Fyrtal i finöl på Mikkeller Bar

Besöket på Mikkeller Bar har ju redan nämnt och nu kommer de lite mer detaljerade omdömena av de fyra öl som vi provade där. Ölen som provade var Mikkeller Vesterbro Wit, Mikkeller 1000 IBU Pils, Coconut Porter samt La Perouse White från Maui Brewing Co. Alla öl som provades var från fat.

Vi började som sagt med Mikkellers Vesterbro Wit, en öl som endast kan drickas på Mikkeller Bar.
Vesterbro Wit håller 5,6 % ABV och har en strågul färg. Något grumlig och ett småbubbligt vitt skum.
Den doftar inte så markant av vare sig koriander eller skumbanan. Däremot finns en lätt maltighet, ganska mycket citron och tydliga inslag av vete. I bakgrunden känns något som påminner om charkuterier. Inslag av örter och gräs med en viss rökighet kan kännas.
Smaken ligger i linje med doftinslagen och det känns en tydlig citrus- och apelsindoft. Känner en viss dragning åt hallon och exotiska frukter. Toner av koriander kan också kännas.
En mycket läskande och fruktig wit med en dragning åt humletonerna i en pale ale kan jag tycka. Jag kan förmoda att Mikkel humlat denna öl betydligt mer än vad som är brukligt för öltypen.
Betyg 8 av 10.
Mikkeller Vesterbro Wit på Beeradvocate
Mikkeller Vesterbro Wit på Ratebeer

Vi följde upp med Mikkeller 1000 IBU Pils. Även denna en unik öl för Mikkeller Bar. Denna öl blandas direkt till "tappen" genom att koppla ihop slangarna från Mikkeller 1000 IBU och Mikkeller Vesterbro Pils. Styrkan har de fått ner till 5,2 % ABV.
Har man smakat på 1000 IBU förut så var detta verkligen en förbättring. Beskan blev mycket mer balanserad och "de gröna äpplena" var som bortblåsta.
Färgen är mörk bärnsten med dragning åt rött. Vackert lite smutsvitt skum.
Som väntat så är det en formidabel doftbomb med inslag av fläder, svartvinbärsblad och aprikos.
Smakerna går hand i hand med doften med inslag av tallbarr, grape och exotiska frukter. Förnimmelse av fruktkola.
Den bitiga beskan i 1000 IBU har lugnat ner sig betydligt och smaken har balanserats upp med lite maltiga kolainslag. Beskan är fortfarande väldigt lång och lämnar en torr känsla i gommen.
Betyg 8 av 10
Denna öl finns ej recenserad på Beeradvocate eller Ratebeer.

Nu var det dags att gå över till lite mer exotisk öl och valet hamnade på det Hawaii-baserade bryggeriet Maui Brewing Company. 
Den första ölen blev deras wit med det vackert klingande namnet "La Perouse White". En wit på 5,2 % ABV.
Färgen är betydligt mörkare än Mikkellers wit och skummet påminner om champagne-skum, småbubbligt och sprakande.
Doften domineras av koriander och citrus och känns väldigt typriktig. Svaga toner av banan.
Smaken är något söt med tydliga inslag av örter och en stor portion nektariner faktiskt. Tydliga inslag av citron- och apelsinskal som följs upp av en tydlig vetekaraktär.
Ölet har en enormt skön munkänsla och "exploderar" i munnen, lite som champagne. Jag kan inte låta bli att tänka på Omnipollos Leon faktiskt. En mycket trevlig wit.
Betyg 8 av 10.
La Perouse White på Beeradvocate
La Perouse White på Ratebeer

Vi avslutar sessionen på Mikkeller Bar med Maui Brewings Coconut Porter, som håller en alkoholhalt på 5,7 % ABV.
Färgen är svart med ett svagt rubinaktigt skimmer. Skummet är krämigt och lämnar kvarhängande draperingar i glaset. 
Dofterna är dominerade av kakao men innehåller även toner av kaffe och salmiak. Långt bak kan det kanske skönjas svaga toner av kokos, eller en viss nötighet.
Smakerna var inte så överraskande utan bestod av kaffe, choklad och salmiak.
Personligen tyckte jag att denna porter var alldeles för kolsyrad och dessutom serverades den alldeles för kall, så många dofter och smaker föll säkert bort.
Om det beror på serveringstemperaturen eller på dess egenskaper låter jag vara osagt men detta var inte alls bland de bättre porter jag provat. Jag blev dessutom lite besviken över bristen av doft och smak från kokos.
Betyg 6 av 10.
En väldigt trevlig session blev det i alla fall, där vi fick passa på att insupa atmosfären och dessutom prova några unika öl, som inte kan drickas någon annan stans. Tyvärr var väl utbudet lite spartanskt då de tydligen fortfarande led av sviterna från sommarens översvämningar.