen komma med Söldenauer som min favorit men även Weienstephan var populär. Strax därefter, under året 1993, var det dags för den brittiska ale-vågen då alla skulle dricka ”Bishop´s Finger” eller ”Real Ale”. Denna våg följdes av flera andra som t.ex den tjeckiska pils-vågen under tidigt 90-tal, då vi fick smaka underbara öl som ”Bohemia Regent” och ”Kozel”. Vi upplevde Orval innan 1994 då Systembolagets inköpare lyckades få munkarna att brygga en speciellt svag variant så att den kunde importeras av Sverige. Vi har upplevt 1994 års alkohollagsförändring som gjorde att vi Svenskar helt plötsligt kunde få dricka öl starkare än 4,5 ABV. Denna förändring medförde två stora händelser, dels fick vi möta den stor belgiska öl-vågen med Duvel, Chimay och Orval i spetsen, men vi fick också känna på ”Pripps Blå 8,0” och andra alkoholstinna öl som man mer eller mindre bara ökade alkoholstyrkan på utan att komplettera med andra ingredienser för att öka fylligheten.
"Artos moderna lager är en ljus lager på 5.8 procent med mycket karaktär av generösa humlegivor. Pilsnermalt med en liten dos munchnermalt och ljus karamellmalt ger en vackert gyllengul färg. Ovanpå en kraftig bottenbeska samsas det eleganta tjeckiska Saaz-humlet med en dos med amerikansk Cascade-humle i en skön förening som ger en både kryddig och fruktig smak och doft."
Grovhacka tomaten. Finhacka vitlök, ingefära och spansk peppar. Lägg i kastrull och tillsätt resterande ingredienser. Låt koka 5 minuter och mixa sedan slätt med stavmixer. 
