Hoptical Illusion APA - testat på Bishops Arms

Den som söker han finner, brukar jag ofta säga. Så var även fallet igår när jag besökte Bishops Arms i Eskilstuna. Som sig bör så inledde jag besöket med att noggrant studera samtliga kranar och hyllorna i kylskåpen. Efter en stund upptäckte jag två flaskor med texten "Flying" på etiketten. Jag trodde naturligtvis att det rörde sig om två nya öl från det amerikanska bryggeriet "Flying Dog", men så var inte fallet. Det visade sig att en ny aktör varit förbi för att försöka sälja in öl från det kanadensiska bryggeriet "Flying Monkeys Craft Brewery". Ett hantverksbryggeri som jag aldrig tidigare hört talas om.
Den första ölen ska vara en tolkning av en pale ale, eller närmare bestämt en APA (som normalt brukar betyda Amerikansk Pale Ale) men som i det här fallet stod för "Almost Pale Ale". Ölet heter "Hoptical Illusion Almost Pale Ale" och upphälld i glaset ser man att den inte är speciellt "pale" utan snarare med dragning åt mörk bärnsten eller koppar. Ölet är humlat med både centennial, cascade och amarillo och av maltsorterna är det chrystal som är tongivande.

Med hösten kommer det mörkare...

Varje höst är det likadant. Löven på träden skiftar i färg, nattfrosten kommer smygande, svampplockning på helgerna och ölen blir mörkare. Fram åker grytor eller ost och fikonkonfit.
Oavsett om det är till mat, i mat eller helt solokvist, så smakar plötsligt en god Stout eller Porter så mycket bättre när hösten gör sitt intåg.


Två trevliga öl i kategorierna Stout och Porter är "Svart" från Slottskällans Bryggeri i Uppsala och "Rip Tide" från skotska BrewDog. Dessa bägge öl var föremål för avsmakning i fredags och här följer en kortfattad recension.

Svart är en torr porter med stout-karaktär. Den har en alkoholhalt på 5,5 % abv, I glaset är den verkligen svart med ett skum som liknar nougat i färgen.
Doften är lite fruktestrig med inslag av kakao. Smaken är torr med en välrostad maltkaraktär. Tydliga smaker av choklad och inslag av säd.
Munkänslan är väldigt torr. En chokladig porter med stoutens torrhet och lite mer humliga karaktär.
Betyg 7 av 10

När vi sedan går över till BrewDogs  "Riptide" så sköljer våg av smaker över oss. Här har vi en stout på 8,0 % abv vilket gör att det kanske vore passande att sätta ordet "imperial" före.
Även denna öl är kolsvart till färgen men skummet är här betydligt mer krämigt.
Doften har stora inslag av kaffe och övermogen kärnfrukt med stora rostade inslag. Här finner vi visst genomslag av alkohol. Inslag av bränt socker eller mörk brödsirap.
Smaken av söt lakrits är påtaglig. Stora inslag av choklad och mörk fudgekola kommer efter.
Efterbesksn är påtaglig och en eldig och lite värmande känsla gör sig påmind.
Denn öl Ger en angenäm känsla med både sötma och en torr avslutning. Angenäm!!
Betyg 8 av 10

Sigtuna Dunkel Lager - en något dunkel historia

Nyligen fick vi stifta bekantskap med två nya öl från Sigtuna Brygghus, och det är vi ju inte så bortskämda med - speciellt inte vi som bor  utanför upptagningsområdet för Sigtunas öl.


Jag vill börja med att ge beröm för Sigtunas "branding" av sina produkter. Jag gillar verkligen deras etiketter. (vilket också verkar uppskattas av flera andra då de nominerats för "Svenska Designpriset 2011" för några av sina etiketter.
Jag förstår däremot inte varför de gav ut denna dunkel på liten flaska och portern på stor.


Sigtuna Dunkel är en mörk lager där färgen är näst intill kolsvart med ett smutsvitt skum.
Doften har stora inslag av rostat bröd och charkuterier, svaga inslag av rökighet kanske.
Smakerna består främst av maltiga sådana som t.ex. välrostat rågbröd och karamell. I bakgrunden finns svaga toner av farinsocker. Spår av choklad kan kännas efterhand.
Beskan känns väl avvägd och kolsyran ger en en perfekt munkänsla. 
Totalt sett en något dunkel öl som inte sticker ut vare sig avseende humle eller malt. Doften kanske lovar lite mer än vad smakerna sedan ger. Jag hade kanske förväntat mig lite bredare doft- och smakspektra.
Ett trevligt komplement i Sigtunas utbud och en öl som passar till den stundande årstiden men kanske är den lite väl tunna för att vara den perfekta partnern till höstgrytorna. 


Passar till vitt kött utan alltför många kryddiga inslag - typ Stek eller Kalkon
Betyg 7 av 10


Sigtuna Dunkel Lager på Systembolaget
Sigtuna Dunkel Lager på Beeradvocate
Sigtuna Dunkel Lager på Ratebeer

Flying Dog Dogtoberfest Märzen - en fruktig höstöl

En av ölen som släpps i morgon, under avdelning Oktoberfestöl, är Dogtoberfest Märzen från Flying Dog. Denna öl, som är av ölstilen Märzen, håller en alkoholhalt på 5,6 % ABV och en IBU (mått på beska) på 30. Som vanligt, vad gäller öl från Flying Dog, är det Wicked Wine som importerar denna.
Upphälld i glaset har den färgen av mörk bärnsten eller med en dragning åt koppar. Ett smutsvitt, kraftigt skum utvecklar sig omgående och ebbar sakta ut i storbubbliga "gardiner".
Tydliga maltinslag med associationer av kola och karamell infinner sig omgående. Svaga toner av vått gräs kan också kännas efter några sniff. I bakgrunden känns också svaga toner av rostat bröd.
Smakerna är förvånande humlig med fruktiga inslag där inslag av päron och röda äpplen är tydligast. Maltsmakerna går hand i hand med doften med inslag av karamell och mörkt bröd. Karamellinslagen avtar ganska fort och övergår till en torr smak av äppeljuice. 
Efterbeskan är relativt lång och kolsyran känns bra balanserad
Denna öl känns lite som en blandning av deras fruktiga pale ale och en mer maltbetonad Märzen.
Detta är definitivt inte deras bästa öl men en helt klart godkänd Märzen
Betyg 7 av 10
Passar till: Höstens köttgrytor med kantareller (inte alltför mustiga dock) eller en bratwurst och surkål.
Dogtober Märzen på Beeradvocate
Dogtober Märzen på Ratebeer
Dogtober Märzen på Systembolaget

"Crooked Line" - Extravagant serie från Uinta Brewing

I helgen satt jag med ett angenämt problem framför mig. Jag hade två flaskor riktigt spännande öl på vardera 75 cl där den ena höll en alkoholhalt på 11,1 % ABV och den andra på 13,2 % ABV. Problemet var att de skulle recenseras under helgen och jag var inte dumdristig nog att inbilla mig att jag skulle fixa det på egen hand. Jag menar, vem trycker i sig en flaska rödvin eller två innan middagen?
Som tur var, så var vi bortbjudna på middag på lördagen och vad skulle väl då passa bättre än att ta med dessa båda flaskor och ge bort till värden…..visserligen med kravet att de måste öppnas på kvällen.
De båda flaskorna som var föremålet för dagen var inte mindre än två kommande nyheter på Systembolaget denna vecka, närmare bestämt på onsdag den 15:e juni. 
Jag talar om de två nyheterna från det amerikanska bryggeriet Uinta Brewing Company som har en speciell serie de kallar "Crooked Line", en serie som hittills består av fyra olika öl där man tagit ut svängarna ganska rejält avseende tillverkning, innehåll och förpackning.
Det första ölet som provades var Cookeyed Cooper Bourbon Barrel Barley Wine (SB nr 11710). En Barley Wine på modiga 11,1 % ABV.

En vacker brunröd färg och ett fast smutsvitt skum.
Dofterna som strömmar från glaset är många och inledningsvis hittar man väldigt mycket karamell och toffee. Efter en stund infinner sig många fler dofter där pomerans och kokos är de mest framträdande. Efter ett tag inser jag att kokosdoften egentligen var vanilj jag kände, eller vaniljstång passar nog bättre.
Smakspektrat är lika brett det men med lite andra nyanser. Först kommer det mycket karamell och strax därefter kandisocker och kola. Eftersmakerna erbjuder svaga inslag av choklad- och/eller kolasås.
Varje klunk lämnar en enormt värmande och eldig känsla i mun och svalg. Alkoholhalten slår igenom.
Efterbeskan är mycket påtaglig och lämnar tydliga smaker av russin.
Jag skulle nog direkt påstå att detta är ett öl man bör köpa om man har möjlighet, men jag rekommenderar att ni spar i förrådet några år då jag är övertygad om att spritigheten kommer att dämpas samt att den kanske utvecklar en lite sötare nyans. Den har stora utvecklingsmöjligheter!!
Just nu är den lite för spritig och osöt för min smak för att nå de riktigt höga betygen. Påminner lite om en torr sherry. Synd att jag inte har en flaska till, då hade den definitivt åkt in på lagringshyllan.
Betyg 7 av 10

Den andra ölen av de två var Labyrinth Black Ale (SB nr 11714), en öl av typen "Black Ale", eller en "svart ipa" som den kallades förr.
Upphälld i glaset ser den nästan ut som en "irish coffe" eller en kaffedrink med chokladmousse. Vacker!!
Dofterna är allt annat än blygsamma. Här hittar vi enorma inslag av torr choklad, kaffe, marsipan, inlagda körsbär à la "Anton Berg" och läder. Utöver detta är det stora inslag av salmiak.
Smaken lämnar inte heller någon oberörd. Här hittar vi nästan ett lika stort utbud som bland dofterna. Mycket stora inslag av salmiak, salt sådan dessutom. Sen kommer smaker av rökt torv och en viss estrighet. Svaga toner av övermogen kärnfrukt.

Kolsyran känns osedvanligt "spritsig" i en öl med dessa dofter och smaker. Man förväntar sig nästan en karaktär som påminner om en Imperial Stout.
Avslutningen lämnar en torr känsla i munnen och den långa efterbeskan hänger kvar länge och väl. Den höga alkoholhalten på 13,2 % ABV är väl dold i denna explosion av dofter och smaker. 
Det är alltid svårt att betygsätta denna öltyp tycker jag. Dels för att jag inte provat så många och dels för att den känns som en blandning av flera ölstilar.
Jag tycker att den var "maffig" rent ut sagt. Men den måste delas på många personer för den kan vara tung att förtära på egen hand.
Betyg 8 av 10

Månen Tur och Retur - Eklipse Pale Ale

Så här i efterhand inser jag ju att denna recension borde ha publicerats förra lördagen då det var "Super-måne", vilket hade passat bra in i ett mån-tema! Denna öl är visserligen inte någon nyhet längre men icke desto mindre så kan det ju vara någon som missat den. Jag pratar alltså om Eklipse Pale Ale (4,5 % ABV, SB 11129) från det danska Köpenhamns-bryggeriet Bryggeriet Djaevlebryg.
I glaset har den en vacker bärnstenfärg med ett massivt, småbubbligt skum som är lite off-white i färgen och väldigt kvarhängande.
Doften bjuder på ett rikt spektra i form av citrus, med dragning åt grape och apelsin. Man hittar också tydliga inslag av aprikos och tallbarr. Ölet har också stora inslag av smörkola, vilket förvånar mig lite, och även knäckebröd. I bakgrunden lurar svaga noter av vått gräs eller halm. Man får känslan av att denna inte enbart är en humlebomb utan även har en stadig maltbas i bakgrunden.
Då dofterna ändå lurat in en på humlespåret så blir man lite förvånad över den brödiga smaken, som jag tycker tar överhanden, men där den fruktiga tonen och eftersmaken balanserar upp det hela på ett mycket bra sätt.
Kroppen är måttlig med en lätt kolsyra. Avslutningen känns väldigt torr och krispig.
Denna öl känns väldigt frisk och lätt med en lättsam efterbeska. Så även om doften leder in dig på en humlebomb med sitt rika spektra och smaken sedan känns mer maltbetonad så måste jag anse att den känns väldigt välbalanserad. Inte världens bästa öl men väldigt lätt att ta till sig.
Passar till ost: Vällagrad cheddar eller Gouda
Passar till varmrätt: Thairätter med räkor
Passar till dessert: Gino, Passionsfrukts cheescake
Betyg 7 av 10

Humidor Series Cedar Aged IPA - Viss cigarrkänsla!

Lagrade öl blir allt populärare och på Cigar City Brewing har man en hel serie där olika öl lagras i cederträ, denna serie kallas för Humidor Series. Förra veckan provade jag deras IPA i denna serie som ibland även kallas för "Jai Alai Cedar aged IPA". Jag hade inga egentliga förväntningar förutom att jag läst att den skulle ha vissa fat-toner, men i betydligt mindre utsträckning än i de vanliga ekfats-lagrade varianterna.
Upphälld i glaset har den enorm, krämig skumkrona och en kopparfärgad nyans med dragning åt mörk bärnsten.
När man doftar i glaset så slås man av den lite lätt syrliga doften med svaga toner av jäst och en något vinös känsla. Efter ett tag känner man även inslag av päron och rabarber i de fruktiga tonerna.
Smaken är även den lite syrligt fruktig och vissa associationer till päronsplitt känns. Efter några klunkar så känner man tydliga inslag av "cigarrlåda", kanske efter att vissa dofter hittat upp bakvägen genom svalgen…och ger en lätt känsla av kryddor! Tycker mig också känna svaga toner av något som påminner om vanilj.
Efterbeskan är påtaglig och hänger kvar länge. Eftersmaken lämnar ett torrt intryck och inslagen av cederträ dröjer också kvar. Kroppen är helt okej med en lagom kolsyra.
Får känslan av att denna är bryggd på någon typ av belgisk jäst med dessa syrliga och lätt vinösa inslag? Jag kan inte påstå att jag längtar efter nästa glas av denna men får ändå rekommendera den för er som inte provat, för det är ändå en lite annorlunda upplevelse. Vissa kommer förmodligen höja den till skyarna.
Betyg 7 av 10

Bulldog - Långt från humleträsket!

Jag tänkte inleda helgen med en, nu för tiden, ovanlig öl. En maltbomb istället för en humle dito.
Lång in i "öl-skafferiet" stod några flaskor som jag inte riktigt visste när jag skulle prova, så idag fick bli en dag då en av dem fick äran. Den jag valde var Bulldog Strong Ale från Scottish & Newcastle, en öl av typen engelsk strong ale med andra ord. Det som behöver påpekas är att jag haft denna öl i min ägo sedan i somras så den är till viss del inte färsk, men har kanske å andra sidan kanske mognat lite och fått en annan karaktär.
Färgen är något ljus koppar med ett vitt skum som försvinner ganska fort.
Doften är förvånansvärt fruktig med tydliga inslag av äppelskal och till viss del druvskal. Vissa vinösa associationer alltså. I bakgrunden känns torkad frukt.
Smaken domineras av de maltiga tonerna med inslag av karamell. Strax därefter tycker jag mig känna lite äppeljuice och karamell. Avslutningen är väldigt torr och någon restsötma går inte att känna. Beskan är istället väldigt tydlig och hänger kvar relativt länge i gommen.
Vad jag förstår efter att ha läst en del andra recensioner så har denna öl då känts väldigt söt och även lite alkoholstark. Dessa egenskaper kunde jag faktiskt inte alls känna, kanske ett tecken på att den "rundats av" en smula av lagringen. I jämförelse med Fullers motsvarighet tycker jag kanske att denna ligger efter men den var ändå godkänd.
Som Strong Ale får den en 7:a (av 10) i betyg. Totalt sett kanske det blir lite svagare betyg.

Slottskällans gör en halv-Nelson

Aldrig förr har jag provat en Single Hop Lager, mig veterligen. I helgen fick jag förmånen att prova Slottskällans nya skapelse som, vad jag förstår, ska gå på export till Finland. Nelson är alltså en lager brygd med humlesorten Nelson Sauvin och det är en lager. Hittills har jag bara träffat på denna humle i olika ale-sammanhang. Här får vi en lager med en ganska påträngande beska men som på inget sätt är besvärande. Hussmaken från Slottskällan är som bortblåst, och då var jag dessutom med om en blindprovning i fredags där en ale från Slottskällans var med och deras hussmak var väldigt påtaglig (påminner lite om Jämtlands och Nils Oscar Kalasöl).
Här hittar vi dofter av gräs, gröna äpplen och äppelskal och en påtaglig blommighet med inslag av exotiska frukter. Doften ger också associationer av medicinskåp eller rengöringsmedel.
Smaken är explosionsartad med inslag av fläder, svarta vinbärsblad och passionsfrukt.
Efter kommer de rean pilsner-smakerna med stor tonvikt på maltigheten.
Beskan och efterbeskan känns som en "smeck" och en mycket lyckad svans på denna stora kropp, för att vara en lager. Vissa förnimmelser görs till St Eriks Sommarlager och även folkölsvarianter av Eskilstuna Ölkultur, Dugges och Sigtuna.
Bra jobbat Slottskällan! En frisk fläkt och väldigt olikt många av de andra smaktypiska upplevelserna från detta bryggeri. Varför lanserades inte denna i samband med Systembolagets "Single Hop-släpp"?
Betyg 7 av 10

I've got a Black Magic Woman...

Det är inte bara Santana som har en "Black Magic Woman" utan även det danska bryggeriet Hornbeer. Denna öl är inte bara svart och magisk utan även en Imperial Stout med många intryck. Denna öl har många olika maltsorter och en tydlig maltkaraktär med rökiga inslag av den torvrökta malten. Färgen är svart som synden med ett skum som påminner om nougat-mousse eller något åt det hållet. Skummet är ganska segt och hänger kvar länge på glaskanten.
Doften har tydliga inslag av karamell och toffé och en rökighet som kräver sin "single malt-man". I bakgrunden känns choklad, mocca och lite lakrits.
Munkänslan är väldigt rund och len med en kolsyra som känns behaglig.
Det mest påtagliga i smaken är dess rökighet men i bakgrunden hittar vi inslag av kakao och kaffe. Eftersmaken lämnar en ganska torr känsla men balanseras av lite eldiga toner som gör att den känns relativt len, trots sin alkoholstyrka på 10 % ABV.
Gillar man whisky, med betoning på rökig sådan, så är detta något som kommer att falla väl ut. Jag får små förnimmelser av Mikkellers "Black Tie" som kanske var ännu mäktigare och mång-fasetterad.
Lite märkligt kan jag fortfarande tycka att Systembolaget släppte denna öl i somras (i augusti om jag inte minns fel) då den känns mer passande för den rådande årstiden och väderleken.
Detta är, för mig, en öl som man delar på flera i små glas för att sitta och smutta på under en längre tid, ungefär som med en god single malt whisky.
Jag har svårt att se att denna öl överhuvudtaget passar till mat. Men den skulle kanske fungera till stark och smakrik ost (med eller utan mögel). 
Betyg 7 av 10

Årets sista recension!

Så sitter man här med en julöl igen. Jag lovar att detta är den sista recensionen av julöl som görs denna säsong. Ölen i fråga är Nynäshamns "Mysingen Midvinterbrygd". Jag skulle tippa på att detta är en Old Ale eller en Engelsk Strong Ale även om man i USA skulle klassa den som en Winter Warmer. Winter Warmer är ju inte direkt en öltyp utan kan i princip vara vad som helst.
En reflektion över denna säsongs olika julöl är väl just det också, att det varit i princip alla öltyper bakom julölskryddningen.
Denna julöl är, som sig bör, mörkt rödbrun med dragning åt mörk koppar. Skummet är lite smuts-vitt och ganska kraftigt men inte så kvarhängande.
Doften är först lite "tvålig", dvs jag känner klara inslag av tvål, eller rättare sagt "Barnängens Badolja" (och JA, jag har väl rengjorda glas;-)) för att vara exakt. När denna association lagt sig infinner sig brända karaktärer med inslag av apelsin, muskot och nejlika. Efter kommer de torkade frukterna av typ russin.
Smaken är helt klart välkryddad med typisk dragning åt julkryddor så som nejlika, muskot och lite ingefära. Ölet är mer åt det torra, beska hållet. Även om smaken är förvånansvärt kort så lever beskan kvar en lång stund. Kolsyran är medel och känns behaglig.
Nynäshamns Ångbryggeri har gjort både bättre och sämre öl än denna men jag kan nog påstå att den känns ganska trevlig att smutta på. En öl som fungerar väl till mustigare husmanskost (för det är väl ingen som fortfarande äter julmat?) men även som sällskapsdryck eller efter en dag i skidspåret.
Betyg 7 av 10

Inte bara Tomtens hjälpreda...

I helgen stiftade jag en ny bekantskap. Jag pratar naturligtvis om öl och jag åsyftar Mikkellers bidrag till julölsfloran – Santas Little Helper.

Ölen har en väldigt mörkt brun färg med ett kraftigt, segt och ljusbrunt skum. Skummet är väldigt storbubblig men mycket kvarhängande.

Doften är relativt dämpad, för att vara en öl från Mikkeller, med tydliga inslag av choklad och torkad frukt. Den har också starka inslag av fruktestrar och en tydligt bränd ton.

Den första smakassociationen blir, lite oväntat, salmiak. Den är dessutom väldigt tydlig. Efter kommer de brända tonerna med inslag av bröd. I bakgrunden finns toner av svårplacerade julkryddor.

De första klunkarna känns mjuka men lämnar en eldig känsla i strupen. Alkoholen är väl dold men ger en enorm värmande känsla och rosiga kinder. Påminner inte så mycket om en belgisk ale, som det står på etiketten, utan snarare om en imperial stout med väldigt hög alkoholhalt.

Eftersmaken innehåller mycket restsötma och har en kort beska. En trevlig öl men inte så julig. Hade jag bara fått denna öl i ett litet glas utan att veta vad det var skulle jag nog höjt den ett par snäpp ytterligare på betygskalan. Som julöl får den dessvärre inte så högt betyg, men den kan säkert vara en trevlig hjälpreda på julafton...

Betyg 7 av 10

Liten julöls-recension, Mr Sno'Balls från Harviestoun

En av mina absoluta favoriter förra året var denna Mr Sno'Balls från Harviestoun. Av den anledningen köpte jag flera flaskor av den i år. Efter att ha doftad och smakat så börjar jag misstänka att jag var redigt trött på mörk, kryddad julöl då jag provade Mr Sno'Balls förra året. Denna öl saknar mer eller mindre alla associationer till julöl men är inte för det en dålig öl. Den är precis det som etiketten påstår - citrusfrisk, krispig och ren. En frisk doft av grape och citrus. Den känns nästan som en lätt och frisk amerikansk pale ale. Ganska hög kolsyra, bra efterbeska men lite kort doft och smak.
Jag minns att jag kände så här förra året också - Vilken härligt sommrig julöl. Jag kan rekommendera denna öl som sällskapsöl eller kanske passar den allra bäst på Annandag Jul när man ligger lite stinn i buken efter all julmat och absolut inte är sugen på något mörk, välkryddat och kraftigt öl. En frisk fläkt med i bästa pale ale-anda.
Betyg 7 av 10

Liten julöls-recension, Oppigårds Winter Ale

Av namnet att döma så kanske man mer ska klassa denna ale som en vinter-ale snarare än en julöl. Oppigårds har hittills levererat öl som inte lämnar någon oberörd och så är fallet även denna gång. Denna "Winter Ale" har tillverkats sedan 2006 och vissa ändringar i receptet har gjorts under åren. Doften i årets version har tydliga inslag av choklad och har även en lite rostad karaktär. Som vanligt så har Oppigårds inte heller i denna julöl sparat på humlen då den har tydliga dragningar åt amerikansk humle i form av de karaktäristiska citrus-tonerna. Smaken är mycket välbalanserad med tonvikt på humlen. Humlebeskan är väldigt tydlig och inslagen av citrusfrukter blandar sig väldigt bra med den rostade malten och dess svaga toner av choklad- och kaffesmak. Efterbeskan hänger kvar länge. Även om jag inte tycker att denna öl har den där typiska jul-karaktären, i form av kryddnejlikor och stjärnanis, så är det alltjämt en väldigt trevlig ale som påminner om en något mörk amerikansk pale ale. Rekommenderas starkt som sällskapsöl eller på julbordet.
Betyg 7 av 9

Vinter i Brunnsbacken

Eskilstuna Ölkultur har haft sin julöl på fat en tid nu, men i morgon släpps den på Systembolagen i Eskilstuna. Jag provade den i helgen och den hamnar ganska bra till bland de bättre julölen i Sverige.
"Vinter i Brunnsbacken", som den heter, är en Brown Ale brygd på hela 6 olika maltsorter. Den är sedan kryddad med pomerans och kryddnejlika. Alkoholhalten ligger på 5,6 ABV.
Doften har toner av choklad med ett något bränt inslag. Kryddnejlikor samsas med svaga noter av pomerans. Smaken är förvånansvärt besk och jag saknar den där runda smaken som jag tycker man kan känna i en Brown Ale. Nötigheten finns inte heller där. 
Munkänslan är väldigt torr och med chokladtonerna känns den nästan bitter. En annorlunda julöl så här långt. Julkänslan infinner sig definitivt men tyvärr försvinner den lite för fort. Den är något för tunn och känslan försvinner för fort.
Betyg 7 av 10

Reflektioner efter en öl-provning

Som jag tidigare skrivit om så skulle det genomföras ytterligare en ölprovning denna vecka. Mitt största huvudbry inför denna veckas provning var att jag skulle begränsas av att bara ha med 4 olika öl. Något annat som påverkade mig var att deltagarnas kunskaper och erfarenhet var väldigt spridd, allt från personer som "inte tycker om öl" till de som kan skilja på en amerikansk och en engelsk IPA.
De öl jag till slut bestämde mig för blev följande:

• BrewDogs Lager 77
• Paulaner Hefe Wiessbier
• Sierra Nevada Torpedo Extra IPA
• Fuller's London Porter

På så sätt hade jag följt gängse regler för en ölprovning ganska väl samt valt sorter som alla fanns tillgängliga på Systembolaget och ändå valt sorter som jag ansåg var bra representanter för sin ölstil.

Trots de spridda erfarenheterna så blev de 2 senare ölen vinnarna där Torpedo Extra IPA fick 8 av 9 i betyg och London Porter fick 7 av 9. Efter en ovetenskaplig undersökning visade det sig dessutom att de kvinnliga deltagarna var överrepresenterade bland de höga betygen på London Porter.

Slutsats: Utan att vara insatt i ölets underbara värld uppskattar gemene man en amerikansk IPA mer än en modern lager (för att inte tala om en "stor stark") och betydligt fler kvinnor uppskattar mörkare öl än vad de flesta män tror (det är inte första gången jag får höra detta…). En väldigt trevlig insikt tycker jag och definitivt trevliga tendenser för ölkulturen i Sverige.

Liten Julöls-recension, Jämtlands Julöl

Nästa julöl att recensera blev en gammal favorit - Jämtlands Julöl. En av de stående julölen som jag köpte sedan den släpptes på Systembolaget. En reflektion jag allt oftare gör vad det gäller Jämtlands öl är att de påminner så starkt om Nils Oscars öl. De har den där lite rökiga tonen i både doft och smak. Denna julöl hör inte till undantagen. En tydlig rökighet finns i doften, om ändå med lite toner av julkryddor. Den har en angenäm kolsyra och bra efterbeska. Inget revolutionerande kanske men ändå en passande julöl att ställa fram på julbordet. Denna tycker jag passar väldigt bra som sällskapsöl också då den är relativt neutral och inte tröttar ut doft- och smaksinne.
Betyg 7 av 10

16:e Jubileumsölet från Great Divide

Förra veckans inköp kändes som potentiella höjdaröl allihop, så det var svårt att välja vilken jag skulle börja med. Det fick bli 16th Anniversary Wood Aged Double IPA från Great Divide.
Denna DIPA går lös på hela 10 % ABV och dessutom i en 75 cl flaska så jag rekommenderar att ni är flera som delar på denna, förslagsvis i små kupor.
Färgen är mörkt bärnsten, lite åt kopparhållet. Skummet är lite smutsvitt och storbubbligt. Doften relativt humlig, men betydligt mindre påtaglig än i en vanlig amerikansk IPA. Tydliga maltinslag i form av karamell och en aning choklad. Doften är ganska söt och i bakgrunden kan skönjas inslag av mandelmassa. Vaniljtonerna från ek-flagorna är tydliga.
Smaken är betydligt mer malttung än humlig, ändock med lite citrustoner. Inslag av karamell och vanilj återkommer även i smaken. Eftersmaken lämnar inslag av torkad frukt. Relativt kort efterbeska. När jag efter en stund återgår till doftande i kupan så känns citrusinslagen lite mer.
Munkänslan är definitivt inte stickig utan förvånansvärt mjuk och krämig. Alkoholhalten lämnar en eldig känsla i strupen och konsistensen är lite oljig.
På det hela en okej DIPA men definitivt inte den bästa jag provat. Great Divide kan betydligt bättre, och sen är jag ju inte så himla imponerad av att blanda öl och trä….
Betyg 7 av 10

Svårt att släppa sommaren?

Så här års brukar jag alltid ha svårt att släppa taget om sommaren. Jag har svårt att sluta använda shorts, känner mig fortfarande obekväm i strumpor och vägrar att stoppa i täcket i påslakanet trots att jag vaknar varje natt av att jag fryser. Jag längtar redan till nästa vår och sommar! Men så ibland känns det ändå hoppfullt med höst som igår kväll när en enormt vacker kvällssol sakta sänkte sig vid horisonten. Väl hemkommen gick jag igenom gårdagen inköp. Två nya sorter från Avery. Gott! men dessa sparar jag till helgen. En Coopers Vintage Ale. Den spar jag definitivt till en annan dag. En Sharp's Harvest! Hmmm, en lämplig onsdagskandidat och passande för min nuvarande höstkänsla? Men så fastnar jag för Samuel Adams Octoberfest från Boston Beer Co. Denna öl som jag långt tillbaka i tiden verkligen tyckte var en höjdare. En öl från pålitliga och stabila Samuel Adams, en höstöl, och inte alltför stark så här en vanlig onsdagskväll. Den ska vi ha! tänkte jag.

Häller upp en provsmak i glaset och konstaterar att den är vackert, lite rödaktigt, bärnstensfärgad med ett "off-white"-färgat och relativt kort skum. Bara färgen gör ju att man får känslan av höst! Lite svaga toner av estrar och en kraftig maltdoft (från 6 olika maltsorter). Toner av knäckebröd, uns av majs och mogen frukt. Smaken är även den lite brödig, väldigt maltig och lite söt. Beskan är inte speciellt framhävd.
En trevlig "session beer", stabil men inga utsvävningar. Jag blir faktisk omgående ganska sugen på att slita fram grillen och slänga på lite kryddiga korvar. Det kanske inte blir så dumt med höst, funderar jag. Tänker på alla andra lämpliga höstöl och även alla stoutar som jag sparat på mig. Sätter på mig strumporna igen, byter shortsen till jeans och går upp och stoppar i täcket i påslakanet. Hösten är här!
Betyg 7 av 10 

Snake Dog IPA…fruktkola någon?

Som jag just beskrivit så var jag på Royal Oak för att recensera ett par trevliga öl. Den första av dessa var "Snake Dog IPA" från Flying Dog.
Skummet var ganska vitt och inte alltför högt, däremot dröjde det kvar i glaset ända till sista droppen med sin lite sega drapering. Färgen var ganska angenämt, mörkt bärnstensfärgad och klar. Doften var anmärkningsvärt kort och liten. Lite citrus, aningen fudge, en gnutta aprikos och pytte-lite tallbarr.
Smaken höll ungefär samma linje, inte spektakulär men inte heller oangenäm för en IPA. Efterbeska var relativt torr och kvarhängande. Extrapoäng för den, som vanligt, otroligt snygga etiketten!
Betyg 7 av 10.