Vissa är ju högst tveksamma till att Yeti existerar på riktigt. Ännu färre torde då tro på att det finns en belgisk Yeti…men så är ju fallet. Jag pratar naturligtvis om en ny variant av den amerikanska ölen Yeti, nämligen "Belgian Style Yeti Imperial Stout".
Den ordinarie varianten hör som sagt till en av mina absoluta favoriter. Den har nästan blivit lite av ett lördags-godis så här på vinter-halvåret.
Denna variant har samma svarta nyans i färgen med ett nougatfärgat skum. Det är fortfarande en Imperial Stout och alkoholhalten ligger på fina 9,5 % ABV.
Den komplexa doftbilden ger nyanser av dadlar, fikon, och torkade aprikoser. Toner av kola och odefinierbara kryddor (grilkryddor) kan skönjas.
Smaken av salmiak och kakao är påtaglig, med inslag av övermogen frukt. Påminner lite om en fruktkompott av dadlar, fikon och aprikoser.
Ölet ger en mycket torr avslutning med eftersmaker av kakao och bränt bröd. Konsistensen är underbar…och lite trög.
Denna variant är helt klart något tunnare och lite fruktigare än sitt original med en svagt kryddig ton. Den bjuder också på svagt vinösa inslag med en viss syrlighet, stora och komplexa smaker.
Årets första recension handlar om Yeti, men inte vilken Yeti som helst utan den ekspåns-lagrade versionen från Great Divide. Oak Aged Yeti Imperial Stout, som dess fulla namn är, är en riktig skönhet i glaset. Med dess ogenomträngligt mörka färg och dess nougat-färgade och kraftiga skumkrona såg den onekligen oemotståndlig ut. Viskositeten i denna öl var också enorm, den såg nästan lite seg ut i glaset när man snurrade på det.
Doften av torkad frukt, som dadlar, russin och fikon ackompanjerades mycket bra av de typiska fattonerna som t.ex. vanilj. Ekfatslagringen gav också små inslag av tjära, förmodligen av rökt torv. Allt balanserades väl med svaga citrustoner från humlen i bakgrunden.
Smaken lämnar ingen oberörd där de torkade frukterna är påtagliga och förnimmelsen av kakao är tydlig. Ölet kändes förvånansvärt lite torrt och sött på en gång. Sötman, förmodligen från alkoholhalten på 9,5 % ABV och torrheten från den välrostade malten och det faktum att beskan ligger på 75 IBU.
Passar till: Vällagrad och stark ost, som Västerbottenost, eller en stark och salt blåmögelost som Stilton.
Som matöl passar den väldigt bra till grillat nötkött, helst välkryddat och saltat, serverad med en sås som innehåller färska örter och lite konjak. Denna öl går även bra till vissa skaldjur som ostron, musslor och hummer.
Betyg: 8 av 10
Förra veckans inköp kändes som potentiella höjdaröl allihop, så det var svårt att välja vilken jag skulle börja med. Det fick bli 16th Anniversary Wood Aged Double IPA från Great Divide.
Denna DIPA går lös på hela 10 % ABV och dessutom i en 75 cl flaska så jag rekommenderar att ni är flera som delar på denna, förslagsvis i små kupor.
Färgen är mörkt bärnsten, lite åt kopparhållet. Skummet är lite smutsvitt och storbubbligt. Doften relativt humlig, men betydligt mindre påtaglig än i en vanlig amerikansk IPA. Tydliga maltinslag i form av karamell och en aning choklad. Doften är ganska söt och i bakgrunden kan skönjas inslag av mandelmassa. Vaniljtonerna från ek-flagorna är tydliga.
Smaken är betydligt mer malttung än humlig, ändock med lite citrustoner. Inslag av karamell och vanilj återkommer även i smaken. Eftersmaken lämnar inslag av torkad frukt. Relativt kort efterbeska. När jag efter en stund återgår till doftande i kupan så känns citrusinslagen lite mer.
Munkänslan är definitivt inte stickig utan förvånansvärt mjuk och krämig. Alkoholhalten lämnar en eldig känsla i strupen och konsistensen är lite oljig.
På det hela en okej DIPA men definitivt inte den bästa jag provat. Great Divide kan betydligt bättre, och sen är jag ju inte så himla imponerad av att blanda öl och trä….
Betyg 7 av 10
