S:t Eriks tar genväg till finrummen

Jessica Heidrich och Mathias Dahlgren.
Foto: S:t Eriks Bryggeri

I morse kunde man läsa nyheten om ett nytt samarbete mellan Jessica Heidrich (S:t Eriks) och Mathias Dahlgren - framgångsbryggaren möter stjärnkocken. Jag skickade därför ett snabbt mail till Jessica som senare ringde upp mig från "okänd semesterort" där hon för stunden befinner sig på en välbehövlig semester. 
Jessica har varit otroligt exalterad över att få avslöja nyheten och har väntat på att få avslöja detta ända sedan de inledde samarbetet. Detta är första gången som Mathias Dahlgren sätter sitt namn på en produkt och det får man väl säga är en vink om att svensk hantverksöl ska gå hand i hand med svenskt mat-hantverk på de fina restaurangerna.
De började samtala om ett samarbete via gemensamma vänner och fann ganska snart att de pratade samma språk vad gäller råvaror och smaker.

Ekologisk sommar från S:t Eriks

Med denna sommar-ale presenterar S:t Eriks sin första ekologiska öl. Den är helt framställd med ekologiska ingredienser, däribland dvärg-humlen "First Gold", en humlesort som ska vara extra resistent mot svampangrepp och också populär vid just framställning av ekologisk öl.
S:t Eriks Sommar Ale har en alkoholstyrka på 4,7 % ABV och är något mörkt bärnstensfärgad.
Doften för tankarna till klassisk pilsnerdoft med toner av knäckemacka. Viss blommighet och svaga toner av grape och andra citrusfrukter. 
Smak av vått gräs med svaga toner av röda äpplen. Allra mest är det knäckebröd i eftersmaken med en krispig känsla och bra beska.
Helt klart är att råvarorna i denna sommar-ale har satt karaktären till en engelsk pale ale och jag får nog påstå att detta är den minst humlearomatiska öl vi hittills fått från S:t Eriks. Jag tycker inte riktigt att den har de rätta egenskaperna för att jag ska klassa den som en sommar-ale tyvärr.
Jag skulle hellre välja S:t Eriks Pale Ale eller Pils som min sommaröl från S:t Eriks, som jag tycker är mycket bättre.
Betyg 6 av 10
S:t Eriks Sommar Ale på Systembolaget
S:t Eriks Sommar Ale på Ratebeer
S:t Eriks Sommar Ale på BeerAdvocate

En kväll med S:t Eriks och Jessica H

Förra veckan arrangerade Bishops Arms i Eskilstuna, lite påpassligt, en S:t Eriks-provning där självaste modern till dessa var närvarande - Jessica Heidrich. Påpassligt, så till vida, att den nya S:t Eriks Vårlager precis släppts på Systembolaget.
Kvällen bjöd på fem olika S:t Eriks öl där Jessica berättade målande kring var och en av dessa, hur de kom till och hur hon själv ville att ölen skulle uppfattas. Jessica inledde kvällen med att berätta lite om sin bakgrund och hur det kom sig att hon började brygga öl. Som utbildad inom mikrobiologi och biokemi har det alltid varit sjäva jäsningsprocessen som varit utmaningen och det var också via sina studier i dessa ämnen i Uppsala, under tidigt 90-tal, som intresset för ölbryggning startade.
Kvällens S:t Eriks-öl var följande:
- S:t Eriks Pils
- S:t Eriks IPA
- S:t Eriks Pale Ale
- S:t Eriks Pompona Porter
- S:t Eriks Dubh
Samtliga av dessa öl hade jag provat innan men aldrig tillsammans så det var intressant ur den aspekten, och kanske hittades någon ny egenskap mot tidigare recensioner.
Pils

Jag skulle påstå att detta är en modern lager med dragning åt tjeckisk pils med dess fruktiga karaktär och svaga inslag av smörkola. Ölen har en IBU (måttenhet för beska) på 10 men smakmässigt når den 50, en relativt bitig beska med andra ord. Här hittar vi inslag av passionsfrukt, fläder och lite säd. Smaken är faktiskt ännu fruktigare än doften. Alla dessa fruktiga inslag kommer i första hand av humlesorten Amarillo, och beskan av humlesorten Northern Brewer.
IPA
Återigen en väldigt fruktig öl, men denna gång är det citrusfrukter som apelsin och grapefrukt som står för associationerna. Den något rostade malten ger också ett klart brödigare intryck och balanseras faktiskt ganska bra i den annars så fruktiga ölen. Återigen har Jessica använt humlesorterna Amarillo och Northern Brewer men har även lagt till lite Centennial-humle.
Pale Ale
Denna pale ale kan jag inte påstå doftar citrus trots att den innehåller humlesorten Citra som nästan kan påstås är citron i humleform. För mig doftar denna öl mer som diskmedlet Yes Citron eller Ajax Citrus, en lite konstgjord citrusdoft med andra ord. Efter att denna första doft har lagt sig kan jag hitta små inslag av gräs och rabarber. Beskan är lite mer obalanserad än i IPA då den känns lite sträv. Ölen har också en väldigt torr karaktär. Efterbeskan lämnar spår av en lite "sandig" smak.
Pompona Porter
Detta är en porter med väldigt mycket vaniljdoft och även vaniljsmaken är påtaglig. Här provade Jessica vanilj i alla dess former för att hitta den vaniljton som hon ville åstadkomma. Jag fick aldrig klart för mig om hon till slut blev nöjd. I denna porter har Jessica använt "pale chocolate malt" som get en tydlig chokladkaraktär. Min första doftassociation blev "Zingo Choklad", vilket bara ger en ledtråd till er som var med på 70-talet och minns alla smaksatta läskedrycker av märket Zingo. Smaken har tre distinkta egenskaper i vanilj, choklad och karamell. I efterhand hittas lite dragning åt syltade körsbär. Kolsyran kändes kanske lite för hög för min smak, för att vara i en porter.
Dubh
Kvällen avslutades med en Dubh, som är av typen Russian Imperial Stout. Denna öl, med sina 10,7 % ABV (alkoholhalt) och faktumet att den lagrats på "highland-fat" kräver sin man. Jag kan nog påstå att det mer eller mindre krävs att man ska gilla en rökig single malt för att uppskatta denna öl, vilket jag kan göra, om än i små mängder. Detta är med andra ord en öl man tar en liten skvätt av i en konjaks kupa.
Ölet är lagrat i två olika fat, dels i Laphroaig-fat och dels Bowmore. Detta har givit ölet en väldigt rökig karaktär med väldigt lång eftersmak. Eftersmaken sitter kvar otroligt länge och det känns nästan som man tuggat på rökt torv. En tydlig association i doften är rökt korv. Något som jag uppskattar i alkoholstarkare öl är ofta dess lite segare konsistens (viksositet) då de bildar "ben" på glaset, ungefär som whisky eller konjak kan göra. För övrigt kan nämnas att "Dubh" betyder svart, vilket också ger er en föraning om vilken färg ölet har. Så då vet ni ungefär vad ni ska vänta er av denna öl.
Detta var en väldigt uppskattad kväll, för de ca 30 personer som deltog. Att få prova alla dessa öl och samtidigt höra "upphovskvinnan" ge sin syn på varje öl förhöjde upplevelsen.
Jag passade naturligtvis också på att intervjua Jessica under kvällen och under den kommande veckan kommer jag förhoppningsvis att publicera nästa avsnitt ur serien "Möt Bryggaren" - Jessica Heidrich.

Hatten av för S:t Eriks Pompona Porter

Jag måste erkänna att jag tycker de flesta ölen som kommer i denna St Erik-serie är väldigt lätta att ta till sig. Faktum är att jag i olika sammanhang fått kommentarer från folk som i normala fall håller sig till Carlsberg Hof och Norrlands Guld att de tycker att dessa öl är väldigt doftrika och goda. I dessa sammanhanf måste man ta det som bra betyg och att de yller en mycket bra funktion i arbetet med att få fler människor att upptäcka nya öl och öltyper.
När jag själv drack denna S:t Eriks Pompona Porter (strax efter att ha provat Mohawk Stich) så tänkte jag "Mmm, vilken trevlig vardags-porter" och jag var inte alls nedvärderande i denna tanke. Den är lättillgänglig på något sätt med den typiska humligheten som alla öl i denna serie har haft tycker jag. Sedan hade den en balanserad sötma och en tydlig maltighet som gjorde att den var god helt enkelt. Frisk, lite citrus, en lätt rostad maltighet och en skön munkänsla.
Betyg 7 av 10