Mohawk Snowblind - överraskad igen!

Man borde helt sluta med att ha förutfattade meningar om julöl och ölstilar. Detta står klart efter att jag nu provat 3 olika julöl ur årets stundande utbud. Föremålet denna gång är Snowblind från Mohawk Brewing (Wicked Wine), brygd av Gamla Slottskällans Bryggeri i Uppsala.

Snowblind är av typen Strong Ale och håller som sådan en ABV på 7,5 %.

Upphälld i glaset ser vi en mörkt rödbrun öl, med dragning åt mörk bärnsten. Skummet är trevligt tjock med en nyans av smutsvitt.

Efter ett par doftprover, några klunkar och eftertänksamt smackande fick jag upp en helt annan bild på näthinnan - Mohawk Extra IPA - vilket borde vara lite märkligt eftersom dessa är två helt skilda öltyper. Jag beslutade mig för att kolla med källan direkt - Mr Mohawk aka Stefan Gustafsson.

"Ja, det finns både likheter och skillnader. Likheterna är ju att båda har en alkoholhalt på 7,5%, och båda har hög beska av amerikanska humlesorter.

Skillnaden med Snowblind är väl att den har en mycket kraftigare maltbas. När jag gjorde receptet för tre år sedan så var det nämligen en utveckling av Påsk Alt Bier. Micke tyckte det kunde vara en bra öl om jag bytte till amerikansk humle och jäst. Jag insåg att det kunde bli något som skulle påminna om Arrogant Bastard.

Beskan i Snowblind är betydligt lägre på pappret, endast 65 IBU, men humleschemat är snarlikt. På grund av humlekrisen är det faktiskt möjligt att dom har blivit mer lika varandra än vad som var tanken ursprungligen

Till skillnad från Extra IPA har jag lagt till Munich, Special B och Pale Chocolate malt. Gemensamma humlesorter är Amarillo, Cascade, Columbus och Simcoe. Men Extra innehåller även Magnum och Centennial, medan Snowblind innehåller Saaz, Northern Brewer och Brewers Gold."

Så det känns väl på något sätt som att jag inte var helt ute och cyklade.

Nu över till recensionen igen.

Dofter av tallbarr, passionfrukt och apelsin är överväldigande. Friskt och fruktigt. Inte alls så mycket inslag av malttoner, som jag förväntat mig.

Smak av söt apelsin och kolaknäck är tongivande. Maltbasen känns mycket stabil, ingen restsötma. Efterbeskan är lång och mycket torr.

En mycket uppfriskande och humlestinn öl med tydlig maltkropp. Inte heller denna öl ger mig särskilda julassociationer, men det är svårt att inte gilla en öl som denna.

Mycket god var ordet, sa Bull.

Kommer passa utmärkt till det mesta på julbordet men speciellt till lax och Jansson, tror jag!

Mohwak Black IPA Easter Edition stoppad för försäljning

Idag var det dags för ett av de största "släppen" på Systembolaget detta år men av av de öl som många sett fram mot att få köpa fanns inte i hyllorna.
Mohawk Black IPA Easter Edition, som skulle ingå i det tillfälliga sortimentet som en av påskölen, har stoppats av leverantören. Man har också meddelat att den åtminstone kommer finnas tillgänglig i hyllorna innan påsk. Orsaken lär ska vara att "torrhumlingen" i den första batchen på något sätt gått fel. Vad detta har resulterat i vad gäller ölets egenskaper är oklart.
Slutsatsen måste ändå bli att det var bättre att stoppa försäljningen av en öl med tvivelaktiga egenskaper och vänta en vecka på nästa omgång som då förhoppningsvis är felfri.


Men som sagt, den som väntar på något gott….Ölen kommer finnas i hyllorna i nästa vecka.

Tummen upp efter par-provning av "Mohawk vs"

En vacker Mohawk vs Amarillo

Igår kväll genomförde jag en par-provning av de nya "Mohawk-vs" ölen. Förutsättningarna var följande:

- Jag har ofta en förkärlek för Single Hop.

- Jag älskar humlesorten Amarillo.

- Jag tycker i regel väldigt bra om Pale Ale, både brittisk och amerikansk.

- Jag vet att somliga anser att Mohawk-ölen fått oförtjänt bra kritik.

Med detta i bakhuvudet skulle jag försöka prova de två nya ölen i Mohawk-serien så opåverkat som möjligt. Resultatet blev inte helt oväntat och trots att jag kanske försökte vara extra kritisk så blev jag faktiskt ganska imponerad av de bägge ölen.

Goldings

Mohawk vs Goldings har en vacker kopparfärg med ett kraftigt, storbubbligt skum som dör ganska fort. Den doftar som en typisk engelsk pale ale….blommigt och maltigt med vissa inslag av rabarber. Svaga toner av engelsk kola i bakgrunden. Smaken påminner om en Fullers London Pride och även här kommer tydliga inslag av engelsk kola. Efterbeskan är lång och lämnar en lite torr känsla i munnen. Innehållet i glaset tog slut förvånansvärt fort, även med mina mått mätt. Onekligen en öl jag skulle påstå är en "session beer" om jag befann mig på en engelsk pub. Dessutom fungerade den otroligt bra med en lite nötig och kola-aktig Gruyére med lite fikon confit.

Amarillo

Mohawk vs Amarillo har en ganska tuff uppgift att lösa med mina preferenser kring denna humle-sort. Att den dessutom släpps nästan på dagen efter förra årets favorit "Oppigårds Amarillo Spring" gör det inte lättare. Färgen är i princip densamma som i Goldings-varianten men skummet har betydligt ett mer kompakt utseende och har en mer kvardröjande karaktär. Efter lite doftande kan jag konstatera att det lovar gott. Den karaktäristiska doften av exotiska frukter som aprikos och passionsfrukt infinner sig. I bakgrunden kommer inslag av apelsin och maltiga toner med dragning åt kola och lätt rostat bröd. Beskan är mer distinkt och hänger kvar längre. Av den anledningen får ölet en vassare avslutning och känns kanske inte lika rund som Goldings-versionen.

Smaken är påtagligt fruktig och får mig, som vanligt, att bli glad.

Jag får medge att man lyckats riktigt bra med att få fram två väldigt olika karaktärer på två lika öl med att endast byta ut humlen. Ett bra arbete med recept och tillverkning, med mina amatör-mässiga åsikter.

Förra året vid den hären tiden minns jag att jag skrev "Spring och köp - Amarillo Spring" om Oppigårds-ölet och jag får nog påstå att bägge dessa får samma uppmaning i år. Jag tror att jag har hittat två nya vår-favoriter.

Jag ger bägge betyg 8 av 10

Fina stygn i Mohawk Stitch

Jag vet inte hur de hittade på namnet "Stitch" på denna öl men helt klart är att de har "sytt ihop" en riktigt trevlig höst-porter. Ganska förutsättningslöst satte jag näsa och mun i glaset.
Färgen är lite grumlig och tydligt brun, vilket stämmer i på deras påstående att den ska vara inspirerad av den gamla engelska brunölen. Skummet är ganska småbubbligt och lite krämigt.
Doften är ganska söt och man kan faktiskt ganska tydligt känna igen den söta doften av Muscovadosocker. I övrigt har vi här den typiska rostade maltdoften och även en viss syrlighet.
Smaken ger ett lite vidare spektra i form av inslag från torkad frukt, såsom russin och körsbär. Eftersmaken har en tydlig beska med draging åt det bittra, kanske från chokladmalten och rostningen.
Avslutningen har den där svårdefinierbara smaken som jag ofta beskriver som sand eller jordig.
På det hela en mycket trevlig porter och jag förstår verkligen att de själva anser att den kommer passa bra till hösten alla grytor och även till en del ostar.
Betyg: 8 av 10
Passar även bra till: Kantarellpaj eller andra rätter med nyligen plockade och smörstekta kantareller.