Med hösten kommer det mörkare...

Varje höst är det likadant. Löven på träden skiftar i färg, nattfrosten kommer smygande, svampplockning på helgerna och ölen blir mörkare. Fram åker grytor eller ost och fikonkonfit.
Oavsett om det är till mat, i mat eller helt solokvist, så smakar plötsligt en god Stout eller Porter så mycket bättre när hösten gör sitt intåg.


Två trevliga öl i kategorierna Stout och Porter är "Svart" från Slottskällans Bryggeri i Uppsala och "Rip Tide" från skotska BrewDog. Dessa bägge öl var föremål för avsmakning i fredags och här följer en kortfattad recension.

Svart är en torr porter med stout-karaktär. Den har en alkoholhalt på 5,5 % abv, I glaset är den verkligen svart med ett skum som liknar nougat i färgen.
Doften är lite fruktestrig med inslag av kakao. Smaken är torr med en välrostad maltkaraktär. Tydliga smaker av choklad och inslag av säd.
Munkänslan är väldigt torr. En chokladig porter med stoutens torrhet och lite mer humliga karaktär.
Betyg 7 av 10

När vi sedan går över till BrewDogs  "Riptide" så sköljer våg av smaker över oss. Här har vi en stout på 8,0 % abv vilket gör att det kanske vore passande att sätta ordet "imperial" före.
Även denna öl är kolsvart till färgen men skummet är här betydligt mer krämigt.
Doften har stora inslag av kaffe och övermogen kärnfrukt med stora rostade inslag. Här finner vi visst genomslag av alkohol. Inslag av bränt socker eller mörk brödsirap.
Smaken av söt lakrits är påtaglig. Stora inslag av choklad och mörk fudgekola kommer efter.
Efterbesksn är påtaglig och en eldig och lite värmande känsla gör sig påmind.
Denn öl Ger en angenäm känsla med både sötma och en torr avslutning. Angenäm!!
Betyg 8 av 10

Bishops Arm i Eskilstuna är på rätt spår!

Vilket skum!

Efter besöket på Bishops Arms i Eskilstuna måste jag medge att de har gjort ett rejält lyft. Efter mitt senaste besök där i september var jag ganska besviken, men nu är allt förlåtet!
Ölutbudet har fått sig en rejäl ansiktslyftning, främst utbudet på kranarna. I kylskåpen har det också dykt upp en hel del nya bekantskaper. Sedan måste jag ge en eloge till den kunniga personalen, främst till Robban, som bistod med en hel del kunskap och idéer. Äntligen kan man påstå att "vår egen" Bishops Arms kan börja mäta sig med sina syskonpubar i Stockholm. Åtminstone med hänsyn till efterfrågan.
Vid vårt besök i onsdags så provade vi ju inte enbart "5 A.M Saint" som jag skrev om igår utan vi hann med några andra trevligheter också. Vi inledde med en "London Porter" (cask) från Fullers. Bedårande gott! Även om jag redan höjt denna porter till skyarna så var denna version snäppet bättre än den på burk. Sammetslen, otroligt avvägd rostning och ljuvliga toner av torkad frukt.

Efter denna fortsatte vi med Dugges "Avenyn by Night" som jag inte hittat så mycket information om men jag kan ju ana att det är en "Avenyn" med lite rostad karaktär. På Ratebeer är den klassad som en Bitter/ESB. Doft och smak var ljuvlig, med stora inslag av ananas och passionsfrukt. Svaga noter av fläder kunde också kännas. Den hade en riktigt kvarhängande beska och eftersmaken lämnade spår av karamell. En mycket trevlig upplevelse! Ska jag tycka något om ölstil så skulle jag klassa den som en amerikansk bitter möjligen.
Efter denna kom vi till "5 A.M Saint" som jag redan beskrivit utförlig och sedan avslutade vi med en julöl från Ridgeway - Santas Butt. 

Enligt etiketten en vinter-porter avsedd för den amerikanska marknaden. Jämfört med våra bästa svenska julöl stod den sig ganska slätt. De mest framträdande egenskaperna var maltigheten med stora inslag av knäckemacka och rostade toner. Sen är det väl inte helt rättvist att var den öl som provas efter sådana smak- och doftexplosioner som "Avenyn by Night" och "5 A.M Saint" och inte heller efter världens, just nu, bästa porter. Så, avslutningsvis vill jag skicka ett tack till Robban på Bishops Arms, ett grattis till Dugges för ytterligare en härlig öl och avslutningsvis ett jättestort TACK till Cask Sweden som förser oss svenskar med BrewDogs produkter.


Besök en Bishops Arms pub nära dig redan ikväll.

Årets godaste öl, kanske livets - hittills!

Kanske tar jag i, när jag påstår så, men faktum är att jag drack en öl i går som jag blev så tagen i att jag nog kommer privat-importera den. Med tanke på hur många öl man provar under ett år så är det nästan konstigt att man fortfarande hittar något som är godare än det godaste man druckit, hittills. Men ibland så händer det fortfarande och i går var ett sådant tillfälle. Vad pratar jag då om för öl? Jo, det var faktiskt en helt ny öl från BrewDog som heter "5 A.M Saint". När jag såg flaskan och ordet "Saint" så var jag först övertygad om att det rörde sig om en julöl, men så var inte fallet. Denna öl är en "Amber Ale" av amerikanskt snitt. Volymen av humle och de humlesorter man valt ger helt vansinnigt häftiga doft- och smakupplevelser.

Först har de tillsatt Nelson Sauvin och Amarillo, två av mina absoluta humlefavoriter som ger enorma inslag av exotiska frukter. Sedan har de torrhumlat med Simcoe, Cascade, Centennial, Ahtanum och Nelson Sauvin!! Hälften av dessa hade räckt långväga för att övertyga mig om att det skulle bli ett bra resultat. 

Doften var så underbar att kunde ha nöjt mig med det. Den var full av citrusfrukter såsom grape och apelsin, det var inslag av svartvinbärsblad och fläder. Det var den karaktäristiska doften av "kattpiss", som inte alls ska tolkas som något negativt. En annan association jag gjorde var "tuttifrutti". Bakom all denna fruktighet och friskhet dolde sig något mer, toner av kola kanske. Mixat med detta kunde man också tydligt känna inslag av tallbarr. Färgen var perfekt rödfärgat och skummet var kraftigt och lite "off-white"-färgat. 

Skulle då smaken kunna leva upp till denna enorma doft-explosion? Så fort jag fick in den första klunken i munnen så kändes den alldeles sammetslen. Lite seg i konsistensen, likt kola. Bubblorna var mikroskopiskt små men energiska och många. Strax därefter kom jag att tänka på Fox-kola, de där citron-kolorna med gult papper ni vet. Smaken som kom därefter påminde om blodapelsin, något sötad. Återigen kände jag även i smaken toner av grape och fläder. Eftersmaken var bland de längsta jag varit med om, jag överdriver inte när jag säger "flera timmar". Den enormt långa efterbeskan rundade av den söta fruktupplevelsen till något fulländat balanserat. 

När så glaset var slut så satt man där och fånlog och smackade med munnen. 2 minuters kontemplation, sedan reste jag mig upp för att beställa en till. Har ni inte provat denna öl ännu så leta genast upp en pub som serverar den, för detta får ni absolut inte missa. Den finns i.a.f på Bishops Arms i Eskilstuna.

Betyg 9.5 av 9

Trashy Blonde - En överraskning

Utan större förväntningar hällde jag upp den pale ale - Trashy Blonde från Brewdog.
En ganska ljust gul färg med klart, vitt skum. Doften som slår emot en har klart fruktiga inslag. Ganska kraftig maltighet i doften med otroligt tydliga inslag av passionsfrukt och uns av mosad banan.
Smaken är kraftigt maltig, mycket frisk och fortfarande med inslag av passionsfrukt.  Munkänslan är ganska mjuk och ölen har en underbar efterbeska. Denna öl var en klar överraskning, liksom Ocean's Eko Pale Ale var. Mycket mer smak- och doftrik än vad jag tänkt mig.
Ett mycket trevligt alternativ för den anspråkslöse men som vill ha lite mer attityd än en ljus lager. Denna hade kropp och attityd!


Betyg 8 av 10