Missa inte årets första nyheter på Systembolaget.

I morgon när Systembolaget slår upp portarna så får vi efter nästan 50 dagars nyhetstorka äntligen lite nyheter att prova. Det är inte så många nyheter i ordinarie sortiment men en hel del i beställningssortimentet. 
För egen del hamnar nog samtliga nya amerikanska öl i varukorgen och från beställningssortimentet (som även omfattar vissa lokala nyheter) vill jag speciellt framhålla "5 AM Saint" som jag tidigare skrivit om och även "Anders Dubbel IPA" från Eskilstuna Ölkultur. Man kan också hitta en del andra intressanta öl från BrewDog. Så ta er en tripp förbi Systembolaget redan i morgon annars kan det vara försent!
Kom också ihåg att samtliga släpp alltid finns med i "kalendern" under fliken "På gång". Att beställa öl via Systembolagets tjänst "e-beställning" fungerar ju också smidigt (tänk dock på att det många gånger krävs hela kollin i beställningen).

11134 Brooklyn Black Chocolate Stout, USA, 355 ml 19,90 kr 
11110 Sierra Nevada Celebration Ale 2010, USA, 350 ml, 27,90 kr
11103 Trappist Achel Blond, Belgien 330 ml, 29,90 kr
11104 Trappist Achel Bruin, Belgien 330 ml, 29,90 kr
11106 Three Philosophers 2009, USA 750 ml, 89,30


Beställningssortiment eller endast lokala Systembolag
88266 Annika Blonde, Sverige, 330 ml, 28,90 kr
88282 BrewDog Tokyo, Storbritannien, 330 ml, 98,00 kr  
88264 Samuel Adams Noble, USA, 355 ml, 17,90 kr 
89222 Novopacké pivo Kumburák, Tjeckien, 500 ml, 19,80 kr  
88936 Amigos. Tequila Flavoured Beer, Storbritannien, 330 ml, 21,50 kr 
89262 Joars Dricka, Sverige, 330 ml, 33,10 kr 
89214 Snake Dog IPA, USA, 355 ml, 29,90 kr 
88481 BrewDog Rip Tide, Storbritannien, 330 ml, 27,90 kr 
89260 Samuel Adams Utopias 2009, USA, 720 ml, 1150,00 kr 
89134 Celt Bleddyn 1075 Crafted Ale, Storbritannien, 500 ml, 26,00 kr  
89221 Novopacké Pivo Granát, Tjeckien, 500 ml, 19,90 kr 
88903 BrewDog 5 AM Saint, Storbritannien, 330 ml, 21,90 kr  
89259 Boont Amber Ale, USA, 355 ml, 22,60 kr 
89226 Hop Ottin' IPA, USA, 355 ml, 24,00 kr 
89022 Celt Bronze Crafted Ale, Storbritannien, 500 ml, 24,90 kr  
88119 Anders Dubbel IPA, Sverige, 330 ml, 32,50 kr 
89154 Omnipollo Leon, Belgien, 330 ml, 32,90 kr

Slottskällans gör en halv-Nelson

Aldrig förr har jag provat en Single Hop Lager, mig veterligen. I helgen fick jag förmånen att prova Slottskällans nya skapelse som, vad jag förstår, ska gå på export till Finland. Nelson är alltså en lager brygd med humlesorten Nelson Sauvin och det är en lager. Hittills har jag bara träffat på denna humle i olika ale-sammanhang. Här får vi en lager med en ganska påträngande beska men som på inget sätt är besvärande. Hussmaken från Slottskällan är som bortblåst, och då var jag dessutom med om en blindprovning i fredags där en ale från Slottskällans var med och deras hussmak var väldigt påtaglig (påminner lite om Jämtlands och Nils Oscar Kalasöl).
Här hittar vi dofter av gräs, gröna äpplen och äppelskal och en påtaglig blommighet med inslag av exotiska frukter. Doften ger också associationer av medicinskåp eller rengöringsmedel.
Smaken är explosionsartad med inslag av fläder, svarta vinbärsblad och passionsfrukt.
Efter kommer de rean pilsner-smakerna med stor tonvikt på maltigheten.
Beskan och efterbeskan känns som en "smeck" och en mycket lyckad svans på denna stora kropp, för att vara en lager. Vissa förnimmelser görs till St Eriks Sommarlager och även folkölsvarianter av Eskilstuna Ölkultur, Dugges och Sigtuna.
Bra jobbat Slottskällan! En frisk fläkt och väldigt olikt många av de andra smaktypiska upplevelserna från detta bryggeri. Varför lanserades inte denna i samband med Systembolagets "Single Hop-släpp"?
Betyg 7 av 10

Öl- och Ostprovning med nya utmaningar

Denna helg genomförde jag ytterligare några nya kombinationer av öl och ost. Inför denna helg hade jag en del nya idéer och även några tips från er läsare.
Jag hade köpt fem olika ostar denna gång och dessa var en kryddost från Apladalen (Värnamo), en lagrad Gruyere, en Itche Bai, en Saint Agur samt en Taleggio. Dessa ostar skulle provas mot American Pale Ale(APA), amerikansk IPA, Porter och Imperial Stout.
Redan i fredags gjorde jag den första testen, att prova en APA med Gruyere. Rent spontant tyckte jag nog att osten var otroligt god men att kombinationen inte kändes så där euforisk som jag skulle velat. Den var absolut inte dålig men jag hade förväntat mig mer. Blommigheten i ölen försvann lite och maltigheten framhävdes istället.
Lördagen blev en enorm smak och doft-verkstad med 5 ostar och 3 olika öl. Alla ostar provades mot IPA och Porter. Först ut blev Fullers London Porter och vissa ostar provades tillsammans med tillbehör. Till Taleggio-osten hade jag lite Mangosås (kryddad med chili) och till Gruyere-osten hade jag fikonconfit.

Tillsammans med Saint Agur hade jag några små äppelbitar, flingsalt och kolasås, allt efter ett hett tips jag fick förra veckan på Allt om Öl's facebook-sida, dock något modifierat eftersom jag inte hade granatäpple hemma.
Först blev det Porter med Saint Agur och det föll inte alls väl ut, beskan i osten tog överhand och ölets egenskaper lyftes inte. Det blev dock en häftig effekt mellan äpplen, salt och sött och jag tror att jag hade för "svag-smakande" äpplen. En Porter fungerar förvånansvärt bra med Taleggio och mangosås, den lena London Portern med den chilistarka mangosåsen blev en skaplig upplevelse. Tillsammans med Gruyere och fikonkonfit blev det en större upplevelse. En återkommande upplevele är att porter och Stout fungerar bra med just denna typ av ost. Porter med Itche Bai eller kryddost var inte heller en upphöjande upplevelse.
När vi gick över till Sierra Nevada Torpedo Extra IPA så var jag av förklarliga skäl lite spänd inför mötet med Taleggio och Mangosås. Detta var nog också helgens behållning. En riktigt lyckad kombination där mangosåsen och den krämiga kit-osten gifte sig väldigt bra med en amerikansk-humlad IPA med inslag av exotiska frukter. IPA'n fungerade också väldigt bra med kryddosten där kryddorna gifte sig väl med den framträdande beskan. Kanske var det inslagen av kummin som gjorde sitt? Som så många gånger förr så smakade Gruyere-osten bra till ölen och jag börjar nästan fundera på om inte denna ost smakar bra till all typ av öl. De minst lyckade kombinationerna var IPA med Saint Agur och Itche Bai. Sammanfattningsvis kan man misstänka att får- och getostar inte gungerar med IPA då getost-smaken blir ännu mer framträdande och ölet tappar lite av sin karaktär.
Som final avsmakades Dugges Idjit med Gruyere och sammansättningen blev en ny höjdar-upplevelse med beska, sälta och sötma i en otrolig kombination.
Slutsats: Imperial Stout och Gruyere är otroligt lyckat och amerikanskhumlad  IPA med Talaggio och Mangosås gifter sig bättre än i kyrkan.

Månadens nostalgi Öl

Se här vilket fantastiskt "öl-släppar-år" vi hade 1988. Ungefär lika många öl som vi nuförtiden kan få under en månad….och på den tiden räknade även klass II med som nyheter!!!
Hur många av er minns klassiker som Spendrups Extra Dry, Kangaroo, Kellmeister Alt eller Münchener Bayerskt Lageröl? eller Falcons Gammelbrygd med en liten öl-öppnare runt flaskhalsen….

Vad är en bra öl?

Inspirerad av något som vår största öl-guru genom tiderna, Michael Jackson, en gång sa:

"En bra öl är den öl som lever upp till det som står på flaskans etikett, och som överensstämmer med den ölstil den ska vara" (fritt översatt och tolkat) så har jag funderat lite på detta den senaste tiden. Så här i början av ett nytt år har det varit många som funderat över 2010 års bästa öl och detta har fått mig att fundera över just det som rubriken frågar - "Vad är en bra öl?", och skiljer det sig från vad en "god" öl är?

Jag tycker nog att Jackson sammanfattade det ganska bra och det överensstämmer ganska bra med vad jag själv brukar säga, att varje öl har sitt berättigande. I ett sådant uttalande får jag väl tillägga att de rent felaktiga faller bort liksom de som absolut inte lever upp till vad de utger sig för att vara.

Om det på en etikett står "En ljus, frisk lager med tydlig maltighet och en kraftig beska" så förväntar man sig just det. Om man efter några klunkar av denna öl känner unkenhet med inslag av råfrukt och inga som helst malttoner och en beska som försvinner fortare än man kan säga "Skål" så är det nog ingen bra öl.

Något som naturligtvis spelar roll är hur färsk ölen är, bortsett från de öltyper som ofta utvecklar fördjupade egenskaper då de lagras. Spelar det sedan någon roll om ölen serverats från fat, flaska eller burk?

Bland dessa funderingar finns det naturligtvis också det som betecknas "eget tycke och smak". Tycker en person att en öl är god så kan inte en annan person påstå att det är fel, eller? Alla har sin egen åsikt och sina egna preferenser. Likaså gäller öltyper. Vissa personer tycker mindre om mörk öl i jämförelse med ljus och vissa tycker inte om öl med kraftig beska. Av denna anledning så ska man inte förväxla uttrycken "en god öl" och "en bra öl". Det är stor skillnad på dessa påståenden. En bra öl behöver alltså inte vara god, åtminstone inte för alla.

Anledningarna till att man tycker om en öl eller inte är inte bara många utan de kan också variera från gång till annan. Det är även många yttre omständigheter som påverkar intrycken, som t.ex årstid, humör och miljö. Dessa omständigheter påverkar kanske i huvudsak om man tycker att ölen är god eller inte, inte så mycket om det är en bra öl. Efter en dag på stranden i Alanya i 40-gradig värme kanske man påstår att en kall Efes vid poolkanten är det godaste man druckit, och funderar man ett steg längre kanske man ändå inte skulle påstå att det är en "bra öl". Ser jag till mig själv, som fortfarande inte lärt mig älska alla typer av belgisk öl, så kan jag villigt erkänna att jag inte tycker om alla belgiska öl jag provar men jag kan fortfarande ha en åsikt om att den är bra. Med detta resonemang borde man alltså kunna påstå att man inte tycker om en viss öl men att den är bra och vice versa. Håller ni med om mina resonemang?

Jag tycker följande citat från den käre barnboksförfattaren A.A Milne summerar det hela ganska bra:

"Of beer, an enthusiast said that it could never be bad, but that some brands might be better than others."

Öl- och Ost-experimenten fortsätter!

Efter den osedvanligt dåliga kombinationen från i fredags så kände jag mig tvingad att prova nya kombinationer. Jag hade redan i fredags känt att denna Cabrales Hoya mycket väl skulle fungera med en annan öltyp. I lördags gjorde jag slag i saken och fortsatte min redan utstakade väg i att finna de bästa öl- och ost-kombinationerna. Föremål för dagens test var i första hand att prova IPA med Epossies-ost. En väldigt mjuk kit-ost som dessutom har ett apelsinfärgat skal och en otroligt kraftig smak och i ostaffären kände jag att denna skulle passa bra med en IPA. Hemma i köket ville jag knappt provsmaka den då den såg allt annat än god ut då den fullkomligt smält ut i sin plast.

Smaken var otroligt säregen och den passade inte alls bra med en IPA (jag är väldigt tveksam till att den passar till någon öl överhuvudtaget just nu).

Lite besviken över mina öl- och ost-tester så här långt så hällde jag i en Yeti Imperial Stout i glaset och tog fram en Munster som skulle fungera till Stout (Imperial Stout). Nya beskvikelser och ytterligare en ost som hamnade i papperskorgen. Nu kvarstod endast en test och den kom jag på alldeles själv. Jag tog fram den kvarvarande biten av Cabrales Hoya eftersom jag dagen innan tyckte mig känna vissa egenskaper i den osten som gav mig förnimmelser om en Stout.
Det visade sig nu att dessa två gifte sig helt och hållet, nu började det verkligen likna något.
Yeti'n lyfts till nya höjder med en ost som i sin egen smak påminner om vissa toner i just denna öltyp. Man känner tydliga inslag av kola och smör med en ännu tydligare maltighet i ölen. Fruktigheten och beskan i ölen stämmer otroligt bra med sältan och efterbeskan i osten.
Detta var sannerligen en mycket bra kombination.
Av en uppmärksam läsare på FB fick jag dessutom detta förslag, "Santa gyr , granatäpple, flingsalt å lite kolasås till, ihop med just denna öl" (Yeti Imperial Stout). Ett tips som jag definitivt tänker prova nästa vecka. För mig känns det som ett klassisk sätt att få till syra, sälta och sötma i en härlig kombination.
Nästa vecka kommer det nya utmaningar i ämnet. Häng med!

Att para "Ost och Öl" är en hel vetenskap!

Igår kväll gjorde jag mitt första praktiska experiment i mitt pågående "hemma-projekt" - Att testa öltyper med osttyper. Min ambition är att hitta de perfekta ostarna för varje öltyp (även om jag generaliserar i viss utsträckning vad gäller öltyperna).
Gårdagens kombination gällde egentligen Saison men jag hade missbedömt mina möjligheter att få tag på en sådan med kort varsel så testet fick istället bli med en Wit (Sigtuna SommarWit), en öl som är ganska mycket tunnare än de flesta Saison kanske.
Kvällens kombination: Wit med Cabrales (Hoya), en ganska hård vällagrad blåmögelost.
Eftersom mina antagande och mina väl förberedda, och nyfunna, kunskaper egentligen avsåg Saison så blev inte testet riktigt rättvist. Dessutom hade jag ett antal osttyper att välja på där den valda osten Cabrales (Hoya) egentligen skulle vara en Hoya Santa.
Sigtuna SommarWit har visserligen lite kryddiga egenskaper med dragning åt koriander men jag anser att den är lite för tunn i jämförelse med den Saison jag hade tänkt prova, Eskilstuna Ölkulturs Skogsängen Saison, som är kryddad med basilika. Att denna öl förmodligen är alldeles för ofärsk påverkar naturligtvis också resultatet.
Så med dessa inte helt optimala förutsättningar provade jag denna kombination och kunde ganska omgående känna att detta blev helt fel. Ölet blev väldigt blaskigt och ostsmaken förstärktes men inte till det behagliga hållet. Osten som sådan hade en väldigt angenäm smak där lagringen var den mest påfallande egenskapen. Viss efterbeska hade den. Det som störde mig allra mest var att denna ost var otroligt salt och jag tror inte att den ost som jag var ute efter egentligen var så salt. Denna påfallande sälta gör att denna ost går vidare till dagens kombination vilket gör att jag kommer prova två olika ostar med Porter i kväll. På schemat står också IPA med ost. Det blir förhoppningsvis en spännande fortsättning idag i min iver att förkovra mig i ämnet - Öltyper med Osttyper.
Fortsättning följer. Håll även ögonen öppna på FB eftersom jag förmodligen kommer lägga ut vissa åsikter "halv-live" så att säga.

Det kom ett paket, med lite vårkänslor!

I helgen provade jag Oppigårds nya våröl - Spring Ale. Det kändes nästan lite orättvist att ta sig an denna öl efter helgens övriga begivenheter och jag syftar då på humleupplevelserna "5 AM Saint" och "Anders Dubbel IPA" som jag provade. Årets upplaga av Oppigårds våröl är av det lättare slaget i form av en Pale Ale. Den är dessutom en "single hop" då den endast är brygd med chinook-humle.
Upphälld i glaset har denna öl en ganska ljus bärnstensfärg och ett storbubbligt skum som försvinner fort.
Doften är betydligt mer anonym i jämförelse med "Amarillo Spring" och "Amarillo" som kom förra året men man känner vissa citrustoner i form av citrus-skal eller grape. Framförallt är det dock malttonerna som är framträdande och ger associationer till kola eller bröd. Vissa inslag av fruktestrar.
Smaken är även den betydligt mer maltig än humlig och ger associationer till rostat bröd eller knäckebröd.
Efterbeskan kommer sedan som en riktigt överraskande avslutning och den hänger kvar länge. IBU'n ska ligga på 40 men den känns betydligt högre.
Igen måste jag säga att det inte kändes riktigt rättvist att göra denna recension denna helg och jag måste få be att återkomma då den släpps på Systembolaget för att ge ett slutligt betyg.
På det hela taget tycker jag ändå att den var frisk, lite vårig kanske och en aning anspråkslös. Men å andra sidan så säger man inte heller att den ska vara så mycket mer än så. 
En lätt våröl, helt enkelt. Ett öl som gott och väl lever upp till sin beskrivning.

En Dubbelt så bra IPA?

I lördags var det premiär för Eskilstuna Ölkulturs senaste tillskott, "Anders Dubbel IPA". Jag skrev en liten notis om den tidigare i veckan där det framgick att detta skulle röra sig om en ren humlebomb med massvis av amerikansk humle och en beska som inte skulle lämna någon oberörd. Så hur var den då, i verkliga livet?
Otroligt vacker aprikosfärgad och grumlig stod den där i glaset, med ett härligt fast skum.
Lite förväntansfullt förde jag glaset mot näsan och drog in så mycket dofter som näsan kunde rymma. Förnimmelsen av aprikoskräm var så tydlig så jag blev tvungen att öppna ögonen för att kontrollera att det fortfarande var öl i glaset. I bakgrunden kunde jag känna inslag av svartvinbär och grapefrukt lite svagt.
Smaken gick hand i hand med dofterna och det var även här tydliga inslag av aprikos. Lite andra frukt-associationer kunde också kännas med dragningar åt citrusfrukter, som t.ex grape. Efter ett par klunkar kändes tydliga inslag av övermogen eller torkad frukt av typen aprikoser.

Beskan i denna öl kändes väldigt välbalanserad och även om jag inte känner till vilken IBU (måttenhet för beska) som denna öl har så kan jag garantera att den upplevs som över 120 för tungan "krullade ihop sig" ordentligt (edit. enligt säkra källor så ska den teoretiska IBU'n i denna DIPA vara så mycket som 222). Kanske har humlebeskan balanserats så bra tack vare mängden pilsnermalt och vetemalt.
Tack vare den höga alkoholhalten på 8,7 % ABV så gav den en lite eldig och värmande känsla och konsistensen kändes "lite tjock" vilket efterlämnade "ben" på glaset när man snurrade på det.
Något vi la märke till var att i de glas som hälldes upp efter de första 10 så var färgen lite mer rödaktig och inte fullt så grumlig, kanske hade den stillat sig lite eftersom vi var bland de första att beställa.
Jag måste avslutningsvis konstatera att Mohawk Extra IPA har fått en ordentlig konkurrent i denna "Anders Dubbel IPA". Det blir verkligen trevligt när denna släpps på Systembolaget den 1:a Februari, (88119 Anders Dubbel IPA, Sverige, 330 ml, 32,50 kr), så ni som har möjlighet bör ta er till ett av de tre Systembolag i Eskilstuna där denna kommer att finnas tillgänglig.
Betyg 9 av 10

BONUSFILM (Anders Dubbel IPA känns som en orkan - Like A Hurricane)

Starkporter med fina drag

Oppigårds Starkporter är ju inte precis någon nyhet, den har över 2 år på nacken vid det här laget, men den är likväl en öl som jag faktiskt missat att prova.
Föregående vecka provade jag denna porter utan några som helst föraningar, denna öl hade inte bara missats att prova utan jag hade inte heller läst andras recensioner av denna öl. Att denna öl kommer från Oppigårds, vilket bruka stå för kvalitet och positiva överraskningar allt som oftast, och att den funnits i ordinarie sortiment en längre tid borde ju borga för en bra porter.
Färgen är som väntat väldigt mörk, näst intill svart, med ett krämigt, smuts-vitt och fast skum. Doftspektrat i denna öl är typisk maltigt men har förvånansvärt många associationer. Den mest framträdande associationen jag kände var charkuterier och popcorn konstigt nog. Efter lite snurrande på glaset hittar jag inslag av fruktestrar och aceton. Den stora mängd chokladmalt som den innehåller är inte alls så påtaglig som man kunde tro.
Smaken är väldigt trevlig med dess runda och lite brända egenskaper. Smaker av knäckebröd och lite torr kakao kommer efter. Beskan är väldigt påtaglig men ganska kort.
Ölet i sin helhet upplevs som väldigt mjuk och rund men kanske lite för kort. Enligt Oppigårds själva så har denna porter en IBU(måttenhet för beska) på 50 vilket gör den till en av de beskaste öl Oppigårds gör och detta tycker jag inte alls att man känner.
Nej, jag fick associationer till Fullers London Porter, vilket inte är ett dåligt betyg eftersom jag anser att just den portern är en av vinters absolut bästa öl. Synd, kan jag tycka, att jag upptäckte den först nu då jag mest längtar efter lite lättare våröl….
Betyg 8 av 10

Nya öltypsdefinitioner från Brewers Association

Kanske är detta mest intressant för den som brygger öl eller på något sätt är involverad i professionell bedömning av öl, men nyligen släppte Brewers Association i USA årets upplaga av "Beer Style Guidelines". Dessa "guidelines" beskriver hela 140 olika ölstilar och många av dem är det säkert ingen som känner till, i Sverige t.ex. så finns det betydligt färre sorter i Svenska Hembryggeriföreningens motsvarighet. Brewers Association har givit ut dess riktlinjer sedan 1979 och inledningsvis var det ölgurun Michael Jackson som bidrog med det mesta av innehållet. Värt att notera är att i 2011 års version så har flera ölstilar ändrats markant i dess beskrivningar:

• Belgo-American-Style Ales
• Belgian-Style Flanders Oud Bruin/Oud Red
• German Bock
• Rye Beer

Två ölstilar har helt bytt namn och dess beskrivningar har också ändrats en del:

• American-Style Sour Ale ändras till American-Style Brett Ale (från jästsvampen brettanomyces)
• American-Style Black India Ale ändras till American-Style Black Ale (vissa kallade den tidigare även för Black IPA, som för övrigt är väldigt populär i USA och även i Danmark)

Premiär för sällsynt öltyp!

På lördag eftermiddag är det premiär för Eskilstuna Ölkulturs nyaste skapelse - Anders Dubbel IPA.
Dubbel IPA är ju en öltyp som svenska hantverksbryggerier inte producerat så ofta hittills, vilket gör det hela ännu mer spännande.
Ölet lär ska vara på 8,6 % ABV och mycket välhumlat med humlesorterna Pacific Gem, Columbus, Citra och Chinook både i koket och torrhumlingen. Förutom Pilsnermalt har man också tillsatt lite vetemalt vilket kan ge en lite annorlunda upplevelse.


Jag kommer definitivt att inleda min lördag på Eskilstuna Ölkultur, strax efter kl.16.00. Ska  ni med?

Gå med i "Sweden Beer Bloggers Unite"

Tidigare i höstas skapade jag en undergrupp på ölbloggar-forumet "Beer Bloggers Unite" som heter "Sweden Beer Bloggers Unite". Forumet har skapats av "The Wench" för olika öl-bloggar-konstellationer. Vi var en handfull personer som anslöt sig tidigt och tanken jag hade var att få ett forum för diskussioner på ett mer privat ställe än på våra bloggar. Aktiviteten kring denna låg lite lågt under hösten då vi inte lyckades komma fram till hur den skulle användas och i avvaktan på detta skedde inte heller någon värvning eller annan marknadsföring.
Nu känns det som att det är bättre att de som vill ansluta sig till denna gör så och sedan får tiden avvisa hur vi kan använda detta forum.
Det finns flera fördelar med att ansluta sig:

• Ni kan lära känna bloggare från andra länder
• Vi kan utbyta tankar och idéer på ett mer privat sätt
• Vi kan planera gemensamma aktiviteter som ölbloggarträffar, bryggeribesök m.m.
• Vi kan debattera och få fram gemensamma åsikter som vi sedan kan framföra unisont mot olika aktörer

Det vore jättekul om så många av er som möjligt vill ansluta då det förbättrar förutsättningarna för ett levande och aktivt forum. Målsättningen är att alla seriösa ölbloggare i Sverige vill ansluta sig för då kan vi kanske göra något riktigt bra av det hela. 

"Tillsammans kan vi flytta berg".

Så tveka inte, ANSLUT ER OMGÅENDE! 

Uppdaterad Kalender

En del händelser värda att lägga på minnet (och anteckna i sin kalender) har hittats idag.
Tack till Dempa på Dempabeer, som så prydligt publicerade alla förmodade släpp på Systembolaget under Feb-Maj. Jag har uppdaterat kalendern under "På Gång" här på "Allt om Öl" med alla dessa släpp samt även lagt in Linköping Beer Expo, som släppte sina biljetter idag.
Kalendern kan du prenumerera på, till din egen Google Calender, eller bara använda hålla ögonen på med jämna mellanrum. Jag kommer uppdatera den kontinuerligt, precis som förra året.

Dags för ölbloggarträff?

Under våren förra året så försökte jag få till en ölbloggarträff men som sen inte blev av. Jag vet att det dessutom gjordes försök av Johan på Portersteken att få till en träff. Jag har inte riktigt koll på hur långt det försöket gick men mig veterligen så har det ännu inte varit någon träff här i trakterna. Så nu gör vi ett nytt försök!
Hur många är intresserade av en träff i Eskilstuna, lördagen den 29:e januari? Lite beroende på hur många som vill vara med så tror jag att jag har två olika alternativ på lokal. Oavsett lokal så kan jag utlova många roliga öl att prova, i det ena fallet även på fat.
Så vad sägs om en träff den 29:e januari kl.16.00 på Eskilstuna Ölkultur? Jag tänkte anordna en liten anspråkslös blindprovning av 5 olika öl, för självkostnadspris (ca 100 kr). Vidare kan vi prova många trevliga öl och prata lite kring öl-året som vi har framför oss, "Beer Bloggers Conference" i London, "Beer Bloggers Unite", ölfestivaler och annat spännande.  Dessutom får vi besöka ett bryggeri och kanske prata lite med någon av bryggmästarna. Mat kan anordnas gemensamt för de som vill. Fruar, sambos eller liknande får naturligtvis medtagas, men behöver anmälas så vi vet antalet. Så anmäl dig för en trevlig ölbloggarträff med god öl och trevligt sällskap! Tåg avgår med jämna mellanrum och aftonen avslutas i god tid för hemfärd med kommunala eller statliga medel.
Återkom per omgående om du är intresserad eller har frågor, för jag behöver ett par veckor på mig att fixa det hela.
Vad sägs?

I've got a Black Magic Woman...

Det är inte bara Santana som har en "Black Magic Woman" utan även det danska bryggeriet Hornbeer. Denna öl är inte bara svart och magisk utan även en Imperial Stout med många intryck. Denna öl har många olika maltsorter och en tydlig maltkaraktär med rökiga inslag av den torvrökta malten. Färgen är svart som synden med ett skum som påminner om nougat-mousse eller något åt det hållet. Skummet är ganska segt och hänger kvar länge på glaskanten.
Doften har tydliga inslag av karamell och toffé och en rökighet som kräver sin "single malt-man". I bakgrunden känns choklad, mocca och lite lakrits.
Munkänslan är väldigt rund och len med en kolsyra som känns behaglig.
Det mest påtagliga i smaken är dess rökighet men i bakgrunden hittar vi inslag av kakao och kaffe. Eftersmaken lämnar en ganska torr känsla men balanseras av lite eldiga toner som gör att den känns relativt len, trots sin alkoholstyrka på 10 % ABV.
Gillar man whisky, med betoning på rökig sådan, så är detta något som kommer att falla väl ut. Jag får små förnimmelser av Mikkellers "Black Tie" som kanske var ännu mäktigare och mång-fasetterad.
Lite märkligt kan jag fortfarande tycka att Systembolaget släppte denna öl i somras (i augusti om jag inte minns fel) då den känns mer passande för den rådande årstiden och väderleken.
Detta är, för mig, en öl som man delar på flera i små glas för att sitta och smutta på under en längre tid, ungefär som med en god single malt whisky.
Jag har svårt att se att denna öl överhuvudtaget passar till mat. Men den skulle kanske fungera till stark och smakrik ost (med eller utan mögel). 
Betyg 7 av 10

Ekspånslagrad Yeti, en smakbomb

Årets första recension handlar om Yeti, men inte vilken Yeti som helst utan den ekspåns-lagrade versionen från Great Divide. Oak Aged Yeti Imperial Stout, som dess fulla namn är, är en riktig skönhet i glaset. Med dess ogenomträngligt mörka färg och dess nougat-färgade och kraftiga skumkrona såg den onekligen oemotståndlig ut. Viskositeten i denna öl var också enorm, den såg nästan lite seg ut i glaset när man snurrade på det.
Doften av torkad frukt, som dadlar, russin och fikon ackompanjerades mycket bra av de typiska fattonerna som t.ex. vanilj. Ekfatslagringen gav också små inslag av tjära, förmodligen av rökt torv. Allt balanserades väl med svaga citrustoner från humlen i bakgrunden.
Smaken lämnar ingen oberörd där de torkade frukterna är påtagliga och förnimmelsen av kakao är tydlig. Ölet kändes förvånansvärt lite torrt och sött på en gång. Sötman, förmodligen från alkoholhalten på 9,5 % ABV och torrheten från den välrostade malten och det faktum att beskan ligger på 75 IBU.
Passar till: Vällagrad och stark ost, som Västerbottenost, eller en stark och salt blåmögelost som Stilton.
Som matöl passar den väldigt bra till grillat nötkött, helst välkryddat och saltat, serverad med en sås som innehåller färska örter och lite konjak. Denna öl går även bra till vissa skaldjur som ostron, musslor och hummer.
Betyg: 8 av 10