Julkalendern - Jakten på Julölen, del 17

Herman vaknade av att någon knackade honom på axeln och sa någonting väldigt högljutt. Sakta lyckades han slå upp ögonen men kunde knappt se något för det starka ljuset. I bakgrunden hörde han fortfarande någon som sa något till honom. Sakta men säkert lyckades han återfå synen och insåg att han befann sig på en McDonalds restaurang. Hur hade han kommit hit? Vad gjorde han här? Han hade en fruktansvärd huvudvärk.
- Vill du beställa något? frågade den unga servitören.
- Ehh, va? Nej, tack! svarade Herman, eller har du ett stor glas vatten så vore jag tacksam.
- Visst, det ordnar jag, svarade ynglingen.
Herman började få tillbaka några minnesbilder från en taxi och en äldre herre….en direktör var det visst. Plötsligt mindes han hur denne påstådda direktör bjudit på öl i taxin och påstod att den var brygd med någon slags ny uppfinning. Sen minns han inget mer.
"Hmmm, tänkte han, det måste varit någon slags drog i ölen. I samma sekund som han tänkte tanken så såg han sig omkring efter sitt bagage. Han kunde inte se några av sina väskor. Han kände i innerfickorna på jackan och kände att plånboken också var borta. Sin iPhone hade han konstigt nog kvar. Kanske för att den alltid låg inkilad i fodret på den trasiga innerfickan? I ena ytterfickan på jackan kände han något slags paket. Han tog fram det och såg något som såg ut att vara en julklapp. Då mindes han kvinnan från ölfestivalen, som han köpt en julklapp av.
Han drog en lättnadens suck när han insåg att alla ölingredienser var skickade med bud och inte befunnits i hans väskor. Hur skulle han nu kunna ta sig hem, utan pengar och bankkort?
Han fick sitt glas vatten och frågade hur han kommit hit. Han fick förklarat att han kom hit med sina två vänner som sedan lämnat honom där för att gå till den närliggande Statoil-macken. De hade dessvärre aldrig kommit tillbaka. Han tackade för vattnet, reste sig och gick ut.
Ute var det ett ymnigt snöfall och fullt med bilar som stannat till, kanske för att ta en paus från de långa bilköerna. Han funderade ett slag på händelsen från taxin och tyckte att det var ett väldigt raffinerat sätt att råna folk på, eller hade de varit ute efter något speciellt?
Han gick sakta bort mot Statoil-macken och såg plötsligt något som såg ut som hans ena väska liggandes bredvid en soptunna. Han småsprang fram till den och såg att den var öppnad. 
- Receptet! utropade han plötsligt.
Fortsättning följer!