Hornbeer IPA - ytterligare ett kvalitetsöl från Hornbeer

Nyligen gjorde vi en mini-semester till Danmark, närmare bestämt till Helsingör och Köpenhamn. I Helsingör finns ett rikt utbud av "billiga" alkoholprodukter av alla de slag, men det finns faktiskt också en hel del guldkorn och prisvärda produkter att hitta.
Hos vinhandlaren Skjold Burne hittade jag i princip hälften av Hornbeer's produktutbud (som består av ca 20 olika öl) och av dessa köpte jag fem olika.
Först ut att recenseras blir deras Hornbeer IPA, en frisk IPA av amerikansk stil på 6,5 % ABV.
I denna IPA har man använt en sorts malt som ska ge lite mer restsötma än brukligt, enligt Hornbeer själva.

Detta är en ganska mörk IPA, kanske främst beroende på att den inte bara är ofiltrerad utan också innehåller en stor mängd jästfällningar. Vill man att den ska se lite vackrare ut i glaset ska man alltså se upp när man häller i det sista från flaskan. Jag skulle påstå att färgen är orangebrun och skummet är ljusbeige, krämigt och högt.
Av dofterna är det tallbarr och grape som är mest framträdande med inslag av gröna äpplen. I bakgrunden lurar en viss örtighet. Svaga toner av gräs kanske?
Smaken består till största delen av röd grape men det finns också inslag av fläder och apelsin. Eftersmaken är något jordig och beskan är mycket lång och sitter kvar i gommen länge.
Här har vi helt klart en IPA som ligger över genomsnittet och är väl värd att prova för den som tycker om amerikansk IPA.
Betyg 8 av 10
Hornbeer IPA på Ratebeer

Humidor Series Cedar Aged IPA - Viss cigarrkänsla!

Lagrade öl blir allt populärare och på Cigar City Brewing har man en hel serie där olika öl lagras i cederträ, denna serie kallas för Humidor Series. Förra veckan provade jag deras IPA i denna serie som ibland även kallas för "Jai Alai Cedar aged IPA". Jag hade inga egentliga förväntningar förutom att jag läst att den skulle ha vissa fat-toner, men i betydligt mindre utsträckning än i de vanliga ekfats-lagrade varianterna.
Upphälld i glaset har den enorm, krämig skumkrona och en kopparfärgad nyans med dragning åt mörk bärnsten.
När man doftar i glaset så slås man av den lite lätt syrliga doften med svaga toner av jäst och en något vinös känsla. Efter ett tag känner man även inslag av päron och rabarber i de fruktiga tonerna.
Smaken är även den lite syrligt fruktig och vissa associationer till päronsplitt känns. Efter några klunkar så känner man tydliga inslag av "cigarrlåda", kanske efter att vissa dofter hittat upp bakvägen genom svalgen…och ger en lätt känsla av kryddor! Tycker mig också känna svaga toner av något som påminner om vanilj.
Efterbeskan är påtaglig och hänger kvar länge. Eftersmaken lämnar ett torrt intryck och inslagen av cederträ dröjer också kvar. Kroppen är helt okej med en lagom kolsyra.
Får känslan av att denna är bryggd på någon typ av belgisk jäst med dessa syrliga och lätt vinösa inslag? Jag kan inte påstå att jag längtar efter nästa glas av denna men får ändå rekommendera den för er som inte provat, för det är ändå en lite annorlunda upplevelse. Vissa kommer förmodligen höja den till skyarna.
Betyg 7 av 10

Modus Hoperandi, inget kattpiss inte!

Publicerar en kort recension av Modus Hoperandi IPA från SKA Brewing Co som släpptes för några veckor sedan på Systembolaget.
I glaset ser vi en rödtonad, bärnstensfärgad öl med ett ganska högt skum som visserligen försvinner fort men lämnar tydliga markeringar i glaset.
Doften är otroligt frisk med eh väldigt bred palett av dofter. Här hittar vi de fruktiga dofterna med associationer till passionsfrukt, fläder och svartvinbärdblad. Vi hittar även en del tallbarr och lite fruktkola.
Efter ytterligare sniffande så hittas den klassiska doften av "kattpiss" som i sammanhangen definitivt inte ska tolkas som något otrevligt.
Smakupplevelsen är inte fullt så bred men man hittar en hel del godsaker som aprikos och grape. En viss bitterhet, som påminner om apelsinskal, balanserar kola-sötman som känns i bakgrunden.
En mycket välbalanserad IPA som känns lite som en ACO-kola med fruktsmaker, den har både beska, sötma och härliga frukttoner. En väldigt bra amerikansk IPA där man faktiskt fått fram maltbasen på ett bra sätt.
Betyg 8 av 10

En episk upplevelse?

Igår kväll provade jag en EPIC Armageddon IPA för första gången, och då hade jag fått höra av Jessica Heidrich i onsdags att detta bryggeri tillverkar de absolut bästa öl man kan hitta på Nya Zeeland. Så man kan väl lugnt påstå att mina förväntningar var ganska högt uppskruvade.
i glaset har ölen en ganska klassisk IPA-färg, mörk koppar med ett ganska vitt skum som försvinner relativt fort.
Doften inger stort förtroende med inslag av passionsfrukt, fläder, svartvinbärsblad och en ganska maltig karamellton i bakgrunden, lite som en amerikansk DIPA faktiskt.
Smaken är väldigt fruktig med toner av aprikos, passionsfrukt och fruktkola. Jag förnimmer den där smaken som jag känner ibland …och kan inte beskriva den med något annat ord än sandig….kanske är det en lite sträv, hartsartad, humle jag känner?
Kolsyran känns, och ger en förväntad känsla i munnen. Efterbeskan är mycket lång och efterlämnar en känsla av torrhet.
På det hela taget en mycket fruktig IPA med ett huvud som inger förhoppningar, en kropp som lever upp till dessa förhoppningar och en avslutning som har en mycket kompetent svans i form av den långa efterbeskan och sin fräscha torrhet.
Jag har , i och med detta, ganska stora förväntningar på de kommande nyheterna från EPIC.
Betyg 8 av 10

Öl- och Ostprovning med nya utmaningar

Denna helg genomförde jag ytterligare några nya kombinationer av öl och ost. Inför denna helg hade jag en del nya idéer och även några tips från er läsare.
Jag hade köpt fem olika ostar denna gång och dessa var en kryddost från Apladalen (Värnamo), en lagrad Gruyere, en Itche Bai, en Saint Agur samt en Taleggio. Dessa ostar skulle provas mot American Pale Ale(APA), amerikansk IPA, Porter och Imperial Stout.
Redan i fredags gjorde jag den första testen, att prova en APA med Gruyere. Rent spontant tyckte jag nog att osten var otroligt god men att kombinationen inte kändes så där euforisk som jag skulle velat. Den var absolut inte dålig men jag hade förväntat mig mer. Blommigheten i ölen försvann lite och maltigheten framhävdes istället.
Lördagen blev en enorm smak och doft-verkstad med 5 ostar och 3 olika öl. Alla ostar provades mot IPA och Porter. Först ut blev Fullers London Porter och vissa ostar provades tillsammans med tillbehör. Till Taleggio-osten hade jag lite Mangosås (kryddad med chili) och till Gruyere-osten hade jag fikonconfit.

Tillsammans med Saint Agur hade jag några små äppelbitar, flingsalt och kolasås, allt efter ett hett tips jag fick förra veckan på Allt om Öl's facebook-sida, dock något modifierat eftersom jag inte hade granatäpple hemma.
Först blev det Porter med Saint Agur och det föll inte alls väl ut, beskan i osten tog överhand och ölets egenskaper lyftes inte. Det blev dock en häftig effekt mellan äpplen, salt och sött och jag tror att jag hade för "svag-smakande" äpplen. En Porter fungerar förvånansvärt bra med Taleggio och mangosås, den lena London Portern med den chilistarka mangosåsen blev en skaplig upplevelse. Tillsammans med Gruyere och fikonkonfit blev det en större upplevelse. En återkommande upplevele är att porter och Stout fungerar bra med just denna typ av ost. Porter med Itche Bai eller kryddost var inte heller en upphöjande upplevelse.
När vi gick över till Sierra Nevada Torpedo Extra IPA så var jag av förklarliga skäl lite spänd inför mötet med Taleggio och Mangosås. Detta var nog också helgens behållning. En riktigt lyckad kombination där mangosåsen och den krämiga kit-osten gifte sig väldigt bra med en amerikansk-humlad IPA med inslag av exotiska frukter. IPA'n fungerade också väldigt bra med kryddosten där kryddorna gifte sig väl med den framträdande beskan. Kanske var det inslagen av kummin som gjorde sitt? Som så många gånger förr så smakade Gruyere-osten bra till ölen och jag börjar nästan fundera på om inte denna ost smakar bra till all typ av öl. De minst lyckade kombinationerna var IPA med Saint Agur och Itche Bai. Sammanfattningsvis kan man misstänka att får- och getostar inte gungerar med IPA då getost-smaken blir ännu mer framträdande och ölet tappar lite av sin karaktär.
Som final avsmakades Dugges Idjit med Gruyere och sammansättningen blev en ny höjdar-upplevelse med beska, sälta och sötma i en otrolig kombination.
Slutsats: Imperial Stout och Gruyere är otroligt lyckat och amerikanskhumlad  IPA med Talaggio och Mangosås gifter sig bättre än i kyrkan.

Svart Dynamit-IPA?

Det är lördag, mitten av september och mörkret närmar sig. Man funderar över en lämplig öl. En svart kanske? Porter eller Stout? Man inspekterar förrådet och hittar en öl inköpt tidigare i sommras. Amager Black Nitro, en mörk, amerikansk IPA. Känns som ett alldeles förträffligt val.
Upphälld i glaset ser den väldigt svart ut men mot skenet av en lampa kan man skönja en rubinaktig lyster. Skummet har färgen av en nougat-mousse. Sniffar nyfiket och hittar klassisk IPA-doft i form av citrus-toner med ett svagt inslag av bittermandel. Långt bak i doften kan jag känna associationer av lite prickig korv….och i framkant kan skönjas lite torkad frukt.
Smaken är även den väldigt typisk IPA, dvs många citrus-toner men med rostade inslag. Viss kärvhet kan kännas från den rostade malten. Lite bittert och vad jag förnimmer som sand! Väldigt tydlig och kvarhängande beska, men inte torr. Visst alkoholinslag i eftersmaken.
Tog fram ostarna från i fredags. Tillsammans med en pecorino, hyfsat. Tillsammans med en Manchego funkar det bättre. Öl- och ostkombinerandet fortsätter…
En väldigt intressant tolkning av en amerikansk IPA, tycker jag, och tydligen populärt i USA. 
Betyg 7 av 10

Höst på Södra halvklotet!

Här om veckan provade jag Sierra Nevadas tolkning av höst- och skördeöl - Southern Hemisphere Harvest. Denna var den tredje ölen jag provat de senaste veckorna som ger anspråk på att vara ett "skördeöl", i detta fall rör det sig om nyskördad humle i denna amerikanska IPA.
Jag måste säga att detta var den minst humleintensiva amerikanska IPA jag druckit på länge. Både doft och smak var väldigt maltbetonad och hade en ganska tydlig restsötma. Beskan var tydlig och hängde kvar ganska länge i gommen. Hade jag provat denna blint kanske betyget blivit högre, för tyvärr är det ju så att förväntningarna skruvas upp så fort man ser beteckningen "Amerikansk IPA". Personligen skulle jag påstå att denna påminde rätt mycket om en "Amber Ale". Ganska trevlig men också utan de där egenskaperna som gör att man gärna köper mer.
Betyg 6 av 10