En belgisk Yeti

Vissa är ju högst tveksamma till att Yeti existerar på riktigt. Ännu färre torde då tro på att det finns en belgisk Yeti…men så är ju fallet. Jag pratar naturligtvis om en ny variant av den amerikanska ölen Yeti, nämligen "Belgian Style Yeti Imperial Stout".
Den ordinarie varianten hör som sagt till en av mina absoluta favoriter. Den har nästan blivit lite av ett lördags-godis så här på vinter-halvåret.
Denna variant har samma svarta nyans i färgen med ett nougatfärgat skum. Det är fortfarande en Imperial Stout och alkoholhalten ligger på fina 9,5 % ABV.
Den komplexa doftbilden ger nyanser av dadlar, fikon, och torkade aprikoser. Toner av kola och odefinierbara kryddor (grilkryddor) kan skönjas.
Smaken av salmiak och kakao är påtaglig, med inslag av övermogen frukt. Påminner lite om en fruktkompott av dadlar, fikon och aprikoser.
Ölet ger en mycket torr avslutning med eftersmaker av kakao och bränt bröd. Konsistensen är underbar…och lite trög.
Denna variant är helt klart något tunnare och lite fruktigare än sitt original med en svagt kryddig ton. Den bjuder också på svagt vinösa inslag med en viss syrlighet, stora och komplexa smaker. 

Stolta Fristadens Imperial Stout

Efter att ha haft Yeti Imperial Stout som husöl hela vintern, varvat med Fullers London Porter, så ska jag väl villigt erkänna att det är öl med vårkänslor eller som passar till sommargrillning som jag längtar mest efter, men när Eskilstuna Ölkultur släppte Fristadens Stolta Imperial Stout förra veckan så var jag onekligen nyfiken på resultatet.
I glaset får man en nästintill kolsvart dryck med ett segt, nougatmoussefärgat skum. Vinklar man glaset så syns tydliga "ben" som skvallrar om en högre alkoholhalt och mycket riktigt håller denna Imperial Stout 9 % ABV.
Doften har ett brett spektra som breder ut sig från klassiska dofter av mörk choklad, kallt kokkaffe och läder till svaga toner av fruktighet som påminner om rabarber eller liknande.
Smaken har väldigt stora inslag av kakao och salmiak, och plötsligt inser jag att den något märkliga associationen jag ibland känt i denna typ av öl, nämligen sand, kommer från eftertonerna av salmiak. Salmiaksmaken bygger successivt upp en behaglig beska. I eftersmaken tränger ändå svaga toner av citrusfrukter och en viss blommighet fram vilket skulle tyda på att den är ganska kraftigt humlad också. Trots detta är den absolut mest framträdande egenskapen dess komplexa maltighet.
Munkänslan är ganska skönt balanserad mellan lite eldiga och värmande känslor och mjukheten som uppstår av den relativt låga kolsyran.
Avslutningen känns mycket bra balanserad med sin långa efterbeska.
Denna öl är den första ölen från Eskilstuna Ölkultur så har årgång markerad på etiketten och den omnämns också på deras hemsida som en öl som lämpar sig bra för att lagras. Jag kan misstänka att den känns ännu bättre redan till jul. En perfekt öl att ta fram efter att tomten gått hem till sig kanske?
För er som har möjlighet rekommenderar jag verkligen att prova denna öl, som inte bara är god, utan en relativt ovanlig öltyp från de svenska bryggerierna.
Betyg 9 av 10

Öl- och Ost-experimenten fortsätter!

Efter den osedvanligt dåliga kombinationen från i fredags så kände jag mig tvingad att prova nya kombinationer. Jag hade redan i fredags känt att denna Cabrales Hoya mycket väl skulle fungera med en annan öltyp. I lördags gjorde jag slag i saken och fortsatte min redan utstakade väg i att finna de bästa öl- och ost-kombinationerna. Föremål för dagens test var i första hand att prova IPA med Epossies-ost. En väldigt mjuk kit-ost som dessutom har ett apelsinfärgat skal och en otroligt kraftig smak och i ostaffären kände jag att denna skulle passa bra med en IPA. Hemma i köket ville jag knappt provsmaka den då den såg allt annat än god ut då den fullkomligt smält ut i sin plast.

Smaken var otroligt säregen och den passade inte alls bra med en IPA (jag är väldigt tveksam till att den passar till någon öl överhuvudtaget just nu).

Lite besviken över mina öl- och ost-tester så här långt så hällde jag i en Yeti Imperial Stout i glaset och tog fram en Munster som skulle fungera till Stout (Imperial Stout). Nya beskvikelser och ytterligare en ost som hamnade i papperskorgen. Nu kvarstod endast en test och den kom jag på alldeles själv. Jag tog fram den kvarvarande biten av Cabrales Hoya eftersom jag dagen innan tyckte mig känna vissa egenskaper i den osten som gav mig förnimmelser om en Stout.
Det visade sig nu att dessa två gifte sig helt och hållet, nu började det verkligen likna något.
Yeti'n lyfts till nya höjder med en ost som i sin egen smak påminner om vissa toner i just denna öltyp. Man känner tydliga inslag av kola och smör med en ännu tydligare maltighet i ölen. Fruktigheten och beskan i ölen stämmer otroligt bra med sältan och efterbeskan i osten.
Detta var sannerligen en mycket bra kombination.
Av en uppmärksam läsare på FB fick jag dessutom detta förslag, "Santa gyr , granatäpple, flingsalt å lite kolasås till, ihop med just denna öl" (Yeti Imperial Stout). Ett tips som jag definitivt tänker prova nästa vecka. För mig känns det som ett klassisk sätt att få till syra, sälta och sötma i en härlig kombination.
Nästa vecka kommer det nya utmaningar i ämnet. Häng med!

I've got a Black Magic Woman...

Det är inte bara Santana som har en "Black Magic Woman" utan även det danska bryggeriet Hornbeer. Denna öl är inte bara svart och magisk utan även en Imperial Stout med många intryck. Denna öl har många olika maltsorter och en tydlig maltkaraktär med rökiga inslag av den torvrökta malten. Färgen är svart som synden med ett skum som påminner om nougat-mousse eller något åt det hållet. Skummet är ganska segt och hänger kvar länge på glaskanten.
Doften har tydliga inslag av karamell och toffé och en rökighet som kräver sin "single malt-man". I bakgrunden känns choklad, mocca och lite lakrits.
Munkänslan är väldigt rund och len med en kolsyra som känns behaglig.
Det mest påtagliga i smaken är dess rökighet men i bakgrunden hittar vi inslag av kakao och kaffe. Eftersmaken lämnar en ganska torr känsla men balanseras av lite eldiga toner som gör att den känns relativt len, trots sin alkoholstyrka på 10 % ABV.
Gillar man whisky, med betoning på rökig sådan, så är detta något som kommer att falla väl ut. Jag får små förnimmelser av Mikkellers "Black Tie" som kanske var ännu mäktigare och mång-fasetterad.
Lite märkligt kan jag fortfarande tycka att Systembolaget släppte denna öl i somras (i augusti om jag inte minns fel) då den känns mer passande för den rådande årstiden och väderleken.
Detta är, för mig, en öl som man delar på flera i små glas för att sitta och smutta på under en längre tid, ungefär som med en god single malt whisky.
Jag har svårt att se att denna öl överhuvudtaget passar till mat. Men den skulle kanske fungera till stark och smakrik ost (med eller utan mögel). 
Betyg 7 av 10

Ekspånslagrad Yeti, en smakbomb

Årets första recension handlar om Yeti, men inte vilken Yeti som helst utan den ekspåns-lagrade versionen från Great Divide. Oak Aged Yeti Imperial Stout, som dess fulla namn är, är en riktig skönhet i glaset. Med dess ogenomträngligt mörka färg och dess nougat-färgade och kraftiga skumkrona såg den onekligen oemotståndlig ut. Viskositeten i denna öl var också enorm, den såg nästan lite seg ut i glaset när man snurrade på det.
Doften av torkad frukt, som dadlar, russin och fikon ackompanjerades mycket bra av de typiska fattonerna som t.ex. vanilj. Ekfatslagringen gav också små inslag av tjära, förmodligen av rökt torv. Allt balanserades väl med svaga citrustoner från humlen i bakgrunden.
Smaken lämnar ingen oberörd där de torkade frukterna är påtagliga och förnimmelsen av kakao är tydlig. Ölet kändes förvånansvärt lite torrt och sött på en gång. Sötman, förmodligen från alkoholhalten på 9,5 % ABV och torrheten från den välrostade malten och det faktum att beskan ligger på 75 IBU.
Passar till: Vällagrad och stark ost, som Västerbottenost, eller en stark och salt blåmögelost som Stilton.
Som matöl passar den väldigt bra till grillat nötkött, helst välkryddat och saltat, serverad med en sås som innehåller färska örter och lite konjak. Denna öl går även bra till vissa skaldjur som ostron, musslor och hummer.
Betyg: 8 av 10

Mikkeller Black Tie - En upplevelse utöver det vanliga

Tänk er en sliten läderfåtölj, en brasa som sprakar, en rökig whisky, en god kaffe med en exklusiv bit mörk choklad….stoppa sedan ner allt detta i en öl och ni har Mikkeller Black Tie. Denna Imperial Stout beställdes av Marc Schuterman (Brill & Co) för att få till en extraordinär Imperial Stout. Den är lagrad på ekfat för att ge den dess rökighet och innehåller dessutom lite honung.
Vätskan ser lite oljig ut och klibbar nästan i glaset när man snurrar.
Doften som slår emot en är mång-fasetterad och mäktig. Som inledningen antyder så känner man läder, rökighet, kaffe och inslag av choklad. En viss bärighet, inslag av trä (tall) och en maltig sötma hittar man också.
Smaken är tung och rökig. En något bränd smak med toner av ekfat, kaffe, choklad och honung. I gommen blir det alldeles torrt efteråt. Efterbeskan har ett lagom balanserat bett. Denna Imperial Stout lämpar sig väl i konjakkupan efter en god middag. Avnjutes helst i sällskap!
Betyg 9 av 10