Fyrtal i finöl på Mikkeller Bar

Besöket på Mikkeller Bar har ju redan nämnt och nu kommer de lite mer detaljerade omdömena av de fyra öl som vi provade där. Ölen som provade var Mikkeller Vesterbro Wit, Mikkeller 1000 IBU Pils, Coconut Porter samt La Perouse White från Maui Brewing Co. Alla öl som provades var från fat.

Vi började som sagt med Mikkellers Vesterbro Wit, en öl som endast kan drickas på Mikkeller Bar.
Vesterbro Wit håller 5,6 % ABV och har en strågul färg. Något grumlig och ett småbubbligt vitt skum.
Den doftar inte så markant av vare sig koriander eller skumbanan. Däremot finns en lätt maltighet, ganska mycket citron och tydliga inslag av vete. I bakgrunden känns något som påminner om charkuterier. Inslag av örter och gräs med en viss rökighet kan kännas.
Smaken ligger i linje med doftinslagen och det känns en tydlig citrus- och apelsindoft. Känner en viss dragning åt hallon och exotiska frukter. Toner av koriander kan också kännas.
En mycket läskande och fruktig wit med en dragning åt humletonerna i en pale ale kan jag tycka. Jag kan förmoda att Mikkel humlat denna öl betydligt mer än vad som är brukligt för öltypen.
Betyg 8 av 10.
Mikkeller Vesterbro Wit på Beeradvocate
Mikkeller Vesterbro Wit på Ratebeer

Vi följde upp med Mikkeller 1000 IBU Pils. Även denna en unik öl för Mikkeller Bar. Denna öl blandas direkt till "tappen" genom att koppla ihop slangarna från Mikkeller 1000 IBU och Mikkeller Vesterbro Pils. Styrkan har de fått ner till 5,2 % ABV.
Har man smakat på 1000 IBU förut så var detta verkligen en förbättring. Beskan blev mycket mer balanserad och "de gröna äpplena" var som bortblåsta.
Färgen är mörk bärnsten med dragning åt rött. Vackert lite smutsvitt skum.
Som väntat så är det en formidabel doftbomb med inslag av fläder, svartvinbärsblad och aprikos.
Smakerna går hand i hand med doften med inslag av tallbarr, grape och exotiska frukter. Förnimmelse av fruktkola.
Den bitiga beskan i 1000 IBU har lugnat ner sig betydligt och smaken har balanserats upp med lite maltiga kolainslag. Beskan är fortfarande väldigt lång och lämnar en torr känsla i gommen.
Betyg 8 av 10
Denna öl finns ej recenserad på Beeradvocate eller Ratebeer.

Nu var det dags att gå över till lite mer exotisk öl och valet hamnade på det Hawaii-baserade bryggeriet Maui Brewing Company. 
Den första ölen blev deras wit med det vackert klingande namnet "La Perouse White". En wit på 5,2 % ABV.
Färgen är betydligt mörkare än Mikkellers wit och skummet påminner om champagne-skum, småbubbligt och sprakande.
Doften domineras av koriander och citrus och känns väldigt typriktig. Svaga toner av banan.
Smaken är något söt med tydliga inslag av örter och en stor portion nektariner faktiskt. Tydliga inslag av citron- och apelsinskal som följs upp av en tydlig vetekaraktär.
Ölet har en enormt skön munkänsla och "exploderar" i munnen, lite som champagne. Jag kan inte låta bli att tänka på Omnipollos Leon faktiskt. En mycket trevlig wit.
Betyg 8 av 10.
La Perouse White på Beeradvocate
La Perouse White på Ratebeer

Vi avslutar sessionen på Mikkeller Bar med Maui Brewings Coconut Porter, som håller en alkoholhalt på 5,7 % ABV.
Färgen är svart med ett svagt rubinaktigt skimmer. Skummet är krämigt och lämnar kvarhängande draperingar i glaset. 
Dofterna är dominerade av kakao men innehåller även toner av kaffe och salmiak. Långt bak kan det kanske skönjas svaga toner av kokos, eller en viss nötighet.
Smakerna var inte så överraskande utan bestod av kaffe, choklad och salmiak.
Personligen tyckte jag att denna porter var alldeles för kolsyrad och dessutom serverades den alldeles för kall, så många dofter och smaker föll säkert bort.
Om det beror på serveringstemperaturen eller på dess egenskaper låter jag vara osagt men detta var inte alls bland de bättre porter jag provat. Jag blev dessutom lite besviken över bristen av doft och smak från kokos.
Betyg 6 av 10.
En väldigt trevlig session blev det i alla fall, där vi fick passa på att insupa atmosfären och dessutom prova några unika öl, som inte kan drickas någon annan stans. Tyvärr var väl utbudet lite spartanskt då de tydligen fortfarande led av sviterna från sommarens översvämningar.

En mini-semester till Danmark

Nyligen var vi på en mini-semester till Danmark med stopp i Helsingör och Köpenhamn. Två väldigt olika städer på alla sätt och viss, men likväl erbjöd de bägge ett bra utbud av god öl.
Jag hade egentligen inga större förväntningar på Helsingör vad gäller inköp av öl, förmodar att jag siktat in mig på att i bästa fall hitta "halv-fin" öl för en billig penning. 
Döm om min förvåning när den första butiken (Skjold Burne Vinhandel, se karta) jag klev in på hade över 10 olika öl från det danska mikrobryggeriet Hornbeer. Några av dem hade jag ju provat, dessutom med gott resultat, så där köpte jag i princip alla de sorter jag inte provat. Förutom Hornbeer IPA, som jag recenserade häromdagen, blev det bl.a. deras Russian Imperial Stout och The Fundamental Blackhorn. I butiken bredvid denna blev det faktiskt inköp av några mindre betrodda öl men som säkerligen har sitt berättigande, där "Limfjords Porter" var en av dem. Snacka om begreppsförvirring förresten, på Limfjords etikett, där det dessutom står "Double Brown Stout".
Bägge dessa butiker sålde även trälådor med en lång rad öl med olika teman. Det kunde vara tjeckisk eller tysk öl eller "Around the world". Ett bra sätt att prova nya öl för den oinvigde.

Något som vi inte räknat med var att hela Helsingörs affärsliv stängde 18.30, och då menar jag i princip 95 % av det. Någon enstaka "vinbutik" eller "turist-butik" höll öppet lite längre. Kvällen ägnades åt en bit god mat och sedan övernattning på "Danhostel Helsingør". Ett mycket trevligt vandrarhem, inhyst i Greve Moltkes gamla sommarhem för övrigt, med havet precis utanför dörren där jag dessutom avnjöt en hastigt nedkyld Hornbeer IPA. När ni sen åker mot Köpenhamn så ska ni till varje pris hoppa över den snabbaste vägen, dvs motorvägen. Åk i stället längs med havet genom pärlbandet av små samhällen och doften av tång. Det finns i princip en väg i varje samhälle som heter "Strandvejen", så håll utkik efter dessa.

I Köpenhamn hade jag själv bokat in två oundvikliga ställen att besöka. Dels skulle jag göra mitt premiärbesök på Mikkeller Bar och dels skulle jag inhandla en del godsaker på Ølbutikken.
Vi bodde på Hotell Strand, alldeles i närheten av Nyhavn, så efter att vi snurrat runt bland alla enkelriktade gator i säkerligen en timme innan vi hittade en parkeringsplats, blev det smørrebröd och en kall "Tuborg Special" i Nyhavn. Okej, Tuborg är väl inte den bästa danska ölen man kan dricka, men som jag brukar säga "så har alla öl sitt berättigande" - och det hade även denna.

Framåt kvällen avlades besök på Mikkeller Bar (karta), som var inhyst i en betydligt mindre lokal än vad jag föreställt mig. Lokalen var ganska typiskt danskt inredd, avskalat men snyggt! Utbudet av öl var helt okej och det fanns endast öl på fat. Vi inledde med att prova några sorter som endast fanns att tillgå på Mikkeller Bar, nämligen Versterbro Wit och Mikkeller 1000 IBU Pils. Två öl som var mycket trevliga där Vesterbro Wit nog var den som överraskade mest med sin humlearom (1000 IBU Pils är MYCKET bättre än originalet 1000 IBU). 
Vi fortsatte sedan med att prova två lite mer "exotiska" öl från det hawaiianska bryggeriet Maui Brewing. Om jag inte minns fel så fanns det fyra olika öl från Maui Brewing på fat och vi valde Maui Coconut Porter och Maui La Perouse White. Bägge två var mycket kompetenta öl inom sin ölstil där deras wit nog var mer stilriktig än Mikkellers dito. Maui Coconut Porter var mycket god men jag hade förväntat mig lite mer inslag av kokos faktiskt, men den fanns där i bakgrunden och lurade. Besöket rundades av då barnens lemonad- och vattenprovningen var avklarad, även om jag själv gärna stannat flera timmar till. Resten av kvällen fick ägnas åt de övriga familjemedlemmarnas intressen och jag hade ju fortfarande morgondagen besök på Ølbutikken att se fram mot. 

När barnen skulle besöka Guinness World of Records passade vi på att slinka in på Bishops Arms, som ligger en stenkast därifrån (alldeles bredvid Strøget). Eftersom jag inte hann besöka Nørrebro Brygghus i Köpenhamn så passade det ju bra att prova några av deras öl. Valet föll på Ravnsborg Rød och Bombay Pale Ale. Tyvärr kunde vi konstatera redan efter några klunkar att de var ganska tråkiga och smakade ungefär likadant. Bombay Pale Ale var en typisk engelsk IPA och som sådan var den lite bättre än medioker kanske. Vi kunde i alla fall konstatera att Bishops Arms i Köpenhamn kändes precis som hemma, trevlig och gemytligt och man vet vad man får.
Nästa dag ägnades åt fika och shopping och fram mot eftermiddagen var det dags att rulla hemåt de dryga 60 milen, men först ställde jag in gps'en på Istegade 44 där Ølbutikken numera huserar.
Som vanligt var det svårt att hitta parkering så jag fick slänga mig ut vid första bästa stopp. Återigen slås jag av att mina förväntningar inte alls motsvarar verkligheten då även denna lokal var betydligt mindre än vad jag föreställt mig. Utbudet, i antal, motsvarar betydligt färre öl än vad våra större svenska importörer kan uppbringa. Det positiva var ändå att utbudet bestod, mer eller mindre, enbart av öl jag inte provat. Selekteringen av öl att ta med hem tog kanske 15 minuter och då slutade notan på lite drygt 1100 DDK och en kartong med 21 nya öl att prova. Den kompletta listan kommer i nästa artikel.
Summa summarum kan man nog påstå att det var en lyckad tripp och jag tror att även andras lystmäten än mitt eget ölintresse fick sin beskärda del.
Ölen vi provade på Mikkeller Bar kommer naturligtvis att beskrivas mer i detalj när recensionerna för dessa publiceras.

"Hvornaar smager en øl bedst?...... Hvergang

Mikkeller 10

Som så många andra är jag lite av en humle-nörd, speciellt så här på sommaren. En öl av typen pale ale eller india pale ale med rikliga givor amerikansk humle är alltid gott och ofta infinner sig en brett leende när jag sniffar och smakar på en sådan.
Så det var med ganska höga förväntningar jag hällde upp Mikkellers skapelse med det korta namnet "Mikkeller 10". Siffran 10 står i det här fallet för de 10 humlesorter som ölet innehåller.
Mikkeller gjorde ju i höstas 10 "nya" single hop IPAs som funnits på välsorterade pubar i Sverige och det arrangerades också några provningar där alla 19 olika single hop öl provades.
Mikkeller avslutade denna single hop-serie med att brygga en 11:e IPA på samma recept men då med samtliga humlesorter. Dessa humlesorter är Amarillo, Centennial, Cascade, Chinook, East Kent, Nelson Sauvin, Nugget, Simcoe, Tomahawk,  och Warrior.
Upphälld i glaset ser den nästan ut som nyponsoppa, grumlig och mörkt orangefärgad. Vet inte om det var lite köldgrumling eller om den brukar vara så här pass grumlig? Skummet är fantastiskt tjock och gräddfärgat.
Dofterna är, föga förvånande, enormt fruktiga med inslag av apelsin, nektarin och lite fläder. Långt där bak tycker jag mig känna toner av havre.
Smaken ligger väldigt mycket i linje med doften och man känner tydligt smak av apelsin, röd grape och tallbarr. Eftersmaken erbjuder svaga brödtoner och även päron. Svagt vinös känsla och även lite söt.
Beskan slår till hårt och skoningslöst och hänger kvar längre än du kan säga alla humlesorterna i denna öl.
Ja, vad kan man säga? en bukett av humle och med smaker som blir så många så man knappt känner dem alla.
En ren och skär humlebomb som kunde haft lite mer syra för att balansera den långa efterbeskan, men den var helt klart mycket god.
Passar till:  Mexikanskt, chili och kryddstarka Thai-rätter
Betyg 8 av 10

Mikkeller does Russia

Idag beger sig Mikkel Borg Bjergsø och Thomas Schøn från Mikkeller till St. Petersburg för att brygga ett öl inför den danska drottningens besök där i höst. Ölet som ska tas fram är ett samarbete mellan Mikkeller, Jakobsen och Baltica Brewery.
Som vanligt har Mikkel en hel del "ovanliga" idéer om ölets karaktär där han först tänkte sig en öl med rökt malt eftersom drottningen röker. Sen tänkte han sig en öl lagrad på rödvinsfat från danske prinsens vin-slott i Frankrike. Dessa idéer visade sig vara ogenomförbara så istället ska de nu brygga en Rye Wine, alltså en Barley Wine med stora delar råg i.st.f enbart korn.
Mer detaljer kring detta projekt kommer att avslöjas av Mikkeller när de återvänt hem från St Petersburg.(saxat från Mikkellers hemsida).
Efter lite efterforskningar inser jag att många hembryggare redan provat detta med "Rye Wine". För mig var det faktisk en typ av Barley Wine som jag inte tidigare hört talas om. Däremot har jag ju stött på andra ölstilar med råg i och dessa har jag oftast uppskattat en hel del, t.ex Mohawk Rye IPA eller Paulaner Roggen. Att göra öl med stora delar råg förknippas ofta med fattigare regioner och den estländska  och finska drycke "sahti" innehåller till största delen råg.
Kanske är denna bakgrund något som bidragit till varför man väljer att blanda i råg i detta öl som  Mikkeller nu ska vara med att brygga.

Mikkeller Coffee IPA - svagaste kaffet i stan

Mikkeller Coffee IPA är brygd hos De Proufbrouwerij. Systembolagsnr: 11501. Pris 39,90

Att det skulle vara Mikkeller som släpper en IPA med kaffe är väl inget som förvånar någon, detta är dessutom den andra varianten han brygger. Han är ju lite av en stigfinnare och provar sig fram med nya typer av ingredienser. Denna india pale ale innehåller den etiopiska kaffebönan ”Odoo Shakiso” som har rostats av det svenska kafferosteriet Koppi.

Endast en humlesort har använts (Tomahawk) så denna öl är alltså en "Single Hop" och den har en alkoholhalt på 6,9 % ABV.

Den är något grumlig och färgen är lite mörkt röd-orange och har ett kraftigt, krämigt och smutsvitt skum.

Den omedelbara doften ger associationer till tallbarr och frukter som aprikos, rabarber och äppelskal. Ingen påtaglig kaffedoft.

Smaken ger inledningsvis svårplacerade associationer till frukt med dragning åt aprikos. Efter ett par klunkar framträder en tydlig smak av gröna äpplen eller äppelskal. Beskan är ganska kärv, vilket förstärker känslan av äppelskal ytterligare.

En något annorlunda smak kan kännas i bakgrunden som skulle kunna komma från kaffet. Totalt sett är smaken ganska tunn och lite obalanserad med den kärva, nästan metalliska beskan. Efterbeskan lurar kvar i munnen länge och väl.

Det tog mig tre mindre provsmakningar med 5 minuters mellanrum innan jag faktiskt kände en svag smak av kaffe i eftersmaken. Ni som förväntar er att detta skulle vara något slags kaffebomb lär bli besvikna. Vill ni prova en kaffebomb ska ni prova något i stil med Efes Dark Brown, som visserligen var riktigt otäck, men där pratar vi ”kaffebomb”. Som IPA betraktad är Mikkeller Coffee IPA medelbra, kanske att den kommer till sin rätt under en varm sommardag, för jag fick ändå känslan av att den var ganska frisk.

Betyg 6 av 10

Mikkeller Hop Bomb Challenge

Om man ska beskriva denna öl med ett enda ord så passar "Doftbomb" väldigt bra, eller "Smakbomb" också för den delen, fast då blir det ju två ord.
Mikkeller Hop Bomb Challenge 2011 är en pale ale på 6 % ABV som tagits fram i samarbete mellan Mikkeller och Søren Davids efter att Mikkeller utlyst en tävling om vem som kan brygga den mest humleintensiva ölen. Søren Davids var den som vann tävlingen.
Utseendet på denna öl påminner starkt om aprikoskräm. Ogenomträngligt grumlig med en intensiv aprikosfärg. Skummet är inte extraordinärt och dör ut ganska snabbt.
Doften är som en påse lördagsgodis med otroligt starka inslag av svartvinbärsblad, fläder, aprikos och söt apelsin. I bakgrunden hittar vi lite tallbarr och gröna äpplen också.
Smaken är nästan lika ljuvlig som doften men inte fullt så komplex. Mycket fruktighet med dragning åt röd grape, apelsin och hallonsaft.
Kolsyran är väl avvägt och efterbeskan dansar kvar i munnen ganska länge utan att vara kärv.
En riktigt skön pale ale som påminner lite om när vi blandade "öl-drinkar" av Mikkellers olika Single Hop's på Vinordic förra året. Det här är en öl man blir glad av och jag rekommenderar starkt att ni provar den vid första bästa tillfälle, åtminstone om ni är "hop-heads";-)
Betyg 9 av 10

Inte bara Tomtens hjälpreda...

I helgen stiftade jag en ny bekantskap. Jag pratar naturligtvis om öl och jag åsyftar Mikkellers bidrag till julölsfloran – Santas Little Helper.

Ölen har en väldigt mörkt brun färg med ett kraftigt, segt och ljusbrunt skum. Skummet är väldigt storbubblig men mycket kvarhängande.

Doften är relativt dämpad, för att vara en öl från Mikkeller, med tydliga inslag av choklad och torkad frukt. Den har också starka inslag av fruktestrar och en tydligt bränd ton.

Den första smakassociationen blir, lite oväntat, salmiak. Den är dessutom väldigt tydlig. Efter kommer de brända tonerna med inslag av bröd. I bakgrunden finns toner av svårplacerade julkryddor.

De första klunkarna känns mjuka men lämnar en eldig känsla i strupen. Alkoholen är väl dold men ger en enorm värmande känsla och rosiga kinder. Påminner inte så mycket om en belgisk ale, som det står på etiketten, utan snarare om en imperial stout med väldigt hög alkoholhalt.

Eftersmaken innehåller mycket restsötma och har en kort beska. En trevlig öl men inte så julig. Hade jag bara fått denna öl i ett litet glas utan att veta vad det var skulle jag nog höjt den ett par snäpp ytterligare på betygskalan. Som julöl får den dessvärre inte så högt betyg, men den kan säkert vara en trevlig hjälpreda på julafton...

Betyg 7 av 10

Möt Bryggaren - Mikkel Borg Bjergsø från Mikkeller

Mikkel och Thomas på BMD på Bishops Arms

Under den nyligen anordnade Beer Makers Dinner på Bishops Arms på Folkungagatan så hade jag förmånen att få göra en intervju med Mikkel Borg Bjergsø från Mikkeller och utbytte även några ord med hans "högra hand" Thomas Schøn. Bägge var väldigt trevliga och tog sig tid med några frågor.
Efter att jag gjorde denna intervju så har Mikkeller vunnit några priser (Guld för "American Dream" och "Green Gold") på Stockholm Beer & Whisky Festival och Mikkel själv har fått en hedrande utmärkelse av BeerAdvocate - som en av sex "BeerAdvocate Badass" där kriterierna är "någon inom bryggerinäringen som bokstavligen ändrar vårt sätt att se på öl".


Möt mannen som utan eget bryggeri redan har satt sitt avtryck i den moderna öl-scenen runt om i världen:

Mikkel brygger öl

Mikkel började intressera sig för ölbryggning redan för 12 år sedan men gjorde sin första öl 2003. Under 2005, satt Mikkel, som är kemilärare, och pratade med 2 av sina elever om den dåliga kvalitén på dagens öl och det bästa de kunde göra åt saken var att tillverka egen öl. Sagt och gjort, Mikkeller kombinerade sitt ölintresse med sina kemikunskaper och lyckades dessutom få låna sin skolas kökslokaler, nattetid, där han tillsammans med de två eleverna tog de första stegen till att brygga egen öl. Sedan dröjde det till 2006 då den första ölen från Mikkeller kom ut. Denna öl var en IPA, brygdes på ett danskt bryggeri och hette "Stateside IPA. Sedan dess har vi fått uppleva ett otal öl och ölstilar från Mikkeller och i dagsläget exporteras ca 50 % av allt de brygger till USA och 25 % till Sverige. Här följer nu den sedvanliga "Möt Bryggmästaren"-intervjun:

Bryggare (Namn):

Mikkel Borg Bjergsø

Bryggeri:

Mikkeller

Hur länge har du jobbat med ölbryggning?

Jag har brygt öl i 7 år

Hur länge har du arbetat i nuvarande bryggeri?

Jag startade Mikkeller för 4 år sedan.

Vad är speciellt med ert bryggeri, vad skiljer er från andra?

Det är ett “nomad-bryggeri” – Jag har inget eget egentligt bryggeri.

Vilka öl bryggeri ni återkommande och vilka är era special- och säsongsöl?

Väldigt många!

Hur kom det sig att du blev bryggare?

Jag växte in i det, via hembryggningen.

När bryggde du din första öl, och vad var det för öltyp?

2003 brygde jag en kriek (på extrakt)

Vilken öl är du mest stolt över att ha gjort?

Hmmm…

Vad har du för ambitioner med din ölbryggning? Mål?

Att brygga bättre öl, helt enkelt.

Vad gör en bryggmästare bra, anser du?

Att ständigt utvecklas.

Hur får du inspiration till nya öl?

Andra bryggerier och öl som jag provar.

Har du någon Bryggmästar-förebild?

Många! – Kris från “De Dolle” är en av dem.

Vad drack du för öl senast?

To Øl – Over All – som är ett nytt Danskt bryggeri – deras IIPA är häpnadsväckande!

Vilken är den godaste öl du druckit, hittills?

Jag har inte provat den godaste ölen ännu…hoppas jag!

Hur tror du att bryggerinäringen i Sverige och Danmark kommer att utvecklas de närmaste 5 åren?

Jag tror att det kommer bli färre men bättre bryggerier.

Tills sist:

Om du var en Öltyp, vad skulle du vara då och varför?

Jag skulle beskriva mig som en Lambic – eftersom jag är ganska Spontan i fråga om hur jag gör nya öl.

Familj?

Fru och en dotter på 1½ år.

Om du inte brygger öl vad gör du helst då?

Om jag inte gör vad då?...är med min familj!

Har du någon dold talang?

Är den dold så har jag ingen aning om vad det är!

Mikkel kontrollerar doften i brygden

En väldigt rolig avslutning på denna artikel får bli att de två elever som Mikkeller bryggde öl tillsammans med under 2005 nu har släppt sin första egna öl under eget märke. De kallar sig för "To Øl" och deras första öl heter "Over All IPA". Gissa vem de bryggt den tillsammans med? Just det, Mikkeller! Denna öl hade dessutom världspremiär på Mikkeller Bar i Köpenhamn den 15:e Oktober.

Avslutningsvis vill jag tacka Mikkel för den trevliga pratstunden vi hann ha på Bishops Arms och önskar honom lycka till med framtiden.Nu får vi bara hoppas att vi även fortsättningsvis får se många nya, spännande öl från Mikkeller.

Några öl-recensioner, utan omskrivningar!

I fredags var jag på Eskilstuna Ölkultur för att prova premiären av Artos Moderna Lager, som jag skrev om härom dagen. När jag ändå var där tänkte jag passa på att prova en del andra öl också som jag missat.
Först ut blev alltså denna moderna lager. Efter en studie av innehållet i glaset kunde jag konstatera att färgen var gyllengul och att skummet var vitt och kraftigt. Efter att skummet lagt sig syntes tydliga draperingar. Doften var väldigt frisk och hade tydliga inslag av citrus och mandarin. Smaken var även den väldigt frisk och munkänslan var lagom sprudlande. Beskan var kraftig och efterbeskan var lång och balanserad. Efter halva glaset urdrucket återfanns doftnyanser av malten och tydlig brödighet. En angenäm lager som jag självklart skriver under på att den kändes modern. Ligger i linje med St: Eriks Pilsner-serien tidigare i år men med en fylligare kropp och en smak som sitter kvar längre. Betyget hamnar på 7 av 10.

Nästa öl blev Dugges Celebration (vet inte om årets version ska klassas som en India Pale Ale, IPA, eller en American Pale Ale, APA) en ale av amerikanskt snitt skulle jag vilja påstå. Denna ale bryggdes första gången i samband med deras 2-årsjubileum och var först en IPA men i nästa version en APA. Färgen var vackert kopparfärgad och skummet var obefintligt. En otroligt kraftig doft av aprikos sipprar upp från glaset. Efter den första klunken infinner sig känslan av aprikoskräm och tydliga inslag av Dugges hussmak, om den kommer från deras jäst eller bryggverk låter jag vara osagt, någon som vet? Ett visst rökigt inslag kan skönjas. Både doft och smak erbjuder också en tydlig blommighet. Som oftast blir man inte besviken på Dugges produkter. Speciellt inte då det handlar om IPA eller APA. Betyg 7 av 10.

Sist ut blev det en Mikkeller Green Gold IPA.  En amerikansk IPA av det tyngre gardet skulle jag vilja påstå. I glaset syns ett grumligt, mörkt kopparfärgat öl med ett härligt tjockt skum i svag nyans av orange. Smaken är tydligt parfymisk med kraftiga inslag av aprikos, grape och nyanser av passionsfrukt. Smaken erbjuder en kraftig beska med inslag av aprikos, grapefrukt och tallbarr. Konsistensen är något oljig och ger en viss "tvålig" karaktär. Mikkeller har ånyo tillverkat en mycket lyckat IPA och det känns som att förtroendet är återupprättat efter den tidigare Mikkeller 1000 IBU-provningen vi gjorde för några veckor sedan. Visst är det skönt när man provar goda öl! IPA gör en lycklig och jag kan ana vad Mikkeller menade med titeln på denna öl...Humle, det ÄR ett grönt guld! Betyg 8 av 10

Oväntat sällskap följde med mig hem idag!

Jag hade helt missat att det var mitt-i-månaden-släpp idag när jag av en händelse satt och bläddrade i den mobila versionen av "Systembevakningsagenten" (han som tillverkat denna borde få pris!!). Upptäckte att det fanns en del intressanta öl som jag gärna ville ha och de fanns dessutom tillgängliga på Regeringsgatan. Det fick bli en liten lunch-promenad med andra ord.
Total sett kan man ju anse att dagens, av Systembolaget, utvalda kollektion kanske var lite udda med tanke på att vi snart befinner oss mitt i sommaren, men en del av dessa öl får ni bara inte missa. Kollektionen består av:

• Black Magic Woman (11772) - Russian Imperial Stout
• Hr. Frederiksen Portvinslagret (11777) - Imperial Stout
• Mikkeller Black Tie (11776) - Imperial Stout
• Nøgne Ø Imperial DunkelWit (11774) - Witbier
• Nøgne Ø Sunturnbrew (11775) - American Barleywine 

Så som ni kan se var det inga "gräsklipparbärs" precis utan snarare eleganta och tunga finsmakaröl. Men eftersom jag provat Mikkellers Black Tie sedan tidigare kan jag nog tänka mig tillfällen i sommar då den passar bra trots årstiden. 

För er som ännu inte provat den rekommenderar jag starkt till att köpa ett antal flaskor av denna och spara till mörkare och kallare tider, för den värmer länge. De övriga har jag inte provat men Nøgne Ø brukar ju göra väldigt spektakulära produkter.

Så nu sitter jag på väg hem och har som sagt oväntat sällskap med mig - av både en slipsprydd herre och en magiskt mörk kvinna (blev plötsligt sugen på att spisa Santana också). Höll på att glömma att jag fick med mig en engelsk gentleman av det tyngre gardet som sällskap också, vid namn Samuel Smith (Yorkshire Stingo).

Mikkeller Beer Bar Opening

Det damp ner en inbjudan i brevlådan i FB. Inbjudan avsåg öppningsfesten på Mikkellers Beer Bar.
Baren, som ligger i Köpenhamn, öppnar på onsdag nästa vecka (5:e maj). Det utlovas en hel del nyheter från Mikkeller själv men också "öl från Europas och USA's bästa bryggare. Så den som befinner sig i Köpenhamn nästa vecka bör avsätta tid för ett besök.

Mikkeller Nelson Sauvin Single Hop - Single Top?

Som vissa av er säkert vet så är jag väldigt förtjust i Single Hop. Mest för att jag tycker det är intressant att hitta särskilda egenskaper i en specifik humlesort. Nu senast provade jag en riktig godsak. Mikkeller Nelson Sauvin Single Hop IPA.  Denna Nya Zeeländska humlesort som sägs påminna om druvan Sauvignon Blanc. Det första som slår mig är den enorma passionsfruktsdoften. Efter kommer det lite aprikos, grape och en aning rabarber. Smaken står, vilket inte alla instämmer i, sig väl i förhållande till doften. Mycket frukt och en del toner åt vitt vin. Man ska definitivt inte tro att denna IPA har vinösa drag. Vinösa drag brukar jag mer känna i syrliga, belgiska öl som i t.ex Cantillon gueuze. Smaken är också ganska maltig och har en ganska torr, bitter avslutning. Efterbeskan känns välbalanserad och lång.
Detta är helt klart den trevligaste Single Hop-öl jag hittills provat och sätter den som "Single Top".
Betyg 9 av 10

Ett hett tips är att göra som Anton från Brill gjorde på Vinordic - han bjöd på en "Quad Hop-drink" bestående av Mikkellers Nelson Sauvin, Cascade, Tomahawk och Centennial….riktigt mumsigt!

Mikkeller Black Tie - En upplevelse utöver det vanliga

Tänk er en sliten läderfåtölj, en brasa som sprakar, en rökig whisky, en god kaffe med en exklusiv bit mörk choklad….stoppa sedan ner allt detta i en öl och ni har Mikkeller Black Tie. Denna Imperial Stout beställdes av Marc Schuterman (Brill & Co) för att få till en extraordinär Imperial Stout. Den är lagrad på ekfat för att ge den dess rökighet och innehåller dessutom lite honung.
Vätskan ser lite oljig ut och klibbar nästan i glaset när man snurrar.
Doften som slår emot en är mång-fasetterad och mäktig. Som inledningen antyder så känner man läder, rökighet, kaffe och inslag av choklad. En viss bärighet, inslag av trä (tall) och en maltig sötma hittar man också.
Smaken är tung och rökig. En något bränd smak med toner av ekfat, kaffe, choklad och honung. I gommen blir det alldeles torrt efteråt. Efterbeskan har ett lagom balanserat bett. Denna Imperial Stout lämpar sig väl i konjakkupan efter en god middag. Avnjutes helst i sällskap!
Betyg 9 av 10

Jackie Brown - En Chocolate Brown Ale

Jaha, så blev det dags för första provsmakningen av dagen skörd. Hade tänkt prova Mohawken men jag sparar den till helgen och tar mig an Mikkellers Jackie Brown istället. Färgen är ganska härligt brun-grumlig och skummet ser nästan ut som chokladskum.
Det första som jag känner i doften är en kraftig maltighet med inslag av choklad, cocos och marsipan. En viss fruktighet infinner sig men inga citrustoner direkt. På det hela taget påminner den lite om Antaon Bergs choklad-godis faktiskt. Lite vört och fil kan också kännas i de bakre regionerna.
Smaken är typiskt maltsöt och faktiskt väldigt chokladig. Munkänslan är len med mycket små bubblor. Lite alkohol i eftersmaken. Efterbeskan är ganska diskret men kommer efter, och är mycket långvarig. Totalt sett är den väldigt annorlunda i jämförelse med t.ex Newcastle's dito. Mikkellers var lenare och hade en kraftigare maltkaraktär. En trevlig, något fruktigare, något mer chokladig, Brown Ale.
Så, slutlig får jag nog ändå säga att det blir 8 av 10 i betyg.

Hoppy Easter - Mer Hip än Hop

Gårdagens kväll ägnades åt att börja arbeta igenom måndagens "släpp" på Systembolaget. Vi var väldigt nyfikna på Mikkellers Hoppy Easter (tidigare även kallad Drikkeriget GIPA) eftersom nästan allt som kommer från Mikkeller anses häftigt och speciellt. Denna öl ska enligt Beeradvocate vara en amerikansk IPA med tysk(red.anm. German) humle, därav förkortningen GIPA, som den ursprungligen hette. Humlesorterna är en amerikansk - Tomahawk, eller Columbus som den egentligen heter, och en tysk - Tetnanger. Tomahawken står för bitterhumlingen och Tetnanger för aroma.
Väl i glaset ser vi något som påminner om Gotlandsdricke, grumlig bärnsten med andra ord. Skummet är ganska snabbt döende och lämnar sega draperingar i glaset.
Doften har ganska tydliga inslag av päronestrar. Ett uns av maltighet i form av knäckebröd kan skönjas. Jag skulle nog påstå att den har ett lite vinöst inslag, nästan som en belgisk typ.
Den första smakförnimmelsen som kommer är rökighet och en beska som kommer efter. 
Smaken är ganska torr och bitter med inslag av örter (Tetnangern?). Eftersmaken lämnar en del alkoholinslag i gommen. 
Hade jag provat denna öl i en blindtest hade jag aldrig gissat på något åt IPA-hållet. Möjligen en amerikansk, belgisk veteöl!!! Jag får nog, som rubriken antyder, säga att i detta fall är det nog mer en "Hip Easter" än en "Hoppy" sådan för jag saknar humlekaraktären alldeles för mycket, eller så föll inte kombinationen Tomahawk och Tetnanger mig i smaken….
Betyg 7 av 10.