 |
| Jag som "spökbryggare" |
Innan så hade jag det ganska klart för mig vad licensbryggning innebar, dvs ett bryggeri brygger en öl och äger dessutom varumärket och sedan bryggs denna öl på licens av ett annat bryggeri.
Känns det då inte i nuläget som en ganska ovidkommande klassindelning? Varför vore det inte mer intressant att helt strunta i var ett öl är bryggt och istället fokusera på vem som är upphovsman? vilket kan vara en person, ett företag eller ett varumärke.
Jag tänker t.ex på våra svenska "kontraktsbryggare" Stefan Gustafsson (Mohawk Brewing Co) och Jessica Heidrich (S:t Eriks/Galatea) och inte minst Mikkeller, Evil Twin och BeerHere från Danmark som tydliga exempel.
Ingen av dessa har ju egna bryggerier men några av dem fick ju priser i klasser som hade underrubriken "Ej licensbryggt". Hur ska man klassa ett öl som inte bryggs på ett eget bryggeri?
Vad vill man åstadkomma med just den underrubriken? Borde man inte ändra det till "Ej kontraktsbryggt"? om det nu ska vara någon relevans, så som bryggarbranschen just nu utvecklas!
Jag vill verkligen poängtera att jag inte på något sätt vill frånta någon dess utnämningar, men det ser lite vilseledande ut när två öl som kontraktsbryggs just kammar hem priser i den klass där man tydligt har med tillägget "ej licensbryggt".
Vad anser ni?
Detta är intressant, om en kock gästspelar på en restaurang är det inte hans mat längre då??? Jag tycker som du att man borde fokusera mer på upphovsmannen, men det var en kul debatt för inte så länge sedan om detta.
SvaraRaderaVarför överhuvudtaget bry sig om personer och företag(bryggerier)vid en bedömning/tävling. Ölen skall väl ändå bara bedömas utifrån vad den är. inte vem som tänk ut/bryggt den, eller? En god öl är en god öl, en dålig öl är en dålig öl. Möjligen kan man väl i termer av "lokalproducerat" bedöma den utifrån var den är producerad, men med tanke på råvarufrågan så är ju inte ens det solklart enkelt.
SvaraRaderaFredrik, om en kock kommer till ett restaurangkök och lagar sin rätt en gång eller två för att sedan låta den restaurangens ordinarie kockar laga hans mat och sedan servera den på hans restaurang som saknar kök, vems mat är det då?
SvaraRaderaDet är nämligen så det funkar med öl. Stefan och Jessica tar fram recept genom att göra provbrygder och åker sedan till Slottskällan och Sigtuna där de tillsammans med bryggeripersonalen anpassar receptet till bryggeriets förutsättningar och brygger ölet en första gång (eller ett par gånger om första inte blir bra). Sedan är det den ordinarie bryggpersonalen som brygger på utefter de recepten.
Kikar man på Sigtunas facebooksida ser man att de alltid glädjer sig över St Eriks framgångar, och med all rätt, för det är ju trots allt de som brygger de ölen även om det är Jessica som skrivit recepten.
Det blir ju lite knivigare tycker jag Johan, men det viktiga är fortfarande ölen det är vi nog överens om. Ganska ofta när det gäller recept på mat kan de vara uppkallade efter restaurnagen/kocken som uppfunnit rätten, det är väl mer så i det här fallet när bryggaren inte längre brygger sin öl utan någon annan gör det.
SvaraRaderaJag vill bara förtydliga att jag med denna artikel inte var ute efter en debatt kring vem som ska ha "kred" eller inte över en viss öl utan snarare att det kanske skulle behövas lyftas fram som fenomen lite tydligare…detta med kontraktsbryggning.
SvaraRaderaTittar vi på detta fenomen så kan man ju bara konstatera att bland de mest framgångsrika bryggarna i Sverige och Världen just nu är just såna, kontraktsbryggare. Jag vill nog påstå att det är de som gör receptet och bestämmer hur ölet ska framställas initialt, är de som sätter ölets karaktär och ska också ha "kred" för det.