Efter den första artikel i serien ”Att lagra öl”, där vi gick igenom några grundregler för lagring, så ska vi idag gå vidare med att titta på vilka egenskaper i öl som avgör om den lämpar sig för lagring.
Det som mest avgör hur bra ett öl klarar av att lagras är följande:
- Alkoholhalt
- Färgen (ju mörkare desto bättre)
- Innehåll av levande jäst eller inte (bottle conditioned)
- Under vilka förutsättningar den lagrats (temperatur, ljus osv.)
Man bör vara medveten om att vissa öl dessutom redan från start blir bättre med en kortare tids lagring. Vissa hävdar t.ex. att Sierra Nevada Celebration blir mycket bättre och mindre spretig om den lagras i 2 år och att deras Torpedo skulle bli lite rundare efter 6 månaders lagring.
Alkoholstarka öl över 10 % ABV, och speciellt de mörka varianterna, kan behöva lagras i upp till 5 år innan de är riktigt drickbara, då de som ”unga” kan ha en överdrivet kraftig karaktär med inslag av umami som gradvis försvinner vid lagring.
Många öl når sin höjdpunkt efter 2 år och blir sedan gradvis allt sämre och många öl klarar av längre lagring än så men där smakbilden kan ändra skepnad ganska markant. Generellt kan man säga att ett öl påbörjar sin förändring redan dagen då den tappas ur sin lagertank och efter 3 månaders lagring kan man känna viss förändring. Efter 6 månaders lagring är förändringarna påtagliga.
Ett annat fenomen man bör känna till är att ölets kondition kan komma och gå i vågor. Ett öl kan vara väldigt gott efter 2 års lagring och sedan försämrats efter ytterligare 6 månader för att sedan vara gott igen efter ytterligare 6 månader. Med detta sagt kan det vara bra att ha flera öl av samma sort så att man kan prova den igen efter ett halvår om den föregående inte var bra.
Själv har jag lagrat Nils Oscar Imperial Stout och Nils Oscar Barley Wine i över 10 år och Imperial Stouten från 2000 var t.ex. ännu bättre än den från 2002 med en enormt komplex smakbild.
Förutom att vissa öl som lagrats upplevs som mer mogna eller mindre färska, beroende på ölstil, så kan följande förändringar ske i ett öl när den lagras (förutsatt att den är ofiltrerad och opastöriserad, s.k. ”bottle conditioned”):
- Alkoholhalten kan höjas. En öl som håller 10,5 % ABV kan öka till 11,5 % ABV.
- Färgen kan bli flera nyanser mörkare och djupare i ljusare öl
- Utvecklingen av fruktiga smaker, som kan sträcka sig från körsbär till plommon.
- Vinösa karaktärer kan utvecklas, ibland med dragning åt portvin eller sherry.
Om man nu är intresserad av att lagra öl så bör man tänka på följande innan man ställer in flaskorna i sin "ölkällare":
- Om ett öl ör svagare än 5 % ABV bör du utgå från att det inte kan lagras mer än några månader. Då bör den dessutom vara av det mörkare slaget samt ofiltrerad och opastöriserad.
- För öl som håller 5,0 - 7,5 % ABV kan du förmodligen lagra i upp till 2 år och efter det kommer det absolut att försämras, om inte förr.
- Öl som håller 7,5 – 10 % ABV har inte bara goda förutsättningar för att lagras mellan 5-10 år, den är dessutom förmodligen godare om du sparar den några månader jämfört med om du dricker den som färsk.
- Har du öl som är starkare än 10 % ABV kan du lugnt räkna med att den kommer att vara extremt välsmakande t.o.m. efter 10 års lagring. Öl med denna alkoholstyrka kan behöva lagras i upp till ett år innan den är drickbar och ibland kan det behövas 2 års lagring om man vill att den ska nå sin potential.
En öl som ofta nämns när man pratar om riktigt gamla årgångar och som fortfarande är mycket bra är ”Bass No 1, Ratcliff Ale”, som bryggdes och buteljerades 1869. Denna öl hittades i gömmorna vid Bass’s Burton upon Trent bryggeri 2006. Trots att ölet var näst 140 år gammalt så var det inte bara fullt drickbart utan också välsmakande med en stark dragning åt sherry och andra komplexa smaker. En annan öl som också innehåller Bass No 1 är King’s Ale som bryggdes 1902, en öl som än idag också visar väldigt goda kvalitéer.
Personligen har jag just fått nya tillskott till min egen källare i form av en ”John Smith’s Coronation Ale” från 1953, en Samuel Smith’s Imperial Stout från 1985, en Bass Brewery Museum Imperial Stout från 1995 (kanske det enda kvarvarande exemplaret) samt en Fullers Vintage Ale från 1997.
Alla lär ska vara i högst drickbart skick.
Frågan är bara - När öppnar man en flaska från 1953?
I nästa artikel i denna serie ska vi titta på vad man kan förvänta sig för förändringar i olika ölstilar och också några exempel på öl som lämpar sig extra bra att lagra.
