En omväg väl värd att ta

Förra året släppte Uinta Brewing Company sin serie Crooked Line som bestod av öl i större flaskor och med kork. Målsättningen med denna serie var att erbjuda ett öl att dela med andra, gärna till mat, ett öl att konversera över och njuta. Ordet crooked skulle också kunna antyda att ölen inte var typriktiga.
Med denna målsättning kan man ana att deras Detour Double IPA skulle var en öl värd att ta en omväg för och jag är benägen att hålla med.
Denna dubbel IPA med sina 9,5 % ABV har en vacker röd-orange färg och ett krämigt fast skum. Snurrar man på glaset så ser man tydliga "ben" på glaskanten, vilket avslöjar en högre alkoholhalt och högre viskositet (att den är lite mer trögflytande alltså).
Doften domineras av humlearomer med en enorm tallbarrsdoft,  påtagliga inslag av söt apelsin och lite grape. Ger förväntningar om ett sött öl med besk avslutning.
Smaken är verkligen söt och har stora inslag av grape och apelsin. En underbar maltighet finn i bakgrunden och kompletterar de fruktiga smakerna på ett mycket välbalanserat sätt. Den söta inledningen övergår sedan till en mycket lång besk avslutning.
Sammanfattningsvis är detta en fullt njutbar dubbel IPA som jag verkligen rekommenderar er att avnjuta i sällskap. Den något sirapsliknande och tallbarrs-stinna inledningen kanske tar ner betyget något, men det är försumbart. Vet ni att denna öl finns på en pub i er närhet så är den väl värd en omväg.
De två andra ölen som jag recenserat i denna Crooked Line serie, Labyrinth Black Ale och Cockeyed Cooper Bourbon Barrel Barley Wine kan ni läsa om här.
Nu väntar i alla fall jag på att Wicked Wine ska ta hem den sista ölen i denna serie, Tilted Smile Imperial Pilsner, som dessutom är en av mina favoritölstilar.
Betyg 9 av 10

En Dubbelt så bra IPA?

I lördags var det premiär för Eskilstuna Ölkulturs senaste tillskott, "Anders Dubbel IPA". Jag skrev en liten notis om den tidigare i veckan där det framgick att detta skulle röra sig om en ren humlebomb med massvis av amerikansk humle och en beska som inte skulle lämna någon oberörd. Så hur var den då, i verkliga livet?
Otroligt vacker aprikosfärgad och grumlig stod den där i glaset, med ett härligt fast skum.
Lite förväntansfullt förde jag glaset mot näsan och drog in så mycket dofter som näsan kunde rymma. Förnimmelsen av aprikoskräm var så tydlig så jag blev tvungen att öppna ögonen för att kontrollera att det fortfarande var öl i glaset. I bakgrunden kunde jag känna inslag av svartvinbär och grapefrukt lite svagt.
Smaken gick hand i hand med dofterna och det var även här tydliga inslag av aprikos. Lite andra frukt-associationer kunde också kännas med dragningar åt citrusfrukter, som t.ex grape. Efter ett par klunkar kändes tydliga inslag av övermogen eller torkad frukt av typen aprikoser.

Beskan i denna öl kändes väldigt välbalanserad och även om jag inte känner till vilken IBU (måttenhet för beska) som denna öl har så kan jag garantera att den upplevs som över 120 för tungan "krullade ihop sig" ordentligt (edit. enligt säkra källor så ska den teoretiska IBU'n i denna DIPA vara så mycket som 222). Kanske har humlebeskan balanserats så bra tack vare mängden pilsnermalt och vetemalt.
Tack vare den höga alkoholhalten på 8,7 % ABV så gav den en lite eldig och värmande känsla och konsistensen kändes "lite tjock" vilket efterlämnade "ben" på glaset när man snurrade på det.
Något vi la märke till var att i de glas som hälldes upp efter de första 10 så var färgen lite mer rödaktig och inte fullt så grumlig, kanske hade den stillat sig lite eftersom vi var bland de första att beställa.
Jag måste avslutningsvis konstatera att Mohawk Extra IPA har fått en ordentlig konkurrent i denna "Anders Dubbel IPA". Det blir verkligen trevligt när denna släpps på Systembolaget den 1:a Februari, (88119 Anders Dubbel IPA, Sverige, 330 ml, 32,50 kr), så ni som har möjlighet bör ta er till ett av de tre Systembolag i Eskilstuna där denna kommer att finnas tillgänglig.
Betyg 9 av 10

BONUSFILM (Anders Dubbel IPA känns som en orkan - Like A Hurricane)

16:e Jubileumsölet från Great Divide

Förra veckans inköp kändes som potentiella höjdaröl allihop, så det var svårt att välja vilken jag skulle börja med. Det fick bli 16th Anniversary Wood Aged Double IPA från Great Divide.
Denna DIPA går lös på hela 10 % ABV och dessutom i en 75 cl flaska så jag rekommenderar att ni är flera som delar på denna, förslagsvis i små kupor.
Färgen är mörkt bärnsten, lite åt kopparhållet. Skummet är lite smutsvitt och storbubbligt. Doften relativt humlig, men betydligt mindre påtaglig än i en vanlig amerikansk IPA. Tydliga maltinslag i form av karamell och en aning choklad. Doften är ganska söt och i bakgrunden kan skönjas inslag av mandelmassa. Vaniljtonerna från ek-flagorna är tydliga.
Smaken är betydligt mer malttung än humlig, ändock med lite citrustoner. Inslag av karamell och vanilj återkommer även i smaken. Eftersmaken lämnar inslag av torkad frukt. Relativt kort efterbeska. När jag efter en stund återgår till doftande i kupan så känns citrusinslagen lite mer.
Munkänslan är definitivt inte stickig utan förvånansvärt mjuk och krämig. Alkoholhalten lämnar en eldig känsla i strupen och konsistensen är lite oljig.
På det hela en okej DIPA men definitivt inte den bästa jag provat. Great Divide kan betydligt bättre, och sen är jag ju inte så himla imponerad av att blanda öl och trä….
Betyg 7 av 10

IPA x 2 = Southern Tier 2XIPA

Bakom denna något matematiska formel döljer sig en American Double/Imperial IPA från Southern Tier Brewing Company och den heter alltså 2XIPA.

Ölen är relativt ljust mässingsfärgat och har ett ganska segt och lite oljigt skum. Doften är lite lätt parfymiskt med klara drag åt passionsfrukt och tallbarr. Vissa inslag av blodapelsin och aprikos kan skönjas också.

Det första som slår mig är att den har en väldigt välbalanserad beska och en framträdande maltighet i smaken. Alkoholhalten på 8.2 % är mycket väl dold. Spontant kände jag at detta var en mycket lättillgänglig DIPA (Double IPA) som var mycket len och rund i smaken och munkänslan. Jämfört med en del andra produkter från Southern Tier och andra DIPA-öl så tyckte jag faktiskt att denna var förvånansvärt lätt men samtidigt väldigt angenäm. Kanske borde jag betygsätta den som en vanlig IPA istället? men den har trots allt 4 humlesorter och tre maltsorter i receptet…ska försöka ta reda på vilka humlesorter det var? Vissa amerikanska recensenter anser att denna öl är den bästa som Southern Tier har bryggt. 

Betyg 8 av 10

Kalla mig gärna för sur, men jag blev glad till slut.

Jag hade redan planerat att vi skulle avsluta midsommarafton med att prova Nils Oscar Sorachi Blonde så framåt midnatt åkte den fram och vi började sniffa och "sippa" i glasen. Min första reaktion efter doftandet var att här har vi en typisk belgare med inslag av koriander, surdeg och vete.  Smaken ger vissa inslag av citrus och lite söt frukt. Jag tyckte att det var lite för spritsig och spretig i sin karaktär. Personligen tycker jag att denna är lite för söt och har en alldeles för klen beska. För de som tycker om denna öltyp, eller belgiska öl i allmänhet kan jag föreställa mig att de tycker denna är ett trevligt sommaralternativ. För mig klarar den inte av "hypen" och jag förstår inte alls vad som var så speciellt med den, förutom den snygga flaskan då. Lägg där till att jag fortfarande har svårt för att älska "suröl". Vad jag förstår på de flesta, som tycker om denna öltyp, så var den lite för klen.
Betyg 5 av 10

Nej, skam den som ger sig. Jag hade ju längtat efter en fin avrundning av denna midsommarafton med en härlig ölupplevelse så fram med en DuganA IPA från Avery istället. Väl i glaset har vi en härligt, grumlig aprikosfärgad vätska som pyr av aprikos- , persika-  och citrusdofter över glaskanten. Man anar en lite mer trögflytande vätska när man snurrar på glaset och ser den lite sirapsliknande konsistensen. Så här lång påminner den väldigt mycket om en DIPA eller Imperial IPA faktiskt. 
Smaken lämnar ingen oberörd heller. Känner hur ett leende sprider sig i ansiktet och faktisk även hur jag blir lite varm i hela kroppen. En mäktig parad av citrus, grape och aprikos radar upp sig framför både näsa och mun. Känslan i munnen är sammetslen och jag tycker att alkoholen är väl dold. Nästan så att jag skulle påstå att denna är lättare att ta till sig än AleSmith IPA. Beskan är påtaglig men ganska kort, i detta avseende skulle jag påstå att den påminner om en amerikansk pale ale istället. För att fatta mig kort, så är detta en väldigt trevlig öl och jag fick min avslutning och kunde känna mig nöjd.
Betyg 8 av 10