Julkalendern - Jakten på Julölen, del 15

Till slut hittade Herman sin ledsagare San sittandes med en otroligt mörk öl i sin han, leendes. 
- Herman! I'm in heaven, sa San.
San hade äntligen hittat den öl som han väntat på i 2 års tid. Framför pumparna där denna gudabenådade dryck fanns ringlade sig en otroligt lång kö. Det var tydligen många som väntat på denna öl. Kön var så pass lång att Herman faktiskt inte orkade ställa sig i kön.
- Surprise! utropade San då han tog fram ytterligare ett glas som han gömt bakom ryggen, This one's for you my Swedish guest!
Herman sken upp och tog tacksamt emot glaset.
- Thanks a lot San, sa Herman. Han tittade förundrat på innehållet och konstaterade att det var näst intill svart med en kompakt smutsvit skumkrona. Han doftade i glaset och förstod med ens varför San utropat "I'm in heaven". Doften som mötte honom var en blandning av kaffe, choklad, fläder, passionsfrukt, daddlar, russin, kardemumma och toner av apelsin eller grape. Nu satt de där bägge två och fånlog. Ingen kom sig för att smaka på ölet utan fortsatte att dofta. "Nej, snart svimmar jag av koldioxidförgiftning", tänkte Herman. Jag måste smaka också, så får vi se om smaken kan leva upp till doften.
Den först klunken lät han virvla runt i gommen ett tag för att sedan sakta låta den glida ner i strupen. Detta var en ny upplevelse, en "multidimensionell" öl med många bottnar. Efter ytterligare några klunkar la han märke till den märkliga tystnaden som infunnit sig på festivalen. Han tittade sig omkring och överallt satt människor och fånlog, småpratade, doftade och smakade på denna märkligt goda öl.
- Do you know who made the recipe for this remarkable beer Herman? frågade San.
Herman skakade på huvudet medan han tog en ny stor klunk.
- They say it's Santa himself, but I know who made it!! It's the Beer Brothers!!
Herman satte nästan ölet i halsen och började småhosta. Plötsligt insåg han att det kunde vara så att det var receptet på denna öl som han hade i sin ficka.
Kvällen fortsatte sedan med många andra goda jul- och vinteröl, men ingen kunde natruligtvis mäta sig med denna. Sent på kvällen tackade han San av hela sitt hjärta för att han fått följa med på denna otroliga ölupplevelse. De lovade varandra att de skulle se snart igen och Herman gick ut från festivalområdet. Utanför entrén stod hans chaufför med bilen igång. Han klev in och hälsade glatt. Han lutade sig bakåt i sätet och försökte smälta alla intryck. Under tiden åkte de mot flygplatsen där planet skulle ta honom hem till Sverige igen.
Fortsättning följer!