Trendspaning på Beer Geek Brunch

Bröderna Mikkel och Jeppe till vänster.
Vem är vem?

I fredags arrangerade Brill & Co något de kallade för en "Beer Geek Brunch" på Bishops Arms på Folkungagatan i Stockholm. Några av de mer namnkunniga bryggarna som besökte deras monter på Stockholm Beer and Whisky Festival var på plats och stämningen var avslappnad och gemytlig. Under de timmar jag var där och minglade intervjuade jag flera av bryggarna och efteråt fanns en del tydliga och intressanta mönster i deras svar.
Orsakerna till ett högt ölintresse och framtida utvecklingen av öl får en lite tydligare bild.
Bryggarna, tillika ägarna, jag pratade med var följande:
- Jeppe Jarnit-Bjergsø (Evil Twin, Danmark)
- Scott Williams (Williams Brothers Brewing, Scotland)
- Kees Bubberman (Emelisse, Holland)
- Christian Skovdal (BeerHere, Danmark)

Det blev nästan ett samlat svar när jag inledande frågar varför de tror att utländsk hantverksöl får sådana framgångar i Sverige. De tydligaste orsakerna enligt dessa herrar verkar vara att svenskar är mer intresserade av god kvalitet på både öl och mat och att ölkulturen i sig är bättre. Jeppe tror att de tydliga influenserna från USA i många danska hantverksöl ger framgångar i Sverige och att jante-lagen påverkar danskarnas val av öl. Att vi i Sverige, via våra importörer i princip kan välja "gräddan" av andra ländernas hantverksöl gör att vi i Sverige inte ser alla de mindre bra sorterna. Naturligtvis beroende på vilka importörer vi avser!

Beer Geek Brunch

Vi kommer sen enkelt in på spåret vad som skiljer Svensk hantverksöl från hantverksöl i deras egna länder och då får vi lite olika svar.  Christian och Jeppe är båda överens om att de danska hantverksbryggerierna experimenterar i större utsträckning än sina svenska kollegor men att ölstilarna i sig används lika flitigt. En annan stor skillnad är att det finns betydligt fler kontraktsbryggare i Danmark än i Sverige. Kees uppfattning är nästan den omvända för i Holland så brygger de ca 100 hantverksbryggerierna nästan uteslutande öl av belgiska stilar. Det experimenteras alltså inte så mycket överhuvudtaget, vilket gör att Emelisse själva är lite unika eftersom de tittar mycket på utvecklingen i USA, Danmark och Sverige.

I Holland har detta fenomen med hantverksbryggerier och USA-influerade ölstilar inte haft så stor genomslagskraft ännu medan det i Danmark t.om. börjar komma in i en stabiliserande fas. Men fortfarande är intresset för dessa "nya" danska bryggerier relativt svalt i Danmark som stort i jämförelse med Köpenhamn.

Antal marknadsandelar som hantverksbryggerierna har på sina respektive hemmamarknader följer i stort sett utvecklingen i USA. För några år sedan hade amerikansk "craft beer" ca 2 % av marknaden i volym räknat och idag har man passerat 5 %.
I Danmark verkar man följa utvecklingen i USA och Jeppe uppskattar det till att de snart har 5 % av marknaden. I Sverige har vi nog passerat 2 % liksom man gjort i Scotland, medan man i Holland förmodligen bara står för 1 %. 

Följer man utvecklingen av hantverksproducerad öl så undrar man ibland vad som driver den framåt och jag tog tillfället i akt att fråga dessa herrar vad de själva anser. Man kan nog summera svaren med några få påståenden som säger allt om vad som driver utvecklingen framåt:

• Att det blir allt populärare
• Att det får större spridning
• Lusten till att experimentera
• Att följa utvecklingen i USA

När vi sen kommer in på ämnet om framtiden och hur det kanske ser ut om några år så går uppfattningarna isär en aning. Kees tror att vi kommer gå tillbaka till rötterna och kanske börja ta fram tolkningar av de tyska ölstilarna. Där lyfter han själv gärna fram Bock och Kölsch som exempel på sådana . Kanske är Jeppe inne på samma linje när han menar att de extremt starka sorterna kommer att avta för att i stället ge vika för s.k "session beers", dvs alkoholsvagare öl som man kan avnjuta ett flertal flaskor av utan att bli odräglig. Han avslutar ändå med att hela scenen för hantverksöl kommer att växa enormt mycket till.

En äkta gentleman -
Scott Williams

Christian sticker ut lite med sin egen tolkning där han tror på att vi borde ta fram en ny "Nordisk ölstil" som förmodligen ska vara mörkare med en doft- och smakrik karaktär, en mörkare IPA med både brittisk och amerikansk humle kanske. Kees är också inne på det där med nya ölstilar och kanske kan vi snart få se en "White Stout", som inte alls kommer påminna om det som idag kallas för Milk Stout. En blandning av en Wit och en Stout kanske? 

Scott vill gärna framhålla deras egna traditioner en aning eftersom de började sin bryggarhistoria med att tillverka ölstilar med tusenåriga anor. De gör t.ex än idag öl med ljunghonung och granskott. De har i sanningens namn redan gått tillbaka till rötterna!

Avslutningsvis fick de berätta vilken öl de skulle dricka om det så var den sista ölen de drack och även här var det ganska blandade svar. Det som var gemensamt för alla var att de svarade utan tvekan. Jag förmodar att de fått frågan förr!
Scott svarade omgående "Some kind of Pale Ale - because it's crisp and refreshing". Christian frågade om man sick välja ett eget öl och gav sedan två alternative beroende på mitt svar. Hans första svar blev då "Limfjords Porter" och om det fick vara en egen öl valde han "Pint of a fat cat" (en Red Ale brygd på Nelson Sauvin, vilket förklarar varför "cat" är med i namnet). 

Jeppes svar kommer fortare än jag hinner avsluta frågan. "Orval…för den är så frisk och smakar olika för varje klunk, jag gillar syrligheten". Kees svar var kanske det som överraskade mest men som ger en fingervisning om hur bra svensk hantverksöl är. Jag hade stora svårigheter att förstå hans svar först och fick till slut be han bokstavera svaret -  "Kaggen Stormaktsporter, från Närke!! 

Innan vi rundade av kom vi in på ett ämne som i dagsläget, när ölen börjar hitta in i "finrummen" så att säga - Är det skillnad på en bra öl och en god öl? (dvs är det viktigt med ölstilar och stilriktighet). Christian svarar rakt av - "Jag ger blanka fan i stilar!" och Jeppes svar får avsluta denna intervju:
"If it tastes good, it IS good!!"

Mer Ölkultur till Stockholm

Förra veckan arrangerade importören Alambic ett event på Bishops Arms på Vasagatan i Stockholm. Det hela rörde sig om en presentation av Eskilstuna Ölkultur inför lanseringen av deras öl på ett antal pubar och restauranger i Stockholm. Bryggaren, tillika VD, Anders Olsson var på plats för att berätta lite om sina öl och på plats fanns även Svante Ekelin och Peter Högström från Humlegårdens Ekolager som varit med som gästbryggare vid framtagning av Röksta Rökbock. På plats fanns också en representant från Yasuragi Hasseludden eftersom deras egna öl "Sorachi Ale" är tillverkad av Eskilstuna Ölkultur. Björn Wigart från Alambic höll i taktpinnen och försåg alla gäster med öl och tilltugg.
Bland gästerna återfanns representanter från flera av Bishops Arms pubar i Stockholm, Mosebacke Terassen (med den omtalade öl-kiosken), Sergel Plaza samt några reportrar (SvD och Aperitif)

Under kvällen fick 30-talet gäster prova på de olika ölen från Eskilstuna Ölkultur och huvudfokus låg på deras rökbock som hade premiär i Stockholm denna kväll.
Den öl som jag själv aldrig provat innan, Sorachi Ale, var också den öl som enligt mitt tycke var mest "udda" i doft och smak. Humlesorten Sorachi ger kanske en lite örtig doft men maltbasen i denna öl gav mig konstigt nog associationer till margarin, och då menar jag smör - inte smörkola!! Så det blev "örtsmör" helt enkelt.
På allas läppar tror jag nog att "Anders Dubbel IPA" fanns kvar länge, i dubbel bemärkelse. Många uppskattande kommentarer fälldes kring denna öl och nästan lika uppskattad blev "Fristadens Stolta Imperial Stout".
Många intressanta diskussioner uppstod kring Öl och Mat i kombination, Beer Makers Dinners och andra mer fantasifulla event. En kväll med glada och nöjda människor som ledde till mycket kreativitet.
Om detta event var en fingervisning på hur Eskilstuna Ölkultur, och deras öl, kommer tas emot i Stockholm så går de en spännande framtid till mötes.

Oaked Arrogant Bastard Ale och middagen med två efterrätter

Jag var på Bishops Arms i Eskilstuna i helgen för att spisa en god middag. Givetvis hade jag förhoppningar om att få mig en eller annan god öl till livs också. Det lustiga var att det blev två efterrätter innan middagen, i form av två öl.
När jag såg att det fanns Mikkellers American Dream på fat så var den ett måste, denna fantastiskt sköna försommardag. När jag fick in glaset så var det första som slog mig att det såg otroligt vackert ut. Som en gräddig och fruktig efterrätt. Nu var det ju inte denna öl jag tänkt skriva om så jag ska inte gå in på detaljer men det var av vikt att nämna så ni skulle förstå min sinnesstämning. Det räcker om jag säger att det handlade om aprikos och mango med stänk av svartvinbärsblad och fläder och ett otroligt gräddigt skum.

Efter modigt övervägande bestämde jag mig sedan för att följa upp denna öl med en som jag länge velat prova - mina ögon hade fastnat på "Oaked Arrogant Bastard Ale", en amerikansk strong ale från det amerikanska bryggeriet Stone Brewing.
Tänk er en nötbrun vätska med ett fluffigt, moussefärgat skum. Intensiva dofter av nougat, honung och mandel med inslag av farinsocker. Associationerna var många och hjärnan började gå på högvarv för att hitta fram till den rätta minnesbilden. När den första klunken virvlade runt i gommen ramlade ytterligare några polletter ner. Smakerna fungerade näst intill perfekt till den doftbild som ölet givit. Här kom det smaker som karamell, likt Werthers Orginal, tydliga inslag av honung, kola och nötighet - lite som honungskanderade mandlar.
Jag får nog påstå att det är sällan som smaker och dofter i en öl går så här bra hand i hand. Munkänslan var len som siden, perfekt avvägd kolsyra och en efterbeska som kändes rätt i sammanhanget. Spår av restsötma  dröjde sig kvar i mungiporna.
Vid det här laget stod det klart vad det var jag just druckit - Flytande Toblerone! Med en varsam överdrift får jag nog påstå att detta var den mest solklara och komplexa association jag någonsin hittat i en öl, åtminstone då ingen frukt var inblandad.
Betyget kan inte bli annat än 10 av 10.
På väg ut från Bishops upptäckte jag att det stod en flaska Samuel Adams Utopias bakom bardisken. Jag bad att få dofta på denna Barley Wine som inte bara är en av de dyraste nytillverkade öl du kan köpa just nu (1150 SEK på Systembolaget) utan också en av världens starkaste öl på 27 % ABV. Doften var näst intill oemotståndlig med sina påtagliga toner av portvin, madeira och sherry. Något motvilligt gick jag därifrån med denna väldoft kvar i näsborrarna. Nästa gång kanske...

En kväll med S:t Eriks och Jessica H

Förra veckan arrangerade Bishops Arms i Eskilstuna, lite påpassligt, en S:t Eriks-provning där självaste modern till dessa var närvarande - Jessica Heidrich. Påpassligt, så till vida, att den nya S:t Eriks Vårlager precis släppts på Systembolaget.
Kvällen bjöd på fem olika S:t Eriks öl där Jessica berättade målande kring var och en av dessa, hur de kom till och hur hon själv ville att ölen skulle uppfattas. Jessica inledde kvällen med att berätta lite om sin bakgrund och hur det kom sig att hon började brygga öl. Som utbildad inom mikrobiologi och biokemi har det alltid varit sjäva jäsningsprocessen som varit utmaningen och det var också via sina studier i dessa ämnen i Uppsala, under tidigt 90-tal, som intresset för ölbryggning startade.
Kvällens S:t Eriks-öl var följande:
- S:t Eriks Pils
- S:t Eriks IPA
- S:t Eriks Pale Ale
- S:t Eriks Pompona Porter
- S:t Eriks Dubh
Samtliga av dessa öl hade jag provat innan men aldrig tillsammans så det var intressant ur den aspekten, och kanske hittades någon ny egenskap mot tidigare recensioner.
Pils

Jag skulle påstå att detta är en modern lager med dragning åt tjeckisk pils med dess fruktiga karaktär och svaga inslag av smörkola. Ölen har en IBU (måttenhet för beska) på 10 men smakmässigt når den 50, en relativt bitig beska med andra ord. Här hittar vi inslag av passionsfrukt, fläder och lite säd. Smaken är faktiskt ännu fruktigare än doften. Alla dessa fruktiga inslag kommer i första hand av humlesorten Amarillo, och beskan av humlesorten Northern Brewer.
IPA
Återigen en väldigt fruktig öl, men denna gång är det citrusfrukter som apelsin och grapefrukt som står för associationerna. Den något rostade malten ger också ett klart brödigare intryck och balanseras faktiskt ganska bra i den annars så fruktiga ölen. Återigen har Jessica använt humlesorterna Amarillo och Northern Brewer men har även lagt till lite Centennial-humle.
Pale Ale
Denna pale ale kan jag inte påstå doftar citrus trots att den innehåller humlesorten Citra som nästan kan påstås är citron i humleform. För mig doftar denna öl mer som diskmedlet Yes Citron eller Ajax Citrus, en lite konstgjord citrusdoft med andra ord. Efter att denna första doft har lagt sig kan jag hitta små inslag av gräs och rabarber. Beskan är lite mer obalanserad än i IPA då den känns lite sträv. Ölen har också en väldigt torr karaktär. Efterbeskan lämnar spår av en lite "sandig" smak.
Pompona Porter
Detta är en porter med väldigt mycket vaniljdoft och även vaniljsmaken är påtaglig. Här provade Jessica vanilj i alla dess former för att hitta den vaniljton som hon ville åstadkomma. Jag fick aldrig klart för mig om hon till slut blev nöjd. I denna porter har Jessica använt "pale chocolate malt" som get en tydlig chokladkaraktär. Min första doftassociation blev "Zingo Choklad", vilket bara ger en ledtråd till er som var med på 70-talet och minns alla smaksatta läskedrycker av märket Zingo. Smaken har tre distinkta egenskaper i vanilj, choklad och karamell. I efterhand hittas lite dragning åt syltade körsbär. Kolsyran kändes kanske lite för hög för min smak, för att vara i en porter.
Dubh
Kvällen avslutades med en Dubh, som är av typen Russian Imperial Stout. Denna öl, med sina 10,7 % ABV (alkoholhalt) och faktumet att den lagrats på "highland-fat" kräver sin man. Jag kan nog påstå att det mer eller mindre krävs att man ska gilla en rökig single malt för att uppskatta denna öl, vilket jag kan göra, om än i små mängder. Detta är med andra ord en öl man tar en liten skvätt av i en konjaks kupa.
Ölet är lagrat i två olika fat, dels i Laphroaig-fat och dels Bowmore. Detta har givit ölet en väldigt rökig karaktär med väldigt lång eftersmak. Eftersmaken sitter kvar otroligt länge och det känns nästan som man tuggat på rökt torv. En tydlig association i doften är rökt korv. Något som jag uppskattar i alkoholstarkare öl är ofta dess lite segare konsistens (viksositet) då de bildar "ben" på glaset, ungefär som whisky eller konjak kan göra. För övrigt kan nämnas att "Dubh" betyder svart, vilket också ger er en föraning om vilken färg ölet har. Så då vet ni ungefär vad ni ska vänta er av denna öl.
Detta var en väldigt uppskattad kväll, för de ca 30 personer som deltog. Att få prova alla dessa öl och samtidigt höra "upphovskvinnan" ge sin syn på varje öl förhöjde upplevelsen.
Jag passade naturligtvis också på att intervjua Jessica under kvällen och under den kommande veckan kommer jag förhoppningsvis att publicera nästa avsnitt ur serien "Möt Bryggaren" - Jessica Heidrich.

Bishops Arm i Eskilstuna är på rätt spår!

Vilket skum!

Efter besöket på Bishops Arms i Eskilstuna måste jag medge att de har gjort ett rejält lyft. Efter mitt senaste besök där i september var jag ganska besviken, men nu är allt förlåtet!
Ölutbudet har fått sig en rejäl ansiktslyftning, främst utbudet på kranarna. I kylskåpen har det också dykt upp en hel del nya bekantskaper. Sedan måste jag ge en eloge till den kunniga personalen, främst till Robban, som bistod med en hel del kunskap och idéer. Äntligen kan man påstå att "vår egen" Bishops Arms kan börja mäta sig med sina syskonpubar i Stockholm. Åtminstone med hänsyn till efterfrågan.
Vid vårt besök i onsdags så provade vi ju inte enbart "5 A.M Saint" som jag skrev om igår utan vi hann med några andra trevligheter också. Vi inledde med en "London Porter" (cask) från Fullers. Bedårande gott! Även om jag redan höjt denna porter till skyarna så var denna version snäppet bättre än den på burk. Sammetslen, otroligt avvägd rostning och ljuvliga toner av torkad frukt.

Efter denna fortsatte vi med Dugges "Avenyn by Night" som jag inte hittat så mycket information om men jag kan ju ana att det är en "Avenyn" med lite rostad karaktär. På Ratebeer är den klassad som en Bitter/ESB. Doft och smak var ljuvlig, med stora inslag av ananas och passionsfrukt. Svaga noter av fläder kunde också kännas. Den hade en riktigt kvarhängande beska och eftersmaken lämnade spår av karamell. En mycket trevlig upplevelse! Ska jag tycka något om ölstil så skulle jag klassa den som en amerikansk bitter möjligen.
Efter denna kom vi till "5 A.M Saint" som jag redan beskrivit utförlig och sedan avslutade vi med en julöl från Ridgeway - Santas Butt. 

Enligt etiketten en vinter-porter avsedd för den amerikanska marknaden. Jämfört med våra bästa svenska julöl stod den sig ganska slätt. De mest framträdande egenskaperna var maltigheten med stora inslag av knäckemacka och rostade toner. Sen är det väl inte helt rättvist att var den öl som provas efter sådana smak- och doftexplosioner som "Avenyn by Night" och "5 A.M Saint" och inte heller efter världens, just nu, bästa porter. Så, avslutningsvis vill jag skicka ett tack till Robban på Bishops Arms, ett grattis till Dugges för ytterligare en härlig öl och avslutningsvis ett jättestort TACK till Cask Sweden som förser oss svenskar med BrewDogs produkter.


Besök en Bishops Arms pub nära dig redan ikväll.

En dag svår att beskriva i ord!

Hur ska jag börja beskriva denna dag så att även icke-öl-frälsta ska förstå storheten av dagens händelser?

Låt mig försöka, ur ett sport-perspektiv:

Tänk er att ni under en och samma dag först får vara med och prova den nyaste fotbollen, tillverkad av Nike - klassisk men ändå nydanande! och sedan träffar ni de ytterst ansvariga för några av Sveriges största influenser inom Svensk fotboll och detta sker dessutom på Råsunda. Till råga på allt så dyker FIFA's högste chef upp och börjar samtal med dig om utveklingen i Sverige och dess influenser runtom i världen. Efter detta åker du på ett event där självaste Zlatan är med och arrangerar en fotbollsmatch där han har med sig sina 10 bästa fotbollsspelare som du sedan får dribbla mot och köra "mål står" mot. Ungefär så, har min dag varit - fast i öl-termer!

6 of the Best (i mitten)

Klockan 18.00 serverades den nya ölen "6 of the Best", en ale brygd på 6 olika brittiska maltsorter och 6 olika brittiska humlesorter från Shepherd Neame, på Akkurat i Stockholm. På plats var många av Sveriges mer initierade inom öl, allt från pubägare och bryggare till importörer och bloggare. På plats var även Shepherd Neames exportansvarige Oliver Scott, samt deras forna medarbetare Darren Packman, numera känd som ölbloggsansvarig för BeerSweden. Efter samtal med Oliver (och Darren) kunde vi konstatera att det vore trevligt om den brittiska alen hittade hem igen (bildligt talat) eftersom deras Bishops Finger var en av de stora alen som formligen sköljde in över Sverige under tidigt 90-tal. Efter en del samtal kring Shepherd Neames nya utmaningar i Sverige fick jag stifta bekantskap med Robert D. Pease, COO på Brewers Association i USA. Alltså en av de män som styr över bryggeriernas (och ölens) utveckling i USA. Robert var väl insatt i att Sverige är USA's största exportmarknad och en extremt viktig marknad att följa. Han var dessutom väldigt intresserad av ett samarbete, där vi (i detta fall BeerSweden och Allt om Öl) skulle komma över till USA i samband med någon av de större festivalerna och berätta om hur öl-scenen utvecklas i Sverige och övriga Europa.

Robert D. Pease

Så här långt hade det räckt för att man skulle anse att kvällen var lyckad, men se, detta var bara början.

Efter denna extremt intressanta öl-träff på Akkurat styrde jag kosan mot Bishops Arms på Folkungagatan för att delta i en "Beer Makers Dinner" med Mikkeller, en av världens mest eftertraktade bryggare just nu. Här skulle det bjudas på en 4 rätters middag med tillhörande öl. Menyn såg ut enligt följande:

• Välkomstöl - "American Dream", en Pils bryggd som en Amerikansk Pale Ale
• Krämig mussel- och chilisoppa - Serveras med en "Not Just Another Wit" (en belgisk Wit)
• Hjortinnanlår med skogssvampsås, tranbärsgelé och palsternackspuré - Serveras med "Drikkeriget Casa" (Amerikansk Strong Ale) samt Mikkellers "1000 IBU".
• Brillat Savarin (krämig komjölksost) med hemgjord tomatmamelad - Serveras med "Big Worse Barleywine" (19,1 % ABV)
• Exotisk fruktsallad med limecrème - Serveras med en "Green Gold"

Mikkellers utbud!

Bara vid anblicken av menyn var jag imponerad och väldigt förväntansfull. Middagen, med mat och öl, var otroligt givande och strax innan desserten avvek jag för en kortare intervju med Mikkel (Mikkeller), en intervju som kommer att publiceras i en egen artikel under de närmaste dagarna här på bloggen. Jag hann också med att utbyta några ord med Mikkellers högra hand Thomas Schøn.

Likaså kommer jag att redogöra mer i detalj om de olika ölen som provades samt en och annan kommentar om smakupplevelserna tillsammans med den utsökta maten som serverades. Att jag dessutom hamnade bredvid en av Bishops Arms driftansvariga gjorde kvällen icke desto mindre intressant, men det är också en helt annan historia.

Mikkell och Thomas

Skål för en spektakulär och enastående dag i öl-Sverige…och tack till Shepherd Neame, Akkurat, Bishops Arms, Brill & Co och inte minst Mikkeller.

Rekordmånga öl-nyheter på Eskilstuna Ölkultur

I morgon är det näst intill rekord på ölfronten hos Eskilstuna Ölkultur. Tre nya öl presenteras nämligen:

• Tumbo Tysk Pils
• Munktell Exportöl (som är en ale)
• GLP - Gammla Linköpings Porter (beställd av Bishops Arms i Linköping)

Så ni som har möjlighet, bege er till Eskilstuna Ölkultur i morgon. För er som bor i Linköpingstrakten kan det vara idé att bege sig till Bishops Arms för en fin porter-upplevelse.

Läs mer om ölen på Humulus Lupulus blogg!

För er som har en slant över i plånboken finns det nu igen möjlighet att bli delägare i ett bryggeri. Eskilstuna Ölkulturs förening säljer 60 stycken aktier till priset av 3500 kr styck. Aktien kostar 100 kronor och resten är aktieägartillskott för sommarens investeringar. Inte alla som kan stoltsera med att vara delägare i ett bryggeri!

Vi kanske ses på Eskilstuna Ölkultur i morgon?

Mycket nytt på Eskilstuna Ölkultur

I morgon är det näst intill rekord på ölfronten hos Eskilstuna Ölkultur. Tre nya öl presenteras nämligen:

• Tumbo Tysk Pils
• Munktell Exportöl (som är en ale)
• GLP - Gammla Linköpings Porter (beställd av Bishops Arms i Linköping)

Så ni som har möjlighet, bege er till Eskilstuna Ölkultur i morgon. För er som bor i Linköpingstrakten kan det vara idé att bege sig till Bishops Arms för en fin porter-upplevelse.

Läs mer om ölen på Humulus Lupulus blogg!

För er som har en slant över i plånboken finns det nu igen möjlighet att bli delägare i ett bryggeri. Eskilstuna Ölkulturs förening säljer 60 stycken aktier till priset av 3500 kr styck. Aktien kostar 100 kronor och resten är aktieägartillskott för sommarens investeringar. 

Vi kanske ses på Eskilstuna Ölkultur i morgon?

Bishops Arms får fint besök.

Nu på lördag får Bishops Arms på Folkungagatan 105 i Stockholm fint besök. 


Mannen bakom det uppmärksammade bryggeriet Brew Dog, James Watt, besöker puben och har med sig en mängd godsaker. Inbjudan finns att hitta på Facebook….


Den som söker, han finner ;-)