Julkalendern - Jakten på julölen, avsnitt 2

Herman funderade ett tag på vad det kunde betyda, det som stod på kortet. "Lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som julöl får".  Betydde det att den som stulit hans julöl tidigare varit utan julöl, eller betydde det att han kunde återfå dom? Han satte på sig en alldeles för tunn jacka och gick ut i den extremt kalla och tidiga decembermorgonen. Han ville genast titta efter spår i snön eller andra ledtrådar. På trappan såg han ett tydligt skoavtryck som var betydligt större än hans egna, han böjde sig ner för att försöka se några tydliga detaljer i avtrycket. Det såg ut att vara någon typ av grova kängor och de var minst i storlek 45. Han såg två tydliga bokstäver urskilja sig i avtrycket, T.T. Three Towns kanske, tänkte han för sig själv och smålog. Han försökte komma på om det var ett fabrikat som hade denna förkortning, men utan resultat. Han rundade husknuten och gick längs med uppfarten för att försöka följa fotspåren. När han passerade en rosbuske så såg han något som fick honom att stanna till. I den yttersta grenen, bland de orangefärgade nyponen, satt något som såg ut som en vit ull-tuss eller liknande. Han tog den med sig i fickan för att granska den när han kommit in. När han ändå var ute så passade han på att ta med sig morgontidningen från brevlådan. Han slog upp framsidan medan han gick tillbaka mot ytterdörren. Bland de vanliga sport- och vädernyheterna var det en liten artikel som han fastnade för - "Stor julölsprovning, se nöjessidorna".
Hmm, suckade han för sig själv, Vad är väl en julölsprovning….på puben…Alldeles underbart trevligt…
Väl inte tog han av sig jackan, som vid det här laget nästan var alldeles stel av kylan. Han satte sig vid köksbordet med tidningen och kom plötsligt på den där tussen han hittat i rosbusken. Han hämtade tussen i jackfickan och satte sig i köket igen. Tussen la han på bordet i det starka skenet från taklampan. Nu såg han tydligt att det inte var en ulltuss utan något helt annat. Han tittade förbryllat på den och skakade på huvudet.
Han kunde svära på att det var riktigt skägg!
Fortsättning följer!