Flying Dog Dogtoberfest Märzen - en fruktig höstöl

En av ölen som släpps i morgon, under avdelning Oktoberfestöl, är Dogtoberfest Märzen från Flying Dog. Denna öl, som är av ölstilen Märzen, håller en alkoholhalt på 5,6 % ABV och en IBU (mått på beska) på 30. Som vanligt, vad gäller öl från Flying Dog, är det Wicked Wine som importerar denna.
Upphälld i glaset har den färgen av mörk bärnsten eller med en dragning åt koppar. Ett smutsvitt, kraftigt skum utvecklar sig omgående och ebbar sakta ut i storbubbliga "gardiner".
Tydliga maltinslag med associationer av kola och karamell infinner sig omgående. Svaga toner av vått gräs kan också kännas efter några sniff. I bakgrunden känns också svaga toner av rostat bröd.
Smakerna är förvånande humlig med fruktiga inslag där inslag av päron och röda äpplen är tydligast. Maltsmakerna går hand i hand med doften med inslag av karamell och mörkt bröd. Karamellinslagen avtar ganska fort och övergår till en torr smak av äppeljuice. 
Efterbeskan är relativt lång och kolsyran känns bra balanserad
Denna öl känns lite som en blandning av deras fruktiga pale ale och en mer maltbetonad Märzen.
Detta är definitivt inte deras bästa öl men en helt klart godkänd Märzen
Betyg 7 av 10
Passar till: Höstens köttgrytor med kantareller (inte alltför mustiga dock) eller en bratwurst och surkål.
Dogtober Märzen på Beeradvocate
Dogtober Märzen på Ratebeer
Dogtober Märzen på Systembolaget

September-släpp på Systembolaget

I morgon kl.10.00 får ni vara beredda att köa utanför Systembolaget om ni vill vara säkra på att få tag på vissa av morgondagens släpp.

Släppet är inte bara ett av årets största, med sina 34 sorter, utan innehåller 3 delar.

• Tillfälligt Sortiment
• Småpartier ( öl som endast finns tillgängliga i 30 butiker i landet)
• Oktoberfestöl (där utbudet på de olika Systembolagsbutikerna varierar lika mycket som vid försäljningen av jul- och påsköl)

Samtliga öl i släppet för det tillfälliga sortimentet, förutom de två från "Beer Here", är helt nya öl. De flesta med anspelningar på höst, dvs. lite mörkare öl som kanske kommer väl till pass till höstgrytor med nyplockade kantareller.

Av ölen som släpps till de 30 exklusiva butikerna kan jag inte så här på rak arm rekommendera er att hoppa över en enda. Det blir svårt att hoppa över någon av dem. Mest exklusiv av dem alla är kanske "My name is Ingrid" som, vad jag förstått, endast kommer att finnas för köp denna gång.

Bland oktoberfestölen är det både välbekanta öl och en del nyheter. Ett komplement till det tillfälliga släppet med ännu fler lite mustigare och mörka öl.

Öl som är understrukna i listan nedan finns recenserade sen tidigare här på "Allt om Öl". (vissa läggs ut senare i kväll).

Här hittar ni listan i pdf-format för utskrift att ta med inför ert inköp.

Tillfälligt Sortiment

11236-03, Sigtuna Dunkel Lager, Sigtuna Brygghus, 17,90 kr

11606-03, Falcon Pilsener, Carlsberg Sverige AB, Sverige, 12,90 kr

11705-03, S:t Eriks Rauköl, Three Towns Independent Brewers, Sverige, 23,90 kr

11703-01, Dugges Höstbrygd, Dugges Ale- & Porterbryggeri, 27,50 kr

11733-01, Beer Here Höst-Citra, Beer Here, Danmark, 37,50 kr

11806-01, Sigtuna Höstporter, Sigtuna Brygghus, Sverige, 24,90 kr

11803-01, Beer Here Höst Stout, Beer Here, Danmark, 37,50 kr

95370-01, Mohawk Rye Lager, Gamla Slottskällans Bryggeri, 26,90 kr

Småpartier (30 butiker)

  1404, Bröderna Andersson´s Brutal Oak Edition, Monks Porter House, Sverige,   79,90 kr

  1547, Maduro Brown Ale, Cigar City Brewing, USA, 99,00 kr

  1596, Jai Alai India Pale Ale, Cigar City Brewing, USA, 109,00 kr

  1626, Sint Amatus, De Struise Brouwers, Belgien, 59,90 kr

11017, Thisted Black Ale, Thisted Bryghus, Danmark, 24,90 kr

11018, Fuller’s Past Masters Double Stout, Fullers, Storbritannien, 34,50 kr

11019, Caracole Ambrée, Brasserie Caracole, Belgien, 26,90 kr

11020, Tournay Noire, Brasserie de Cazeau, Belgien, 29,80 kr

11021, The Hoptimizer IPA, Black Rooster Brewery, Danmark, 49,90 kr

11022, Nils Oscar Jubileum 15, Nils Oscar, Sverige, 99,00 kr

11025, Nøgne Ø Imperial Brown Ale, Nøgne Ø, Norge, 49,90 kr

11177, Hello My Name Is Ingrid, BrewDog, Storbritannien, 36,90 kr

11237, Thisted Limfjordsporter , Thisted Bryghus, Danmark, 23,10 kr

11740, Smashed Blueberry, Shipyard Brewing, USA, 69,00 kr

Oktoberfestöl

  1246, Red October, Sverige, Gotlands Bryggeri, 15,90 kr

11210, Löwenbräu Oktoberfestbier, Löwenbräu, Tyskland, 19,90 kr

11229, Herslev Bryghus Oktober Bock, Herslev Brygghus, Danmark, 39,90 kr

11231, Flying Dog Dogtoberfest Märzen, Flying Dog, USA, 25,90 kr


11238, Oppigårds Oktoberfestbier, Oppigårds, Sverige, 25,90 kr

11250, Paulaner Oktoberfest Bier, Paulaner Brauerei, Tyskland, 20,90 kr

11261, Samuel Adams Octoberfest, Samuel Adams, USA, 17,90 kr

11262, Sigtuna Black October, Sigtuna Brygghus, Sverige, 23,90 kr

11278, Kaltenberg Oktoberfest, Krönleins, Sverige, 18,50 kr

11281, Spaten Oktoberfestbier, Spaten-Franziskaner-Bräu, Tyskland, 19,90 kr

11290, Weltenburger Kloster Oktober-Festbier, Weltenburg Klosterbrauerei, Tyskland, 23,10 kr

11298, Hofbräu Oktoberfestbier, Hofbräuhaus München, Tyskland, 19,90 kr

Lycka till med era inköp. Det blir några spännande veckor framöver med mycket nytt att prova, tillsammans med några nya trevliga höstgrytor kanske.

En omväg väl värd att ta

Förra året släppte Uinta Brewing Company sin serie Crooked Line som bestod av öl i större flaskor och med kork. Målsättningen med denna serie var att erbjuda ett öl att dela med andra, gärna till mat, ett öl att konversera över och njuta. Ordet crooked skulle också kunna antyda att ölen inte var typriktiga.
Med denna målsättning kan man ana att deras Detour Double IPA skulle var en öl värd att ta en omväg för och jag är benägen att hålla med.
Denna dubbel IPA med sina 9,5 % ABV har en vacker röd-orange färg och ett krämigt fast skum. Snurrar man på glaset så ser man tydliga "ben" på glaskanten, vilket avslöjar en högre alkoholhalt och högre viskositet (att den är lite mer trögflytande alltså).
Doften domineras av humlearomer med en enorm tallbarrsdoft,  påtagliga inslag av söt apelsin och lite grape. Ger förväntningar om ett sött öl med besk avslutning.
Smaken är verkligen söt och har stora inslag av grape och apelsin. En underbar maltighet finn i bakgrunden och kompletterar de fruktiga smakerna på ett mycket välbalanserat sätt. Den söta inledningen övergår sedan till en mycket lång besk avslutning.
Sammanfattningsvis är detta en fullt njutbar dubbel IPA som jag verkligen rekommenderar er att avnjuta i sällskap. Den något sirapsliknande och tallbarrs-stinna inledningen kanske tar ner betyget något, men det är försumbart. Vet ni att denna öl finns på en pub i er närhet så är den väl värd en omväg.
De två andra ölen som jag recenserat i denna Crooked Line serie, Labyrinth Black Ale och Cockeyed Cooper Bourbon Barrel Barley Wine kan ni läsa om här.
Nu väntar i alla fall jag på att Wicked Wine ska ta hem den sista ölen i denna serie, Tilted Smile Imperial Pilsner, som dessutom är en av mina favoritölstilar.
Betyg 9 av 10

Möt ölimportören: Brill & Co - slår på stort!

Häromdagen träffade jag Marc Schuterman och Jonas Danielsson från Brill & Co för en lunchintervju på restaurangen B.A.R på Blasieholmen. Intervjun var planerad för att i första hand prata lite om den stundande, 20-års jubilerande "Stockholm Beer and Whisky Festival". 

Några minuter sena, men med breda leenden, träffas vi vid den överenskomna platsen. Nätt och jämnt efter handskakningen kommer vi in på ämnet öl och jag slås av hur trevligt det är när man träffar människor med stor passion för öl och allt som hör därtill.

Efter att ha beställt vår lunch, som för min del bestod av en otroligt god rådjursgryta och en Herrgårdsporter från Skebo, så kom vi in på ämnet "Stockholm Beer and Whisky Festival" och man kan lugnt konstatera att Brill verkligen slår på stort i år. Förutom att de kommer ha ett otroligt digert "öl-bord" uppdukat i sin monter så har de lyckats få dit representanter från många av de bryggerier som de är återförsäljare för. Vad sägs om följande deltagaruppställning:

Första helgen (30-31 sep):

• Orkney Brewery (Scotland)
• Atlas Brewery (Scotland)
• Omnipollo (Sverige)

Andra helgen (7-8 okt):

• BeerHere (Danmark)
• Evil Twin (Danmark)
• Crooked Moon Brewing (Danmark)
• Mikkeller (Danmark)
• To Øl (Danmark)
• Nøgne Ø (Norge)
• Williams Bros Brewery (Scotland)
• Emelisse (Nederländerna)

Brill's monter kommer i år att vara 10 meter lång, fi jämförelse med förra årets 6 meter, men trots detta så tror Marc och Jonas att den största utmaningen i år blir att få plats med alla öl och bryggare. Det blir dessutom nytt rekord i antal kranar i deras monter med åtminstone 15 stycken. Ett annat orosmoment är att hinna få hem alla öl i tid till festivalen.

Utöver detta så kommer Brill arrangera en "Beer Geek Brunch" på Bishops Arms Folkungagatan på förmiddagen den 7:e oktober. Samma dag, fast på kvällen arrangerar de ett "Afterparty" på Bishops Arms Vasagatan. Räkna med att många av deras gästande bryggare kommer att delta på dessa två events, där man har möjlighet att mingla under lite mer lediga former.

Mikkel, från Mikkeller, håller i en Masterclass på SBWF precis som förra året. Det är dock inte spikat vad inriktningen blir.

Vi avslutade intervjun med lite snack om Brill som företag. Brill startade som agentfirma för vin, under 1989 och när regleringen släppte 1995 så började man importera vin. Öl började man inte importera förrän år 2000 och den första ölen var den turkiska Efes. Varför valet föll på just Efes lär ha berott på att man redan importerade vin från Turkiet. Sedan dess har många öl flutit under broarna och företagets inriktning ändrades under 2007 då specialöl blev det nya huvudområdet. Under 2007 föddes en "önskelista" på vilka öl man ville importera och den fylls på vartefter. Riktmärken för vilka nya öl som tas in är bl.a. kvalitet, varumärket och att ölet kompletterar portföljen hos Brill. En viktig spelare för Brill är det danska importföretaget Drikkeriget som fungerar som en "hub" för många länders import av öl. 

På frågan om den framtida utvecklingen av öl-scenen i Sverige så svarar Marc att han tror att hembryggningen kommer att öka markant. Med detta följer sedan att allt fler startar kommersiell bryggning. Det lokala ölet kommer att bli ännu starkare. Marc's personliga gissning på vad som blir nästa stora öl-trend är "suröl", eller åtminstone öltyper med mer syra. Kanske är det en önskan också?

Efter en otroligt god lunch och en mycket trevlig intervju, som dessutom drog över tiden med en timme, var det dags att runda av. Jag kunde inte låta bli att ställa en sista fråga:

- Kommer ni delta på "Allt om Öl Festivalen" nästa sommar?

Som väntat fick jag samma svar som när jag ville ha med dem i våras. "Vi har alltid kriteriet att vi ska kunna räkna hem ett deltagande, rent ekonomiskt". Så det blir till att komma på en prismodell som håller för detta då, tänkte jag.

Lycka till Brill, med den fortsatta planeringen av ert deltagande på Stockholm Beer and Whisky Festival.

Min eget huvudbry just nu är hur man ska kunna disponera sin tid på festivalen, utan att bli kvar hos Brill under alla dagar….

200-års jubileum för ölpionjären J.C. Jacobsen

Nästa vecka firas 200-års jubileum för den danske ölpionjären J.C. Jacobsen i Köpenhamn. Carlsberg arrangerar ett stort antal events där några av dessa drog mina ögon till sig. Vad sägs om följande:

• Besök på Carlsberg Research Centre. Guidad tur och prova-på-aktiviteter i labbet.
• Carlsberg City. Arkitektur och design av det nya "Carlsberg City"
• Köpenhamn av Carlsberg. Rundtur till olika attraktioner i Köpenhamn som Carlsberg donerat.
• Öl och Mat provning.
• Carlsbergs Hemligheter. En rundtur på delar av Carlsberg där inga besökare normalt får vara…

Detta arrangemang är endast till för media. Så tyvärr är det inget som är tillgängligt för allmänheten och oss vanliga dödliga...

Fyrtal i finöl på Mikkeller Bar

Besöket på Mikkeller Bar har ju redan nämnt och nu kommer de lite mer detaljerade omdömena av de fyra öl som vi provade där. Ölen som provade var Mikkeller Vesterbro Wit, Mikkeller 1000 IBU Pils, Coconut Porter samt La Perouse White från Maui Brewing Co. Alla öl som provades var från fat.

Vi började som sagt med Mikkellers Vesterbro Wit, en öl som endast kan drickas på Mikkeller Bar.
Vesterbro Wit håller 5,6 % ABV och har en strågul färg. Något grumlig och ett småbubbligt vitt skum.
Den doftar inte så markant av vare sig koriander eller skumbanan. Däremot finns en lätt maltighet, ganska mycket citron och tydliga inslag av vete. I bakgrunden känns något som påminner om charkuterier. Inslag av örter och gräs med en viss rökighet kan kännas.
Smaken ligger i linje med doftinslagen och det känns en tydlig citrus- och apelsindoft. Känner en viss dragning åt hallon och exotiska frukter. Toner av koriander kan också kännas.
En mycket läskande och fruktig wit med en dragning åt humletonerna i en pale ale kan jag tycka. Jag kan förmoda att Mikkel humlat denna öl betydligt mer än vad som är brukligt för öltypen.
Betyg 8 av 10.
Mikkeller Vesterbro Wit på Beeradvocate
Mikkeller Vesterbro Wit på Ratebeer

Vi följde upp med Mikkeller 1000 IBU Pils. Även denna en unik öl för Mikkeller Bar. Denna öl blandas direkt till "tappen" genom att koppla ihop slangarna från Mikkeller 1000 IBU och Mikkeller Vesterbro Pils. Styrkan har de fått ner till 5,2 % ABV.
Har man smakat på 1000 IBU förut så var detta verkligen en förbättring. Beskan blev mycket mer balanserad och "de gröna äpplena" var som bortblåsta.
Färgen är mörk bärnsten med dragning åt rött. Vackert lite smutsvitt skum.
Som väntat så är det en formidabel doftbomb med inslag av fläder, svartvinbärsblad och aprikos.
Smakerna går hand i hand med doften med inslag av tallbarr, grape och exotiska frukter. Förnimmelse av fruktkola.
Den bitiga beskan i 1000 IBU har lugnat ner sig betydligt och smaken har balanserats upp med lite maltiga kolainslag. Beskan är fortfarande väldigt lång och lämnar en torr känsla i gommen.
Betyg 8 av 10
Denna öl finns ej recenserad på Beeradvocate eller Ratebeer.

Nu var det dags att gå över till lite mer exotisk öl och valet hamnade på det Hawaii-baserade bryggeriet Maui Brewing Company. 
Den första ölen blev deras wit med det vackert klingande namnet "La Perouse White". En wit på 5,2 % ABV.
Färgen är betydligt mörkare än Mikkellers wit och skummet påminner om champagne-skum, småbubbligt och sprakande.
Doften domineras av koriander och citrus och känns väldigt typriktig. Svaga toner av banan.
Smaken är något söt med tydliga inslag av örter och en stor portion nektariner faktiskt. Tydliga inslag av citron- och apelsinskal som följs upp av en tydlig vetekaraktär.
Ölet har en enormt skön munkänsla och "exploderar" i munnen, lite som champagne. Jag kan inte låta bli att tänka på Omnipollos Leon faktiskt. En mycket trevlig wit.
Betyg 8 av 10.
La Perouse White på Beeradvocate
La Perouse White på Ratebeer

Vi avslutar sessionen på Mikkeller Bar med Maui Brewings Coconut Porter, som håller en alkoholhalt på 5,7 % ABV.
Färgen är svart med ett svagt rubinaktigt skimmer. Skummet är krämigt och lämnar kvarhängande draperingar i glaset. 
Dofterna är dominerade av kakao men innehåller även toner av kaffe och salmiak. Långt bak kan det kanske skönjas svaga toner av kokos, eller en viss nötighet.
Smakerna var inte så överraskande utan bestod av kaffe, choklad och salmiak.
Personligen tyckte jag att denna porter var alldeles för kolsyrad och dessutom serverades den alldeles för kall, så många dofter och smaker föll säkert bort.
Om det beror på serveringstemperaturen eller på dess egenskaper låter jag vara osagt men detta var inte alls bland de bättre porter jag provat. Jag blev dessutom lite besviken över bristen av doft och smak från kokos.
Betyg 6 av 10.
En väldigt trevlig session blev det i alla fall, där vi fick passa på att insupa atmosfären och dessutom prova några unika öl, som inte kan drickas någon annan stans. Tyvärr var väl utbudet lite spartanskt då de tydligen fortfarande led av sviterna från sommarens översvämningar.

En mini-semester till Danmark

Nyligen var vi på en mini-semester till Danmark med stopp i Helsingör och Köpenhamn. Två väldigt olika städer på alla sätt och viss, men likväl erbjöd de bägge ett bra utbud av god öl.
Jag hade egentligen inga större förväntningar på Helsingör vad gäller inköp av öl, förmodar att jag siktat in mig på att i bästa fall hitta "halv-fin" öl för en billig penning. 
Döm om min förvåning när den första butiken (Skjold Burne Vinhandel, se karta) jag klev in på hade över 10 olika öl från det danska mikrobryggeriet Hornbeer. Några av dem hade jag ju provat, dessutom med gott resultat, så där köpte jag i princip alla de sorter jag inte provat. Förutom Hornbeer IPA, som jag recenserade häromdagen, blev det bl.a. deras Russian Imperial Stout och The Fundamental Blackhorn. I butiken bredvid denna blev det faktiskt inköp av några mindre betrodda öl men som säkerligen har sitt berättigande, där "Limfjords Porter" var en av dem. Snacka om begreppsförvirring förresten, på Limfjords etikett, där det dessutom står "Double Brown Stout".
Bägge dessa butiker sålde även trälådor med en lång rad öl med olika teman. Det kunde vara tjeckisk eller tysk öl eller "Around the world". Ett bra sätt att prova nya öl för den oinvigde.

Något som vi inte räknat med var att hela Helsingörs affärsliv stängde 18.30, och då menar jag i princip 95 % av det. Någon enstaka "vinbutik" eller "turist-butik" höll öppet lite längre. Kvällen ägnades åt en bit god mat och sedan övernattning på "Danhostel Helsingør". Ett mycket trevligt vandrarhem, inhyst i Greve Moltkes gamla sommarhem för övrigt, med havet precis utanför dörren där jag dessutom avnjöt en hastigt nedkyld Hornbeer IPA. När ni sen åker mot Köpenhamn så ska ni till varje pris hoppa över den snabbaste vägen, dvs motorvägen. Åk i stället längs med havet genom pärlbandet av små samhällen och doften av tång. Det finns i princip en väg i varje samhälle som heter "Strandvejen", så håll utkik efter dessa.

I Köpenhamn hade jag själv bokat in två oundvikliga ställen att besöka. Dels skulle jag göra mitt premiärbesök på Mikkeller Bar och dels skulle jag inhandla en del godsaker på Ølbutikken.
Vi bodde på Hotell Strand, alldeles i närheten av Nyhavn, så efter att vi snurrat runt bland alla enkelriktade gator i säkerligen en timme innan vi hittade en parkeringsplats, blev det smørrebröd och en kall "Tuborg Special" i Nyhavn. Okej, Tuborg är väl inte den bästa danska ölen man kan dricka, men som jag brukar säga "så har alla öl sitt berättigande" - och det hade även denna.

Framåt kvällen avlades besök på Mikkeller Bar (karta), som var inhyst i en betydligt mindre lokal än vad jag föreställt mig. Lokalen var ganska typiskt danskt inredd, avskalat men snyggt! Utbudet av öl var helt okej och det fanns endast öl på fat. Vi inledde med att prova några sorter som endast fanns att tillgå på Mikkeller Bar, nämligen Versterbro Wit och Mikkeller 1000 IBU Pils. Två öl som var mycket trevliga där Vesterbro Wit nog var den som överraskade mest med sin humlearom (1000 IBU Pils är MYCKET bättre än originalet 1000 IBU). 
Vi fortsatte sedan med att prova två lite mer "exotiska" öl från det hawaiianska bryggeriet Maui Brewing. Om jag inte minns fel så fanns det fyra olika öl från Maui Brewing på fat och vi valde Maui Coconut Porter och Maui La Perouse White. Bägge två var mycket kompetenta öl inom sin ölstil där deras wit nog var mer stilriktig än Mikkellers dito. Maui Coconut Porter var mycket god men jag hade förväntat mig lite mer inslag av kokos faktiskt, men den fanns där i bakgrunden och lurade. Besöket rundades av då barnens lemonad- och vattenprovningen var avklarad, även om jag själv gärna stannat flera timmar till. Resten av kvällen fick ägnas åt de övriga familjemedlemmarnas intressen och jag hade ju fortfarande morgondagen besök på Ølbutikken att se fram mot. 

När barnen skulle besöka Guinness World of Records passade vi på att slinka in på Bishops Arms, som ligger en stenkast därifrån (alldeles bredvid Strøget). Eftersom jag inte hann besöka Nørrebro Brygghus i Köpenhamn så passade det ju bra att prova några av deras öl. Valet föll på Ravnsborg Rød och Bombay Pale Ale. Tyvärr kunde vi konstatera redan efter några klunkar att de var ganska tråkiga och smakade ungefär likadant. Bombay Pale Ale var en typisk engelsk IPA och som sådan var den lite bättre än medioker kanske. Vi kunde i alla fall konstatera att Bishops Arms i Köpenhamn kändes precis som hemma, trevlig och gemytligt och man vet vad man får.
Nästa dag ägnades åt fika och shopping och fram mot eftermiddagen var det dags att rulla hemåt de dryga 60 milen, men först ställde jag in gps'en på Istegade 44 där Ølbutikken numera huserar.
Som vanligt var det svårt att hitta parkering så jag fick slänga mig ut vid första bästa stopp. Återigen slås jag av att mina förväntningar inte alls motsvarar verkligheten då även denna lokal var betydligt mindre än vad jag föreställt mig. Utbudet, i antal, motsvarar betydligt färre öl än vad våra större svenska importörer kan uppbringa. Det positiva var ändå att utbudet bestod, mer eller mindre, enbart av öl jag inte provat. Selekteringen av öl att ta med hem tog kanske 15 minuter och då slutade notan på lite drygt 1100 DDK och en kartong med 21 nya öl att prova. Den kompletta listan kommer i nästa artikel.
Summa summarum kan man nog påstå att det var en lyckad tripp och jag tror att även andras lystmäten än mitt eget ölintresse fick sin beskärda del.
Ölen vi provade på Mikkeller Bar kommer naturligtvis att beskrivas mer i detalj när recensionerna för dessa publiceras.

"Hvornaar smager en øl bedst?...... Hvergang

Är svensk lokalproducerad öl svensk?

Lokalproducerad humle i min trädgård

Igår publicerades en artikel i Dagens Industri (pappersutgåvan) där det skrevs om hur bra det går för de svenska mikrobryggerierna. Jag har inte själv läst artikeln utan har saxat denna information från några olika källor som i sin tur baserat sina artiklar på just denna artikel i Dagens Industri.
Lokalt producerad öl säljer väldigt bra nu och på tidningen Land skriver man "Det finns en lokalproducerad svensk jordbruksprodukt som på bara några år tagit 1,7 % av den svenska totalmarknaden". Jag betvivlar inte att siffran är rätt men min omedelbara fundering är hur "svensk" denna jordbruksprodukt verkligen är. Förmodligen är det bara vattnet i den svenska hantverksölen som är svenskt, eller vad tror ni? Jag förstår ju om man på tidningen Land gärna vill vinkla denna nyhet på detta sätt men den är nog inte så sann.
De svenska småbryggerierna, som tidningen Land påstår är ett fyrtiotal, sålde 3 miljoner liter på Systembolaget under 2010 (under 2009 var den siffran 2,2 miljoner liter).
Sveriges småbryggerier har väl ca 20 medlemmar idag, finns det närmare 20 bryggerier till?
Det mest löjeväckande påståendet är att framgångarna skulle bero på att distributionsnätet är helstatligt och fungerar mycket väl.
Min omedelbara fundering är då - Hur många miljoner liter skulle de kunna sälja om Systembolaget hade en mer öppen inställning till vilka öl de ska sälja. Är inte producenterna och konsumenterna bättre skaffade att avgöra vilka slags öl man vill avnjuta för tillfället? Hur många av er skulle vilja köpa de lokalproducerade ölen som är producerade i en annan stad än den du bor i? Ganska många är min gissning!
Synd att jag inte hann läsa artikeln i sin helhet, för nu kanske det blev lite väl mycket spekulerande och antaganden från min sida.

Hornbeer IPA - ytterligare ett kvalitetsöl från Hornbeer

Nyligen gjorde vi en mini-semester till Danmark, närmare bestämt till Helsingör och Köpenhamn. I Helsingör finns ett rikt utbud av "billiga" alkoholprodukter av alla de slag, men det finns faktiskt också en hel del guldkorn och prisvärda produkter att hitta.
Hos vinhandlaren Skjold Burne hittade jag i princip hälften av Hornbeer's produktutbud (som består av ca 20 olika öl) och av dessa köpte jag fem olika.
Först ut att recenseras blir deras Hornbeer IPA, en frisk IPA av amerikansk stil på 6,5 % ABV.
I denna IPA har man använt en sorts malt som ska ge lite mer restsötma än brukligt, enligt Hornbeer själva.

Detta är en ganska mörk IPA, kanske främst beroende på att den inte bara är ofiltrerad utan också innehåller en stor mängd jästfällningar. Vill man att den ska se lite vackrare ut i glaset ska man alltså se upp när man häller i det sista från flaskan. Jag skulle påstå att färgen är orangebrun och skummet är ljusbeige, krämigt och högt.
Av dofterna är det tallbarr och grape som är mest framträdande med inslag av gröna äpplen. I bakgrunden lurar en viss örtighet. Svaga toner av gräs kanske?
Smaken består till största delen av röd grape men det finns också inslag av fläder och apelsin. Eftersmaken är något jordig och beskan är mycket lång och sitter kvar i gommen länge.
Här har vi helt klart en IPA som ligger över genomsnittet och är väl värd att prova för den som tycker om amerikansk IPA.
Betyg 8 av 10
Hornbeer IPA på Ratebeer