Bishops Arm i Eskilstuna är på rätt spår!

Vilket skum!

Efter besöket på Bishops Arms i Eskilstuna måste jag medge att de har gjort ett rejält lyft. Efter mitt senaste besök där i september var jag ganska besviken, men nu är allt förlåtet!
Ölutbudet har fått sig en rejäl ansiktslyftning, främst utbudet på kranarna. I kylskåpen har det också dykt upp en hel del nya bekantskaper. Sedan måste jag ge en eloge till den kunniga personalen, främst till Robban, som bistod med en hel del kunskap och idéer. Äntligen kan man påstå att "vår egen" Bishops Arms kan börja mäta sig med sina syskonpubar i Stockholm. Åtminstone med hänsyn till efterfrågan.
Vid vårt besök i onsdags så provade vi ju inte enbart "5 A.M Saint" som jag skrev om igår utan vi hann med några andra trevligheter också. Vi inledde med en "London Porter" (cask) från Fullers. Bedårande gott! Även om jag redan höjt denna porter till skyarna så var denna version snäppet bättre än den på burk. Sammetslen, otroligt avvägd rostning och ljuvliga toner av torkad frukt.

Efter denna fortsatte vi med Dugges "Avenyn by Night" som jag inte hittat så mycket information om men jag kan ju ana att det är en "Avenyn" med lite rostad karaktär. På Ratebeer är den klassad som en Bitter/ESB. Doft och smak var ljuvlig, med stora inslag av ananas och passionsfrukt. Svaga noter av fläder kunde också kännas. Den hade en riktigt kvarhängande beska och eftersmaken lämnade spår av karamell. En mycket trevlig upplevelse! Ska jag tycka något om ölstil så skulle jag klassa den som en amerikansk bitter möjligen.
Efter denna kom vi till "5 A.M Saint" som jag redan beskrivit utförlig och sedan avslutade vi med en julöl från Ridgeway - Santas Butt. 

Enligt etiketten en vinter-porter avsedd för den amerikanska marknaden. Jämfört med våra bästa svenska julöl stod den sig ganska slätt. De mest framträdande egenskaperna var maltigheten med stora inslag av knäckemacka och rostade toner. Sen är det väl inte helt rättvist att var den öl som provas efter sådana smak- och doftexplosioner som "Avenyn by Night" och "5 A.M Saint" och inte heller efter världens, just nu, bästa porter. Så, avslutningsvis vill jag skicka ett tack till Robban på Bishops Arms, ett grattis till Dugges för ytterligare en härlig öl och avslutningsvis ett jättestort TACK till Cask Sweden som förser oss svenskar med BrewDogs produkter.


Besök en Bishops Arms pub nära dig redan ikväll.

Liten Julöls-recension, Rudolf Ren Ale från Dugges

Under helgen provade jag de 5 första julölen av årets 43 sorter. Jag får medge att jag inte inhandlat alla sorter utan nöjde mig med 27 olika, så det är dessa jag kommer recensera under de närmaste veckorna.
Först ut var Dugges Rudolf Ren. En relativt mörk historia med ganska rostad och bränd karaktär. Lite stout-doft med julkryddning var det första jag tänkte på. Kolsyran var inte så kraftig och den kändes ganska rund. Smaken var påtagligt välkryddad med dragning åt julbrödskryddor och lingon! Alkoholhalten på 7 % ABV gav en värmande känsla.
Denna julöl skulle jag definitivt klassa som en öl att mysa med efter julmaten. Den är lite för smakrik och stark för att jag skulle rekommendera den som matöl.
Betyg 8 av 10

Några öl-recensioner, utan omskrivningar!

I fredags var jag på Eskilstuna Ölkultur för att prova premiären av Artos Moderna Lager, som jag skrev om härom dagen. När jag ändå var där tänkte jag passa på att prova en del andra öl också som jag missat.
Först ut blev alltså denna moderna lager. Efter en studie av innehållet i glaset kunde jag konstatera att färgen var gyllengul och att skummet var vitt och kraftigt. Efter att skummet lagt sig syntes tydliga draperingar. Doften var väldigt frisk och hade tydliga inslag av citrus och mandarin. Smaken var även den väldigt frisk och munkänslan var lagom sprudlande. Beskan var kraftig och efterbeskan var lång och balanserad. Efter halva glaset urdrucket återfanns doftnyanser av malten och tydlig brödighet. En angenäm lager som jag självklart skriver under på att den kändes modern. Ligger i linje med St: Eriks Pilsner-serien tidigare i år men med en fylligare kropp och en smak som sitter kvar längre. Betyget hamnar på 7 av 10.

Nästa öl blev Dugges Celebration (vet inte om årets version ska klassas som en India Pale Ale, IPA, eller en American Pale Ale, APA) en ale av amerikanskt snitt skulle jag vilja påstå. Denna ale bryggdes första gången i samband med deras 2-årsjubileum och var först en IPA men i nästa version en APA. Färgen var vackert kopparfärgad och skummet var obefintligt. En otroligt kraftig doft av aprikos sipprar upp från glaset. Efter den första klunken infinner sig känslan av aprikoskräm och tydliga inslag av Dugges hussmak, om den kommer från deras jäst eller bryggverk låter jag vara osagt, någon som vet? Ett visst rökigt inslag kan skönjas. Både doft och smak erbjuder också en tydlig blommighet. Som oftast blir man inte besviken på Dugges produkter. Speciellt inte då det handlar om IPA eller APA. Betyg 7 av 10.

Sist ut blev det en Mikkeller Green Gold IPA.  En amerikansk IPA av det tyngre gardet skulle jag vilja påstå. I glaset syns ett grumligt, mörkt kopparfärgat öl med ett härligt tjockt skum i svag nyans av orange. Smaken är tydligt parfymisk med kraftiga inslag av aprikos, grape och nyanser av passionsfrukt. Smaken erbjuder en kraftig beska med inslag av aprikos, grapefrukt och tallbarr. Konsistensen är något oljig och ger en viss "tvålig" karaktär. Mikkeller har ånyo tillverkat en mycket lyckat IPA och det känns som att förtroendet är återupprättat efter den tidigare Mikkeller 1000 IBU-provningen vi gjorde för några veckor sedan. Visst är det skönt när man provar goda öl! IPA gör en lycklig och jag kan ana vad Mikkeller menade med titeln på denna öl...Humle, det ÄR ett grönt guld! Betyg 8 av 10

Dugges Spring Beer

Sista officiella provningen blev alltså Dugges senaste produkt. En lager med cascade-, simcoe- och perlehumle. Färgen var gyllengul och skummet krämigt vitt med kraftiga bubblor. Något grumligt.
Doften var nyanserad med inslag av jordkällare och päronestrar. Skönjas kunde även inslag av ogräs och pepparrot. Smaken var förvånansvärt tunn och beskan var alldeles för låg. Litet inslag av smörkola kunde kännas.


På det hela taget kändes denna öl ha en ganska säregen doft och att den var något platt i sin karaktär. Kolsyran var alldeles för låg. Smaken var dock väldigt len och rund och kan ge antydan på vetemalt i brygden? Eftersmaken innehöll dessutom en viss restsötma.
Betyg 5 av 10