Ett liv utan (öl)intresse? Del 2 - Ölbloggarstafetten

Åbro Bryggeri, Vimmerby

Ölets intresse har lett till många nya bekantskaper i form av bryggare, pubinnehavare, pubbesökare, ölintresserade och det relativt nya fenomenet ölbloggare. Hade det inte varit för ölen så hade jag aldrig diskuterat det förträffliga med tjeckisk pils med Staropramens bryggmästare eller besökt Anders Tools nystartade ”Norra Brunn” och deltagit i hans banbrytande ölprovning i början av 90-talet. Jag hade inte stiftat bekantskap med så mycket folk på Systembolaget om jag inte känt den enorma drivkraften att hjälpa dem att välja öl i det stora utbudet av kvalitetsöl. Bara i år skulle jag gissa på att jag lärt känna över 100 personer enbart tack vare mitt öl-intresse och då pratar vi om internationella bryggeriers exportansvariga, globalt erkända bryggare, COO’er på stora bryggarföreningar (läs Brewers Association), de flesta av Sveriges mikrobryggeriers bryggare och så ”gräddan av Sveriges ölbloggare” . Jag har dessutom vid mina provningar i år säkerligen lockat nya människor till ölets värld, vilket gläder mig oerhört.

Red Tower Brewery, Alanya

Efter en del funderande så inser jag att jag (och i viss mån även min familj) besökt platser som vi aldrig skulle besökt om det inte vore för ölen. Jag tänker på sökandet efter bryggeriet Red Tower Brewery i Alanya, när vi kom på villovägar i London i sökandet efter en viss pub eller hur vi planerade promenadstråk i Dublin baserat på min förteckning av besöksvärda pubar. Jag har t.o.m. hittat lokalbrygd öl på Sakyntos (två olika sorters ale faktiskt). Några av de mest spektakulära upplevelserna kommer från en resa som ölsällskapet Humulus Lupulus gjorde till Berlin/Hamburg under tidigt 90-tal. Innan avfärd hade vi sonderat terrängen ytterst noggrant och hade ganska många spektakulära begivenheter att besöka, naturligtvis med öl i åtanke. Vi hittade en ”bier-garten” som inhyste 10-12 olika pubar. Här träffade vi på servitriser som flirtade och skulle förmå oss att beställa schnaps och den äldre servitören som drack upp ”slattarna” han dukade av och blev sedermera så pass onykter att han lämnade mer i växel än vad ölen kostade samt till sist somnade på en bänk. Strax därefter anlände en stor skara hockey fans varvid vild slängdans uppstod. Vid det här laget var vi lite i gasen så vi drogs med i den glada stämningen. Efter några minuter råkade en av medlemmarna i Humulus Lupulus ”krocka” med en hockeyfantast varvid smockan hängde i luften. Vi tog det säkra före det osäkra, lämnade våra öl på bordet och smög iväg ganska hastigt. I tumultet splittrades gruppen och efter någon timme när hälften av oss satt på McDonalds för lite nattamat mitt i storstaden Berlin, så kommer plötsligt den andra halvan av vårt sällskap promenerandes på gatan utanför och vi kunde återförenas efter en minnesvärd afton, allt i jakten på den perfekta pilsen, en mass eller en ”stiefel”. Några dagar senare när vi befann oss i Hamburg, på den mytomspunna puben ”Bierhaus Zillertal” (som numera är nerlagd), fick vi inte bara uppleva ett nytt fenomen på ”herrarnas” där det inte bara fanns de vanliga ”kiss-kopparna” på väggen utan även en mindre variant som satt på en anmärkningsvärt hög höjd. Vi kunde inte komma på något vettigare än att det skulle röra sig om ”spy-ställ”. Strax därefter, när andra svenska besökare (som inte alls var med i vårt sällskap) började bli för överförfriskade och sjöng ”Små grodorna” och dansade på borden, så vänder sig en svensk bordsgranne mot oss och frågar ”Haru eld?” varvid någon i vårt sällskap säger på klockren tyska ”Ich verstehe nicht Schwedish!”. Så kan det gå när man som svensk försöker uppleva tysk ölkultur, och skäms för att man är svensk.

Jag, avnjutandes en Newcastle i Gamla Linköping

Skämmas för att man är svensk behöver man inte längre göra om vi ser till ölkulturen och den utveckling som ölscenen tagit de senaste åren. Idag skulle jag stolt visa upp vår ölkultur både på pubar, bryggerier och på vårt kära Systembolag. Trots att man varit med så länge så finns det fortfarande så mycket kvar att göra. Brygga öl, besöka ölfestivaler i USA, skriva en bok, arrangera ”ölbloggarträffar”, besöka våra svenska hantverksbryggerier och detta ständiga sökandet efter nya goda öl.

Avslutningsvis får jag nog påstå att ölintresset ligger i bakhuvudet 25 timmar om dygnet och det har lett till många häftiga och roliga upplevelser, och har jag definitivt träffat många likasinnande runt om i världen. Det absolut häftigaste är dock fortfarande att sprida kunskap om öl och att få fler att inse det stora i ölets egenskaper. Jag kan inte tänka på något negativt som det lett till förutom en sak, och det är något relativt nytt, nämligen ölbloggen ”Allt om Öl” – den är som en lite bebis som man ständigt måste passa och sköta om. Titt som tätt längtar jag tillbaka till tiden då jag kunde prova öl eller läsa om öl och inte ständigt fundera på hur detta skulle kunna publiceras på bloggen, och detta startade bara av den anledningen att jag ville skapa en sammanställning över allt som skrevs om öl i Sverige…

Men det är det värt – så länge som det finns någon som uppskattar det man gör, och det tror jag att det finns.  SKÅL!