Med hösten kommer det mörkare...

Varje höst är det likadant. Löven på träden skiftar i färg, nattfrosten kommer smygande, svampplockning på helgerna och ölen blir mörkare. Fram åker grytor eller ost och fikonkonfit.
Oavsett om det är till mat, i mat eller helt solokvist, så smakar plötsligt en god Stout eller Porter så mycket bättre när hösten gör sitt intåg.


Två trevliga öl i kategorierna Stout och Porter är "Svart" från Slottskällans Bryggeri i Uppsala och "Rip Tide" från skotska BrewDog. Dessa bägge öl var föremål för avsmakning i fredags och här följer en kortfattad recension.

Svart är en torr porter med stout-karaktär. Den har en alkoholhalt på 5,5 % abv, I glaset är den verkligen svart med ett skum som liknar nougat i färgen.
Doften är lite fruktestrig med inslag av kakao. Smaken är torr med en välrostad maltkaraktär. Tydliga smaker av choklad och inslag av säd.
Munkänslan är väldigt torr. En chokladig porter med stoutens torrhet och lite mer humliga karaktär.
Betyg 7 av 10

När vi sedan går över till BrewDogs  "Riptide" så sköljer våg av smaker över oss. Här har vi en stout på 8,0 % abv vilket gör att det kanske vore passande att sätta ordet "imperial" före.
Även denna öl är kolsvart till färgen men skummet är här betydligt mer krämigt.
Doften har stora inslag av kaffe och övermogen kärnfrukt med stora rostade inslag. Här finner vi visst genomslag av alkohol. Inslag av bränt socker eller mörk brödsirap.
Smaken av söt lakrits är påtaglig. Stora inslag av choklad och mörk fudgekola kommer efter.
Efterbesksn är påtaglig och en eldig och lite värmande känsla gör sig påmind.
Denn öl Ger en angenäm känsla med både sötma och en torr avslutning. Angenäm!!
Betyg 8 av 10

Limfjords Porter - en överraskningarnas öl

I slutet av sommaren gjorde vi en liten tripp till Danmark med bl.a. ett besök i Helsingör. Som så många andra handlade jag på mig en hel del öl där och i en av butikerna åkte en helt anspråkslös flaska porter med i inköpet, mest för att jag inte ville gå ut tomhänt . Lite av ett panikköp faktiskt. Jag minns också att jag köpte just denna porter i en liten mataffär på en semester i Danmark för redan 10 år sedan.
Denna "läskeflaska" med porter som jag fick med mig råkade sedan vara en av de nya danska öl som var med på det "stora höstsläppet" på Systembolaget för några veckor sedan.
Limfjords Porter, som dessutom har det högst besynnerliga tillägget "Double Brown Stout" på etiketten har en alkoholhalt på hela 7,9 % ABV vilket kan förklara tillägget "Double".
När jag såväl öppnade denna flaska hade jag mer eller mindre förväntat mig en högst medelmåttig porter. Ölet är bryggt av det danska bryggeriet Thisted Bryghus och kom till 1989 efter 7 års experimenterande med de rätta ingredienserna. Bland dessa ingredienser är det värt att nämna rökmalt och engelsk lakrits.
Upphällt i glaset har denna öl en mycket mörkbrun, nästan svart, färg med svaga rubininslag. Skummet är nougatfärgat och dör ut ganska fort.
Doften är lite päronestrig med tydliga inslag av tjära och kaffe.
Smaken är inledningsvis rik på salmiak och rökt torv som sedan övergår i stora inslag av inlagda körsbär.
Eftersmaken är något vinös och beskan är skönt balanserad. Både smakerna och beskan hänger kvar länge.
Jag måste säga att jag blev mäkta imponerad av denna porter - den är otroligt långt ifrån vinterns favoritporter Fullers London Porter, men ändå fullt lika överraskande och prisvärd.


Passar till porterstek, lammgryta och framför allt - vaniljglass.
Betyg 9 av 10


Limfjords Porter på Systembolaget
Limfjords Porter på Beeradvocate
Limfjords Porter på Ratebeer

Öl- och Ostprovning med nya utmaningar

Denna helg genomförde jag ytterligare några nya kombinationer av öl och ost. Inför denna helg hade jag en del nya idéer och även några tips från er läsare.
Jag hade köpt fem olika ostar denna gång och dessa var en kryddost från Apladalen (Värnamo), en lagrad Gruyere, en Itche Bai, en Saint Agur samt en Taleggio. Dessa ostar skulle provas mot American Pale Ale(APA), amerikansk IPA, Porter och Imperial Stout.
Redan i fredags gjorde jag den första testen, att prova en APA med Gruyere. Rent spontant tyckte jag nog att osten var otroligt god men att kombinationen inte kändes så där euforisk som jag skulle velat. Den var absolut inte dålig men jag hade förväntat mig mer. Blommigheten i ölen försvann lite och maltigheten framhävdes istället.
Lördagen blev en enorm smak och doft-verkstad med 5 ostar och 3 olika öl. Alla ostar provades mot IPA och Porter. Först ut blev Fullers London Porter och vissa ostar provades tillsammans med tillbehör. Till Taleggio-osten hade jag lite Mangosås (kryddad med chili) och till Gruyere-osten hade jag fikonconfit.

Tillsammans med Saint Agur hade jag några små äppelbitar, flingsalt och kolasås, allt efter ett hett tips jag fick förra veckan på Allt om Öl's facebook-sida, dock något modifierat eftersom jag inte hade granatäpple hemma.
Först blev det Porter med Saint Agur och det föll inte alls väl ut, beskan i osten tog överhand och ölets egenskaper lyftes inte. Det blev dock en häftig effekt mellan äpplen, salt och sött och jag tror att jag hade för "svag-smakande" äpplen. En Porter fungerar förvånansvärt bra med Taleggio och mangosås, den lena London Portern med den chilistarka mangosåsen blev en skaplig upplevelse. Tillsammans med Gruyere och fikonkonfit blev det en större upplevelse. En återkommande upplevele är att porter och Stout fungerar bra med just denna typ av ost. Porter med Itche Bai eller kryddost var inte heller en upphöjande upplevelse.
När vi gick över till Sierra Nevada Torpedo Extra IPA så var jag av förklarliga skäl lite spänd inför mötet med Taleggio och Mangosås. Detta var nog också helgens behållning. En riktigt lyckad kombination där mangosåsen och den krämiga kit-osten gifte sig väldigt bra med en amerikansk-humlad IPA med inslag av exotiska frukter. IPA'n fungerade också väldigt bra med kryddosten där kryddorna gifte sig väl med den framträdande beskan. Kanske var det inslagen av kummin som gjorde sitt? Som så många gånger förr så smakade Gruyere-osten bra till ölen och jag börjar nästan fundera på om inte denna ost smakar bra till all typ av öl. De minst lyckade kombinationerna var IPA med Saint Agur och Itche Bai. Sammanfattningsvis kan man misstänka att får- och getostar inte gungerar med IPA då getost-smaken blir ännu mer framträdande och ölet tappar lite av sin karaktär.
Som final avsmakades Dugges Idjit med Gruyere och sammansättningen blev en ny höjdar-upplevelse med beska, sälta och sötma i en otrolig kombination.
Slutsats: Imperial Stout och Gruyere är otroligt lyckat och amerikanskhumlad  IPA med Talaggio och Mangosås gifter sig bättre än i kyrkan.

Starkporter med fina drag

Oppigårds Starkporter är ju inte precis någon nyhet, den har över 2 år på nacken vid det här laget, men den är likväl en öl som jag faktiskt missat att prova.
Föregående vecka provade jag denna porter utan några som helst föraningar, denna öl hade inte bara missats att prova utan jag hade inte heller läst andras recensioner av denna öl. Att denna öl kommer från Oppigårds, vilket bruka stå för kvalitet och positiva överraskningar allt som oftast, och att den funnits i ordinarie sortiment en längre tid borde ju borga för en bra porter.
Färgen är som väntat väldigt mörk, näst intill svart, med ett krämigt, smuts-vitt och fast skum. Doftspektrat i denna öl är typisk maltigt men har förvånansvärt många associationer. Den mest framträdande associationen jag kände var charkuterier och popcorn konstigt nog. Efter lite snurrande på glaset hittar jag inslag av fruktestrar och aceton. Den stora mängd chokladmalt som den innehåller är inte alls så påtaglig som man kunde tro.
Smaken är väldigt trevlig med dess runda och lite brända egenskaper. Smaker av knäckebröd och lite torr kakao kommer efter. Beskan är väldigt påtaglig men ganska kort.
Ölet i sin helhet upplevs som väldigt mjuk och rund men kanske lite för kort. Enligt Oppigårds själva så har denna porter en IBU(måttenhet för beska) på 50 vilket gör den till en av de beskaste öl Oppigårds gör och detta tycker jag inte alls att man känner.
Nej, jag fick associationer till Fullers London Porter, vilket inte är ett dåligt betyg eftersom jag anser att just den portern är en av vinters absolut bästa öl. Synd, kan jag tycka, att jag upptäckte den först nu då jag mest längtar efter lite lättare våröl….
Betyg 8 av 10

Underbar Porter i all sin enkelhet - Fuller's London Porter

Ibland blir man faktiskt ganska glad när man hittar en full-poängare där det ändå känns som en enkel öl utan en massa komplexa dofter och toner med extrem humlebeska eller hög alkoholhalt. Så var fallet med Fuller's London Porter. Jag har provat den blint på ölprovning, haft den som ingrediens i en höstgryta och även druckit den för sig själv helt öppet (hmmm….det där lätt konstigt).
Skummet är otroligt fast och krämigt, nästan som mousse i konsistensen.
Färgen är näst intill svart med inslag av rubin i skenet av starkare ljus.
Dofterna är svagt brända med kraftiga malttoner, och här kommer det annorlunda inslaget i relation till andra öl som jag normalt känner så här för - det finns en hel massa dofter men det är ingen som sticker ut. I bakgrunden hittar man dock dragning åt kaffe och choklad som sig bör. Doften är något sötaktig och maltig.
Smaken är otroligt rund och dess låga kolsyra gör att den ger en närmast gräddig känsla i munnen. Kroppen känns mycket balanserad och stor och beskan är precis lagom avvägd och även kvarhängande. Det här är definitivt en öl man kan dricka många av.
Om man bara tänker köpa en Porter denna säsong så är det denna!
Betyg 8,5 av 9

Hatten av för S:t Eriks Pompona Porter

Jag måste erkänna att jag tycker de flesta ölen som kommer i denna St Erik-serie är väldigt lätta att ta till sig. Faktum är att jag i olika sammanhang fått kommentarer från folk som i normala fall håller sig till Carlsberg Hof och Norrlands Guld att de tycker att dessa öl är väldigt doftrika och goda. I dessa sammanhanf måste man ta det som bra betyg och att de yller en mycket bra funktion i arbetet med att få fler människor att upptäcka nya öl och öltyper.
När jag själv drack denna S:t Eriks Pompona Porter (strax efter att ha provat Mohawk Stich) så tänkte jag "Mmm, vilken trevlig vardags-porter" och jag var inte alls nedvärderande i denna tanke. Den är lättillgänglig på något sätt med den typiska humligheten som alla öl i denna serie har haft tycker jag. Sedan hade den en balanserad sötma och en tydlig maltighet som gjorde att den var god helt enkelt. Frisk, lite citrus, en lätt rostad maltighet och en skön munkänsla.
Betyg 7 av 10

Öl och Mat i kombination - Ost och Salami med Porter och Barley Wine

För några veckor sedan skrev jag om min ost- och ölprovning som jag företog mig en fredag helt ogenomtänkt. Då hade jag jag en fransk och en spansk hård fårost. Idag hade jag förberett mig lite mer genom att inhandla två utvalda ostar och några tunna skivor tryffel-salami. Den första osten var en ekologisk pecorino, Pecorino Sardo, och den andra var en schweizisk alpost, Gruyére Riserva. Tryffelsalamin var av italiensk härkomst. Till dessa skulle det provas en Barley Wine och en Porter, närmare bestämt Mohawk Barley Wine och New World Porter (som jag hade med i den förra osttesten också). Denna Barley Wine var väldigt estrig i doften och hade en mycket tydlig maltkaraktär. Smaken var även den väldigt maltig, lite söt och väldigt alkohol-eldig. Portern var väldigt kryddig i doften med tydliga associationer till julöl med sina inslag av enbär, kryddnejlika och citrus. Beskan i portern var också mycket markant och den var även rik på humlesmaker. Pecorino-osten var vällagrad med en väldigt smulig konsistens, ungefär som en Västerbotten eller en Parmesan. Doften och smaken påminde också mycket om de bägge nyss nämnda ostarna. Alp-osten var betydligt mjukare i konsistensen och inte alls smulig. Istället var både smak och doft kraftigare än Picorino-osten. Tryffelsalamin hade en fin tryffeldoft men smakade lite för mycket fett. Med dessa förutsättningar, med 2 olika öl (och öltyper) och 2 olika ostar samt en tryffelsalami, så blev det en hel del kombinationer fram och tillbaka. De bägge ostarna provade med de bägge ölen, salamin provade med de bägge ölen och sedan provade salamin i kombination med ostarna och sedan ölen för att avslutas med ostarna med fikonconfit i kombination med ölen.
Summeringen, och min rekommendation, blir följande:

• Vällagrad ost av typen Pecorino eller schweizisk alpost passar mycket bättre till Porter än till Barley Wine.
• Tryffelsalami passar ganska bra till en Barley Wine. Jag kände dock att en lite starkare variant av salami skulle ha passat bättre, trots att både salamin och ölen var lite oljiga.

Hittills kan jag alltså konstatera att Picorino, Gruyére, Manchego och Itchie Bai smakar bäst med Porter. Återstår dock ett antal andra öltyper att kombinera med desssa typer av ostar. Fårostarna Manchego och Itchie Bai var ännu godare till Porter än de jag provade idag. I övrigt så ska jag fortsätta att prova andra mer smakrika salami-sorter med olika öltyper. Inbillar mig att de skulle vara kul att prova med t.ex en amerikansk IPA eller DIPA.

Återkommer också med ett utsökt tips på en Thai-inspirerad rätt men mango och kyckling i kombination med en amerikansk IPA med starka inslag av exotiska frukter.