Att lagra öl - Smakernas utveckling

Om ni har följt artikelserien ”Att lagra Öl” så har ni läst ”Introduktion” och ”Ölets Egenskaper”. I dagens avsnitt ska vi titta närmare på hur smak- och doftprofilen förändras över tid i några av de mest populära öltyperna att lagra.

I de tidigare artiklarna har jag pekat på att mörka och starka öl lämpar sig bäst för lagring och då tänker jag på öltyper som Imperial Stout, Imperial Porter, Barley Wine och Old Ale. Vi ska dock inte glömma att många av de belgiska öltyperna också lämpar sig väldigt bra att lagra trots att de inte är vare sig särskilt starka eller mörka som t.ex. Lambik och Gueze.

Överlag är nog den allmänna uppfattningen att öl ska drickas färsk och detta är sant för väldigt många öltyper. Det finns däremot vissa öl som faktisk blir bättre efter en tids lagring där t.ex. en väldigt hög alkoholhalt tonas ner och rundas av och en komplex fruktighet kan utvecklas.

Här följer en enkel översikt som visar några av de förändringar du kan förvänta dig när du öppnar din lagrade öl, indelat efter öltyp.

Imperial Stout

I en Imperial Stout som håller en ABV på 8-12 % så kommer de mest påtagliga inslagen av alkohol mattas av och kanske ge en värmande känsla. Det är också ofta vanligt att de lite kärva inslagen av choklad och kaffe rundas av och ger en mer komplex och nyanserad bild. I en del lagrade Imperial Stouts som jag provat så har jag upptäckt en hel del nya smaker som jag inte alls känt innan. Oftast rör det sig då om övermogen frukt med en vinös dragning åt portvin. Ibland kan det förekomma starka drag åt torkade plommon, druvor eller körsbär och vissa toner som påminner om läder. Kakao i sig har egentligen en syrlig ton vilken kan förklara att påtagliga inslag av kakao, efter lagring, kan bidra med inslag av syrliga körsbär.

Exempel: Fristadens Stolta Imperial Stout (Eskilstuna Ölkultur), Yeti Imperial Stout (Great Divide), Nils Oscar Imperial Stout (Nils Oscar), Slottskällans Imperial Stout (Slottkällans Bryggeri), Sigtuna Ace of Spades (Sigtuna Bryggeri), Kaggen Stormaktsporter (Närke Kulturbryggeri)

Imperial Porter 

Denna ölstil utvecklar i princip samma egenskaper som en Imperial Stout men kan ibland få tydligare associationer till ”inlagda körsbär” med en lätt syrlig ton. Dessutom brukar inslag av kaffe och choklad vara mindre påtagliga.

Exempel: Flying Dog Gonzo Imperial Porter (Flying Dog), SKA Nefarious Ten Pin Imperial Porter (SKA Brewing), Mohawk Blizzard Imperial Porter (Sigtuna Brygghus)

Barley Wine och Old Ale

Som färska, brukar dessa öltyper ha påtagligt ”spritiga” alkoholnoter. Dessa brukar avta ganska påtagligt, precis som alla tidigare inslag av humle. När dessa typer av öl lagras brukar smakerna från maltsötman istället bli mer påtagliga, som t.ex. inslag av karamell och kola, och alla färska smaker har istället avtagit markant.

Med tiden så utvecklas istället en stark dragning åt sherry- eller madeirakaraktär. Viskositeten (konsistensen) kan utvecklas åt de segare hållet och den får ännu en karaktär som påminner om sherry. I vissa extrema sorter är dessutom kolsyran mer eller mindre endast förnimbar redan innan lagring och detta bidrar också till helhetsintrycket.

Exempel: Nils Oscar Barley Wine (Nils Oscar), Bötet Barley Wine (Nynäshamns Ångbryggeri), Baronen Barley Wine (Hantverksbryggeriet), Old Guardian (Stone Brewing)

Mörk Belgisk Stark Ale

Den öltyp är ofta brygd med inverterat socker eller liknande (kanderat socker), vilket gör att den ofta ger påtaglig restsötma i munnen. Även om lagring av öl ofta ger en tydligare sötma så avtar restsötman i denna öltyp och övergår till inslag av övermogen eller torkad frukt som t.ex. torkade plommon, fikon, dadlar eller russin. Ibland är det möjligt att känna smaker av körsbär och aprikos men då oftast i kombination med de övriga fruktsmakerna.

Exempel: Chimay Blå (Chimay), Westvleteren 12 (Brouwerij Westvleteren), Rochefort 10 (Brasserie de Rochefort), Achel Bruin (De Achelse Kluis), The Beast Grand Cru (Avery Brewing)

Belgisk suröl (Flamländsk Brun/Röd Ale, Oud Bruin)

I dessa öl påminner de syrliga smakerna mer om ättikssyra än syrligt vin, om jag ska förklara det enkelt. Man får mer tänka på balsamvinäger för att förstå dess smak. De skarpa, syrliga tonerna kommer att avta med tiden och ge en mer avrundad smak som ger plats för fruktiga och maltiga intryck. De blir i regel mer raffinerade smaker efter lagring och vissa kan utveckla karaktärer som påminner om sherry, speciellt Oud Bruins, där man kan känna smaker av russin eller mogna körsbär. Syrligheten försvinner dock inte utan blir bara mer avrundad och betydligt mindre ”stickig”.

Exempel: Rodenbach Grand Cru (Brouwerij Rodenbach), Ommegang Rouge, Oud Bruin (Brouwerij Liefmans), 

Lambik och Gueuze

Dessa typer av öl är inte bara de alkoholsvagaste som man kan lagra med gott resultat utan kanske också de svåraste att i förväg avgöra om de kommer att smaka bättre efter några års lagring, många tycker ju om den lite vinösa syrligheten som är så karaktäristisk för dessa öltyper. Denna syrligheten kommer nämligen att avta och mjukna men fortfarande ge den där syrliga munkänslan. Så småningom kan det utvecklas underbara men svaga fruktsmaker som ger associationer år persika, aprikos, nektarin och papaya.

Exempel: Boon Oude Gueuze (N.V Brouwerij), Drie Fonteinen Oude Gueuze (Brouwerij Drie Fonteinen), Cantillon Gueuze 100% Lambic (Brasserie Cantillon)

Glöm inte bort att det bästa är att lagra flera flaskor av varje öl som ni tänker lagra eftersom de kan variera över tid. Så om ni provar en öl efter några år så kan ni alltid prova den igen efter 3-4 månader eller efter flera år beroende på resultatet.

Det var den sista planerade delen i denna artikelserie och jag hoppas att ni hittat inspiration till att börja lagra själva eller att ni fått nya uppslag till er fortsatta lagring av öl.

Lycka till!