Sigtuna Brygghus intar Spanien?

Jag har nyligen blivit uppmärksammad på att Sigtuna Brygghus har fått delar av sitt sortiment tillgängligt i Spanien, via en webshop som heter Cervezalandia.
Där kan man köpa Sigtuna Summer IPA, Black October, South Pacific Pale Ale samt Red Ale.
Priserna varierar mellan 2,95 € och 3,75 €, vilket innebär att spanjorerna kan köpa Sigtunas öl billigare än vi svenskar med dagens kurs på den svenska kronan.
Kul att Sigtunas öl sprids i Europa, och detta är vad jag förstår bara början.

Rösta fram årets bästa Svenska Sommaröl!

Vi drar igång en liten omröstning så här precis i semestertider. Vilken öl anser du är den absolut bästa, Svenska Sommarölen 2011? Vilken öl tror ni att ni kommer att köpa mest av denna sommar? eller vilken kommer ni uppskatta mest? Ni får välja själva vad ni lägger in i ordet "bäst". Ni hittar tävlingen en bit ner på sidan.
Jag har lagt ut de mest aktuella men det är fritt att föreslå andra sorter också, glöm inte bort att ange vilken genom att skicka in en kommentar!
Röstningen pågår i en vecka. Må bäste öl vinna!

Stenstrand SommarAle - Nynäshamns nya storsäljare?

På fredag, den kommande veckan (2011-07-01), släpps Stenstrand SommarAle (SB nr 89189) i Systembolagets beställningssortiment. Alla vi som var på "Allt om Öl Festivalen" förra helgen fick tillfälle att prova denna nya öl från Nynäshamns Ångbryggeri.
Stenstrand SommarAle, som jag skulle klassa som en amerikansk pale ale (APA), består av enbart amerikansk humle (Amarillo, Cascade och Chinook) och har en alkoholhalt på 6,8 % ABV. Den innehåller golvmältad malt från det anrika brittiska mälteriet Thomas Fawcett & Sons LTD. Ölet har fått sin sista touch genom att filtreras genom en humlekanon.
Det första som slog mig när jag doftade i glaset var den "otypiska" Nynäshamns-doften.
Färgen är något ljus bärnsten, lite åt guld-hållet. Vackert vitt skum.
Doften är påtagligt fruktig med inslag av apelsin, blodgrape och lite tallbarr. Faktum är att jag kom att tänka på "Cointreau".
Smaken är långt ifrån den vi är vana vid i Nynäshamns öl, dvs den saknar "hussmaken" som vi t.ex hittar i "Bedarö Bitter". Här är det tydliga inslag av tropiska frukter där apelsin och grape spelar huvudrollen. Mycket välbalanserad beska och en väl dold alkoholhalt.
En frisk och mycket bra balanserad APA med apelsin- och grapetoner gör denna öl till en mycket lyckad sommar-ale. Det här kommer garanterat vara en av mina sommarfavoriter och beställning ska göra så fort som möjligt.
Betyg 8 av 10

En perfekt midsommarsill

Är ni som jag? att ni gärna vill prova en ny sillsort på bordet vid midsommar? och helst hemmagjord!
Jag provade fram ett nytt sillrecept i påskas för jag ville ha en fräsch vårsill på påskbordet. När vi väl åt av den insåg jag att den nog skulle passa ännu bättre till midsommar, så här kommer receptet.
Lag:

Midsommarsill
(ignorera påskölen i bakgrunden)

• 1 1/2 msk ättikssprit (12%)
• 1 1/4 dl socker
• 1 1/2 dl vatten
• 1 lagerblad

Sillblandning:

• 1 burk inläggningssill (420 g)
• 1 lime
• 1/2 - 1 tsk sambal
• 1/2 röd chili

Koka ingredienserna till lagen tills sockret smält. Låt svalna.

Skiva sillen i mindre bitar och lägg i en glasburk.
Riv skalet från limen och strö över sillen. Pressa i saften från limen. Skär halvorna i mindre klyftor och lägg dessa över sillen.
Häll i lagen.
Skiva chilin i tunna skivor och ta bort kärnorna.
Tillsätt sambal och den skivade chilin och blanda försiktigt.
Låt stå i kylen i ett dygn före servering.
Sillen får en underbar limedoft och har en bra hetta i smaken.
Förutom välsaltat färskpotatis, kokt i dill, passar det utmärkt med välhumlad IPA av amerikanskt snitt eller annan öl i samma doft- och smakregion till denna sill.
Öl-tips: Sigtuna Summer IPA, S:t Eriks Sommar Ale, Oppigårds Pale Summer Ale, Bälgviken Pale Ale
(senare i sommar, fr.o.m. den 1:a juli, får ni dessutom prova denna sill med med Mälarbadens Sommarale eller Stenstrand SommarAle)
Om ni har snaps på bordet rekommenderar jag er att hitta några lämpliga och smakrika öl i folköls-klassen så att ni bibehåller skärpan i knoppen.
Smaklig spis!

Allt om Öl Festivalen 2011 - Öl-rapporten

Jag förmodar att det testades många olika öl av de flesta som var på "Allt om Öl Festivalen" i helgen. Det fanns som sagt lite drygt 90 olika sorter att prova och med tanke på hur många av dessa som fick röster av besökarna så var det många besökare som nog hittade en ny favorit.
Själv tyckte jag inte att jag hann prova så mycket eftersom jag höll en del events och samtidigt skulle försöka hålla koll på att alla hade det bra.
När jag sen började göra en sammanställning över alla öl jag provade på eventen och hos utställarna så visade det sig att listan över provade öl blev ganska diger. Jag har, av förståeliga skäl, inte fört anteckningar över det som jag provade förutom då festivaljuryn utförde sin blindprovning.
Här kommer en sammanställning över dessa öl jag och med mitt betyg inom parentes. De med fet stil är de 10 nominerade ölen som vi blindprovade (med endast mina betyg).

• 5 A.M Saint (9/10)
• Abstrakt 06 (9/10
• Anders Dubbel IPA (10/10)
• Annas Red Ale (9/10)
• Bedarö Bitter (7/10)
• Bötet Barley Wine 2009 (9/10)
• Flying Dog Gonzo Imperial Porter (8/10) 
• Fristadens Stolta Imperial Stout (9/10)
• Hällby Hefe (6/10)
• Labyrinth Black Ale (9/10) 
• Landsort Lager (7/10)
• Landsort Lager (ofiltrerad) (8/10)
• Mohawk VS Amarillo (8/10)
• Mohawk XTRA IPA (8/10)
• Mälarbaden Sommarale (6/10)
• Nils Oscar Barley Wine (8/10)
• Nils Oscar Imperial Stout (8/10)
• Nils Oscar Kalasöl (6/10)
• Nils Oscar Rökporter (7/10)
• Pickla Pils (7/10)
• S:t Erik Wit (7/10)
• S:t Eriks 80/- (7/10)
• Sierra Nevada 30th Black Barley (8/10)
• Sierra Nevada Hoptimum (8/10)
• Sierra Nevada Pale Ale (7/10)
• Sigtuna East River Lager (7/10)
• Sigtuna Märzen (7/10)
• Sigtuna Stockholm Syndrome (7/10)
• Sigtuna South Pacific (8/10)
• Sigtuna Summer IPA (7/10)
• Skogstorps IPA (6/10)
• Skogsängen Saison (8/10)
• Sotholmen EXTRA Stout (8/10) 
• Sotholmen Stout (7/10) 
• Southern Tier Pale Ale (7/10)
• Stenstrand SommarAle (8/10)
• Sundbyholms Single Hop Ale (7/10)

Av alla dessa öl så blev det alltså en 10-poängare och 6 stycken 9-poängare. Det tycker jag säger en del om kvalitén på ölen som fanns till buds, eller åtminstone enligt mitt tycke och smak.Jag har säkerligen missat någon öl, men bortsett från det så blev det alltså hela 36 olika öl jag provade under festivalen. 

Men det är väl som när man har gäster hemma på middag - Har man själv lagat mat hela dagen så tänker man inte så mycket på vad man äter som när man får gå bort på middag hos någon annan.

Nils Oscar goes UK

Bild lånad från "Nils Oscar God Lager"s facebook-sida 

I skrivande stund är nu "God Lager" från Nils Oscar tillgänglig på de flesta "Waitrose Supermarkets" i England.

"Waitrose är välkända för att lagerföra ett fantastiskt bra utbud av flasköl och Nils Oscar God Lager är ett utmärkt tillskott på våra hyllor. Vi är mycket imponerade av dess djupa smaker." säger ölinköparen Neil Whelpton på Waitrose, "Den är perfekt att avnjuta för sig själv eller med en god köttbit och borde tilltala våra kunder som älskar och kan sin öl".

Ölet har redan förekommit på några festivaler, som t.ex "Taste of London", men finns även på en del pubar. Kolla gärna in "Nils Oscar God Lager"s facebook-sida.

Grattis! Nils Oscar.

Allt om Öl Festivalen 2011 - Första rapporten

Vimmelbild från Food Courten

I natt när festivalen stängde kände jag mig otroligt glad, framförallt för att alla besökare och utställare också verkade väldigt glada och nöjda. Idag känns det lite mer som separationsångest!

Men, man kan se det så här istället - Nu är det bara 363 dagar kvar till "Allt om Öl Festivalen 2012".

Stämningen har varit på topp de bägge festivaldagarna och under lördagen kändes livet lite lättare när vi fick sol och värme på festivalområdet.

Några detaljer kring festivalen:

- Totalt fick vi 800-900 besökare på de två dagarna, där vi under lördagen fick ungefär 650 av dessa.

- Antal ölsorter som officiellt fanns för provning hamnade på 89 stycken

- Antal ölsorter totalt hamnade nog ganska prick på 100

- De flesta eventen var välbesökta och totalt utbildades ca 150 personer på de olika ölskolorna och andra events.

- Att besökarna var intresserade av kvalitetsöl visade sig bl.a. i att vakterna endast behövde "utvisa" 2 besökare av alla 900 gäster och att det hos utställarna var en rykande åtgång på de allra dyraste ölsorterna.

Nynäshamns Ångbryggeri

Lördagens final blev avslöjandet av de bägge vinnarna i omröstningarna av festivalens bästa öl. I klassen "Folkets Val" fanns det alltså 89 ölsorter att rösta på och 49 av dessa fick röster av besökarna. De 10 bästa placerade ölen blev dessa:

• Mälarbadens sommar ale (Allt om Öl Festivalens festivalöl), 20 % av rösterna
• Stenstrand SommarAle, 12 % av rösterna
• Anders Dubbel-IPA, 9 % av rösterna
• Stockholm Syndrome, 8 % av rösterna
• Landsort Lager, 7 % av rösterna
• Duff Beer, 7 % av rösterna
• Abstrakt 06 
• Sigtuna Summer IPA 
• S:t Eriks IPA 
• S:t Eriks Witty

Vinnaren i klassen "Folkets Val" blev alltså "Mälarbadens Sommar Ale" där var femte person som röstade tyckte den var bäst. På en hedrande andraplats kom "Stenstrand SommarAle" från Nynäshamn.

Det som var extra kul var att i princip alla utställare hade med minst en öl bland dessa 10.

Stort grattis till Lucas och Eskilstuna Ölkultur till vinsten.

Wicked Wine

Festivalen hade också sin egen festivaljury, bestående av Ofiltrerat, BeerDrivel, Humligheter, Henrik från nedlagda bloggen HumleHenke, Janne från ölsällskapet Humulus Lupulus samt mig själv). Under dagen hade vi i festivaljuryn nominerat 10 öl var bland alla öl i utställarområdet. Dessa nominerade öl markerades med silverstjärnor och gav ett visst intresse bland utställare och besökare.

De 10 öl som sedan fick flest nomineringar valdes ut till en blindprovning där vi i juryn provade dessa utan att veta i vilken ordning de serverades. Vi provade dessa öl under en dryg timme och kom gemensamt fram till en vinnare.

De 10 nominerade ölen var följande:

- Mälarbadens Sommar ale, Eskilstuna Ölkultur

- East River Lager, Sigtuna Brygghus

- S:t Eriks Wit, S:t Eriks

- Nils Oscar Barley Wine, Nils Oscar

- Anders Dubbel IPA, Eskilstuna Ölkultur

- Labyrinth Black Ale, Wicked Wine (Uinta Brewing Company, USA)

- Mohawk vs Amarillo, Wicked Wine (Mohawk Brewing)

- Stockholm Syndrome, Sigtuna Brygghus

- Stenstrand SommarAle, Nynäshamns Ångbryggeri

- Landsort Lager (ofiltrerad), Nynäshamns Ångbryggeri

Efter sammanställning av betygen så stod en vinnare klar.

Vinnaren blev "Anders Dubbel IPA" från Eskilstuna Ölkultur med motiveringen "Elegant, rå och orädd men samtidigt som en smekande käftsmäll" och med det avsågs den otroligt häftiga humle-kompositionen där alkoholhalten var så väl dold att den kunde intas i ett stort antal, och med en lång beska som låg kvar som en smekning i strupen.

Förutom att vi ska gratulera Eskilstuna Ölkultur till att de tog hem full pott så tycker jag vi ska uppmärksamma att utställarna mangrant var med bland dessa 10 nominerade öl. Det, om något, säger en hel del om kvalitén på svenska hantverksöl.

Avslutningsvis vill jag framföra många och stora TACK till utställarna, besökarna, festivaljuryn och alla som var med och gjorde denna festival möjlig.

Alla ni som var med och arrangerade och jobbade på festivalen tycker jag ska sträcka på ryggen och vara stolta för en väl genomförd festival.

Jag kommer publicera ett antal artiklar till om festivalen senare i veckan.

Det närmar sig!

Vill bara passa på att säga några ord, så här i slutet av denna enormt långa förberedelse av "Allt om Öl Festivalen".
För det första så vill jag be om ursäkt för att jag inte hunnit vara lika aktiv med nyhetsbevakning och recensioner här på "Allt om Öl" den senaste månaden. Hoppas ni har överseende med det.  Det har som sagt varit lite mycket på sistone….
Igår kändes lite som en finaldag då "Allt om Öl Festivalen" fick en artikel på Aftonbladets "dryckes-sajt" (Stort TACK till Joel).
Om ni mot förmodan missat att läsa om festivalen så är det inte för sent.
Kolla in "Allt om Öl Festivalens" hemsida och kom till Eskilstuna nu i helgen (17-18 juni). Jag skrev i mars att denna festival ska erbjuda något för alla (förutsatt att man är intresserad av öl) och när jag nu läser programmet och tittar på förteckningen av utställare och öl så måste jag erkänna att det känns just så - Det finns något för alla!!
En sista sak:
- Är det någon ölbloggare (eller annan kunnig person) som tänker komma på festivalen och vill hoppa in och hålla en grundläggande ölskola på lördag eftermiddag? Material finns förberett. Återkom till mig snarast om du känner att det vore kul, så går vi igenom detaljerna.


Hoppas vi syns på festivalen!


Pelle
Festivalgeneralen

"Crooked Line" - Extravagant serie från Uinta Brewing

I helgen satt jag med ett angenämt problem framför mig. Jag hade två flaskor riktigt spännande öl på vardera 75 cl där den ena höll en alkoholhalt på 11,1 % ABV och den andra på 13,2 % ABV. Problemet var att de skulle recenseras under helgen och jag var inte dumdristig nog att inbilla mig att jag skulle fixa det på egen hand. Jag menar, vem trycker i sig en flaska rödvin eller två innan middagen?
Som tur var, så var vi bortbjudna på middag på lördagen och vad skulle väl då passa bättre än att ta med dessa båda flaskor och ge bort till värden…..visserligen med kravet att de måste öppnas på kvällen.
De båda flaskorna som var föremålet för dagen var inte mindre än två kommande nyheter på Systembolaget denna vecka, närmare bestämt på onsdag den 15:e juni. 
Jag talar om de två nyheterna från det amerikanska bryggeriet Uinta Brewing Company som har en speciell serie de kallar "Crooked Line", en serie som hittills består av fyra olika öl där man tagit ut svängarna ganska rejält avseende tillverkning, innehåll och förpackning.
Det första ölet som provades var Cookeyed Cooper Bourbon Barrel Barley Wine (SB nr 11710). En Barley Wine på modiga 11,1 % ABV.

En vacker brunröd färg och ett fast smutsvitt skum.
Dofterna som strömmar från glaset är många och inledningsvis hittar man väldigt mycket karamell och toffee. Efter en stund infinner sig många fler dofter där pomerans och kokos är de mest framträdande. Efter ett tag inser jag att kokosdoften egentligen var vanilj jag kände, eller vaniljstång passar nog bättre.
Smakspektrat är lika brett det men med lite andra nyanser. Först kommer det mycket karamell och strax därefter kandisocker och kola. Eftersmakerna erbjuder svaga inslag av choklad- och/eller kolasås.
Varje klunk lämnar en enormt värmande och eldig känsla i mun och svalg. Alkoholhalten slår igenom.
Efterbeskan är mycket påtaglig och lämnar tydliga smaker av russin.
Jag skulle nog direkt påstå att detta är ett öl man bör köpa om man har möjlighet, men jag rekommenderar att ni spar i förrådet några år då jag är övertygad om att spritigheten kommer att dämpas samt att den kanske utvecklar en lite sötare nyans. Den har stora utvecklingsmöjligheter!!
Just nu är den lite för spritig och osöt för min smak för att nå de riktigt höga betygen. Påminner lite om en torr sherry. Synd att jag inte har en flaska till, då hade den definitivt åkt in på lagringshyllan.
Betyg 7 av 10

Den andra ölen av de två var Labyrinth Black Ale (SB nr 11714), en öl av typen "Black Ale", eller en "svart ipa" som den kallades förr.
Upphälld i glaset ser den nästan ut som en "irish coffe" eller en kaffedrink med chokladmousse. Vacker!!
Dofterna är allt annat än blygsamma. Här hittar vi enorma inslag av torr choklad, kaffe, marsipan, inlagda körsbär à la "Anton Berg" och läder. Utöver detta är det stora inslag av salmiak.
Smaken lämnar inte heller någon oberörd. Här hittar vi nästan ett lika stort utbud som bland dofterna. Mycket stora inslag av salmiak, salt sådan dessutom. Sen kommer smaker av rökt torv och en viss estrighet. Svaga toner av övermogen kärnfrukt.

Kolsyran känns osedvanligt "spritsig" i en öl med dessa dofter och smaker. Man förväntar sig nästan en karaktär som påminner om en Imperial Stout.
Avslutningen lämnar en torr känsla i munnen och den långa efterbeskan hänger kvar länge och väl. Den höga alkoholhalten på 13,2 % ABV är väl dold i denna explosion av dofter och smaker. 
Det är alltid svårt att betygsätta denna öltyp tycker jag. Dels för att jag inte provat så många och dels för att den känns som en blandning av flera ölstilar.
Jag tycker att den var "maffig" rent ut sagt. Men den måste delas på många personer för den kan vara tung att förtära på egen hand.
Betyg 8 av 10

Hennepin - sommarens friskaste fläkt

Jag går i sakta mak på grusvägen, på väg hem till sommarstugan, efter ännu en varm dag på stranden.

Vattnet vi tog med oss är för länge sedan slut liksom energin i kroppen. Just då, när jag känner en svettdroppe sakta rinna ner för ryggen, kan jag bara tänka på en sak - En kall öl.

Jag tänker faktiskt på en speciell öl, som jag ställde in i kylen samma morgon, en "Hennepin" från det amerikanska bryggeriet Ommegang. Hennepin är av en öltyp som heter "saison", en öltyp som belgare ofta gjorde hemma på gården inför sommaren för att konsumera efter dagens värv i sommarvärmen. Därav har den fått ganska törstsläckande karaktär, oftast med örtiga inslag.

Ölet finns i beställningssortimentet på Systembolaget, nr 88485 och kostar 35,80 kr för en 70 cl flaska med champagnekork.

Efter 10 minuter sitter jag på altan med ett glas nyupphälld Hennepin.

Innehållet i glaset är vackert aprikosfärgat och den är definitivt ofiltrerad.

Den inledande dofter ger signaler om fruktsoda och örter. Med några spinn på glaset kan man också känna en viss estrighet. Doften är söt.

Smaken är påtagligt örtig och jag känner inslag av kork. En omedelbar association är korkdoften i läskflaskor från tidigt 70-tal. Sen kommer en eftersmak, där jag förmodar att mitt doftminne spelar mig ett spratt, för jag kommer att tänka på krossade tomater. Vet inte alls vad det kom sig av men den återkom hela tiden efter det.

Denna saison är otroligt frisk och krispig och har verkligen de törstsläckande egenskaperna.

Jag skulle nog kunna påstå att den är farligt lättdrucken med tanke på den höga alkoholhalten, och att det är en stor flaska (70 cl). Så mitt tips är att göra som jag, dela den i glada vänners lag, i sommarvärmen. Detta var faktiskt en av de bästa saison-ölen jag druckit, men då jag kanske inte provat så hiskeligt många i och för sig. Sen kanske jag påverkades lite av omständigheterna och tillfället….

Betyg 9 av 10

A good Beer in Venice, del 2 av 2

Som jag skrev sist så var beslutsvåndan stor då jag skulle bestämma mig för det högst begränsade antal flaskor jag skulle kunna prova på plats vid detta ölparadis i ett Venedig som i övrigt förmodligen kan erbjuda tusentals olika viner av mycket hög kvalitet. Så hittar man en oas som denna så blir det väldigt svårt att välja.

Den första ölen blev passande nog en öl som heter "Ale for Obsessed", A.F.O, från det italienska bryggeriet Birrificio del Ducato. Detta Parma-baserade bryggeri, med en bryggmästare som dessutom heter Campari i efternamn (och Giovanni i förnamn), hör till ett av de mer väletablerade Italienska mikrobryggerierna och om jag inte minns fel så har man kunnat köpa deras öl i Ölbutikken sedan fler år tillbaka.
AFO är av typen amerikansk pale ale (APA) och är ofiltrerad med en vit, normalstor skumkrona.
Dofter av grape och söt apelsin infinner sig omedelbart. Så annorlunda jämfört med all annan öl jag druckit hittills i Venedig.
Även smaken erbjuder en del inslag av grape där tallbarr spelar första fiolen. På det hela en frisk, fruktig och blommig pale ale som egentligen inte sticker ut inom öltypen men den gör definitivt det här i Venedig.
Näst öl blev Volpina Rossa Doppio Malto från bryggeriet Birra Amarcord i Rimini. Jag tolkar namnet som att det ska vara en "Dubbelbock" men på ratebeer anges den som en "engelsk strong ale". Alkoholhalten ligger på 6,5 % ABV så ur den aspekten kan den gå för vilken som.
Färgen är vackert rödbrun och alldeles klar med en vackert vitt skum.
Doften har stora inslag av karamell, toffee och knäckebröd.
Den söta karamellsmaken är den mest framträdande men även vissa estriga inslag kan kännas. Svaga noter av bär.
Med hänsyn taget till alkoholhalten och den framträdande sötman och relativt blygsamma beska leder mig till att detta ska vara en dubbelbock och som sådan är den hyfsat bra. Önskar att jag haft tid att prova fler öl från detta bryggeri.

Tredje ölen ut blev "Extra ReAle" från bryggeriet "Birra del Borgo" från Borgorose. Enligt ratebeer är detta en IPA vilket jag kan hålla med om. Alkoholhalten ligger på 6,4 % ABV. De bilder jag hittar på denna öl motsvarar inte alls den jag drack, inte heller alkoholhalten, så jag vet inte riktigt vad jag ska tror. Var det en riktigt gammal version jag fick tag på? Titta på datumstämpeln på bild 2 av denna öl, någon som har en tolkning av den?
Färgen är kopparfärgad med dragning åt orange. Den är grumlig och har ett smutsvitt skum.

Doft av fläder och röd grape. Det slår mig att doften påminner starkt om tuttifrutti, speciellt de röda godisbitarna i en påse Tuttifrutti.
Smaken är fruktig och blommig med inslag av grape och lite tallbarr. Efter kommer en bismak av gammalt….dålig humle?
Efterbeskan är väldigt lång. På det hela en hyfsad amerikansk IPA med väldigt trevliga dofter men där smaken drar ner mycket på betyget. Denna lär inte stå sig i konkurrens med många andra IPA's från USA och Sverige.


Efter dessa flaskor så kom mitt nästa bekymmer. Jag ville prova mer men kände att klockan var slagen för att ändå lämna detta paradis. Tre flaskor öl på över 6 % på 1 timme (och några kalla Birra Moretti nann dess) och det faktum att vi faktiskt inte var i Venedig för att leta efter öl var skäl nog. Jag gick in på puben för att betala och passade då på att fråga om de kunde berätta var man kunde köpa dessa italienska öl i en butik här i Venedig. De tittade lite konstigt på mig och jag visste inte om jag gjort mig förstådd och försökte förklara att jag ville köpa några flaskor för att ta med hem till Sverige. De tittat fortfarande lite konstigt på mig men sa att de gick att köpa - på andra ställen….eller här.
Jag visade sig inte alls vara konstigt för dem att sälja flaskor över disk utan att öppna dem, kanske är man alltför påverkad av det svenska förmyndarsamhället?
Nu blev det beslutsvånda igen eftersom jag visste att det fanns ytterst begränsat utrymme för ytterligare vikt i vår enda väska vi hade med oss, egentligen fanns det nog inget utrymme alls eftersom vi åkte ner med 0,6 kilo övervikt.
För att göra en lång historia kort så köpte jag med mig två flaskor (som jag kommer recensera vid annat tillfälle) och på flyplatsen stod jag med skopåsar och en kostym nertryckt i en i Venedig inköpt väska.
Så om ni någon gång befinner er på en romantisk weekend i Venedig, försäkra er om att er bättre hälft går med på ett besök på "Agli Ormesini" och stanna inte på vägen för en eller två kalla "Birra Moretti". För säkerhets skull se till att ni inte har någon tid att passa och även att ni inte glömmer bort er partner när ni sjunker in i sniffande och smackandet.
Kanske bör ni också se till att ni har extra utrymme i väskan redan hemma!!
Ciao Bella!

A good Beer in Venice, del 1 av 2

Ingen jag hört talas om åker till Venedig för att dricka kvalitetsöl. Så var inte fallet för mig heller då vi var där av helt andra anledningar och hade kanske huvudfokus på god mat, gott italienskt vin och romantisk båtfärd i gondol. Men är man i Italien måste man ju försöka hitta annan öl än Birra Moretti, Peroni Nastro Azzurro och Castello, de har ju trots allt 10 gånger så många mikrobryggerier som här i Sverige.

Den första dagen, när vi precis klarat av Markusplatsen och de tusentals turister som var där, så stannade vi vid en restaurang längs med Canal Grande. Värmen och våra torra strupar krävde omedelbar törstsläckning så vi brydde oss inte ens om att fråga vilka öl de hade. Jag beställde en stor och en liten öl och det visade sig var ett bra val. Den stora ölen (som var till mig) som serverades var i alla fall av en sort jag inte sett tidigare - Pils 1897 från Fabrica di Pedavena, en ljus lager med ganska bra egenskaper tyckte jag. Visserligen var jag mer än övertygad om att värmen, törsten och den gemytliga atmosfären påverkat mitt omdöme. Resten av dagen och även dagen därefter var inte heller några spektakulära upplevelser vad gäller ölen. På nästan alla ställen fanns antingen Birra Moretti, Castello eller Peroni och jag får medge att en Birra Moretti på fat inte alls är dum även om den förmodligen inte skulle uppskattas lika mycket om jag beställde den på en restaurang i Sverige.  Däremot var allt annat mer än minnesvärt.
Nu var det dags att leta kvalitetsöl lite mer seriöst, det fungerade inte att slentrianmässigt titta på alla restaurangers och barers dryckesmenyer längre. Sagt och gjort, efter frukosten la jag mig på sängen i hotellrummet och googlade. Efter en stund lyckades jag hitta ett tips om en restaurang, "Antica Birraria La Corte, på andra sida kanalen från vårt hotel sett. Jag skrev upp adressen. Efter 10 minuters sökande trodde jag mig ha funnit en guldgruva. Jag hittade ett tips om en bar i Cannareggio, stadsdelen som kallades för "gettot" p.g.a att befolkningen en gång i tiden mest bestått av judar.
Denna bar, "Agli Ormesini" (Fondamenta Degli Ormesini Cannareggio 2710), skulle erbjuda över 600 olika öl. Hade inte de ett stort utbud av Italiensk öl så hade nog ingen det här i Venedig. Artikel var ett par år gammal så det var ju inte heller säkert att den fanns kvar. (i efterhand har jag sett på BeerAdvocate att denna pub kallas "Da Aldo" men detta var skrivet 2009 så namnet kan ju vara bytt till det som jag hittade).
Jag frågade i receptionen om de kunde hjälpa mig att markera de två adresserna på en karta och sedan begav vi oss ut. Jakten på italiensk kvalitetsöl hade börjat.
Efter 10 minuters promenad gick vi återigen över Rialto-bron mot den första adressen. Vi passerade fisk-marknaden och efter ytterligare 10 minuter var vi framme vid San Polo torget. På andra sidan låg denna restaurang, som skulle vara omtalad för sin pizza, och jag stegade in för att fråga om deras öl-utbud. Jag fick till svar att de hade 2 olika italienska öl på fat, en "helles" och en "amber" - ölet de pratade om var visserligen venetianskt men utbudet var lite för klent för att jag ville stanna för några öl så här strax före 11 på förmiddagen.
Vi sick-sackade oss tillbaka och efter en stund fick vi lov att ta en kaffe-paus. Två macchiato beställdes!
Strax därefter fortsatte färden tillbaka över Rialto-bron och vidare mot Cannareggio.
Efter en kort paus för dagens första kalla Birra Moretti och en stund senare även för en pizza-slice och kallt kolsyrat vatten så visade signalen i min google-maps app att vi skulle vara framme. Vi stog och stirrade rakt in i en vägg där det definitivt aldrig hade serverats en god öl. Kanske hade herrn i receptionen markerat fel? Jag hoppades på det! 

Vi fortsate gatan längs med kanalen och strax därefter hade vi en skylt framför oss som förkunnade "Birre da tutto il mundo o quasi" (Ölsorter från hela världen, eller nästan). Vi var framme!!


Efter en snabb koll i det lilla fönstret kunde jag konstatera att de verkade hålla vad de lovade. Jag äntrade lokalen med bultande hjärta och möttes av tre kylar alldeles fullproppade av godsaker.

Här trängdes öl från Italien, USA, Belgien, Storbritannien, Danmark, Tyskland och några till. Lyckan var gjord när jag kunde konstatera att de hade ett 30-tal olika italienska öl. Jag kände mig som den lilla grabben i godiskiosken och kunde inte bestämma mig för vad jag skulle köpa, helst ville jag ju prova alla sorter, men insåg att det inte var realistiskt att hinna prova de allra mest spännande ölen ens. Till slut valde jag två italienska öl från två olika bryggerier och gick ut i hettan igen.
Fortsättning följer….

Spektakulär öl för en spektakulär dag

Om man som jag, provar ganska speciella öl till vardags, så vill man gärna ha extraordinära öl vid ett så pass speciellt tillfälle som sitt eget bröllop.

Av den anledningen så hade jag sett till att det beställts några riktigt bra öl från ett par av Sveriges bästa importörer, Brill & Co. och Wicked Wine. Av olika anledningar kommer detta inte bli en regelrätt recension av dessa extraordinära öl, där den främsta anledningen var att jag hade fokus på helt andra saker denna dag än att sitta med näsan i ölglaset och föra anteckningar.

Före och under middagen fanns några av mina favoritöl, som ändå var noga utvalda att passa en bred publik. I kylhinken samsades dessa öl med läsk och annat till de omyndiga och till de oinvigda. Öl som ”Mikkeller Draft Bear”, denna fantastiskt krispiga imperial pils med en humlekaraktär som drar åt pale ale, eller de alltid så pålitliga "iporna" "Double Trouble" från Founders och "2xIPA" från Southern Tier. Sigtuna fick bidra med deras Summer IPA och sedan hade vi också en nykomling, vad mig anbelangar, från Nøgne Ø i form av deras "Dobbel IPA". En Dubbel IPA som Nogne bryggt i samarbete med den japanske bryggmästaren Toshi Ishi. Sist men inte minst fanns också Omnipollo Leon, som flera gäster uppfattade som en mycket kompetent ersättare till mousserande vitt vin,

Efter en lång men mycket trevlig middag fortsatte festligheterna med ännu fler spektakulära öl, både inköpta och framtagna ur mina egna gömmor.

Bland de mer namnkunniga kan nämnas "Sierra Nevada 30th Anniversary Black Barley", 

"Sierra Nevada 30th Reserve Grand Cru", Mikkellers "Beer Geek Brunch Weasel Barrel Aged - Highland" och Yeti Espresso Oak Aged Imperial Stout från Great Divide.

De största upplevelserna, och minnena, är från Sierra Nevadas "Our Brewers Reserve Grand Cru" som hade en otroligt häftig och odefinierbar doft av kork och toner av ekfatssmaker men samtidigt en märklig eftersmak av något gammalt, lite som farstun doftade när man besökte gammel-farmor (min teori är att det var fattonerna som slog igenom i eftersmaken). Jag måste ändå påstå att de övriga dofterna och smakerna av den ölen var mäkta imponerande där de lyckats få med stor fruktighet med tonvikt på citrus, starka inslag av tallbarr men samtidigt en otroligt välsnidad maltkropp med starka inslag av karamell och kola. Man blir kanske mindre förvånad över resultatet när man konstaterar att de blandat deras tre bästa öl, "Celebration Ale", ekfatslagrad "Bigfoot" samt "Pale Ale" och sedan torrhumlat den rejält.

Okej, priset är i värsta laget, men jag skulle vilja påstå att den var spektakulär.

När jag väl kom fram till att prova den espresso-smaksatta eklagrade Yeti Imperial Stouten (Espresso Oak Aged Yeti Imperial Stout) så var mina smaklökar så pass bedövade att jag bara kunde konstatera att jag behövde vatten att skölja munnen med…! Strax innan hade någon dessutom öppnat en "Black Albert" (som jag blev tvungen att smaka på), en Russian Imperial Stout som med sina dofter och smaker kan slå ut det mesta under en kväll. Lägg därtill tre olika vin, otroligt goda maträtter och kaffe och jordgubbs-mousse tårta så kanske ni förstår att doft- och smaklökarna var ganska avtrubbade.

Som avslutning på detta eldorado av upplevelser så skålade jag med min nyblivna fru med  ett glas Samuel Smith Imperial Stout av årgång 1985, som även om den var en av de äldsta ölen jag druckit absolut inte var dagens mest minnesvärda upplevelse. Den var helt enkelt lite för tunn och hade nog passerat sin "peak" för flera år sedan. Hade jag inte vetat att den var av den årgång som den var hade jag förmodligen blivit mer imponerad, tyvärr.

Förmodligen har jag missat att nämna en hel del öl, och många av dem jag ställt fram hann jag dessutom inte med att prova. Lyckligtvis fanns det också en hel del godsaker kvar på bordet dagen efter, som jag kommer att få prova under mer ordnade former framöver.

Men det var i alla bemärkelser en minnesvärd dag och afton....och då pratar jag för en gångs skull inte i första hand om ölen.