Årets sista recension!

Så sitter man här med en julöl igen. Jag lovar att detta är den sista recensionen av julöl som görs denna säsong. Ölen i fråga är Nynäshamns "Mysingen Midvinterbrygd". Jag skulle tippa på att detta är en Old Ale eller en Engelsk Strong Ale även om man i USA skulle klassa den som en Winter Warmer. Winter Warmer är ju inte direkt en öltyp utan kan i princip vara vad som helst.
En reflektion över denna säsongs olika julöl är väl just det också, att det varit i princip alla öltyper bakom julölskryddningen.
Denna julöl är, som sig bör, mörkt rödbrun med dragning åt mörk koppar. Skummet är lite smuts-vitt och ganska kraftigt men inte så kvarhängande.
Doften är först lite "tvålig", dvs jag känner klara inslag av tvål, eller rättare sagt "Barnängens Badolja" (och JA, jag har väl rengjorda glas;-)) för att vara exakt. När denna association lagt sig infinner sig brända karaktärer med inslag av apelsin, muskot och nejlika. Efter kommer de torkade frukterna av typ russin.
Smaken är helt klart välkryddad med typisk dragning åt julkryddor så som nejlika, muskot och lite ingefära. Ölet är mer åt det torra, beska hållet. Även om smaken är förvånansvärt kort så lever beskan kvar en lång stund. Kolsyran är medel och känns behaglig.
Nynäshamns Ångbryggeri har gjort både bättre och sämre öl än denna men jag kan nog påstå att den känns ganska trevlig att smutta på. En öl som fungerar väl till mustigare husmanskost (för det är väl ingen som fortfarande äter julmat?) men även som sällskapsdryck eller efter en dag i skidspåret.
Betyg 7 av 10