Vi hade tre glas porter framför oss och efter lite sniffande i glasen kunde man konstatera att glas nummer ett hade en dragning åt cola, glas nummer 2 var choklad och glas nummer tre var otroligt fruktig med typiska drag åt amerikansk humle.
Efter ytterligare några doftprov som sedan följdes av några klunkar var jag ganska övertygad om att jag visste vad som var i glas nummer 1. Eftersom glas nummer tre var så karaktäristiskt amerikansk-humlat så trodde jag mig veta innehållet även i den.
Alla var rörande överens om att den första portern var mycket välbalanserad, rund, mjuk och mycket välsmakande. Öl nummer 2 var lite spretig, men hade fin karaktär av choklad och syltade frukter. Den tredje ölen var otroligt välhumlad för att vara en porter men på inget sätt otrevlig.
Jag var vid det här laget övertygad om att glas nummer ett innehöll "London Porter", glas nummer två innehöll "Snopptorps Starkporter" och öl nummer tre skulle vara "Flying Dog Gonzo Imperial Porter".
Nu visade det sig att jag hade rätt på den första ölen och att den andra ölen faktiskt var "Oppigårds Starkporter" och att Snopptorps Starkporter var i glas nummer tre, vilket förvånade mig lite då jag inte mindes att den skulle vara så "amerikansk" i sin humling.
London Porter fick ett betyg på 8 av 10, Oppigårds Starkporter fick 7 av 10 och Snopptorp Starkporter fick 6 av 10.
Resultatet var ganska tillfredsställande och bekräftade ytterligare mitt påstående att London Porter var vinterns mest prisvärda öl på Systembolaget, och att det dessutom var väldigt bra. Det blev ju inte så mycket "porter around the world" som man kunde ha trott, men det var lika intressant som vanligt att bedöma öl utan att veta vad det är.
Fram för mer blindprovning av öl när man recenserar!!
