A good Beer in Venice, del 2 av 2

Som jag skrev sist så var beslutsvåndan stor då jag skulle bestämma mig för det högst begränsade antal flaskor jag skulle kunna prova på plats vid detta ölparadis i ett Venedig som i övrigt förmodligen kan erbjuda tusentals olika viner av mycket hög kvalitet. Så hittar man en oas som denna så blir det väldigt svårt att välja.

Den första ölen blev passande nog en öl som heter "Ale for Obsessed", A.F.O, från det italienska bryggeriet Birrificio del Ducato. Detta Parma-baserade bryggeri, med en bryggmästare som dessutom heter Campari i efternamn (och Giovanni i förnamn), hör till ett av de mer väletablerade Italienska mikrobryggerierna och om jag inte minns fel så har man kunnat köpa deras öl i Ölbutikken sedan fler år tillbaka.
AFO är av typen amerikansk pale ale (APA) och är ofiltrerad med en vit, normalstor skumkrona.
Dofter av grape och söt apelsin infinner sig omedelbart. Så annorlunda jämfört med all annan öl jag druckit hittills i Venedig.
Även smaken erbjuder en del inslag av grape där tallbarr spelar första fiolen. På det hela en frisk, fruktig och blommig pale ale som egentligen inte sticker ut inom öltypen men den gör definitivt det här i Venedig.
Näst öl blev Volpina Rossa Doppio Malto från bryggeriet Birra Amarcord i Rimini. Jag tolkar namnet som att det ska vara en "Dubbelbock" men på ratebeer anges den som en "engelsk strong ale". Alkoholhalten ligger på 6,5 % ABV så ur den aspekten kan den gå för vilken som.
Färgen är vackert rödbrun och alldeles klar med en vackert vitt skum.
Doften har stora inslag av karamell, toffee och knäckebröd.
Den söta karamellsmaken är den mest framträdande men även vissa estriga inslag kan kännas. Svaga noter av bär.
Med hänsyn taget till alkoholhalten och den framträdande sötman och relativt blygsamma beska leder mig till att detta ska vara en dubbelbock och som sådan är den hyfsat bra. Önskar att jag haft tid att prova fler öl från detta bryggeri.

Tredje ölen ut blev "Extra ReAle" från bryggeriet "Birra del Borgo" från Borgorose. Enligt ratebeer är detta en IPA vilket jag kan hålla med om. Alkoholhalten ligger på 6,4 % ABV. De bilder jag hittar på denna öl motsvarar inte alls den jag drack, inte heller alkoholhalten, så jag vet inte riktigt vad jag ska tror. Var det en riktigt gammal version jag fick tag på? Titta på datumstämpeln på bild 2 av denna öl, någon som har en tolkning av den?
Färgen är kopparfärgad med dragning åt orange. Den är grumlig och har ett smutsvitt skum.

Doft av fläder och röd grape. Det slår mig att doften påminner starkt om tuttifrutti, speciellt de röda godisbitarna i en påse Tuttifrutti.
Smaken är fruktig och blommig med inslag av grape och lite tallbarr. Efter kommer en bismak av gammalt….dålig humle?
Efterbeskan är väldigt lång. På det hela en hyfsad amerikansk IPA med väldigt trevliga dofter men där smaken drar ner mycket på betyget. Denna lär inte stå sig i konkurrens med många andra IPA's från USA och Sverige.


Efter dessa flaskor så kom mitt nästa bekymmer. Jag ville prova mer men kände att klockan var slagen för att ändå lämna detta paradis. Tre flaskor öl på över 6 % på 1 timme (och några kalla Birra Moretti nann dess) och det faktum att vi faktiskt inte var i Venedig för att leta efter öl var skäl nog. Jag gick in på puben för att betala och passade då på att fråga om de kunde berätta var man kunde köpa dessa italienska öl i en butik här i Venedig. De tittade lite konstigt på mig och jag visste inte om jag gjort mig förstådd och försökte förklara att jag ville köpa några flaskor för att ta med hem till Sverige. De tittat fortfarande lite konstigt på mig men sa att de gick att köpa - på andra ställen….eller här.
Jag visade sig inte alls vara konstigt för dem att sälja flaskor över disk utan att öppna dem, kanske är man alltför påverkad av det svenska förmyndarsamhället?
Nu blev det beslutsvånda igen eftersom jag visste att det fanns ytterst begränsat utrymme för ytterligare vikt i vår enda väska vi hade med oss, egentligen fanns det nog inget utrymme alls eftersom vi åkte ner med 0,6 kilo övervikt.
För att göra en lång historia kort så köpte jag med mig två flaskor (som jag kommer recensera vid annat tillfälle) och på flyplatsen stod jag med skopåsar och en kostym nertryckt i en i Venedig inköpt väska.
Så om ni någon gång befinner er på en romantisk weekend i Venedig, försäkra er om att er bättre hälft går med på ett besök på "Agli Ormesini" och stanna inte på vägen för en eller två kalla "Birra Moretti". För säkerhets skull se till att ni inte har någon tid att passa och även att ni inte glömmer bort er partner när ni sjunker in i sniffande och smackandet.
Kanske bör ni också se till att ni har extra utrymme i väskan redan hemma!!
Ciao Bella!

A good Beer in Venice, del 1 av 2

Ingen jag hört talas om åker till Venedig för att dricka kvalitetsöl. Så var inte fallet för mig heller då vi var där av helt andra anledningar och hade kanske huvudfokus på god mat, gott italienskt vin och romantisk båtfärd i gondol. Men är man i Italien måste man ju försöka hitta annan öl än Birra Moretti, Peroni Nastro Azzurro och Castello, de har ju trots allt 10 gånger så många mikrobryggerier som här i Sverige.

Den första dagen, när vi precis klarat av Markusplatsen och de tusentals turister som var där, så stannade vi vid en restaurang längs med Canal Grande. Värmen och våra torra strupar krävde omedelbar törstsläckning så vi brydde oss inte ens om att fråga vilka öl de hade. Jag beställde en stor och en liten öl och det visade sig var ett bra val. Den stora ölen (som var till mig) som serverades var i alla fall av en sort jag inte sett tidigare - Pils 1897 från Fabrica di Pedavena, en ljus lager med ganska bra egenskaper tyckte jag. Visserligen var jag mer än övertygad om att värmen, törsten och den gemytliga atmosfären påverkat mitt omdöme. Resten av dagen och även dagen därefter var inte heller några spektakulära upplevelser vad gäller ölen. På nästan alla ställen fanns antingen Birra Moretti, Castello eller Peroni och jag får medge att en Birra Moretti på fat inte alls är dum även om den förmodligen inte skulle uppskattas lika mycket om jag beställde den på en restaurang i Sverige.  Däremot var allt annat mer än minnesvärt.
Nu var det dags att leta kvalitetsöl lite mer seriöst, det fungerade inte att slentrianmässigt titta på alla restaurangers och barers dryckesmenyer längre. Sagt och gjort, efter frukosten la jag mig på sängen i hotellrummet och googlade. Efter en stund lyckades jag hitta ett tips om en restaurang, "Antica Birraria La Corte, på andra sida kanalen från vårt hotel sett. Jag skrev upp adressen. Efter 10 minuters sökande trodde jag mig ha funnit en guldgruva. Jag hittade ett tips om en bar i Cannareggio, stadsdelen som kallades för "gettot" p.g.a att befolkningen en gång i tiden mest bestått av judar.
Denna bar, "Agli Ormesini" (Fondamenta Degli Ormesini Cannareggio 2710), skulle erbjuda över 600 olika öl. Hade inte de ett stort utbud av Italiensk öl så hade nog ingen det här i Venedig. Artikel var ett par år gammal så det var ju inte heller säkert att den fanns kvar. (i efterhand har jag sett på BeerAdvocate att denna pub kallas "Da Aldo" men detta var skrivet 2009 så namnet kan ju vara bytt till det som jag hittade).
Jag frågade i receptionen om de kunde hjälpa mig att markera de två adresserna på en karta och sedan begav vi oss ut. Jakten på italiensk kvalitetsöl hade börjat.
Efter 10 minuters promenad gick vi återigen över Rialto-bron mot den första adressen. Vi passerade fisk-marknaden och efter ytterligare 10 minuter var vi framme vid San Polo torget. På andra sidan låg denna restaurang, som skulle vara omtalad för sin pizza, och jag stegade in för att fråga om deras öl-utbud. Jag fick till svar att de hade 2 olika italienska öl på fat, en "helles" och en "amber" - ölet de pratade om var visserligen venetianskt men utbudet var lite för klent för att jag ville stanna för några öl så här strax före 11 på förmiddagen.
Vi sick-sackade oss tillbaka och efter en stund fick vi lov att ta en kaffe-paus. Två macchiato beställdes!
Strax därefter fortsatte färden tillbaka över Rialto-bron och vidare mot Cannareggio.
Efter en kort paus för dagens första kalla Birra Moretti och en stund senare även för en pizza-slice och kallt kolsyrat vatten så visade signalen i min google-maps app att vi skulle vara framme. Vi stog och stirrade rakt in i en vägg där det definitivt aldrig hade serverats en god öl. Kanske hade herrn i receptionen markerat fel? Jag hoppades på det! 

Vi fortsate gatan längs med kanalen och strax därefter hade vi en skylt framför oss som förkunnade "Birre da tutto il mundo o quasi" (Ölsorter från hela världen, eller nästan). Vi var framme!!


Efter en snabb koll i det lilla fönstret kunde jag konstatera att de verkade hålla vad de lovade. Jag äntrade lokalen med bultande hjärta och möttes av tre kylar alldeles fullproppade av godsaker.

Här trängdes öl från Italien, USA, Belgien, Storbritannien, Danmark, Tyskland och några till. Lyckan var gjord när jag kunde konstatera att de hade ett 30-tal olika italienska öl. Jag kände mig som den lilla grabben i godiskiosken och kunde inte bestämma mig för vad jag skulle köpa, helst ville jag ju prova alla sorter, men insåg att det inte var realistiskt att hinna prova de allra mest spännande ölen ens. Till slut valde jag två italienska öl från två olika bryggerier och gick ut i hettan igen.
Fortsättning följer….