Escondidian Imperial Black IPA

För några veckor sedan släpptes ytterligare en öl med attityd från amerikanska Stone bryggeriet - 15th Anniversary Escondidian Imperial Black IPA - en öl i deras serie "Anniversary". Här har vi inte bara en öl i den relativt ovanliga ölstilen ”Black IPA” eller ”Black Ale” som den också kallas, utan en imperial-variant av den, vilket ger ytterligare dragning åt en Imperial Stout med dess torra och kraftigt brända maltkaraktär. Malt- och humlesorterna i denna öl ger dessutom en vink om att den är skapligt doft- och smakrik, eller vad sägs om maltosorterna Pale Malt, Cara-Bohemian, Carafa III Special, och Chokladmalt och humlesorterna Columbus (bittergiva) och Citra (smak och arom). Den är dessutom torrhumlad med Nelson Sauvin och Pacific Jade.

Denna öl har en alkoholhalt på 10,8 % ABV och är kolsvart och i motljus får den en dragning åt rubin.

Man känner omedelbart en otroligt kraftig doft av tallbarr med inslag av passionsfrukt, fläder och apelsin. Lite som exotisk fruktjuice.

Smaker av blodgrape, mango och aprikos infinner sig efter de första klunkarna och eftertoner av salmiak och torr apelsinchoklad letar sig fram. Jag får en kort känsla av romerska bågar.

En belgisk Yeti

Vissa är ju högst tveksamma till att Yeti existerar på riktigt. Ännu färre torde då tro på att det finns en belgisk Yeti…men så är ju fallet. Jag pratar naturligtvis om en ny variant av den amerikanska ölen Yeti, nämligen "Belgian Style Yeti Imperial Stout".
Den ordinarie varianten hör som sagt till en av mina absoluta favoriter. Den har nästan blivit lite av ett lördags-godis så här på vinter-halvåret.
Denna variant har samma svarta nyans i färgen med ett nougatfärgat skum. Det är fortfarande en Imperial Stout och alkoholhalten ligger på fina 9,5 % ABV.
Den komplexa doftbilden ger nyanser av dadlar, fikon, och torkade aprikoser. Toner av kola och odefinierbara kryddor (grilkryddor) kan skönjas.
Smaken av salmiak och kakao är påtaglig, med inslag av övermogen frukt. Påminner lite om en fruktkompott av dadlar, fikon och aprikoser.
Ölet ger en mycket torr avslutning med eftersmaker av kakao och bränt bröd. Konsistensen är underbar…och lite trög.
Denna variant är helt klart något tunnare och lite fruktigare än sitt original med en svagt kryddig ton. Den bjuder också på svagt vinösa inslag med en viss syrlighet, stora och komplexa smaker. 

Årets Öl enligt Humulus Lupulus

I fredags genomfördes omröstning av Årets Öl vid ölsällskapet Humulus Lupulus årsmöte. De nominerade ölen är varje medlems personliga favorit under året och sällan tillhörande de mer extrema.
Värt att notera är omröstningen avser perioden från förra årsmötet fram till detta vilket innebär att perioden sträcker sig från oktober förra året fram till nu.
De nominerade ölen var:

• Oppigårds oktober, Oppigårds
• Skiftinge Single Hop, Eskilstuna Ölkultur
• Rye lager, Mohawk Brewing (Slottskällan)
• Nils Oscar Hop Yard, Nils Oscar
• Old Stock Ale, North Coast Brewing, USA
• London Porter, Fullers, England
• Anders Dubbel IPA, Eskilstuna Ölkultur 
• Yeti, Great Divide Brewing, USA

Provningen genomfördes helt blint i 2 omgångar med 4 öl per omgång. Vinnaren fick följande omdöme:

Med doftinslag av ädelträ, kaffe, piptobak, torv , syrliga körsbärs och cuprinol och komplex smakbild av rökt torv, körsbär, inrökt askkopp, läder och salmiak. Ett mycket mjukt öl som är lätt att ta till sig med sin torra efterbeska, lätta inslag av körsbär och salmiak. Stora inslag av rostat br

¨öd och en balanserad doft- och smakupplevelse. Ett skönt öl helt enkelt som inte spretar iväg trots den komplexa doft- och smakbilden. En mycket bra "session beer"!

Vinnaren heter "Fullers London Pride" och var den öl i startfältet som, av flest deltagare, ansågs vara jämnast och mest balanserad.

Tvåa blev "Anders Dubbel IPA" från Eskilstuna Ölkultur med sin extrema fruktighet och härliga DIPA-karaktär, men som föll på att flera av oss ansåg att den inte riktigt höll ihop och att en viss syrlighet kunde kännas i bakgrunden.

De två öl som också placerade sig i toppskiktet var "Yeti" från bryggeriet  Great Divide Brewing och "Old Stock Ale" från bryggeriet North Coast Brewing. Yeti ansågs av flera vara något alltför kraftig i sin karaktär med inslag av salt lakrits. Old Stock Ale var nog den öl som annars fick flest identifierade doft- och smakassociationer där det bland annat hittades hallon, övermogen frukt av typen fikon,dadlar, plommon och russin.
Ovanligt nog fick vi ett riktigt bottennapp också, i form av Skiftinge Single Hop. Den fick faktiskt ett totalbetyg under medel och ansågs ofärdig.
Personligen är jag ganska nöjd med resultatet då jag lyfte fram Fullers London Pride väldigt mycket redan förra hösten/vintern. I min bok hade Yeti vunnit första pris med Old Stock Ale på silverpallen, tätt följd av London Pride med bronspengen, men det är jag det.

Sigtuna Midvinterblot - en extremt tidig julrecension

Trots att det fortfarande bara är oktober så kommer här årets första recension av årets julöl - precis som på Harrods så börjar vi med en tidig "julskyltning" alltså.
Har man två sprillans nya julöl hemma, som släpps på Systembolaget den 14:e november, så är det väldigt svårt att låta de stå alltför länge orörda.
Sigtuna Brygghus har i år två nya julöl i sitt utbud och denna recension kommer att handla om deras "Midvinterblot" - en Imperial Porter på 10,1 % ABV. Den har flera olika maltsorter med bl.a. chokladmalt och havremalt. Man har även tillsatt ljunghonung och muskovadosocker. 
Midvinterblot är en svart porter med inslag av rubin i färgen och har ett ganska tunt och ljusbrunt skum.
Doften har tydliga inslag av choklad, kola och päronestrar.
Den omedelbara smaken är söt med fokus på choklad och tydliga inslag av havre. Efterbeskan är mycket markant och i eftersmaken finns starka inslag av salmiak.
Redan efter ett par klunkar infinner sig en eldig och värmande känsla. Kolsyran är ganska låg men eftersmakerna hänger kvar mycket länge.
Här har vi ölen man myser med, när julmaten är uppäten, julklapparna är utdelade och släkten har gått hem. Nedsjunken i fåtöljen, med det knastrande ljudet från den öppna spisen och i bakgrunden hörs "Fairytale of New York" i högtalaren. 
Då är det en perfekt stund för att "offra sig" för en "Midvinterblot" (SB 11304)

Limfjords Porter - en överraskningarnas öl

I slutet av sommaren gjorde vi en liten tripp till Danmark med bl.a. ett besök i Helsingör. Som så många andra handlade jag på mig en hel del öl där och i en av butikerna åkte en helt anspråkslös flaska porter med i inköpet, mest för att jag inte ville gå ut tomhänt . Lite av ett panikköp faktiskt. Jag minns också att jag köpte just denna porter i en liten mataffär på en semester i Danmark för redan 10 år sedan.
Denna "läskeflaska" med porter som jag fick med mig råkade sedan vara en av de nya danska öl som var med på det "stora höstsläppet" på Systembolaget för några veckor sedan.
Limfjords Porter, som dessutom har det högst besynnerliga tillägget "Double Brown Stout" på etiketten har en alkoholhalt på hela 7,9 % ABV vilket kan förklara tillägget "Double".
När jag såväl öppnade denna flaska hade jag mer eller mindre förväntat mig en högst medelmåttig porter. Ölet är bryggt av det danska bryggeriet Thisted Bryghus och kom till 1989 efter 7 års experimenterande med de rätta ingredienserna. Bland dessa ingredienser är det värt att nämna rökmalt och engelsk lakrits.
Upphällt i glaset har denna öl en mycket mörkbrun, nästan svart, färg med svaga rubininslag. Skummet är nougatfärgat och dör ut ganska fort.
Doften är lite päronestrig med tydliga inslag av tjära och kaffe.
Smaken är inledningsvis rik på salmiak och rökt torv som sedan övergår i stora inslag av inlagda körsbär.
Eftersmaken är något vinös och beskan är skönt balanserad. Både smakerna och beskan hänger kvar länge.
Jag måste säga att jag blev mäkta imponerad av denna porter - den är otroligt långt ifrån vinterns favoritporter Fullers London Porter, men ändå fullt lika överraskande och prisvärd.


Passar till porterstek, lammgryta och framför allt - vaniljglass.
Betyg 9 av 10


Limfjords Porter på Systembolaget
Limfjords Porter på Beeradvocate
Limfjords Porter på Ratebeer

En omväg väl värd att ta

Förra året släppte Uinta Brewing Company sin serie Crooked Line som bestod av öl i större flaskor och med kork. Målsättningen med denna serie var att erbjuda ett öl att dela med andra, gärna till mat, ett öl att konversera över och njuta. Ordet crooked skulle också kunna antyda att ölen inte var typriktiga.
Med denna målsättning kan man ana att deras Detour Double IPA skulle var en öl värd att ta en omväg för och jag är benägen att hålla med.
Denna dubbel IPA med sina 9,5 % ABV har en vacker röd-orange färg och ett krämigt fast skum. Snurrar man på glaset så ser man tydliga "ben" på glaskanten, vilket avslöjar en högre alkoholhalt och högre viskositet (att den är lite mer trögflytande alltså).
Doften domineras av humlearomer med en enorm tallbarrsdoft,  påtagliga inslag av söt apelsin och lite grape. Ger förväntningar om ett sött öl med besk avslutning.
Smaken är verkligen söt och har stora inslag av grape och apelsin. En underbar maltighet finn i bakgrunden och kompletterar de fruktiga smakerna på ett mycket välbalanserat sätt. Den söta inledningen övergår sedan till en mycket lång besk avslutning.
Sammanfattningsvis är detta en fullt njutbar dubbel IPA som jag verkligen rekommenderar er att avnjuta i sällskap. Den något sirapsliknande och tallbarrs-stinna inledningen kanske tar ner betyget något, men det är försumbart. Vet ni att denna öl finns på en pub i er närhet så är den väl värd en omväg.
De två andra ölen som jag recenserat i denna Crooked Line serie, Labyrinth Black Ale och Cockeyed Cooper Bourbon Barrel Barley Wine kan ni läsa om här.
Nu väntar i alla fall jag på att Wicked Wine ska ta hem den sista ölen i denna serie, Tilted Smile Imperial Pilsner, som dessutom är en av mina favoritölstilar.
Betyg 9 av 10

Founders Dry Hopped Pale Ale

Pale Ale är definitivt en mycket god öltyp att förtära så här i sommartider. För någon vecka sedan provade jag Founders torrhumlade pale ale vid namn "Founders Dry Hopped Pale Ale", som var en ny bekantskap för mig.

Denna öl finns dessvärre inte att köpa på Systembolaget men däremot på en del välsorterade pubar. Den kan också privatimporteras från Brill & Co.

Det är en pale ale på 5,4 % ABV, vilket gör att man kan förtära flera flaskor en varm sommardag utan att bli alltför "snurrig".

Färgen är gyllen med dragning åt aprikosfärgad och har ett krämigt och finbubbligt skum.

De fruktiga dofterna ger associationer till citrus, fläder och aprikos.

Smak av citrusemonad med svaga brödtoner i eftersmaken.

Munkänslan är perfekt med en krispig kolsyra och en perfekt avvägd beska. Uppfriskande utan att vara stickig.

Det här är så bra en pale ale kan vara, ett perfekt sällskap en varm sommardag. Frisk, rund, lagom besk och med ett inte alltför spretigt smakspektra. 

Founders Pale Ale på Ratebeer

Founders Pale Ale på BeerAdvocate

Betyg 9 av 10.

Hennepin - sommarens friskaste fläkt

Jag går i sakta mak på grusvägen, på väg hem till sommarstugan, efter ännu en varm dag på stranden.

Vattnet vi tog med oss är för länge sedan slut liksom energin i kroppen. Just då, när jag känner en svettdroppe sakta rinna ner för ryggen, kan jag bara tänka på en sak - En kall öl.

Jag tänker faktiskt på en speciell öl, som jag ställde in i kylen samma morgon, en "Hennepin" från det amerikanska bryggeriet Ommegang. Hennepin är av en öltyp som heter "saison", en öltyp som belgare ofta gjorde hemma på gården inför sommaren för att konsumera efter dagens värv i sommarvärmen. Därav har den fått ganska törstsläckande karaktär, oftast med örtiga inslag.

Ölet finns i beställningssortimentet på Systembolaget, nr 88485 och kostar 35,80 kr för en 70 cl flaska med champagnekork.

Efter 10 minuter sitter jag på altan med ett glas nyupphälld Hennepin.

Innehållet i glaset är vackert aprikosfärgat och den är definitivt ofiltrerad.

Den inledande dofter ger signaler om fruktsoda och örter. Med några spinn på glaset kan man också känna en viss estrighet. Doften är söt.

Smaken är påtagligt örtig och jag känner inslag av kork. En omedelbar association är korkdoften i läskflaskor från tidigt 70-tal. Sen kommer en eftersmak, där jag förmodar att mitt doftminne spelar mig ett spratt, för jag kommer att tänka på krossade tomater. Vet inte alls vad det kom sig av men den återkom hela tiden efter det.

Denna saison är otroligt frisk och krispig och har verkligen de törstsläckande egenskaperna.

Jag skulle nog kunna påstå att den är farligt lättdrucken med tanke på den höga alkoholhalten, och att det är en stor flaska (70 cl). Så mitt tips är att göra som jag, dela den i glada vänners lag, i sommarvärmen. Detta var faktiskt en av de bästa saison-ölen jag druckit, men då jag kanske inte provat så hiskeligt många i och för sig. Sen kanske jag påverkades lite av omständigheterna och tillfället….

Betyg 9 av 10

En Dubbelt så bra IPA?

I lördags var det premiär för Eskilstuna Ölkulturs senaste tillskott, "Anders Dubbel IPA". Jag skrev en liten notis om den tidigare i veckan där det framgick att detta skulle röra sig om en ren humlebomb med massvis av amerikansk humle och en beska som inte skulle lämna någon oberörd. Så hur var den då, i verkliga livet?
Otroligt vacker aprikosfärgad och grumlig stod den där i glaset, med ett härligt fast skum.
Lite förväntansfullt förde jag glaset mot näsan och drog in så mycket dofter som näsan kunde rymma. Förnimmelsen av aprikoskräm var så tydlig så jag blev tvungen att öppna ögonen för att kontrollera att det fortfarande var öl i glaset. I bakgrunden kunde jag känna inslag av svartvinbär och grapefrukt lite svagt.
Smaken gick hand i hand med dofterna och det var även här tydliga inslag av aprikos. Lite andra frukt-associationer kunde också kännas med dragningar åt citrusfrukter, som t.ex grape. Efter ett par klunkar kändes tydliga inslag av övermogen eller torkad frukt av typen aprikoser.

Beskan i denna öl kändes väldigt välbalanserad och även om jag inte känner till vilken IBU (måttenhet för beska) som denna öl har så kan jag garantera att den upplevs som över 120 för tungan "krullade ihop sig" ordentligt (edit. enligt säkra källor så ska den teoretiska IBU'n i denna DIPA vara så mycket som 222). Kanske har humlebeskan balanserats så bra tack vare mängden pilsnermalt och vetemalt.
Tack vare den höga alkoholhalten på 8,7 % ABV så gav den en lite eldig och värmande känsla och konsistensen kändes "lite tjock" vilket efterlämnade "ben" på glaset när man snurrade på det.
Något vi la märke till var att i de glas som hälldes upp efter de första 10 så var färgen lite mer rödaktig och inte fullt så grumlig, kanske hade den stillat sig lite eftersom vi var bland de första att beställa.
Jag måste avslutningsvis konstatera att Mohawk Extra IPA har fått en ordentlig konkurrent i denna "Anders Dubbel IPA". Det blir verkligen trevligt när denna släpps på Systembolaget den 1:a Februari, (88119 Anders Dubbel IPA, Sverige, 330 ml, 32,50 kr), så ni som har möjlighet bör ta er till ett av de tre Systembolag i Eskilstuna där denna kommer att finnas tillgänglig.
Betyg 9 av 10

BONUSFILM (Anders Dubbel IPA känns som en orkan - Like A Hurricane)

Underbar Porter i all sin enkelhet - Fuller's London Porter

Ibland blir man faktiskt ganska glad när man hittar en full-poängare där det ändå känns som en enkel öl utan en massa komplexa dofter och toner med extrem humlebeska eller hög alkoholhalt. Så var fallet med Fuller's London Porter. Jag har provat den blint på ölprovning, haft den som ingrediens i en höstgryta och även druckit den för sig själv helt öppet (hmmm….det där lätt konstigt).
Skummet är otroligt fast och krämigt, nästan som mousse i konsistensen.
Färgen är näst intill svart med inslag av rubin i skenet av starkare ljus.
Dofterna är svagt brända med kraftiga malttoner, och här kommer det annorlunda inslaget i relation till andra öl som jag normalt känner så här för - det finns en hel massa dofter men det är ingen som sticker ut. I bakgrunden hittar man dock dragning åt kaffe och choklad som sig bör. Doften är något sötaktig och maltig.
Smaken är otroligt rund och dess låga kolsyra gör att den ger en närmast gräddig känsla i munnen. Kroppen känns mycket balanserad och stor och beskan är precis lagom avvägd och även kvarhängande. Det här är definitivt en öl man kan dricka många av.
Om man bara tänker köpa en Porter denna säsong så är det denna!
Betyg 8,5 av 9

En upplevelse för en gourmet!

Denna helg var det så dags för semesterns sista suck i form av en mini-semester. Det första stoppet var planerat att bli vid Hornuddens Trädgård, en trädgård som profileras som ekologisk, har en trevlig restaurang och har dessutom levererat basilika till Eskilstuna Ölkulturs öl Skogsängens Saison.
Eftersom det var jag som var förare för dagen så hade jag inte alls planerat att inmundiga några alkoholhaltiga drycker vid detta besök men när jag fick se att de hade Skogsängens Saison på flaska, vilket de är ensamma om ännu så länge, så kunde jag inte motstå detta unika tillfälle. Jag beställde en tomatsoppa, naturligtvis endast gjord på Hornuddens egna tomater och med endast salt som tillsats. Min kära sambo beställde rödbetor med hårdost av fårost-typ. Min tomatsoppa var toppad med basilika och några stänk av örtsås. Skogsängens Saison är som sagt kryddad med Genovese Basilika och när jag provade denna ihop med tomatsoppan kände jag formligen att jag upplevde ett av dessa få tillfällen där alla smaker och dofter är som skapta för varandra. När jag sedan "norpade" en bit hårdost av min sambo för att prova till min Saison så blev jag alldeles lyrisk. Jag var i himlen!
En saison ska ju enligt tradition vara uppfriskande och ofta även innehålla örter så allt kändes helrätt med denna skapelse. Personligen har jag inte provat så många av denna öltyp även fast det sägs att den ska påminna om öltypen Bier de Garde. Ölstilen är för övrigt snabbt växande i USA, var annars?
Färgen var lite äppelvinsfärgad med ett vitt, småbubbligt skum. Doften var syrlig med fruktiga inslag och lite torr. Örtigheten var väldigt påfallande men svårt att avgöra att det var just basilika. Jag fick förnimmelser av koriander också nämligen. Beskan var härlig och torr. Smaken var väldigt fruktig men samtidigt mycket läskande. I eftersmaken kom en märklig förnimmelse av tuttifrutti.
Detta var verkligen ett av dessa tillfällen som man sent ska glömma och allt var i samspel. En underbar öl i kombination med ren och smakrik mat och miljön var den bästa tänkbara med Mälarens spegelblanka vatten som utsikt.
Får ni tillfälle så gör en utflykt till Hornuddens Trädgård och för allt i livet - Prova Skogsängens Saison om ni får tillfälle!
Betyg 9 av 10

Det var sannerligen drag i Dragets Kanal

Sitter i den sena eftermiddagssolen, arbetsveckan är över och "arbetshelgen" startar. "Det är mycket nu!" som man brukar säga. Jobb, födelsekalas, studentplanering, justering av trädgården inför sommaren och massor av idéer till bloggarna. Så, för att komma in i rätt stämning, tog jag fram en Dragets Kanal Dubbel IPA (11752) från Nynäshamns Ångbryggeri.

Skummet i glaset var fast och lite gul-vitt. Färgen på ölen var kopparfärgad. Dofterna som sipprade upp från glaset gav associationer till en fruktmarknad i Marrakech. Söta frukter, citrustoner, apelsin-cest och farinsocker. 


I bakgrunden kunde även inslag av pumpernickel hittas. Efter ett par klunkar samlades ett lika brett smakregister med inslag av söta exotiska frukter, russin och salmiak. Malttonerna var också väldigt tydliga. Smaken gav en ganska kort beska med viss restsötma. Alkoholhalten på 7,7 var mycket väl dold.
Detta var sannerligen en trevlig Dubbel IPA, gemytlig och med ett underbart brett doft- och smakregister. Beskan var som sagt kort men efterbeskan dröjde kvar dessto längre. Efterbeskan och inslagen av apelsin gör att man tänker på bitterheten i en engelsk apelsinmarmelad. När jag doftade i det nu tomma glaset kände jag mig i det närmaste besviken över att flaskan var så liten…innehållet tog slut alldeles för fort. 
Betyg 9 av 10 

En halvmeter Öl

Igår var jag mer eller mindre tvungen att besöka Eskilstuna Ölkultur. Dels var det premiär för 3 nya ölsorter och dels visste jag att jag missat två tidigare öl, Annas Red Ale och Hällby Hefe. Alltså var det sammanlagt fem oprövade sorter och det var precis så många som man behöver för att prova "en halv meter öl". 


En halv meter öl är en träplanka med hål för fem mindre glas, ett perfekt koncept för den som inte kan bestämma sig och inte vill beställa in fem halvlitrar. Så till innehållet på min "halvmeter"; Hällby Hefe, Tumbo Tysk Pils, Annas Red Ale, Munktell Exportöl samt Gamla Linköpings Porter.

Tumbo Tysk Pils var ljust halmgul i färgen. Doften var ganska maltig och svag och humledoften var obefintlig. Kolsyran var mycket låg och förutom den utpräglade maltsmaken kände jag långt bak i smakregistret en uns av päron. En ganska välbalanserad beska med lång efterklang. Ingen spektakulär öl på något sätt, vilket inte heller var tanken, utan en lättdrucken törstsläckare helt enkelt. 
Betyg 6 av 10.

Nästa öl blev Munktell Exportöl. Denna ska vara inspirerad av gamla recept från Munktells bryggeri men jäst den som en ale istället för lager.
Färgen är mer gyllengul och doften har en mycket kraftig maltighet. Mjuk munkänsla och bra kolsyra. Jag tycker att denna ale känns lite som en klassisk brittisk ale trots att den ska påminna om en klassisk svensk pilsner. Tydliga inslag av bröd och i bakgrunden hittade jag en ton av arrak. Totalt sett en ganska trevlig ale, om än ganska anspråkslös.
Betyg 7 av 10

Tredje ölen "på plankan" blev så Hällby Hefe, en tysk veteöl. Doften är karaktäristisk för veteöl men med en kraftig rökighet. Mjuk och len med ganska låg beska. Efter några klunkar hittar jag toner av melon, och sen plötsligt infann sig även banandoften. Kunde inte känna den tydliga kryddnejlika-doften som ska finnas där. En väldigt lättdrucken veteöl som förmodligen blir mångas favorit under sommarkvällarna.
Betyg 7 av 10


Så återstod de två öl jag hade störst förväntningar på. Fjärde ölen ut blev Annas Red Ale, en riktig humlebomb. Detta hade jag inte väntat mig alls, kanske för att jag missat denna öl och för att jag även missat att den är humlad med Amarillo. Det speciella med denna ale är att den har bryggts med hop-bursting-teknik (ett speciellt sätt att humla ölen på).
Doften är enormt fruktig och blommig med stora inslag av passionsfrukt och citrus. Man kan faktiskt känna lite mango och aprikos också. Smaken är alldeles ljuvligt fruktig och beskan är både rund och balanserad. Efterbeskan ligger kvar länge och väl men är definitivt inte torr.
Jag bugar för bryggaren för att han la ner så mycket kärlek på denna öl för detta var det bästa som bryggeriet har skapat tror jag, delat plats med Torshälla Dubbelbock i alla fall. Här har ni en given konkurrent till Oppigårds Summer Twist och även deras Amarillo Spring.
Betyg 9 av 10

Sist ut blev det porter, närmare bestämt Gamla Linköpings Porter. Denna porter har beställts av Bishops Arms i Linköping och de har även deltagit vid tillverkningen. Efter de första sniffarna i glaset så påminns jag först om Mikkellers Black Tie, fast en tunnare variant. I doften hittar vi läder, kaffe, choklad och kraftig rökighet. Rökigheten är så pass stark att man skulle kunna tro att den lagrats på whisky-fat (men det har den inte). Smaken ger, förutom rökighet, även lite sand och örter. Denna öl är inte heller så där sötsliskig som det kan bli med porter utan snarare lite torr. Efterbeskan finns där och ger tillsammans med torrheten en viss bitterhet. Detta var sannerligen en oväntad upplevelse och den ligger inte långt ifrån Dubbelbocken i betyg.
Betyg 8 av 10

Mikkeller Nelson Sauvin Single Hop - Single Top?

Som vissa av er säkert vet så är jag väldigt förtjust i Single Hop. Mest för att jag tycker det är intressant att hitta särskilda egenskaper i en specifik humlesort. Nu senast provade jag en riktig godsak. Mikkeller Nelson Sauvin Single Hop IPA.  Denna Nya Zeeländska humlesort som sägs påminna om druvan Sauvignon Blanc. Det första som slår mig är den enorma passionsfruktsdoften. Efter kommer det lite aprikos, grape och en aning rabarber. Smaken står, vilket inte alla instämmer i, sig väl i förhållande till doften. Mycket frukt och en del toner åt vitt vin. Man ska definitivt inte tro att denna IPA har vinösa drag. Vinösa drag brukar jag mer känna i syrliga, belgiska öl som i t.ex Cantillon gueuze. Smaken är också ganska maltig och har en ganska torr, bitter avslutning. Efterbeskan känns välbalanserad och lång.
Detta är helt klart den trevligaste Single Hop-öl jag hittills provat och sätter den som "Single Top".
Betyg 9 av 10

Ett hett tips är att göra som Anton från Brill gjorde på Vinordic - han bjöd på en "Quad Hop-drink" bestående av Mikkellers Nelson Sauvin, Cascade, Tomahawk och Centennial….riktigt mumsigt!

Mikkeller Black Tie - En upplevelse utöver det vanliga

Tänk er en sliten läderfåtölj, en brasa som sprakar, en rökig whisky, en god kaffe med en exklusiv bit mörk choklad….stoppa sedan ner allt detta i en öl och ni har Mikkeller Black Tie. Denna Imperial Stout beställdes av Marc Schuterman (Brill & Co) för att få till en extraordinär Imperial Stout. Den är lagrad på ekfat för att ge den dess rökighet och innehåller dessutom lite honung.
Vätskan ser lite oljig ut och klibbar nästan i glaset när man snurrar.
Doften som slår emot en är mång-fasetterad och mäktig. Som inledningen antyder så känner man läder, rökighet, kaffe och inslag av choklad. En viss bärighet, inslag av trä (tall) och en maltig sötma hittar man också.
Smaken är tung och rökig. En något bränd smak med toner av ekfat, kaffe, choklad och honung. I gommen blir det alldeles torrt efteråt. Efterbeskan har ett lagom balanserat bett. Denna Imperial Stout lämpar sig väl i konjakkupan efter en god middag. Avnjutes helst i sällskap!
Betyg 9 av 10

Reindeer Droppings - Mums!

Vid ett besök på Bishops Arms i Eskilstuna för en tid sedan hade de en nyhet från Ridgeway Brewery på fat. Har tidigare provat bl.a. Ridgeway Bitter och Ivanhoe Pale Ale och dessa var riktigt trevliga. Detta bryggeri, som startades av Brakspears tidigare bryggmästare gör sannerligen välsmakande öl. Jag uppskattar att de hittills producerat nästan 20 olika öl.

Namnet "Reindeer Droppings" får en nästan att tro att det skulle handla om julöl men så var inte fallet. Denna ale klassas som en Amber Ale eller möjligen en Bitter. Färgen är fantasiskt bärnstensfärgad och doften ger toner av solmogna russin, citrus och nyskalad grapefrukt. Enorm blommighet.

Smaken är ljuvligt fruktig och påminner lite om en IPA med en distinkt och tydlig beska. Den har en viss bitterhet som ligger i samklang med grape-doften. Varför ingen gjort öl från Ridgeway tillgänglig på Systembolaget är för mig ett mysterium. Detta bryggeri gör definitivt inte enbart klassisk engelsk ale utan har en stor portion nytänkande. Så ni som ännu inte provat något från Ridgeway - Håll ögonen öppna, speciellt efter denna!

Betyg 9 av 10

Årgångsöl & Lyxöl (Del 1 av 2)

Lyfter upp detta inlägg en gång till på begäran och för att många missade denna underbara årgångs-provning. Provningen utfördes egentligen 2009-12-11.


Så var det dax för en ny officiell provning för ölsällskapet Humulus Lupulus.

Temat för kvällen var "exklusifv provning" och indelades i två delar:

- Del 1 - Årgångsöl (2000, 2001 och 2002)

- Del 2 - Dyra lyxöl (49 SEK - 179 SEK)

Kvällens årgångsöl var av den vällagrade typen, de där årgångarna man väntar på att prova vid ett speciellt tillfälle. Vad kunde väl vara bättre än att avprova dessa under detta årtiondets sista ölprovning. Nils Oscar anger på dessa öl att de mycket väl kan förtäras direkt efter tillverkningen men rekommenderar att de lagras några år. Begreppet "några år" känns lite vagt inom lagring av årgångsöl och jag kan inte minnas att jag läst någon recension av så här gamla öl tidigare. Detta innebar att jag inför provningen kände att antingen så blir det fiasko, med helt odrickbara öl, eller så blir det succé. Utfallet blev lyckligtvis till det bättre.....

Först ut var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2001.

Denna öl har en ogenomtränglig svart färg och en alkoholhalt på 7,0 %. Sniffandet i glaset gav associationer av choklad, svarta vinbär och fikon. Något vinöst.

Efter mycket snurrande på kupan intogs de första klunkarna och genast infann sig inslag av kaffe, fikon, mörk choklad och russin. En ganska rund smak med lite efterbeska. Totalt sett ansåg den ge en doftexplosion med låg kolsyra. Detta var verkligen en öl för finsmakaren och hade faktiskt inslag av att vara något "madeiraserat". Lite portvin över det hela!

Ett mycket karaktärsfullt, moget och komplext öl.

Betyg: 8 av 10

Nästa öl ut var Nils Oscar Barley Wine, årgång 2002:

Nu hoppar vi upp ett par enheter på alkoholhalts-skalan till 9,5 %. Här har vi ett öl som har vunnit många fina utmärkelser, både på hemmaplan och utomlands. År 2000 vann den Guld i sin klass på World Beer Cup (VM) i New York där den slog ut 1100 andra Barley Wines!!

Detta öl var en helt annan doft- och smakupplevelse. Här återfanns dofter av äpplen, sherry och russin. Viss förnimmelse av päronestrar och ett eldigt inslag. Smaken var fantastisk med sin tjocka och krämiga konsistens och inslag av vanilj. Något alkoholisk och lite peppriga undertoner.

Summeringen var söt och karamellig. Fruktig, tjock och mäktig.

Betyg 8 av 10

Det avslutande årgångsölet var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2000.

Doften i denna ljuvliga fulländning gav kaffe, nötter, choklad tung vört, mörk sirap, russin och piptobak med inslag av rostad malt, körsbär och något vinöst inslag.

Den enorma smakupplevelsen hade ingen hejd och gav inslag av kaffe och choklad och torkad frukt. Efterbeskan var mycket torr och fin och ölet hade en något bränd och rostad karaktär.

Totalt settt får detta öl följande omdöme:

- Slinker ner graciöst, rund med en enorm karaktär. Härligt rostad maltighet. Fruktiga inslag av russin och körsbär med toner av kaffe, nötter, sirap och tung vört. Torr, fin och välbalanserad efterbeska. Detta kändes storslaget, nästan lite pampigt. Att avnjutas i läderfåtöljen framför en brasa.... Stort!!

Betyg 9 av 10