Rödbetor med chevré - En vinnande förrätt

Det är verkligen skönt med söndagar ibland. Som den igår. Att det var en vacker och solig höstdag gjorde allt ännu bättre. Gårdagen ägnades nämligen åt matlagning med "slow food" som förtecken. Nu tänker jag i första hand inte skriva om huvudrätten som tillagades igår utan om förrätten som jag tillagade då det blev en överraskande bar kombination med den öl som jag valde till. Det får bli som en förrätt i skriftlig form också då nästa artikel kommer att handla om huvudrätten - nykomponerad höstgryta.
Jag ville göra en förrätt som skulle gå i höstens tecken och med tanke på att rotfrukter känns väldigt passande för årstiden fick det bli rödbetor, närmare bestämt "Rödbetor med Chèvre, valnötter och honung".


Recept för 4 personer (som förrätt)
8 st små rödbetor
4 skivor Chèvre
Acaciahonung
1-1,5 dl valnötter
4 små kvistar färsk rosmarin

1. Grovhacka valnötterna
2. Skölj och ansa rödbetorna
3. Koka rödbetorna i ca 20-25 minuter. Testa att sätta i en gaffel i en rödbeta,  om den släpper är den klar.
4. Skrapa försiktigt av skalen på rödbetorna under kallt, rinnande vatten.
5. Dela varje beta i 2-4 delar, beroende på storlek.
6. Placera de delade betorna i portioner i en ugnsfast form och smula över en skiva chèvre över varje portion. Placera de hackade valnötterna för sig i formen så att de rostas.
7. Ställ in i ugnen på ca 250 grader.
8. Gratinera till Osten ser krämig ut och nötterna börjat få färg. (3-5 minuter)
9. Lägg upp portionerna på ett lämpligt fat, strö valnötter över och ringla ganska rikligt med honung på. Toppa med lite flingsalt och garnera med rosmarinkvisten.

Till denna förrätt är det inte bara lämpligt utan MYCKET välsmakande med en öl av typen Weissbier eller Wit. Jag hittade lämpligt nog en "Vårwit" (Tia Loca) från BeerHere som dessutom är en blandning av weissbier och wit. Jag tror att en weissbier är strået vassare med sina inslag av skumbanan och fräschör. Lite mindre örtiga inslag dessutom.

Det här var en så lyckad kombination att jag får lov att sätta upp den på min top-5-lista över lyckade öl- och markombinationer.

Smaklig Spis

Öl och mat i kombination

Jag tänkte bjuda på en väldigt vårlig smakupplevelse, som dessutom passar väldigt bra med en witbier eller en amerikansk pale ale. Förrätten, som var en Räkceviche med huvudingredienserna räkor, färsk mango, chili, lime och koriander var som klippt och skuren för att serveras med en "Vårwit" från Beer Here.
En öl som förutom att den är en blandning av en belgisk och tysk witbier dessutom innehåller koriander och apelsinskal. På förhand kunde jag nästan känna att denna kombination bara måste vara lyckad.
Räcevichen passar som sagt väldigt bra som förrätt och kommer nog vara en favorit i sommar också, eller varför inte låta den vara med redan på påskbordet.
Till 4 personer behövs:
- 1 kg räkor
- 1 lite scharlottenlök
- 1 vitlök
- 1 lime (saften)
- 1 färsk mango
- 1 kruka koriander
- 1 röd chili
- 2 msk olivolja
Salt och svartpeppar
2 tortillabröd


Finhacka alla ingredienser och blanda i en skål.
(mangon kan vara lite svår att få loss från sin platta och stora kärna, speciellt om den är lite omogen)
Pressa i limesaft och häll på oljan.
Blanda väl.
Skär 3 centimeter breda "remsor" av tortillabrödet och rosta lätt i ugnen i ca 10 minuter (175 grader).
Servera cevichen i glas och stick ner 2 tortillabrödsremsor.
Toppa med några hela korianderblad.
Avnjutes med en lagom kyld "Vårwit" eller liknande witbier. 
Som alternativ dryck kan man välja en amerikansk pale ale med inslag av citrus och mango eller andra exotiska frukter.

Att para "Ost och Öl" är en hel vetenskap!

Igår kväll gjorde jag mitt första praktiska experiment i mitt pågående "hemma-projekt" - Att testa öltyper med osttyper. Min ambition är att hitta de perfekta ostarna för varje öltyp (även om jag generaliserar i viss utsträckning vad gäller öltyperna).
Gårdagens kombination gällde egentligen Saison men jag hade missbedömt mina möjligheter att få tag på en sådan med kort varsel så testet fick istället bli med en Wit (Sigtuna SommarWit), en öl som är ganska mycket tunnare än de flesta Saison kanske.
Kvällens kombination: Wit med Cabrales (Hoya), en ganska hård vällagrad blåmögelost.
Eftersom mina antagande och mina väl förberedda, och nyfunna, kunskaper egentligen avsåg Saison så blev inte testet riktigt rättvist. Dessutom hade jag ett antal osttyper att välja på där den valda osten Cabrales (Hoya) egentligen skulle vara en Hoya Santa.
Sigtuna SommarWit har visserligen lite kryddiga egenskaper med dragning åt koriander men jag anser att den är lite för tunn i jämförelse med den Saison jag hade tänkt prova, Eskilstuna Ölkulturs Skogsängen Saison, som är kryddad med basilika. Att denna öl förmodligen är alldeles för ofärsk påverkar naturligtvis också resultatet.
Så med dessa inte helt optimala förutsättningar provade jag denna kombination och kunde ganska omgående känna att detta blev helt fel. Ölet blev väldigt blaskigt och ostsmaken förstärktes men inte till det behagliga hållet. Osten som sådan hade en väldigt angenäm smak där lagringen var den mest påfallande egenskapen. Viss efterbeska hade den. Det som störde mig allra mest var att denna ost var otroligt salt och jag tror inte att den ost som jag var ute efter egentligen var så salt. Denna påfallande sälta gör att denna ost går vidare till dagens kombination vilket gör att jag kommer prova två olika ostar med Porter i kväll. På schemat står också IPA med ost. Det blir förhoppningsvis en spännande fortsättning idag i min iver att förkovra mig i ämnet - Öltyper med Osttyper.
Fortsättning följer. Håll även ögonen öppna på FB eftersom jag förmodligen kommer lägga ut vissa åsikter "halv-live" så att säga.

Sigtuna Sommar Wit - Vitt eller Svart

Regnet öser ner utanför fönstret. Mitten av maj månad och sommaren känns väldigt avlägsen med sina 12 grader på termometern. Känns ju då lite konstigt att sitta med en kandidat till sommarens bästa öl i handen.
Sigtuna Sommar Wit är en grumlig, något mörk halmgul öl med tydlig jästfällning. Doftminnet får sig ett spratt när jag sniffar och känner en tydlig svaveldoft, förnimmelser av för kort lagrad Slovakisk Pils gör sig påmind. Strax därefter kommer dofter av skumbanan och en viss syrlighet. Inslag av örter.
Smaken har en tydlig veteton och en frisk ton av citron. Eftersmaken är påtagligt maltig. Överlag en ganska tydlig wit-karaktär, lite citrus-aktig och genomgående balanserad. Kan mycket väl se denna som en törstsläckande sommaröl om man gillar denna öltyp. Sigtuna fortsätter att övertyga i sina brygder och lyckas i denna skap något som passar väl till grillade fiskrätter i sommarvärmen.
Betyg 8 av 10