S:t Eriks Pale Ale - som Ajax Citron

Jag hör nog till den skara människor som anser att Jessica Heidrich gör bra öl i sin S:t Eriks-serie, resultatet blir oftast ett trevligt öl som når ut till en stor massa. Inte alltför avvikande men ändå tillräckligt spännande.

S:t Eriks Pale Ale är en ljust bärnstensfärgad pale ale. Skummet blir högt men har en ganska ”flyktig” konsistens.

Doften innehåller, om jag överdriver lite, nästan bara en sak – Ajax Citron. Den ger verkligen associationer till någon typ av rengöringsmedel som innehåller citrusdoft. Påminner även om tvåldoften på offentliga toaletter. I bakgrunden kan man svagt ana inslag av gräs eller snittblommor. Nu kan man inledningsvis tro att jag sågar denna öl redan i doften men det handlar mestadels om att humlesorten i denna öl ger så intensiva dofter av just citron – humlesorten Citra. En humlesort som blivit väldigt populär den senaste tiden. Några påstår att den skulle motsvara vinets druva Sauvignon Blanc, något som jag själv inte håller med om utan brukar då mer tänka på humlesorten Nelson Sauvin i det sammanhanget.

Smaken i denna öl är det som mest håller upp karaktären tycker jag. Den ger dig en ganska spännande fortsättning med starka inslag av fläder och rabarber. Även inslag av söt apelsin eller associationer till "Apelsin-ris" kan kännas. Smaken upplevs totalt sett som blommig och fruktig med en viss maltighet i form av bröd i bakgrunden.

Här har vi nog en öl, som med mina doftassociationer, har en tvivelaktig inledning, en mycket smakfull kropp men tyvärr en obalanserat hög beska som avslutning.

Hade bara beskan varit lite mer balanserad skulle den absolut fått ett högre betyg.

Betyg 6 av 10

Möt Bryggaren - Jessica Heidrich, The Flying Beermaker

Det var länge sedan vi hade en artikel i denna serie och eftersom jag fick tillfälle att träffa Jessica Heidrich i samband med en S:t Eriks-provning på Bishops Arms i Eskilstuna nyligen så passade jag på att göra en intervju.
Det som slår mig är att Jessica, precis som alla andra jag mött på den svenska ölscenen, är otroligt passionerad över det hon gör och hon har något att förmedla. Hon verkar vara en person som ständigt har mycket på gång och som engagerar sig i många olika saker. Möt Jessica Heidrich - "den flygande ölskaparen":

Bryggare (Namn): Jessica Heidrich

Bryggeri: Flying Beermaker

Hur länge har du jobbat med ölbryggning? Professionellt sedan augusti 2009. Innan dess forskade jag inom läkemedels och Biotechbranchen. Jag har ända sedan studenttiden i Uppsala varit en passionerad hembryggare och eftersom mat och dryck är ett stort intresse så har jag även utbildat mig till Sommelier på Restaurangakademien (där jag numera även är föreläsare).

Hur länge har du arbetat i nuvarande bryggeri? Augusti 2009

Vad är speciellt med ert bryggeri, vad skiljer er från andra? Att jag inte har ett eget bryggeri, utan har förmånen att brygga mina öl tillsammans med några av Sveriges bästa mikrobryggare.

Vilka öl bryggeri ni återkommande och vilka är era special- och säsongsöl?

I ”fasta sortimentet” finns S:t Eriks Pilsner (modern Svensk lager i amerikansk välhumlad stil) och S:t Eriks IPA (Bärnstensfärgad IPA med Amarillohumle)

Säsongsöl har det hittills blivit S:t Eriks Sommarlager, S:t Eriks Pompona Porter (en vaniljporter) och S:t Eriks Vårlager.

Hur kom det sig att du blev bryggare? Slump och intresse för fermentation. Pluggade mikrobiologi i Uppsala, ergo fermentation :) Eftersom ”alla” kompisarna jäste vin så var man ju tvungen att vara annorlunda, så jag satte en sats öl.

När bryggde du din första öl, och vad var det för öltyp? En Coopers Alesats i studentkorridoren i Uppsala (om man nu kan kalla ölsats att brygga)...

Vilken öl är du mest stolt över att ha gjort? Svår fråga. Som hembryggare eller ”professionell”?

Vad har du för ambitioner med din ölbryggning? Ambitionen är att alltid bli bättre, brygga godare, lära mig mera.  Mål? Att ölen skall bli få det erkännande den förtjänar för den fantastiskt mångfacetterade dryck som det är och att fler förstår att öl är ett livsmedel och en färskvara, inte en helkonserv som man kan behandla/misshandla hur som helst.

Vad gör en bryggmästare bra, anser du? En bra bryggmästare är i mina ögon lite av en ”konstnärlig ledare” i bryggeriet som vill utveckla både bryggeriet, brygderna och personalen. En god ledare med kompetens och visioner! Två fantastiska bryggmästare som har alla de egenskaperna är tex Sam Calagione på Dogfish Head och Matthew Brynildsen på Firestone Walker.

Hur får du inspiration till nya öl? Överallt och hela tiden. Det kan vara allt från något jag precis läst eller en melodi på radion till en doft som drar förbi som tex doften från en nytänd cigarr, eller cederstickan som den tänts med. Igår när jag åt en semla och bet av en stor tugga med mandelmassa, vetebulle och kardemumma fick jag en oemotståndlig lust att brygga en porter med kardemumma, rostat vete och mandeltouch.  Tänk dig en buteljerad semla, självklart en ”milkporter”.
Har massor med papper med lösa idéer, experiment jag måste testa. Allt från örter, humle, kryddor till olika jäststammar och jästemperaturer.  Det är nog det som är det svåraste med att nu vara ”professionell”. Att när ett öl väl är lanserat så får man inte att ändra receptet, hur mycket det än kliar i fingrarna. Det är svårt att skynda långsamt. Det är så mycket jag vill brygga, men än så länge har vi inte tillräckligt med kapacitet, men vänta ni bara :)

Har du någon Bryggmästar-förebild? Det finns många bla Vinnie Cilurzo, Russian River Brewing Co. Matthew Brynildson, Firestone Walker. Tonya Cornett, Bend Brewing Company.

Vad drack du för öl senast? S:t Eriks Pilsner

Vilken är den godaste öl du druckit, hittills? Oj! Det går inte att välja. Älskar Bell's Two Hearted Ale och Hopslam. Skulle nog inte kunna leva utan en suröl. En välbryggd tysk pilsner är balsam för själen ibland.  Får hjärtklappning av Mild. Det finns så många, så goda!

Hur tror du att bryggerinäringen i Sverige kommer att utvecklas de närmaste 5 åren? I början av 2000-talet var det ytlighet och dokusåpor som gällde. Nu är mat och dryck i kvalitativ, genuin och närproducerad form i fokus. Det är många nya bryggerier på G och det är mycket snack i branschen om hur det skall gå. Kommer det att bli som i Danmark där ”bryggeridöden” skördat en del offer. Jag tror inte det.  De som startar bryggerier nu i Sverige har sett på nära håll hur det gått i Danmark och har nog lärt sig ett och annat tack vare det.  Dessutom ökar intresset för kvalitet, upplevelser och njutning i allt från det stora till det lilla. Ekonomin i Sverige är bra och dessutom på uppgång och därmed har man utrymme att unna sig mera samt att den svenska konsumenten börjar bli  otroligt duktig på öl, vilket är väldigt bra för branschen

Tills sist:

Om du var en Öltyp, vad skulle du vara då och varför? Hm, en Saison kanske - Starkare än man tror, inte lätt att bemästra, elegant, flörtigt kryddig med ett bubblande gott humör :)

Familj? Fantastiskt förstående sambo. Dock är han lite trött ibland på att snubbla över bryggprylar,  att hitta mystiska bubblande experiment här och där och att halva frysen är full av humle. Han är dock ganska överseende med att kylen är full med öl som jag tvingar honom och hans vänner att provsmaka.

Om du inte brygger öl vad gör du helst då? Ligger på soffan med en god bok och en kopp te, eller om det är sommar spelar golf eller dyker (för att sedan lägga mig med en bok)

Har du någon dold talang? Helt talanglös ;-)

En kväll med S:t Eriks och Jessica H

Förra veckan arrangerade Bishops Arms i Eskilstuna, lite påpassligt, en S:t Eriks-provning där självaste modern till dessa var närvarande - Jessica Heidrich. Påpassligt, så till vida, att den nya S:t Eriks Vårlager precis släppts på Systembolaget.
Kvällen bjöd på fem olika S:t Eriks öl där Jessica berättade målande kring var och en av dessa, hur de kom till och hur hon själv ville att ölen skulle uppfattas. Jessica inledde kvällen med att berätta lite om sin bakgrund och hur det kom sig att hon började brygga öl. Som utbildad inom mikrobiologi och biokemi har det alltid varit sjäva jäsningsprocessen som varit utmaningen och det var också via sina studier i dessa ämnen i Uppsala, under tidigt 90-tal, som intresset för ölbryggning startade.
Kvällens S:t Eriks-öl var följande:
- S:t Eriks Pils
- S:t Eriks IPA
- S:t Eriks Pale Ale
- S:t Eriks Pompona Porter
- S:t Eriks Dubh
Samtliga av dessa öl hade jag provat innan men aldrig tillsammans så det var intressant ur den aspekten, och kanske hittades någon ny egenskap mot tidigare recensioner.
Pils

Jag skulle påstå att detta är en modern lager med dragning åt tjeckisk pils med dess fruktiga karaktär och svaga inslag av smörkola. Ölen har en IBU (måttenhet för beska) på 10 men smakmässigt når den 50, en relativt bitig beska med andra ord. Här hittar vi inslag av passionsfrukt, fläder och lite säd. Smaken är faktiskt ännu fruktigare än doften. Alla dessa fruktiga inslag kommer i första hand av humlesorten Amarillo, och beskan av humlesorten Northern Brewer.
IPA
Återigen en väldigt fruktig öl, men denna gång är det citrusfrukter som apelsin och grapefrukt som står för associationerna. Den något rostade malten ger också ett klart brödigare intryck och balanseras faktiskt ganska bra i den annars så fruktiga ölen. Återigen har Jessica använt humlesorterna Amarillo och Northern Brewer men har även lagt till lite Centennial-humle.
Pale Ale
Denna pale ale kan jag inte påstå doftar citrus trots att den innehåller humlesorten Citra som nästan kan påstås är citron i humleform. För mig doftar denna öl mer som diskmedlet Yes Citron eller Ajax Citrus, en lite konstgjord citrusdoft med andra ord. Efter att denna första doft har lagt sig kan jag hitta små inslag av gräs och rabarber. Beskan är lite mer obalanserad än i IPA då den känns lite sträv. Ölen har också en väldigt torr karaktär. Efterbeskan lämnar spår av en lite "sandig" smak.
Pompona Porter
Detta är en porter med väldigt mycket vaniljdoft och även vaniljsmaken är påtaglig. Här provade Jessica vanilj i alla dess former för att hitta den vaniljton som hon ville åstadkomma. Jag fick aldrig klart för mig om hon till slut blev nöjd. I denna porter har Jessica använt "pale chocolate malt" som get en tydlig chokladkaraktär. Min första doftassociation blev "Zingo Choklad", vilket bara ger en ledtråd till er som var med på 70-talet och minns alla smaksatta läskedrycker av märket Zingo. Smaken har tre distinkta egenskaper i vanilj, choklad och karamell. I efterhand hittas lite dragning åt syltade körsbär. Kolsyran kändes kanske lite för hög för min smak, för att vara i en porter.
Dubh
Kvällen avslutades med en Dubh, som är av typen Russian Imperial Stout. Denna öl, med sina 10,7 % ABV (alkoholhalt) och faktumet att den lagrats på "highland-fat" kräver sin man. Jag kan nog påstå att det mer eller mindre krävs att man ska gilla en rökig single malt för att uppskatta denna öl, vilket jag kan göra, om än i små mängder. Detta är med andra ord en öl man tar en liten skvätt av i en konjaks kupa.
Ölet är lagrat i två olika fat, dels i Laphroaig-fat och dels Bowmore. Detta har givit ölet en väldigt rökig karaktär med väldigt lång eftersmak. Eftersmaken sitter kvar otroligt länge och det känns nästan som man tuggat på rökt torv. En tydlig association i doften är rökt korv. Något som jag uppskattar i alkoholstarkare öl är ofta dess lite segare konsistens (viksositet) då de bildar "ben" på glaset, ungefär som whisky eller konjak kan göra. För övrigt kan nämnas att "Dubh" betyder svart, vilket också ger er en föraning om vilken färg ölet har. Så då vet ni ungefär vad ni ska vänta er av denna öl.
Detta var en väldigt uppskattad kväll, för de ca 30 personer som deltog. Att få prova alla dessa öl och samtidigt höra "upphovskvinnan" ge sin syn på varje öl förhöjde upplevelsen.
Jag passade naturligtvis också på att intervjua Jessica under kvällen och under den kommande veckan kommer jag förhoppningsvis att publicera nästa avsnitt ur serien "Möt Bryggaren" - Jessica Heidrich.