Var inte rädd för mörkret!

Nej, det handlar inte om en ny skräckfilm eller hur man botar rädsla för mörker utan är helt enkelt uppmaningen på etiketten på nästa öl från det Nya Zeeländska bryggeriet Epic Brewing Company - Epic Thornbridge Stout.
Denna öl är lite speciell eftersom den framställt i samarbete mellan Epics bryggare Luke Nicholas och Kelly Ryan som är bryggare på Thornbridge Brewery i England.
Denna öl lanserades under våren 2010 i Nya Zeeland men har nyligen hittat till våra Systembolagen via importören Galatea.
Denna stout har inte mindre än 8 olika maltsorter i form av Maris Otter, Munich, Caramunich, Dark Crystal, Brown, Light Chocolate, Carafa Special 1 och Roast Barley. Detta förklarar också dess komplexa maltighet och den näst intill kolsvarta färgen.
Humlesorterna i denna stout är kanske det som är det typiskt brittiska med de två sorterna UK Target och UK Bambling Cross.

Nattsvart med vackert skum.

Doften är klassisk med tydliga toner av kaffe och choklad och i bakgrunden lurar även inslag av karamell och toffee. Faktum är att chokladdoften t.o.m tar över de rostade inslagen.
Det mest tongivande i smaken är chokladen även om det finns undertoner av kaffe och rostad malt. Efter ett par klunkar tycker jag mig känna associationer av "toast" (rostat bröd) och syltade körsbär.
Eftersmaken hänger kvar länge och ger en ganska torr känsla och beskan är väldigt tydlig med sina 54 IBU (mått på beska). Eftersom alkoholhalten r på hela 6,8 % ABV så skulle man kanske klassa denna som en Imperial Stout men då tycker jag inte riktigt att den lever upp till det. Jag anser nog att detta är en vanlig stout med hög alkoholhalt, vilket de också dolt skickligt. 
Ett intressant sidoprojekt som de gjort med denna öl är att de lagrade halva batchen, ca 2500 liter, i de amerikanska ekfat som deras Armageddon IPA lagrats i under 8 veckor. Det är första gången som de lagrat stout i fat som tidigare innehållit IPA så man är lite osäker på resultatet. Detta skedde under våren 2010 och de skulle introduceras på en en festival, Beervana, i Wellington i augusti förra året. Tyvärr har jag inte hört något om hur det mottogs.
Jag tycker att detta var en mycket bra och välbalanserad stout med lång eftersmak och ger den betyget 8 av 10.

En kväll med S:t Eriks och Jessica H

Förra veckan arrangerade Bishops Arms i Eskilstuna, lite påpassligt, en S:t Eriks-provning där självaste modern till dessa var närvarande - Jessica Heidrich. Påpassligt, så till vida, att den nya S:t Eriks Vårlager precis släppts på Systembolaget.
Kvällen bjöd på fem olika S:t Eriks öl där Jessica berättade målande kring var och en av dessa, hur de kom till och hur hon själv ville att ölen skulle uppfattas. Jessica inledde kvällen med att berätta lite om sin bakgrund och hur det kom sig att hon började brygga öl. Som utbildad inom mikrobiologi och biokemi har det alltid varit sjäva jäsningsprocessen som varit utmaningen och det var också via sina studier i dessa ämnen i Uppsala, under tidigt 90-tal, som intresset för ölbryggning startade.
Kvällens S:t Eriks-öl var följande:
- S:t Eriks Pils
- S:t Eriks IPA
- S:t Eriks Pale Ale
- S:t Eriks Pompona Porter
- S:t Eriks Dubh
Samtliga av dessa öl hade jag provat innan men aldrig tillsammans så det var intressant ur den aspekten, och kanske hittades någon ny egenskap mot tidigare recensioner.
Pils

Jag skulle påstå att detta är en modern lager med dragning åt tjeckisk pils med dess fruktiga karaktär och svaga inslag av smörkola. Ölen har en IBU (måttenhet för beska) på 10 men smakmässigt når den 50, en relativt bitig beska med andra ord. Här hittar vi inslag av passionsfrukt, fläder och lite säd. Smaken är faktiskt ännu fruktigare än doften. Alla dessa fruktiga inslag kommer i första hand av humlesorten Amarillo, och beskan av humlesorten Northern Brewer.
IPA
Återigen en väldigt fruktig öl, men denna gång är det citrusfrukter som apelsin och grapefrukt som står för associationerna. Den något rostade malten ger också ett klart brödigare intryck och balanseras faktiskt ganska bra i den annars så fruktiga ölen. Återigen har Jessica använt humlesorterna Amarillo och Northern Brewer men har även lagt till lite Centennial-humle.
Pale Ale
Denna pale ale kan jag inte påstå doftar citrus trots att den innehåller humlesorten Citra som nästan kan påstås är citron i humleform. För mig doftar denna öl mer som diskmedlet Yes Citron eller Ajax Citrus, en lite konstgjord citrusdoft med andra ord. Efter att denna första doft har lagt sig kan jag hitta små inslag av gräs och rabarber. Beskan är lite mer obalanserad än i IPA då den känns lite sträv. Ölen har också en väldigt torr karaktär. Efterbeskan lämnar spår av en lite "sandig" smak.
Pompona Porter
Detta är en porter med väldigt mycket vaniljdoft och även vaniljsmaken är påtaglig. Här provade Jessica vanilj i alla dess former för att hitta den vaniljton som hon ville åstadkomma. Jag fick aldrig klart för mig om hon till slut blev nöjd. I denna porter har Jessica använt "pale chocolate malt" som get en tydlig chokladkaraktär. Min första doftassociation blev "Zingo Choklad", vilket bara ger en ledtråd till er som var med på 70-talet och minns alla smaksatta läskedrycker av märket Zingo. Smaken har tre distinkta egenskaper i vanilj, choklad och karamell. I efterhand hittas lite dragning åt syltade körsbär. Kolsyran kändes kanske lite för hög för min smak, för att vara i en porter.
Dubh
Kvällen avslutades med en Dubh, som är av typen Russian Imperial Stout. Denna öl, med sina 10,7 % ABV (alkoholhalt) och faktumet att den lagrats på "highland-fat" kräver sin man. Jag kan nog påstå att det mer eller mindre krävs att man ska gilla en rökig single malt för att uppskatta denna öl, vilket jag kan göra, om än i små mängder. Detta är med andra ord en öl man tar en liten skvätt av i en konjaks kupa.
Ölet är lagrat i två olika fat, dels i Laphroaig-fat och dels Bowmore. Detta har givit ölet en väldigt rökig karaktär med väldigt lång eftersmak. Eftersmaken sitter kvar otroligt länge och det känns nästan som man tuggat på rökt torv. En tydlig association i doften är rökt korv. Något som jag uppskattar i alkoholstarkare öl är ofta dess lite segare konsistens (viksositet) då de bildar "ben" på glaset, ungefär som whisky eller konjak kan göra. För övrigt kan nämnas att "Dubh" betyder svart, vilket också ger er en föraning om vilken färg ölet har. Så då vet ni ungefär vad ni ska vänta er av denna öl.
Detta var en väldigt uppskattad kväll, för de ca 30 personer som deltog. Att få prova alla dessa öl och samtidigt höra "upphovskvinnan" ge sin syn på varje öl förhöjde upplevelsen.
Jag passade naturligtvis också på att intervjua Jessica under kvällen och under den kommande veckan kommer jag förhoppningsvis att publicera nästa avsnitt ur serien "Möt Bryggaren" - Jessica Heidrich.

En episk upplevelse?

Igår kväll provade jag en EPIC Armageddon IPA för första gången, och då hade jag fått höra av Jessica Heidrich i onsdags att detta bryggeri tillverkar de absolut bästa öl man kan hitta på Nya Zeeland. Så man kan väl lugnt påstå att mina förväntningar var ganska högt uppskruvade.
i glaset har ölen en ganska klassisk IPA-färg, mörk koppar med ett ganska vitt skum som försvinner relativt fort.
Doften inger stort förtroende med inslag av passionsfrukt, fläder, svartvinbärsblad och en ganska maltig karamellton i bakgrunden, lite som en amerikansk DIPA faktiskt.
Smaken är väldigt fruktig med toner av aprikos, passionsfrukt och fruktkola. Jag förnimmer den där smaken som jag känner ibland …och kan inte beskriva den med något annat ord än sandig….kanske är det en lite sträv, hartsartad, humle jag känner?
Kolsyran känns, och ger en förväntad känsla i munnen. Efterbeskan är mycket lång och efterlämnar en känsla av torrhet.
På det hela taget en mycket fruktig IPA med ett huvud som inger förhoppningar, en kropp som lever upp till dessa förhoppningar och en avslutning som har en mycket kompetent svans i form av den långa efterbeskan och sin fräscha torrhet.
Jag har , i och med detta, ganska stora förväntningar på de kommande nyheterna från EPIC.
Betyg 8 av 10

Pressmeddelanden om kommande lanseringar

På måndag nästa vecka är det åter dags för ett släpp på Systembolaget och inför denna har ett några pressmeddelanden dykt upp där vi kan läsa lite mer i detalj om dessa öl.
Från Galatea och Jessica Heidrich kommer nästa öl i serien S:t Eriks - Vårlager - och så här beskriver de den själva:
"S:t Eriks Vårlager är en frisk och modern ljus lageröl, fylld med kärlek och mycket humle,

som kommer att säljas i en begränsad upplaga under våren. Vårlagern är det sjätte ölet

i S:t Eriks framgångsrika serie av svenska mikrobryggda öl skapade av Jessica Heidrich,

Sveriges mest meriterade ölmakare."

Försäljningsstart: 14 februari

Alkohol: 4,5 % (330 ml) Pris:15:50 kr Systembolagets art. nr: 1325.


Galatea presenterar även två nyheter från Nya Zeeland, närmare bestämt från bryggeriet Epic Brewing Company. Detta bryggeri har kommit att bli ett av de mest framgångsrika bryggerierna i Nya Zeeland och inspirerar med sina nya öl många andra bryggerier i landet. Galatea har importerat en IPA och en Stout och så här beskriver de själva dessa två öl 

Epic Armageddon IPA, 6,66 ABV

Epic Thornbridge Stout 6,68 ABV

Personligen tycker jag att ölen från Epic låter väldigt spännande och det ska bli kul att se hur de står sig mot de amerikanska och europeiska motsvarigheterna.