Mohawk Snowblind - överraskad igen!

Man borde helt sluta med att ha förutfattade meningar om julöl och ölstilar. Detta står klart efter att jag nu provat 3 olika julöl ur årets stundande utbud. Föremålet denna gång är Snowblind från Mohawk Brewing (Wicked Wine), brygd av Gamla Slottskällans Bryggeri i Uppsala.

Snowblind är av typen Strong Ale och håller som sådan en ABV på 7,5 %.

Upphälld i glaset ser vi en mörkt rödbrun öl, med dragning åt mörk bärnsten. Skummet är trevligt tjock med en nyans av smutsvitt.

Efter ett par doftprover, några klunkar och eftertänksamt smackande fick jag upp en helt annan bild på näthinnan - Mohawk Extra IPA - vilket borde vara lite märkligt eftersom dessa är två helt skilda öltyper. Jag beslutade mig för att kolla med källan direkt - Mr Mohawk aka Stefan Gustafsson.

"Ja, det finns både likheter och skillnader. Likheterna är ju att båda har en alkoholhalt på 7,5%, och båda har hög beska av amerikanska humlesorter.

Skillnaden med Snowblind är väl att den har en mycket kraftigare maltbas. När jag gjorde receptet för tre år sedan så var det nämligen en utveckling av Påsk Alt Bier. Micke tyckte det kunde vara en bra öl om jag bytte till amerikansk humle och jäst. Jag insåg att det kunde bli något som skulle påminna om Arrogant Bastard.

Beskan i Snowblind är betydligt lägre på pappret, endast 65 IBU, men humleschemat är snarlikt. På grund av humlekrisen är det faktiskt möjligt att dom har blivit mer lika varandra än vad som var tanken ursprungligen

Till skillnad från Extra IPA har jag lagt till Munich, Special B och Pale Chocolate malt. Gemensamma humlesorter är Amarillo, Cascade, Columbus och Simcoe. Men Extra innehåller även Magnum och Centennial, medan Snowblind innehåller Saaz, Northern Brewer och Brewers Gold."

Så det känns väl på något sätt som att jag inte var helt ute och cyklade.

Nu över till recensionen igen.

Dofter av tallbarr, passionfrukt och apelsin är överväldigande. Friskt och fruktigt. Inte alls så mycket inslag av malttoner, som jag förväntat mig.

Smak av söt apelsin och kolaknäck är tongivande. Maltbasen känns mycket stabil, ingen restsötma. Efterbeskan är lång och mycket torr.

En mycket uppfriskande och humlestinn öl med tydlig maltkropp. Inte heller denna öl ger mig särskilda julassociationer, men det är svårt att inte gilla en öl som denna.

Mycket god var ordet, sa Bull.

Kommer passa utmärkt till det mesta på julbordet men speciellt till lax och Jansson, tror jag!

En pratstund med Matt Brophy - Bryggmästare på Flying Dog

Foto: Flying Dog

Mitt i all stress och allt som skulle hinnas med på första dagen av Stockholm Beer and Whisky Festival så lyckades jag få tag på Matt Brophy från Flying Dog vid Wicked WInes monter. Efter en kort men intressant pratstund kan jag bara konstatera att han är en man med rätt inställning till öl.
Matt startade sin karriär inom bryggarbranschen, som så många andra, genom att börja som hembryggare under studietiden.
1993 bryggde han sin första öl under tiden i high school och efter studierna fick han sin första anställning på ett mindre bryggeri i New Jersey och därefter jobbade han faktiskt på Great Divide i 5 år. 2003 började han sin nuvarande anställning på Flying Dog. Det som gör ölbryggning så intressant, enligt Matt, är blandningen av konst, vetenskap och jordbruk.
Vi pratade en hel del om hur hela öl-scenen utvecklats i USA de senaste 10-15 åren och var den är på väg. Enligt Matt så är det nog experimentlustan som är den största drivkraften till att den amerikanska öl-scenen utvecklats till vad den är idag. Som med så mycket annat i USA så finns det också en stark drivkraft i uttrycket "man kan om man vill" och inställningen att allt kan göras bättre.
På 25 år har den amerikanska bryggeribranschen gått från ca 100 bryggerier till närmare 2000. Alla brygger naturligtvis inte häpnadsväckande bra öl men de flesta av dessa är i alla fall hantverksmässigt tillverkade. På bara några år har hantverksbryggerierna gått från 2 % av marknadsandelarna (i tillverkningsvolym) till 5 %. I Sverige står hantverksbryggerierna för ca 1,5 - 2 % och inget pekar väl just nu på att vi inte skulle kunna få se samma utveckling i Sverige, dvs att marknadsandelarna växer till samma nivå som den i USA.
En anna sak som driver utvecklingen framåt i USA är nog att det till stor del påminner om matlagning, enligt Matt. Man kan skapa ett utgångsrecept med bra råvaror och rätt mängder för att sedan finjustera det i det oändliga. Detta skulle också kunna vara orsaken till att det t.ex kommer nya ölstilar, tror Matt.

Öl i kombination med mat är ju också ett fenomen som funnits betydligt längre i USA än i Sverige. I USA har man arrangerat "Beer Makers Dinners" i över 5 år och numera arrangeras det även flitigt s.k. "Beer and Wine Duells".
Under de närmaste åren tror Matt att hantverksbryggerierna kommer ta ytterligare marknadsandelar och han ser absolut ingen avmattning i intresset av kvalitetsöl i USA. En annan trend som verkar vara på frammarsch är förpackningstypen burk. I mångas ögon är en burk fortfarande något man förknippar med burkar från förr, dvs. något som ger en sämre smak på ölet. Tittar man på burkarna i USA idag så är de oftast mer påkostade rent design-mässigt än etiketterna på flaskölen. Det kvarstår nog en bit däremot, innan folk i allmänhet tycker att det ser okej ut att beställa in en burk öl på en finare restaurang. 
Vi hade förmodligen kunnat fortsätta vårt samtal i flera timmar men här tog min tid slut för att rusa vidare till nästa aktivitet.
Ett stort tack till Matt, som verkligen visade ett stort intresse för utvecklingen i Sverige också, och att Sverige är en viktig marknad med många kunniga konsumenter som förstår att uppskatta kvalitet.

Flying Dog Dogtoberfest Märzen - en fruktig höstöl

En av ölen som släpps i morgon, under avdelning Oktoberfestöl, är Dogtoberfest Märzen från Flying Dog. Denna öl, som är av ölstilen Märzen, håller en alkoholhalt på 5,6 % ABV och en IBU (mått på beska) på 30. Som vanligt, vad gäller öl från Flying Dog, är det Wicked Wine som importerar denna.
Upphälld i glaset har den färgen av mörk bärnsten eller med en dragning åt koppar. Ett smutsvitt, kraftigt skum utvecklar sig omgående och ebbar sakta ut i storbubbliga "gardiner".
Tydliga maltinslag med associationer av kola och karamell infinner sig omgående. Svaga toner av vått gräs kan också kännas efter några sniff. I bakgrunden känns också svaga toner av rostat bröd.
Smakerna är förvånande humlig med fruktiga inslag där inslag av päron och röda äpplen är tydligast. Maltsmakerna går hand i hand med doften med inslag av karamell och mörkt bröd. Karamellinslagen avtar ganska fort och övergår till en torr smak av äppeljuice. 
Efterbeskan är relativt lång och kolsyran känns bra balanserad
Denna öl känns lite som en blandning av deras fruktiga pale ale och en mer maltbetonad Märzen.
Detta är definitivt inte deras bästa öl men en helt klart godkänd Märzen
Betyg 7 av 10
Passar till: Höstens köttgrytor med kantareller (inte alltför mustiga dock) eller en bratwurst och surkål.
Dogtober Märzen på Beeradvocate
Dogtober Märzen på Ratebeer
Dogtober Märzen på Systembolaget

En omväg väl värd att ta

Förra året släppte Uinta Brewing Company sin serie Crooked Line som bestod av öl i större flaskor och med kork. Målsättningen med denna serie var att erbjuda ett öl att dela med andra, gärna till mat, ett öl att konversera över och njuta. Ordet crooked skulle också kunna antyda att ölen inte var typriktiga.
Med denna målsättning kan man ana att deras Detour Double IPA skulle var en öl värd att ta en omväg för och jag är benägen att hålla med.
Denna dubbel IPA med sina 9,5 % ABV har en vacker röd-orange färg och ett krämigt fast skum. Snurrar man på glaset så ser man tydliga "ben" på glaskanten, vilket avslöjar en högre alkoholhalt och högre viskositet (att den är lite mer trögflytande alltså).
Doften domineras av humlearomer med en enorm tallbarrsdoft,  påtagliga inslag av söt apelsin och lite grape. Ger förväntningar om ett sött öl med besk avslutning.
Smaken är verkligen söt och har stora inslag av grape och apelsin. En underbar maltighet finn i bakgrunden och kompletterar de fruktiga smakerna på ett mycket välbalanserat sätt. Den söta inledningen övergår sedan till en mycket lång besk avslutning.
Sammanfattningsvis är detta en fullt njutbar dubbel IPA som jag verkligen rekommenderar er att avnjuta i sällskap. Den något sirapsliknande och tallbarrs-stinna inledningen kanske tar ner betyget något, men det är försumbart. Vet ni att denna öl finns på en pub i er närhet så är den väl värd en omväg.
De två andra ölen som jag recenserat i denna Crooked Line serie, Labyrinth Black Ale och Cockeyed Cooper Bourbon Barrel Barley Wine kan ni läsa om här.
Nu väntar i alla fall jag på att Wicked Wine ska ta hem den sista ölen i denna serie, Tilted Smile Imperial Pilsner, som dessutom är en av mina favoritölstilar.
Betyg 9 av 10

Flying Dog - Stray Dogs

Förra veckan provade jag samtliga fyra sorter i Flying Dog lådan "Stray Dogs", som består av "Raging Bitch Belgian Style IPA", "Snake Dog IPA", "Doggie Style Classic Pale Ale" och "Old Scratch Amber Lager".
Fyra öl av fyra olika öltyper och med väldigt olika karaktärer. Lådan säljs av Wicked Wine och kan privatimporteras.

Den första ölen jag provade var deras amber lager - "Old Scratch".
En något mörkt bärnstensfärgad öl med ganska vitt skum. Den håller 5,5 % ABV och har en beska på 19,5 IBU. Humlesorterna i denna lager är Tysk Perle och Hallertau och den är brygd i en medeltemperatur som ger den en blandad karaktär av lager och ale - en öltyp som jag tror är densamma som California Common eller Steam Beer.
Dofterna är ganska blygsamma men man hittar brödtoner, karamell och vissa fruktiga men obestämbara nyanser. Smaken har även den inslag av karamell och en viss nyans av päron kan kännas. Eftersmaken lämnar spår av restsötma vilket inte gör att den känns så törstsläckande på egen hand. 
Passar till: Grillat kött av fläsk eller lamm. Andra kryddiga och salta maträtter.
Betyg 7 av 10

Nästa öl som jag tog ut ut lådan var deras pale ale - Doggie Style.
Denna pale ale håller också 5,5 % ABV men är ganska mycket beskare med sina 35 IBU. Humlesorterna i denna öl är Northern Brewer och Cascade vilket ger den dess fruktiga karaktär.
Färgen drar åt mörk bärnsten och skummet är lite smutsvitt.
Doften är väldigt maltbetonad med sina inslag av karamell och kola. Strax bakom infinner sig den spontana association av "fruktsoda", som kanske är en blandning av päron och apelsin?
Smakbilden är väldigt snarlik doften men tydliga inslag av karamell och svaga toner av citrus. Jag kommer att tänka på korksmak vilket jag inte riktigt kan placera till vad det kan vara. Svagt gräsiga toner och knappt märkbar eftersmak av mandelkubb.
Detta är en synnerligen törstsläckande pale ale som definitivt inte sticker ut på något sätt. Den är, för mig. väldigt lätt att ta till sig. Krispig och mycket behaglig.
Passar till: Hamburgare, Thai och Mexikanskt
Betyg 8 av 10

Nummer tre som kom upp ur lådan var deras belgiska IPA - Raging Bitch. En öl brygd på humlesorterna Warrior, Columbus och Amarillo och med en jästsort som passande nog heter "El Diablo". Nu hoppar vi upp i skalorna ganska markant, dels alkoholhalten på 8,3 % ABV och dels vad gäller beskan med sina 60 IBU.
Ölet har återigen dragning åt mörk bärnsten och skummet ser nästan gräddigt ut.
Tydliga dofter av kryddnejlika, skumbanan och tropiska frukter. En sötaktig apelsindoft kan också kännas. 
Smaken är först lite söt men övergår till en mycket tydlig efterbeska. Smaken ger klara toner av tallbarr, grape och aprikos och avslutas med en viss estrig päronsmak och lite bittermandel.
Alkoholhalten känns inte alls och den kan nog vara farligt lättdrucken. En spännande blandning av belgisk veteöl och en amerikansk IPA.
Passar till: skaldjur, cajun och rätter med örtiga inslag
Betyg 7 av 10

Sista ölen upp ur lådan blev deras IPA - Snake Dog. En något alkoholsvagare öl än den föregående på 7,1 % ABV. Denna IPA har samma inledande humlesorter som Raging Bitch, Warrior och Columbus. Beskan ligger på samma som föregående, dvs 60 IBU.
Färgen är mörkt bärnstensfärgat och det kraftiga skummet har en krämaktig konsistens.
Intensiva dofter av aprikos, apelsin, grape och honungsdofter som följs upp av lite söta karamelltoner.
Söt smak av apelsin och stora inslag av grape och tallbarr. I eftersmaken kommer toner av bröd och kola.
Svagt eldig ton med en lite oljig känsla i munnen och en medelkropp med en ganska mjuk kolsyra. Beskan torkar nästan ur gommen.
Passar till: Thai, Indisk curry och exotiska frukter
Betyg 8 av 10


En riktigt trevlig blandning öl får man i denna "mix-låda" där betygen överlag ligger ganska högt. Så här i efterhand kan man konstatera att färgen i dessa öl är den gemensamma nämnaren med sin ganska mörka bärnstensfärg. Fick man önska så skulle de gärna få byta ut deras amber lager mot deras "Gonzo" Imperial Porter, för att få större spridning på karaktärerna. 

Vinnaren i Flying Dog tävlingen!

Det var inte helt lätt att välja en vinnare bland alla fyndiga och träffsäkra slogans.
Många bidrag var riktigt bra och skulle platsa som slogan för en svensk reklamkampanj för Flying Dog.
Tills sist fastnade jag för ett bidrag som var lite fräckt men ändå mycket i linje med Flying Dogs marknadsföring. 
Det vinnande bidraget var inskickat av Henrik Holmberg och lyder som följer:
- Tame the raging bitch - go doggie style!
För att inte anse att det är alltför vulgärt uttryckt så bör man känna till namnen på de aktuella ölen från Flying Dog.
"Raging Bitch" är alltså namnet på deras Belgiska IPA och "Doggie Style" är namnet på deras pale ale.
Grattis Henrik, till vinsten.
Återkom med adress och tröjstorlek så kommer den snygga t-shirten på posten inom kort.
Självklart vill vi att du publicerar ett snyggt foto på facebokk sedan, på dig iförd denna t-shirt.
Tack till Wicked WIne för sponsring av t-shirt till denna tävling.

En ulv i fårakläder?

Ikväll provade jag en Mohawk Amarillo, precis efter att jag provat en Epic Armageddon IPA. Trots att jag vet att vissa öl kan avtrubba smak- och doft-censorer så kan jag slå vad om en ganska stor summa pengar att denna Mohawk inte innehöll Amarillo utan dess tvillingbroder Golding! Indikationer på FB säger att jag inte var den förste att känna så här. Alla fruktiga dofter och smaker var som bortblåsta, beskan var lite tunnare och maltighetetn var väldigt påtaglig i både doft och smak.
Så nu kvarstår den avgörande frågan - "Kan man ha missat vilken öl som tappats i vilken flaska? eller kanske snarare, kan man ha satt fel etikett på fel flaska när dessa tappats?
Jag vet inte exakt hur bryggandet och tappandet av dessa två öl gått till men jag hoppas att någon på Sigtuna kan förklara och förhoppningsvis utesluta att det kan vara fel öl i fel flaska!!

Tummen upp efter par-provning av "Mohawk vs"

En vacker Mohawk vs Amarillo

Igår kväll genomförde jag en par-provning av de nya "Mohawk-vs" ölen. Förutsättningarna var följande:

- Jag har ofta en förkärlek för Single Hop.

- Jag älskar humlesorten Amarillo.

- Jag tycker i regel väldigt bra om Pale Ale, både brittisk och amerikansk.

- Jag vet att somliga anser att Mohawk-ölen fått oförtjänt bra kritik.

Med detta i bakhuvudet skulle jag försöka prova de två nya ölen i Mohawk-serien så opåverkat som möjligt. Resultatet blev inte helt oväntat och trots att jag kanske försökte vara extra kritisk så blev jag faktiskt ganska imponerad av de bägge ölen.

Goldings

Mohawk vs Goldings har en vacker kopparfärg med ett kraftigt, storbubbligt skum som dör ganska fort. Den doftar som en typisk engelsk pale ale….blommigt och maltigt med vissa inslag av rabarber. Svaga toner av engelsk kola i bakgrunden. Smaken påminner om en Fullers London Pride och även här kommer tydliga inslag av engelsk kola. Efterbeskan är lång och lämnar en lite torr känsla i munnen. Innehållet i glaset tog slut förvånansvärt fort, även med mina mått mätt. Onekligen en öl jag skulle påstå är en "session beer" om jag befann mig på en engelsk pub. Dessutom fungerade den otroligt bra med en lite nötig och kola-aktig Gruyére med lite fikon confit.

Amarillo

Mohawk vs Amarillo har en ganska tuff uppgift att lösa med mina preferenser kring denna humle-sort. Att den dessutom släpps nästan på dagen efter förra årets favorit "Oppigårds Amarillo Spring" gör det inte lättare. Färgen är i princip densamma som i Goldings-varianten men skummet har betydligt ett mer kompakt utseende och har en mer kvardröjande karaktär. Efter lite doftande kan jag konstatera att det lovar gott. Den karaktäristiska doften av exotiska frukter som aprikos och passionsfrukt infinner sig. I bakgrunden kommer inslag av apelsin och maltiga toner med dragning åt kola och lätt rostat bröd. Beskan är mer distinkt och hänger kvar längre. Av den anledningen får ölet en vassare avslutning och känns kanske inte lika rund som Goldings-versionen.

Smaken är påtagligt fruktig och får mig, som vanligt, att bli glad.

Jag får medge att man lyckats riktigt bra med att få fram två väldigt olika karaktärer på två lika öl med att endast byta ut humlen. Ett bra arbete med recept och tillverkning, med mina amatör-mässiga åsikter.

Förra året vid den hären tiden minns jag att jag skrev "Spring och köp - Amarillo Spring" om Oppigårds-ölet och jag får nog påstå att bägge dessa får samma uppmaning i år. Jag tror att jag har hittat två nya vår-favoriter.

Jag ger bägge betyg 8 av 10

Nytt Mohawk-par nästa vecka!

Nästa vecka, på måndag den 14:e februari, är det ju som sagt släpp på Systembolaget igen och en del av nyheterna har jag redan skrivit om. De nya Mohawk-ölen, från Wicked Wine, som kommer nästa vecka är en så kallad "par lansering" och består av 2 olika Pale Ale Single Hop-öl, dvs pale ale bryggda på endast en sorts humle. Bägge dessa öl är bryggda på Sigtuna Brygghus och Stefan Gustavsson står bakom recepten. 

Den första heter Mohawk vs Amarillo och är alltså brygd på humlesorten amarillo, en humlesort som inte bara är min favorit utan en humlesort som brukar tilltala de flesta, jag tänker t.ex. på Mikkeller Single Hop Amarillo och Oppigårds Amarillo Spring.
Med det sagt så har jag skruvat upp åtminstone mina egna förväntningar. Så här har Wicked Wine själva sagt om ölet:
"Detta är en ljus ale som jäst vid rumstemperatur och därav fått en fruktig smak och doft. Den amerikanska humlesorten Amarillo har använts till både beska och arom, och bidrar med tydliga toner av citrus och tropisk frukt. Ölet har torrhumlats, d.v.s. humle har tillsatts i lagertankarna för att ge en förstärkt humlearom. Ölet är typiskt för den nya generationens småbryggerier från USA."
Förutom amarillohumle är den brygd på 3 olika maltsorter (Palemalt, Biscuit och CaraMunich).
Den håller en alkoholhalt på 5,5 % ABV.
Systembolagsnummer är 1415

Den andra ölen, Mohawk vs Goldings, är sålunda också en Pale Ale Single Hop och är brygd med humlesorten East Kent Golding. Denna humlesort torde ge ölet en mer brittisk karaktär med en mer parfymerad doft. Så här lyder deras egen beskrivning:
"Detta är en ljus ale som jäst vid rumstemperatur och därav fått en fruktig smak och doft. Den engelska humlesorten East Kent Goldings har använts till både beska och arom, och ger en blommigt parfymerad doft. Ölet har torrhumlats, d.v.s. humle har tillsatts i lagertankarna för att ge en förstärkt humlearom. Ölet är typiskt för traditionella engelska ale."

Denna öl har, förutom vad gäller humle, exakt samma råvaror och alkoholhalt som Amarillon.

Systembolagsnummer är 1407

Liten julöls-recension, Midvinternattens Mörker

Midvinternattens Mörker är ännu en öl som jag höll som topp-öl förra julen, så förväntningarna var ganska stora. En underbart vacker öl tar sin skepnad i glaset när jag häller upp. En vacker, otroligt mörk färg med svag nyans av rubin med ett "off-white"-färgat skum. Skummet är lite segt och dröjer kvar på glasväggen.
Doften är underbart julkryddig med inslag av kryddnejlika och pomerans. Efter en stund infinner sig en tydlig doft av enbär och en blandning av kanel och kardemumma. Kanske är det för att jag känner en viss syrlighet i smaken som jag hittar associationer till enbär eller lingon? Humlesbeskan är påtaglig och den torkade frukten finns i bakgrunden men känns inte som daddlar eller russin. Kolsyran är ganska mjuk och en viss restsötma hittas. Efter ett par klunkar kommer det en värmande känsla och lite alkoholhetta. Här har vi en väldigt god kandidat till pepparkakorna, speciellt i kombination med olika mögelostar. Den känns även klockren att sitta och mysa med efter att julklappsutdelningen och julmaten är avslutad.
Betyg 8 av 10

Fina stygn i Mohawk Stitch

Jag vet inte hur de hittade på namnet "Stitch" på denna öl men helt klart är att de har "sytt ihop" en riktigt trevlig höst-porter. Ganska förutsättningslöst satte jag näsa och mun i glaset.
Färgen är lite grumlig och tydligt brun, vilket stämmer i på deras påstående att den ska vara inspirerad av den gamla engelska brunölen. Skummet är ganska småbubbligt och lite krämigt.
Doften är ganska söt och man kan faktiskt ganska tydligt känna igen den söta doften av Muscovadosocker. I övrigt har vi här den typiska rostade maltdoften och även en viss syrlighet.
Smaken ger ett lite vidare spektra i form av inslag från torkad frukt, såsom russin och körsbär. Eftersmaken har en tydlig beska med draging åt det bittra, kanske från chokladmalten och rostningen.
Avslutningen har den där svårdefinierbara smaken som jag ofta beskriver som sand eller jordig.
På det hela en mycket trevlig porter och jag förstår verkligen att de själva anser att den kommer passa bra till hösten alla grytor och även till en del ostar.
Betyg: 8 av 10
Passar även bra till: Kantarellpaj eller andra rätter med nyligen plockade och smörstekta kantareller. 

Vinordic 2010 - Den spännande fortsättningen

Efter samtal med Horst om Nils Oscar årgångsöl och uppkomsten av bryggeriers "hussmak" styrde jag stegen till Wicked Wine. Jag var väldigt nyfiken på att prova det senaste tillskottet i Mohawk-serien, Mohawk Summer India Pale Ale.  Efter denna fastnade jag i samtal om tjeckiska öl med Paul Petrik då jag också passade på att prova deras tjeckiska öl Comenius från Janacek. På fat var den lite trevligare än när jag provade den på flaska. Men den har en lång väg kvar till hur tjeckiska öl var i fornstora dagar, som t.ex Kozel. 


Efter det relativt korta besöket på Wicked Wine styrde jag åter stegen till Brill. Det fanns fortfarande så mycket som lockade där. Denna gång provade jag Sigtuna senaste - Sigtuna East River Lager. En relativt trevlig kvalitetslager men inget som stack ut direkt. 

Efter denna gick jag lös på Mikkellers Black Tie, en öl beställd av självaste Marc Schuterman från Brill & Co. Black Tie är en Imperial Stout lagrad på ekfat och innehåller dessutom honung. Här fick man uppleva en orgie i dofter och smaker, fullständig recension kommer på Humulus-bloggen inom kort. Vad skulle man kunna prova efter detta? Jag blev tvungen att gå och skölja glaset ordentligt och sedan dricka vatten för att rensa smaklökarna. Fortsatte med en Imperial Choklat Stout från Southern Tier brygd med riktig choklad! En Imperial Stout med Oboy!
To be continued...