Mohawk Snowblind - överraskad igen!


Man borde helt sluta med att ha förutfattade meningar om julöl och ölstilar. Detta står klart efter att jag nu provat 3 olika julöl ur årets stundande utbud. Föremålet denna gång är Snowblind från Mohawk Brewing (Wicked Wine), brygd av Gamla Slottskällans Bryggeri i Uppsala.

Snowblind är av typen Strong Ale och håller som sådan en ABV på 7,5 %.

Upphälld i glaset ser vi en mörkt rödbrun öl, med dragning åt mörk bärnsten. Skummet är trevligt tjock med en nyans av smutsvitt.
Efter ett par doftprover, några klunkar och eftertänksamt smackande fick jag upp en helt annan bild på näthinnan - Mohawk Extra IPA - vilket borde vara lite märkligt eftersom dessa är två helt skilda öltyper. Jag beslutade mig för att kolla med källan direkt - Mr Mohawk aka Stefan Gustafsson.

"Ja, det finns både likheter och skillnader. Likheterna är ju att båda har en alkoholhalt på 7,5%, och båda har hög beska av amerikanska humlesorter.
Skillnaden med Snowblind är väl att den har en mycket kraftigare maltbas. När jag gjorde receptet för tre år sedan så var det nämligen en utveckling av Påsk Alt Bier. Micke tyckte det kunde vara en bra öl om jag bytte till amerikansk humle och jäst. Jag insåg att det kunde bli något som skulle påminna om Arrogant Bastard.
Beskan i Snowblind är betydligt lägre på pappret, endast 65 IBU, men humleschemat är snarlikt. På grund av humlekrisen är det faktiskt möjligt att dom har blivit mer lika varandra än vad som var tanken ursprungligen
Till skillnad från Extra IPA har jag lagt till Munich, Special B och Pale Chocolate malt. Gemensamma humlesorter är Amarillo, Cascade, Columbus och Simcoe. Men Extra innehåller även Magnum och Centennial, medan Snowblind innehåller Saaz, Northern Brewer och Brewers Gold."

Så det känns väl på något sätt som att jag inte var helt ute och cyklade.
Nu över till recensionen igen.
Dofter av tallbarr, passionfrukt och apelsin är överväldigande. Friskt och fruktigt. Inte alls så mycket inslag av malttoner, som jag förväntat mig.
Smak av söt apelsin och kolaknäck är tongivande. Maltbasen känns mycket stabil, ingen restsötma. Efterbeskan är lång och mycket torr.
En mycket uppfriskande och humlestinn öl med tydlig maltkropp. Inte heller denna öl ger mig särskilda julassociationer, men det är svårt att inte gilla en öl som denna.
Mycket god var ordet, sa Bull.
Kommer passa utmärkt till det mesta på julbordet men speciellt till lax och Jansson, tror jag!


3 kommentarer:

  1. Spännande hur olika vi kan tycka om samma öl!

    SvaraRadera
  2. Precis vad jag tänkte, Bark, när jag läste din recension. Det jag tänkte på var att du hade din recension från 2009 i bakhuvudet och jag hade inga förväntningar alls förutom att jag väntade mig något mer maltbetonat, som en brittisk strong ale. Jag blev överraskad och förvånad, på ett positivt sätt!! Reflektioner?

    SvaraRadera
  3. Jag tänkte samma sak jag med. Hade precis läst Barks recension och tänkte "Ah, men då skippar jag den i år...", sen dök den här upp och då blev det lite svårare.... ;)

    SvaraRadera